-
1 ἦκα
ἦκα (vgl. ἤκιστος u. ἥσσων, ἣκιστος, verwandt mit ἀκήν, ἀκαλός, s. Buttm. Lexil. I p. 13. 301), schwach, nicht stark, ἦκα πρὸς ἀλλήλους ἀγόρευον, sie sprachen leise zu einander, Il. 3, 155; von der Bewegung, unmerklich, ein wenig, ἦκ' ἐπ' ἀριστερά, ein wenig zur Linken, 23, 336; ἦκα παρακλίνας κεφαλήν, den Kopf ein wenig auf die Seite neigend, Od. 20, 301; τοὺς μὲν λίπεν αὐτοῦ ἦκα κιόντας, langsam gehend, 17, 254; ἁψάμενος δ' ἄρα χειρὸς ἀπώσατο ἦκα γέροντα, er stieß ihn sanft zurück, Il. 24, 508; ἠέ μιν ἦκ' ἐλάσειε, ob er ihm einen leichten Schlag gebe, Od. 18, 92; ἦκα μάλα ψύξασα Il. 20, 440, mit gelindem, sanftem Hauche kühlend; χιτῶνας – ἦκα στίλβοντας ἐλαίῳ 18, 595, vom Oel, sanft glänzend; ἦκ' ἐπιμειδήσας, mild anlächelnd, Hes. Th. 547; sp. D., ἦκα μέλαν Opp. Cyn. 3, 39; ἦκα μαραίνεσϑαι Hal. 2, 66; in der Anth. auch von der Zeit, allmälig, nach und nach, Jacobs Anth. Pal. p. 116.
-
2 ἦκα
ἦκα, schwach, nicht stark, ἦκα πρὸς ἀλλήλους ἀγόρευον, sie sprachen leise zu einander; von der Bewegung: unmerklich, ein wenig, ἦκ' ἐπ' ἀριστερά, ein wenig zur Linken; ἦκα παρακλίνας κεφαλήν, den Kopf ein wenig auf die Seite neigend; τοὺς μὲν λίπεν αὐτοῦ ἦκα κιόντας, langsam gehend; ἁψάμενος δ' ἄρα χειρὸς ἀπώσατο ἦκα γέροντα, er stieß ihn sanft zurück; ἠέ μιν ἦκ' ἐλάσειε, ob er ihm einen leichten Schlag gebe; ἦκα μάλα ψύξασα, mit gelindem, sanftem Hauche kühlend; χιτῶνας ἦκα στίλβοντας ἐλαίῳ, vom Öl: sanft glänzend; ἦκ' ἐπιμειδήσας, mild anlächelnd; auch von der Zeit: allmählich, nach und nach -
3 ἦκα
Grammatical information: adv.Meaning: `slowly, still, a little' (Il.);Other forms: adj. compar. ἥττων, Ion. ἥσσων `smaller, weaker' (Il.), superl. ἤκιστος `slowest' (Ψ 531), adv. ἥκιστα `the least, not at all' (IA), ἥκιστος `weakest, schlimmster' (Ael.).Compounds: IE [896] *sēk- `slow, quiet'Derivatives: From ἦκα: ἤκαλος = ἀκαλός (Call.), ἠκαλέον γελόωσα πράως, οὑκ ἐσκυθρωπακυῖα; ἠκαῖον ἀσθενές H. - From ἥσσων, ἥττων: ἡσσάομαι, ἡττάομαι `be less, be weaker' (after νικάομαι) with the backformation ἧσσα, ἧττα f. `defeat' (trag., Th., IA.); Ion. (Hdt., Herod.) has ἑσσόομαι (from *ἕσσων, innovation after κρέσσων). With ἦκα (with ep. psilosis like ἤκιστος; cf. Chantraine Gramm. hom. 1, 187) cf. ὦκα and other adverbs in -ᾰ (Schwyzer 622). Cognate is acc. to Froehde BB 16, 192, Osthoff IF 5, 297 Lat. sēgnis `slow' \< * sēc-ni-s; on the n-suffix cf. πύκ-α: πυκ-νός and Benveniste Origines 89f. Details in Seiler Steigerungsformen 65ff.Page in Frisk: 1,627Greek-English etymological dictionary (Ελληνικά-Αγγλικά ετυμολογική λεξικό) > ἦκα
-
4 ήκα
ἦκαslightly: indeclform (adverb)——————ἵημιJa-c-io: aor ind act 1st sgἵημιJa-c-io: aor ind act 1st sg (homeric ionic) -
5 ἦκα
ἦκα, Adv.:I of Place or Motion, slightly, a little, ἦκ' ἐπ' ἀριστερά a little to the left, Il.23.336;ἦ. παρακλίνας κεφαλήν Od.20.301
: hence, generally, softly, gently,ἦ. ἐλάσαι 18.94
, cf. 92;ἀπώσατο ἦ. γέροντα Il.24.508
;ἦ. μάλα ψύξασα 20.440
;ἦ. κιόντας Od.17.254
;ἦ. βιησάμενος Nic.Al. 226
.II of Sound, softly, low,ἦ. πρὸς ἀλλήλους ἀγόρευον Il.3.155
; ἦ. μύρεσθαι, μάλ' ὁμαδῆσαι, A.R.3.463, 565. -
6 ἧκα
-
7 ἦκα
A Homeric dictionary (Greek-English) (Ελληνικά-Αγγλικά ομηρικό λεξικό) > ἦκα
-
8 ἧκα
A Homeric dictionary (Greek-English) (Ελληνικά-Αγγλικά ομηρικό λεξικό) > ἧκα
-
9 ηκα
I.adv.1) немного, чуть-чуть, слегкаἦ. ἐπ΄ ἀριστερά Hom. — чуть влево;
ἦ. παρακλίνας κεφαλήν Hom. — слегка отклонивши голову;ἦ. ἐλαύνειν Hom. — чуть-чуть ударить;ἦ. κιόντες Hom. — медленно (еле) идущие2) тихо, шопотом(πρὸς ἀλλήλους ἀγορεύειν Hom.)
3) мягко, нежно(στίλβειν Hom.)
ἦ. ἐπιμειδήσας Hes. — кротко улыбаясь4) постепенно, мало-помалу(λύχνος ἦ. μαραινόμενος Anth.)
II.Iaor. 1 к ἵημι См. ιημιIIpf. к ἥκω См. ηκω -
10 ἦκα
Βλ. λ. ήκα -
11 ἧκα
Βλ. λ. ήκα -
12 ηκ'
ἦκα, ἦκαslightly: indeclform (adverb)——————ἧκε, ἥκωto have come: imperf ind act 3rd sgἧκε, ἥκωto have come: pres imperat act 2nd sgἧκε, ἥκωto have come: imperf ind act 3rd sg (homeric ionic)ἧκα, ἵημιJa-c-io: aor ind act 1st sgἧκε, ἵημιJa-c-io: aor ind act 3rd sgἧκα, ἵημιJa-c-io: aor ind act 1st sg (homeric ionic)ἧκε, ἵημιJa-c-io: aor ind act 3rd sg (homeric ionic) -
13 ηχ'
ἦχα, ἄγωlead: perf ind act 1st sgἦχε, ἄγωlead: perf imperat act 2nd sgἦχε, ἄγωlead: perf ind act 3rd sgἦκα, ἦκαslightly: indeclform (adverb)ἦχε, ἦχοςsound: masc voc sg——————ἧκε, ἥκωto have come: imperf ind act 3rd sgἧκε, ἥκωto have come: pres imperat act 2nd sgἧκε, ἥκωto have come: imperf ind act 3rd sg (homeric ionic)ἧχι, ἧχιwhere: epic (indeclform adverb)ἧκα, ἵημιJa-c-io: aor ind act 1st sgἧκε, ἵημιJa-c-io: aor ind act 3rd sgἧκα, ἵημιJa-c-io: aor ind act 1st sg (homeric ionic)ἧκε, ἵημιJa-c-io: aor ind act 3rd sg (homeric ionic) -
14 ἵημι
A v.l. ἵεις S.El. 596, Castorio 2), ἵησι, [ per.] 3pl. ἱᾶσι, [dialect] Ion. and [dialect] Ep. ἱεῖσι; imper.ἵει Il.21.338
, E.El. 593 (lyr.); subj. ἱῶ; opt. ἱείην (also ἀφ-ίοιμι, X.HG6.4.3); inf. ἱέναι; part. ἱείς:—thematic forms of the [tense] pres. (as if from [full] ἱέω) are also found, esp. in compds., cf. μεθίημι, σύνιημι: also, as if from [full] ἵω, [ per.] 3sg. [tense] pres.ἵει A.R.4.634
, imper.ξύν-ιε Thgn.1240b
codd.: [tense] impf. [ per.] 3sg.ἵει Il.1.479
, [dialect] Dor. (Abu Simbel, vi B.C.); [ per.] 3pl. ,ἵεν Il.12.33
, ξύν-ιεν (v.l. -ιον) 1.273; also [ per.] 2sg. ; [dialect] Ion. [tense] impf. ἵεσκε ([etym.] ἀν-) Hes.Th. 157: [tense] fut.ἥσω Il.17.515
, etc.: [tense] aor. 1 ind.ἧκα Il.5.125
, etc., [dialect] Ep.ἕηκα 1.48
(mostly in compds.); [ per.] 3sg. subj.ᾗσι 15.359
; [ per.] 3sg. opt.εἵη 3.221
; inf. , [dialect] Ep.ἐξ-έμεναι Od.11.531
: [tense] pf. εἷκα, only in compds. ([etym.] ἀφ-, καθ-, παρ-, συν-), also ἕωκα ([etym.] ἀφ-) PCair.Zen.502.4 (iii B.C.), Hdn.Gr.2.236:—[voice] Med., [tense] pres.ἵεμαι Od.2.327
, etc.; also [ per.] 3pl.προ-ίονται PCair.Zen.151.4
(iii B.C.): [tense] impf. , etc.: [tense] fut. ἥσομαι ([etym.] μετ-) Hdt.5.35, ([etym.] προ-) D.1.12, ([etym.] ἐξαν-) E.Andr. 718: [tense] aor. 1 ἡκάμην (only in compds. προς-, προ-): [tense] aor. 2 εἵμην, [dialect] Ep. and [dialect] Ion. ἕμην, of which we find εἷτο ([etym.] ἐφ-) S.Ph. 619, ([etym.] ἀφ-) X.Hier.7.11, ἕτο ([etym.] συν-) Od.4.76, ἕντο ([etym.] ἐξ-) Il.9.92, etc.; imper. ἕο ([etym.] ἐξ-) Hdt.5.39, οὗ ([etym.] ἀφ-) S.OT 1521; subj. ὧμαι ([etym.] συν-) Il.13.381; opt. εἵμην ([etym.] ἀφ-) Ar.Av. 628, or οἵμην ([etym.] προ-) Pl.Grg. 520c; inf. ἕσθαι ([etym.] προς-) Ar.V. 742; part. ἕμενος ([etym.] προ-) Th.6.78, Isoc.4.164, etc.:— [voice] Pass., [tense] fut. ἑθήσομαι ([etym.] ἀν-) Th.8.63: [tense] aor. εἵθην (only in compds. ἀφ-, καθ-, παρ-): [tense] pf. εἷμαι (only in compds.); also ἕωμαι in compds. ἀν-, ἀφ-, ἐφ- (q.v.): [tense] plpf. εἵμην (only in compds.).—Of the [voice] Pass. and [voice] Med. Hom. has only [tense] pres., [tense] impf., and [ per.] 3pl. [tense] aor. 2 [voice] Med. ἕντο.—For varieties peculiar to special compds., v. ἀν-, ἀφ-, ὑφ-ίημι. (Perh. cogn. with Lat. Ja-c-io or with Lat. sēmen:—[voice] Med. ἵεμαι prob. from ϝῑ-, cf.εἴσομαι 11
, Skt. véti (pl. vyánti) 'press forward, desire', Lat. vīs ([ per.] 2sg.), invitus.) [[pron. full] ῐ generally in Hom. and [dialect] Ep., [pron. full] ῑ in [dialect] Att.; sts. [pron. full] ῑ in Hom.,ἵει Il.16.152
, etc.;ἱεῖσαι Od.12.192
; also in inf. ἱέμεν, ἱέμεναι, part. ἱέμενος, etc.,ξυν-ῑετε Archil.50
: [pron. full] ῐ sts. in Trag., ῐησι A.Th. 309 (lyr.), ῐέντα ib. 493, ῐείς, ῐεῖσα, E.IT 298, IA 1101, Hec. 338; ; in Com., συνῐημι Ar.Av. 946 (s. v.l.), Strato Com.1.3: with variation of quantity, πλεῖστον οὖλον ἵει [pron. full] [ῐ], i)/oulon i(/ei [i ¯ ] Carm.Pop. 1.]:—release, let go,ἧκα.. πόδας καὶ χεῖρε φέρεσθαι Od.12.442
; ἧκε φέρεσθαι let him float off, Il.21.120; let fall, κὰδ δὲ κάρητος ἧκε κόμας made his locks flow down from his head, Od.6.231; [ἐθείρας] ἵει λόφον ἀμφί Il.19.383
; ἐκ δὲ ποδοῖιν ἄκμονας ἧκα δύω I let two anvils hang from his two legs, 15.19;ἐκ δ' ἄρα χειρὸς φάσγανον ἧκε χαμᾶζε Od.22.84
, cf. Il.12.205; ; ἧκαν ἑαυτούς let themselves go, X.An.4.5.18;ἵεσαν φυγῇ πόδα E.Rh. 798
.2 of sounds, utter,ὄπα Il.3.152
, Od.12.192;ἔπεα Il.3.221
;γλῶσσαν Hdt. 1.57
; Ἑλλάδα γλῶσσαν ἱ. to speak Greek, Id.9.16; Δωρίδα, Ἀττικὴν γλῶσσαν, Th.3.112, Sol.36.10;φωνὴν Παρνησίδα A.Ch. 563
;δύσθροα βάγματα Id.Pers. 636
(lyr.);ἐκ στηθέων ἄλγος Id.Th. 865
(lyr.);μέγαν κωκυτόν S.Aj. 851
, etc.; but πᾶσαν γλῶσσαν ἱ. to let loose every kind of speech, Id.El. 596; πᾶσαν ([etym.] τὸ λεγόμενον)φωνὴν ἱέντα Pl.Lg. 890d
; τὸ τᾶς εὐφάμου στόμα φροντίδος ἱέντες, i.e. speaking not in words, but in silent thought, S.OC 133 (lyr.); ἧκε abs. (sc. φωνήν), Plu.2.973e; of instruments,ἄλλα μέλη τῶν χορδῶν ἱεισῶν Pl.Lg. 812d
.3 throw, hurl, λᾶαν, βέλος, δόρυ, Od.9.538, Il.4.498, E.Rh. 63; ἱέναι (sc. τινά)πέτρας ἄπο E.HF 320
, cf. S.Tr. 273: c. gen. pers., to throw or shoot at one,ὀϊστόν τινος Il.13.650
;ἐπ' ἀλλήλοις ἵεσαν βέλεα Hes.Th. 684
: metaph.,ἐκ μαλθακᾶς φρενὸς ὀϊστοὺς ἱέντες Pi.O.2.90
.b abs., throw, shoot,τόσσον γὰρ ἵησιν Od.9.499
, cf.8.203, Il.17.515, Pl.Tht. 194a, etc.;ἄνω ἱέντες X.An.3.4.17
;δίσκοισιν τέρποντο.. ἱέντες Il.2.774
, al.: c. gen. objecti, τῶν μεγάλων ψυχῶν ἱείς shooting at great spirits, S.Aj. 154; ἐπὶ στόχον ( στοίχων codd.) at a mark, X. Ages.1.25: c. dat. instr.,ἵησι τῇ ἀξίνῃ Id.An.1.5.12
.4 of water, let flow, spout forth,ῥόον Il.12.25
; [Ἀξιὸς] ὕδωρ ἐπὶ γαῖαν ἵησι 21.158
; : abs., [ποταμὸς] ἐπὶ γαῖαν ἵησιν the river pours over the land, Od.11.239; [κρήνη] ἵησι 7.130
; of tears,δάκρυον ἧκε χαμᾶζε 16.191
; of fire or smoke,ἵει νᾶμα παμφάγου πυρός E.Med. 1187
; .5 send, of living beings, τίς γάρ σε θεῶν ἐμοὶ ἄγγελον ἧκε; Il.18.182;Αἰνείαν.. ἐξ ἀδύτοιο ἧκε 5.513
; of omens or portents,τοῖσι δὲ δεξιὸν ἧκεν ἐρῳδιόν 10.274
;ἔλαφον.. εἰς ὁδὸν αὐτὴν ἧκεν Od. 10.159
;τέρας 21.415
; generally of things,ἴκμενον οὖρόν τινι Il.1.479
, etc.II [voice] Med., speed oneself, hasten, freq.in part. with Advs.,πρόσω ἵεσθε Il.12.274
;ἐνθένδ' ἱέμην Ar.Eq. 625
; ἱ. Τροίηνδε, Ἔρεβόσδε, Od.19.187, 20.356: with Preps.,ἵεσθαι κατὰ τὴν φωνήν Hdt. 2.70
;πρός τινα Id.9.78
;δρόμῳ ἵεσθαι ἐς τοὺς βαρβάρους Id.6.112
; ; (lyr.);εἰς Κολωνόν Pherecr.134
; ἵ. ἐπί τινα spring upon, of the lion, Arist.HA 629b24: abs.,ἰδόντες ἱέμεσθα S.Ant. 432
; ἱέμενος ῥεῖ rushing, Pl.Cra. 420a, etc.2 metaph., to be eager, desire to do a thing, c. inf.,ἵετο γὰρ βαλέειν Il.16.383
;βαλέειν δέ ἑ ἵετο θυμός 8.301
;ἵετο θυμῷ τείσασθαι.. 2.589
: c. gen., to be set upon, long for a thing, in part., ἱέμενοι πόλιος, νίκης, 11.168, 23.371;νόστοιο Od.15.69
; (lyr.); ἱέμενος ποταμοῖο ῥοάων setting thyself toward, Od.10.529: abs. in part., ἱέμενός περ eager though he was, 1.6, etc. -
15 ἵημι
ἵημι (ἙΩ) ἱεῖσι, att. ἱᾶσι, inf. ἱέναι, ep. ἱέμεναι, ἱέμεν; im conj. schwankt die Schreibung, ἀφιῇ Plat. Rep. VII, 520 a, ἀφίῃ Euthyphr. 5 b, μεϑίῃσι Il. 13, 234, gew. παρίωμεν, παρίωσι; impf. ἵην, im sing. gew. ἵουν, ἵεις, ἵει, über ἵειν s. ἀφίημι u. προίημι, ἵεν = ἵεσαν, Il. 12, 33, s. auch ξύνιον; fut. ἥσω; aor. I. ἦκα, ep. ἕηκα, im plur. aor. II. ἕμεν, ἕτε, ἕσαν, mit dem Augment εἱμεν, εἷτε, εἷσαν, inf. εἷναι; bei Hom. kommt dieser aor. II.vom simplex gar nicht vor, nur med. ἕντο; perf. εἷκα, εἷμαι, nachhomerisch; – in schnelle Bewegung setzen; – a) schicken, senden; zunächst von lebenden Wesen, τίς γάρ σε ϑεῶν ἐμοὶ ἄγγελον ἧκε Il. 18, 182; τοῖσι δὲ δεξιὸν ἧκεν ἐρωδιόν 10, 274; τόν ῥ' αὐτὸς Ὀλύμπιος ἧκε φόωςδε (δράκων) 2, 309; auch ἐν δὲ παρηορίῃσιν Πήδασον ἵει, er schickte den Pedasos an die Leine, spannte ihn daran, 16, 152; εἰ γάρ μ' εἰς Τάρταρον ἧκε Aesch. Prom. 154; αὐτὸν ἀπ' ἄκρας πλακός Soph. Tr. 272, schleuderte ihn; ἱέναι πέτρας ἄπο Eur. Herc. Für. 320; ἱεὶς σεαυτὸν κατὰ τοῦ τείχους Ar. Vesp. 355; selten in Prosa, συστρέψας ἑαυτὸν ὥσπερ ϑηρίον ἦκεν ἐφ' ἡμᾶς ὡς διαρπασόμενος Plat. Rep. I, 336 b. – b) einen leblosen Körper werfen, schleudern, bes. ein Geschoß; λᾶαν ἀεί. ρας ἧκ' ἐπιδινήσας Od. 9, 538; ὁ δ' οὐχ ἅλιον βέλος ἦκεν Il. 4, 498, vgl. 1, 382; δίσκοισι τέρποντο καὶ αἰγανέῃσιν ἱέντες Od. 4, 626; ἐπ' ἀλλήλοις ἵεσαν βέλεα Hes. Th. 684; ὀϊστόν Pind. Ol. 9, 12; ἐν δίσκοις I. 1, 25; ἀπὸ τόξου ἱείς N. 6, 29; χεροῖν ἰόν Soph. Tr. 564; δόρυ Eur. Rhes. 63; ϑύρσοις ἵεσαν δι' αἰϑέρα Bacch. 1099; absol., mit Auslassung des Geschosses, schießen, Il. 2, 774. 17, 515 Od. 8, 203. 9, 499; Eur. I. A. 152; τῶν μεγάλων ψυχῶν ἱεὶς οὐκ ἂν ἁμάρτοις, auf sie schleudernd, schießend, Soph. Ai. 154; ἵησι τῇ ἀξίνῃ τὸν Κλέαρχον Xen. An. 1, 5, 12; vgl. Plat. Theaet. 194 a οἷον τοξότην φαῦλον ἱέντα παραλλάξαι τοῦ σκοποῦ, wenn er schießt u. verfehlt, – c) die Stimme in Bewegung setzen, ertönenlassen, einen Laut von sich geben; ὄπα τε μεγάλην ἐκ στήϑεος ἵει καὶ ἔπεα Il. 3, 221; Od. 12, 192; βάγματα δύςϑροον αὐδάν Aesch. Pers. 637; φωνήν Ch. 556; ϑρῆνον ἐκ στηϑέων ἥσειν Spt. 847; ἔπος δυςϑρήνητον Soph. Ant. 1196; κωκυτόν Al. 838; πᾶσαν ἵης γλῶσσαν El. 586; πάσας φϑογγὰς ἱεῖσα Eur. Hec. 338; διαπρύσιον κέλαδον Hel. 1325; μηδεμίαν φωνήν Her. 2, 2; τὸν Πέρσην 'Ελλάδα γλῶσσαν ἱέντα, der hellenisch sprach, 9, 16; von Eseln, μᾶλλον πολλῷ ἵεσαν τῆς φωνῆς 4, 135; αἳ ἱᾶσι καλλίστην φωνήν Plat. Phaedr. 259 d; Rep. X, 617 b; von Instrumenten, ἄλλα μέλη τῶν χορδῶν ἱεισῶν Legg. VII, 812 d. – d) vom Wasser, ergießen, fließen lassen; Ἀξιοῦ, ὃς κάλλιστον ὕδωρ ἐπὶ γαῖαν ἵησι Il. 21, 158; mit Auslassung von ὕδωρ, ἡ δ' ἑτέρωϑεν (κρήνη) ὑπ' αὐλῆς οὐδὸν ἵησιν Od. 7, 130, sprudelt hervor, vgl. 11, 239; ἵησι σεπτὸν Νεῖλος εὔποτον ῥέος Aesch. Prom. 814, vgl. Spt. 291; auch ϑαυμαστὸν ἵει νᾶμα παμφάγου πυρός, Eur. Med. 1187, den Feuerstrom; ähnl. Τυφῶν' ἱέντα πυρπνόον διὰ στόμα λιγνὺν μέλαιναν, der hervorschnaubt, Aesch. Spt. 475. – So auch von Thränen, bei Hom., κὰδ δὲ παρειῶν δάκρυον ἧκε χαμᾶζε, ließ auf die Erde fallen, Od. 16, 191; ἵετε δάκρυ Aesch. Ch. 150. Vgl. ἐκ δ' ἄρα χειρὸς φάσγανον ἧκε χαμᾶζε, ließ das Schwert auf die Erde fallen, Od. 22, 84; Il. 12, 205; ἧκε φέρεσϑαι, ließ fallen, 21, 120 Od. 12, 442. – Vgl. auch Xen. ἧκαν ἑαυτοὺς κατὰ τῆς χιόνος εἰς τὴν νάπην, sie ließen steh hinab, An. 5, 4, 18. Und so auch sonst – e) übertr. auf trockne Dinge, bes. von Haaren, κὰδ δὲ κάρητος ἧκε κόμας, vom Haupte ließ sie die Haare herabwallen, gleichsam herabfließen, Cd. 6, 231; ἐϑείρας ἵει ἀμφὶ λόφον, er ließ die Haare um den Helmknauf als Helmbusch niederwallen, Il. 19, 383. 22, 316. Vgl. ἐκ δὲ ποδοῖϊν ἄκμονας ἧκα δύο, von deinen Beinen ließ ich zwei Ambosse herabhangen, hing sie daran, Il. 15, 19; τοῖσιν δ' ἴκμενον οὖρον ἵει, günstigen Fahrwind senden, 1, 479; ἵεσαν φυγῇ πόδα, setzten den Fuß in Bewegung, Eur. Rhes. 798; ohne πόδα, ἐπὶ Κυκλώπων ἱεὶς ϑυμέλας I. A. 152. – Med. ἵεμαι, sich in Bewegung setzen, streben wonach, begehren, verlangen, bes. c. inf., ἵετο γὰρ βαλέειν, Il. 16, 383 u. öfter; πᾶσαι δ' ἄρ' ἵεντο αἷμα μέλαν πιέειν Hes. Sc. 251; mit dem Zusatze ϑυμός, ϑυμῷ, βαλέειν δέ ἑ ἵετο ϑυμός, Il. 8, 301, ὁ δὲ ἵετο ϑυμῷ Ἰδομενῆα βαλεῖν, 13, 386. 2, 589; c. gen., ἱέμενοι πόλιος 11, 168, νίκης 23, 371, νόστοιο Od. 15, 69; öfter οἴκαδε, ἔρεβόςδε, Τροίηνδε, 19, 187; ἵετ' εὐϑὺ πρὸς τὰ νυμφικὰ λέχη Soph. O. R. 1242; Tr. 512; εἰς ὄρεα, Eur. Bacch. 140 u. öfter; ἱέμενος ῥεῖ Plat. Crat. 419 e; Phaedr. 241 b Crat. 427 a, mit der v. I. ἴεται, ἴεσϑαι, s. εἶμι. – Oft bei Hom. ἐπεὶ πόσιος καὶ ἐδητύος ἐξ ἔρον ἕντο, als sie die Begierde nach Speise u. Trank aus sich herausgeschafft harten, als sie sich gesättigt hatten, eigtl. tmesis, vgl. ἐξίημι. – Das auch hierher gerechnete ἑῶμεν s. oben besonders. – [Ι der ersten Sylbe bei Hom. u. a. Ep. gew. kurz, bei Attikern mit wenigen Ausnahmen (Aesch. Spt. 310. 493 Eur. I. A. 298) lang; aber lang ist es auch bei Hom. in den Formen des praes. u. impf. med., wie in ἵει, Il. 3, 221. 16, 152, ἱεῖσαι, Od. 12, 192, nothwendig in ἱέμεν u. ἱέμεναι; so auch in den Compositis.]
-
16 εηκα
-
17 ηκιστος
I.3ἤ. ἦν ἐλαυμένεν ἅρμα Hom. — он был очень неискусен в управлении колесницей
II.superl. к μικρός См. μικρος -
18 ιημι
(у Hom. преимущ. ῐ, атт. преимущ. ῑ)(impf. ἵην и ἵειν, conjct. ἱῶ, opt. ἱείην, fut. ἥσω, aor. ἧκα, aor. conjct. ὧ, aor. opt. εἵην, pf. εἷκα, ppf. εἵκειν, inf. praes. ἱέναι, inf. aor. 2 εἷναι, imper. praes. ἵει, imper. aor. 2 ἕς, part. praes. ἱείς, part. aor. 2 εἵς; med.: praes. ἵεμαι, impf. ἱέμην, aor. 2 εἵμην, praes. conjct. ἱῶμαι, aor. 2 conjct. ὧμαι, praes. opt. ἱείμην, aor. 2 opt. εἵμην, pf. med.-pass. εἷμαι, ppf. med.-pass. εἵμην, part. praes. ἱέμενος, part. aor. 2 ἕμενος, imper. praes. ἵεσο, imper. aor. 2 οὗ, inf. praes. ἵεσθαι, inf. aor. ἕσθαι; pass.: aor. 1 εἵθην - эп. ἕθην, fut. 1 ἑθήσομαι, adj. verb. ἑτός)
1) слать, посылать, отправлять(ἴκμενον οὖρόν τινι, τινὴ ἄγγελόν τινα Hom.)
δεξιὸν ἐρωδιὸν εἷναί τινι Hom. — послать кому-л. цаплю с правой стороны, т.е. благоприятное знамение2) двигать, направлятьἱ. φυγῇ ἵππων πόδα Eur. — погнать лошадей вскачь
3) погонять, т.е. ехать(ἐπὴ Κυκλώπων θυμέλας = εἰς Μυκήνας Eur.)
4) (тж. ἵ. φέρεσθαι Hom.) бросать, сбрасывать, низвергать, сталкивать(τινὰ εἰς Τάρταρον Aesch.; τινὰ ἀπ΄ ἄκρας πλακός Soph.; πέτρας ἄπο Eur.)
τὸν Ἀχιλεὺς ποταμόνδε ἧκε φέρεσθαι Hom. — его (убитого Полидора) Ахилл столкнул в реку;ἧκα ἐγὼ πόδας καὴ χεῖρε φέρεσθαι Hom. — я бросился (вниз), раскинув руки и ноги;οἱ πολέμιοι ἧκαν ἑαυτοὺς κατὰ τῆς χιόνος εἰς τέν νάπην Xen. — противники бросились (вниз) по снегу в долину5) пускать, метать, кидать(λᾶαν, ὀϊστόν Hom.; βέλεα ἐπί τινι Hes.; δόρυ Eur.; κομήτην ἰόν Soph.)
ἱ. τῇ ἀξίνῃ Xen. — пускать топором (в кого-л.);συνάραξε νήϊα δοῦρα τόσσον γὰρ ἵησιν Hom. — (Киклоп) разбил бы доски (нашего) корабля:— настолько далеко он бросает (камни)6) метать копья, пускать стрелы, стрелять(ἐπὴ σκοπόν, v. l. ἐπὴ στόχον Xen.)
ἥσω καὴ ἐγώ Hom. — метну копье и я;ἱ. τινός Soph. — стрелять в кого-л.7) med. (тж. ἵεσθαι θυμῷ Hom.) стремиться, жаждать(βαλεῖν τινα Hom.)
ἱέμενος πόλιος Hom. — рвущийся в город;ἱέμενος νίκης Hom. — жаждущий победы;ἱέμενος νόστοιο Hom. — жаждущий возвращения домой8) med. устремляться, спешить(οἴκαδε Hom.; εἰς ὄρεα Eur.; ἐπὴ τὸν βαλόντα Arst.)
9) спускать, т.е. привешиватьἱ. κόμας Hom. — зачесывать вниз или распускать волосы;
ἐθείρας ἱ. ἀμφὴ λόφον Hom. — окружить гребень шлема спускающейся гривой, т.е. приделать к шлему ниспадающий султан;ἔκ τινος ἄκμονας δύω ἱ. Hom. — привязать к чему-л. две наковальни10) привязывать, впрягать(ἵππον ἐν παρηορίῃσιν Hom.)
11) издавать, испускать(ὄπα κάλλιμον Hom.; φωνήν Aesch., Plut.; διαπρύσιον κέλαδον Eur.; ἄλλα μέλη, sc. τῶν χοροῶν Plat.)
12) произносить(ἔπεα Hom.; ἔπος δυσθρήνητον Soph.)
13) говоритьἙλλάδα γλῶσσαν ἱ. Her. — говорить на греческом языке;
πᾶσαν γλῶσσαν ἱ. Soph. — кричать во все горло;τὸ τᾶς εὐφήμου στόμα φροντίδος ἱ. Soph. — говорить устами благоговейной мысли, т.е. безмолвно молиться14) лить, изливать: , ὃι; ὕδωρ ἐπὴ γαῖαν ἵησιν Hom. ( река) Аксий, который несет свои воды по (фракийской) земле15) изливаться, струиться, течьἘνιπεύς, ὃς πολὺ κάλλιστος ποταμῶν ἐπὴ γαῖαν ἵησιν Hom. — Энипей, прекраснейшая из рек, текущих на земле;
ἵει νᾶμα πυρός Eur. — течет огненный поток16) испускать, выбрасывать, изрыгать, извергать(διὰ στόμα λιγνὺν μέλαιναν Aesch.)
17) лить, проливать, ронять(δάκρυον χαμᾶζε Hom.)
18) выпускать (из рук), ронять -
19 λάσκω
Grammatical information: v.Meaning: `ring, rattle' (only λᾰκεῖν), `crash' (- ληκέω), (λᾱκέω), `shout, scream, speak loudly'; on the meaning Björck Alpha impurum 280 ff. (A., E., Ar.).Other forms: Lengthened λασκάζει φλυαρεῖ, θωπεύει H., ἐπι-ληκέω (θ 379), (δια-)λᾱκέω (Ar. Nu. 410, Theoc., Act. Ap. 1, 18), λᾰκάζω (A.), also λάω in ( ὀξὺ) λάων? (cf. s.v.), aor. λᾰκεῖν (Il., trag.), λελᾰκέσθαι (h. Merc.), λᾰκῆσαι (Ar. Pax 382), -λᾱκῆσαι (Ar. Nu. 410), fut. λακήσομαι (Ar. Pax 381,384), perf. λέληκα (X 141), λέλᾱκα (A. in lyr., E., Ar.).Derivatives: 1. From λακεῖν: λάκος ἦχος, ψόφος; λακερόν ἠχαῖον (cod. εἰκαῖον) H., λακέρυζα `screaming' ( κορώνη Hes.; also κύων, second. - ζος; Schwyzer 473 472 A. 3) with λακερύζω, - ομαι (EM, H., Phot., Suid.), but s. on λαγκύζεσθαι; λακέτᾱς (λᾱκ-?) `kind of cicada' (Ael.; cf. Gil Emer. 25,318); λάκημα `fragment' (cf. Björck 282; at least partly to λακίς, s. v.). 2. From ληκέω, λᾱκέω: Λακητήρ spit of land of Kos (Fraenkel Nom. ag. 1, 162); here also Ληκήτρια f. name of a goddess (Lyc. 1391) after Schwyzer RhMus. 75, 448 (codd. Ληκτηρ-); ληκητής `cryer' and λᾱκεδόνες f. pl. `bawling' (Timo). To the old pair λᾰκεῖν: λέλᾱκα, - ηκα (cf. κρᾰγεῖν κέκρᾱγα a. o.) the other forms were created: to λᾰκεῖν: λάσκω (from *λάκ-σκω; cf. below), λᾰκάζω, λᾰκῆσαι, λελᾰκέσθαι (old?); to λέλᾱκα, - ηκα: λᾱκέω, ληκέω, λᾱκῆσαι, perhaps also λάω (s.v.); λακήσομαι allows both interpretations as the quantity is uncertain.Origin: XX [etym. unknown]Etymology: No certain connections outside Greek. Jokl Untersuchungen 205 compares Alb. laikatis `flatter, persuade'. Without the κ ( λάσκω = λά-σκω) doubting W. P. Schmid IF 62, 238 n. 68; unconvincing) we can connect the words discussed sub λῆρος. WP. 2, 376 f., Pok. 658 f.(?), also W.-Hofmann s. loquor. - Root speculations in Ammer Sprache 2, 210.Page in Frisk: 2,88-89Greek-English etymological dictionary (Ελληνικά-Αγγλικά ετυμολογική λεξικό) > λάσκω
-
20 πίφρημι
Grammatical information: v.Meaning: `to let, to bring in, out, through', intr. `to intrude, to come in etc.' (com., E., also Th., D., Arist., Plb.).Other forms: only inf. ἐσ-πιφράναι (Arist.), besides - φρέω in εἰσ-έφρουν (D.), - εφρούμην (E.). Further only future- and aorist-forms, always w. prefix, esp. εἰσ- ( ἐπ-εισ- a.o.) and ἐκ-, but also δια- and ἀπο-: εἰσ-, ἐκ-, δια-φρήσω; ἀπο-, εἰσ-, ἐξ- έφρησα, ἐκ-φρησθῆναι; also ( ἐπ-)εισ-, ἐξ-έφρηκα with subj. ἐπ-εσ-φρῶ, ptc. ἐπ-εισ-φρείς, inf. εἰσ-φρῆναι (for - φρεῖναι? H.), ipv. ἔκ-φρες (Ar. V. 162 with Buttmann; codd. ἔκφερε); to this ipf. ἐξ-εφρίομεν (Ar. V. 125; for - εφρίεμεν?)Origin: GR [a formation built with Greek elements]Etymology: The above system of forms has evidently its centre in the futur- and aorist-forms; the rare present-forms are analogical formations. Thus εἰσ-έφρουν, - εφρούμην after the type ἐφίλουν, the hapax ἐσ-πιφράναι after ἱστάναι, πι(μ)πλάναι a.o. Through this already becomes unimportant the also semantically not unobjectionable equation of πιφράναι with the redupl. Skt. bí-bhar-ti `carry' (1. pl. bi-bhr̥-más: *πί-φρα-μεν; Brugmann, e.g. Brugmann-Thumb 331, with Curtius; after this Bq, WP. 2, 153 f., Pok. 128 f. a. o.). The aorist-forms ἐπεισ-έφρηκα, - φρῶ, - φρείς, ἔκ-φρες agree with ἐφ-ῆκα, -ῶ, - είς, - ες. So - φρήσω, - έ-φρηκα from - πρ(ο)-ἥσω, - πρ(ο)-ἧκα, to which the ipf. ἐξ-εφρίομεν (- εμεν?) after ( ἀφ)-ἵομεν (- εμεν); to this - έ-φρησα after ἔ-στησα etc. (Schwyzer 689 with Nauck a.o.)? The clearing away of the -o- and the from that following obscuration of the composition were favoured by the added prefixes. - So the basis will have been forms of προ-ίημι, aspiration giving φρ- (cf. φροῦρος).Page in Frisk: 2,546-547Greek-English etymological dictionary (Ελληνικά-Αγγλικά ετυμολογική λεξικό) > πίφρημι
См. также в других словарях:
ήκα — ἦκα (Α) επίρρ. 1. (για τόπο ή κίνηση) λίγο, ελαφρά («ἦκ ἐπ ἀριστερά», Ομ. Ιλ.) 2. μαλακά, ήσυχα, με πραότητα, ήπια («ἀπώσατο ἦκα γέροντα», Ομ. Ιλ.) 3. (για ήχο) ήσυχα, σιγανά («ἦκα ἀγόρευον», Ομ. Ιλ.) 4. (για όψη) λεία, ελαφρά («ἦκα στίλβοντες… … Dictionary of Greek
ἦκα — slightly indeclform (adverb) … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
ἧκα — ἵημι Ja c io aor ind act 1st sg ἵημι Ja c io aor ind act 1st sg (homeric ionic) … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
ἦκ' — ἦκα , ἦκα slightly indeclform (adverb) … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
αντιβγαίνω — ήκα, αντιμετωπίζω, ανταγωνίζομαι: Αυτός ο άνθρωπος σ όλα μου αντιβγαίνει … Νέο ερμηνευτικό λεξικό της νεοελληνικής γλώσσας (Новый толковании словарь современного греческого)
ήκιστος — (I) ἤκιστος, η, ον (Α) [ήκα] (υπερθ. επίθ. από το επίρρ. ήκα) πάρα πολύ αργός, ασθενέστατος, αδρανέστατος στην οδήγηση άρματος (ἤκιστος δ ἦν αὐτὸς ἐλαυνέμεν ἅρμ ἐν ἀγώνι», Ομ. Ιλ.). (II) ἥκιστος, η, ον (Α) 1. (ως υπερθ. τού μικρός, τού κακός και… … Dictionary of Greek
ίημι — ἵημι (Α) 1. κινώ, βάζω κάτι σε κίνηση, κάνω κάτι να κινηθεί γρήγορα («ἧκα πόδας καὶ χεῑρε φέρεσθαι», Ομ. Οδ.) 2. αφήνω κάτι να πέσει κάτω (α. «κὰδ δὲ κάρητος ἧκε κόμας» άφησε τα μαλλιά να κρέμονται από το κεφάλι, Ομ. Οδ.) 3. στέλνω, αποστέλλω 4.… … Dictionary of Greek
ηκαίος — ἠκαῑος, α, ον (Α) [ήκα] (επίθ. από το επίρρ. ήκα) (κατά τον Ησύχ.) «ἠκαῑον ασθενές» … Dictionary of Greek
πίφρημι — Α (αμάρτυρος τ. ενεστ.) 1. (μτβ.) εισάγω ή εξάγω κάτι 2. (αμτβ.) εισέρχομαι ή εξέρχομαι. [ΕΤΥΜΟΛ. Το ρ. απαντά συνήθως στον αόρ. και μέλλ., σπανίως στον ενεστ. (πρβλ. απρμφ. πιφράναι, ἐσ πιφράναι) και πάντοτε σύνθ. με προθέσεις: εἰς, ἐκ, διά, ἀπὸ … Dictionary of Greek
ἦχ' — ἦχα , ἄγω lead perf ind act 1st sg ἦχε , ἄγω lead perf imperat act 2nd sg ἦχε , ἄγω lead perf ind act 3rd sg ἦκα , ἦκα slightly indeclform (adverb) ἦχε , ἦχος sound masc voc sg … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
ἧκ' — ἧκε , ἥκω to have come imperf ind act 3rd sg ἧκε , ἥκω to have come pres imperat act 2nd sg ἧκε , ἥκω to have come imperf ind act 3rd sg (homeric ionic) ἧκα , ἵημι Ja c io aor ind act 1st sg ἧκε , ἵημι Ja c io aor ind act 3rd sg ἧκα , ἵημι Ja c… … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)