-
81 δέω
Aδεόντων Od.12.54
codd. (v. δίδημι): [tense] fut. δήσω: [tense] aor. ἔδησα, [dialect] Ep.δῆσα Il.21.30
: [tense] pf.δέδεκα D.24.207
, v.l. δεδηκότας in Aeschin.2.134: [tense] plpf.ἐδεδήκει And.4.17
(prob.):—[voice] Med., [dialect] Ep. [tense] impf.δέοντο Il.18.553
: [tense] aor.ἐδησάμην 24.340
, al.; [dialect] Ep.[ per.] 3sg. δησάσκετο ib.15: —[voice] Pass., [tense] fut.δεθήσομαι D.24.126
,131, etc., , X.Cyr.4.3.18; δεδέσομαι f.l. in Aristid.Or.41(4).7: [tense] aor.ἐδέθην D.24.132
, etc.: [tense] pf. δέδεμαι (v. infr.): [tense] plpf.ἐδεδέμην And.1.48
; [dialect] Ep.δέδετο Il.5.387
; [dialect] Ion. [ per.] 3pl.ἐδεδέατο Hdt.1.66
, etc.—In this Verb, though a disyll., εο and εω are occas. [var] contr. τὸ δοῦν, τῷ δοῦντι, Pl.Cra. 419b, 421c;δοῦσα Din.Fr.89.15
:—bind, tie, fetter,δεσμῷ τινα δῆσαι Il.10.443
, etc.;ἐνὶ δεσμῷ 5.386
, etc.; ἐν πέδαις (v.l. ἐς πέδας) Hdt.5.77;δῆσε δ' ὀπίσσω χεῖρας.. ἱμᾶσιν Il.21.30
;δ. τινὰ χεῖράς τε πόδας τε Od. 12.50
; δ. ἔκ τινος to bind from (i.e. to) a thing,ἐξ ἐπιδιφριάδος ἱμᾶσι δέδεντο Il.10.475
, cf. Hdt.4.72; δῆσαί τινα ξύλῳ or ἐν ξύλῳ (cf.ξύλον 11.2
);ἐν κλίμακι Ar.Ra. 619
; δ. κύνα κλοιῷ tie a clog to a dog, Lex Solonisap.Plu.Sol.24, cf. E.Cyc. 234;δ. τινὰ πρὸς φάραγγι A.Pr.15
; πρὸς κίονα, κίονι, S.Aj. 108, 240(lyr.);δεδεμένοι πρὸς ἀλλήλους Th.4.47
; δεδέσθαι ἐν τῆ ποδοκάκκῃ Lex Solonisap.D.24.105.2 alone, bind, keep in bonds, πῶς ἂν ἐγώ σε δέοιμι; says Hephaistos, pointing to the nets in which he had caught Ares, Od.8.352;αὐτὸς δ' ἔδησε πατέρα A.Eu. 641
;δήσαντες ἔχειν τινάς Th.1.30
; δησάντων αὐτὸν οἱ ἕνδεκα Lex ap.D.24.105, etc.3 metaph., bind, enchain,γλῶσσα δέ οἱ δέδεται Thgn.178
;κέρδει καὶ σοφία δέδεται Pi.P.3.54
;ψυχὰ δ. λύπῃ E.Hipp. 160
(lyr.); later, bind by spells,τὸ στόμα AP11.138
(Lucill.), cf. Tab.Defix.96,108.4 c. gen., hinder from a thing,ἔδησε κελεύθου Od. 4.380
, 469.5 Medic., harden, brace up, Hp.Off.17, etc.II [voice] Med., bind, tie, put on oneself, ποσσὶ δ' ὑπὸ λιπαροῖσιν ἐδήσατο καλὰ πέδιλα tied them on his feet, Il.2.44, etc.:—[voice] Pass., περὶ δὲ κνήμῃσι βοείας κνημῖδας.. δέδετο he had greaves bound round his legs, Od. 24.228. (Cf. Skt. ditá 'bound', dā´ma 'bond'.)------------------------------------A : [tense] aor.ἐδέησα Lys. 30.8
, [dialect] Ep. δῆσα only Il.18.100: [tense] pf. :—[voice] Med., [tense] fut.δεήσομαι Th.1.32
, etc., [dialect] Dor.δεοῦμαι Epich.120
; later , Plu.2.213c, etc.: [tense] aor.ἐδεήθην Hdt.4.84
, Ar.Pl. 986, etc.: [tense] pf.δεδέημαι X.An.7.7.14
, Is.8.22 (the forms δεήσω, etc., compared with the [dialect] Ep. ἐδεύησα, δεύομαι, point to root δεϝ):—lack, miss, stand in need of, c. gen.,ἐμεῖο δὲ δῆσε.. ἀλκτῆρα γενέσθαι Il.
l.c. (elsewh. Hom. uses δεύω, q.v.); , cf. X.Mem.4.2.10.2 freq. in [dialect] Att., πολλοῦ δέω I want much, i.e. am far from, mostly c. inf. [tense] pres., πολλοῦ δ. ἀπολογεῖσθαι I am far from defending myself, Pl.Ap. 30d;πολλοῦ δεῖς εἰπεῖν Id.Men. 79b
;π. δ. ἀγνοεῖν Id.Ly. 204e
;π. γε δέουσι μαίνεσθαι Id.Men. 92a
; alsoμικροῦ ἔδεον ἐν χερσὶν εἶναι X.HG4.6.11
, cf. Men. Georg.25;τοσούτου δέω ἱκανὸς εἶναι λέγειν ὥστε.. Lys.17.1
;τοσούτου δέουσι μιμεῖσθαι Isoc.14.17
(alsoτοσοῦτον δέω εἰδέναι Pl.Men. 71a
); παρὰ μικρὸν ἐδέησα ἀποθανεῖν v.l. in Isoc.17.42; simplyἐδέησα κινδύνῳ περιπεσεῖν Alciphr.3.5
: abs., πολλοῦ γε δέω I am far from it, Pl.Phdr. 228a;τοῦ παντὸς δέω A.Pr. 1006
;παντὸς δεῖ τοιοῦτος εἶναι Pl.Sph. 221d
(impers. πολλοῦ δεῖ, etc., v. δεῖ 11.1. b): in part.,παλαστῆς δεόντων τεττάρων ποδῶν IG12.373.8
;μικροῦ δέοντα τέτταρα τάλαντα D.27.35
; the part. is freq. used to express numerals compounded with 8 or 9,ἀνδράσιν ἑνὸς δέουσι τριάκοντα IG12.374.413
; δυοῖν δέοντα τεσσεράκοντα forty lacking two, thirty-eight, Hdt.1.14;πεντήκοντα δυοῖν δέοντα ἔτη Th.2.2
; ἑνὸς δέον εἰκοστὸν ἔτος the 20t h year save one, the 19th, Id.8.6;δυοῖν δεούσαις εἴκοσι ναυσίν X.HG1.1.5
: later, the inf. stands abs., περὶ τὰ ἑνὸς δεῖν πεντήκοντα fifty save one, Arist.Rh. 1390b11: part. in gen., ;πόλεων δυοῖν δεούσαιν ἑξήκοντα D.L.5.27
;ἑξήκοντα ἑνὸς δέοντος ἔτη Plu.Pomp.79
.3 part. δέων, δέουσα, as Adj., fit, proper,ὁ καιρὸς οὐκ ἔστι χρόνος δέων Arist. APr. 48b36
;τοῖς δέουσι χρόνοις IG12(3).247.11
([place name] Anaphe); ἡ δέουσα ἑκάστων χρῆσις Hierocl.p.61 A., etc.: esp.freq.in neut., v. δέον.4 δεῖ impers., v. h. v.II Dep. [full] δέομαι: [var] contr.δῆσθε Sophr.46
, part.δεύμενος Id.36
: [tense] fut. : [tense] aor. ἐδεήθην: always personal, and used by Hom. only in form δεύομαι (v. δεύω B):1 abs., to be in want or need, require, mostly in part.,κάρτα δεόμενος Hdt.8.59
; οἱ δεόμενοι the needy, opp. οἱ κεκτημένοι τὰς οὐσίας, Isoc. 6.67.b stand in need of, want, c. gen., Hdt.1.36, etc.;τὰ σὰ δεῖται κολαστοῦ.. ἔπη S.OT 1148
; ῥώμης τινὸς δ. ib. 1293; οὐδὲν δεῖσθαι τροφῆς have no need of.., Th.8.43; ἤν τι δέωνται βασιλέως if they have any need of him, ib.37: c. inf.,τοῦτο ἔτι δέομαι μαθεῖν Pl.R. 392d
, cf. Euthd. 275d, etc.; τὰ πράττεσθαι δεόμενα things needing to be done, X.Cyr.2.3.3; necessaries,IG
2.573.4; ἐπισκευάσαι τὰ δεόμενα parts needing repair, ib.22.1176.15; the point threatened,Plb.
15.15.7; δεῖται impers., v. δεῖ.2 beg a thing from a person, c. dupl. gen. rei et pers.,τῶν ἐδέετο σφέων Hdt. 3.157
, cf. Th.1.32, etc.;μή μου δεηθῇς. ΘΗ. πράγματος ποίου; S.OC 1170
: freq. with neut. Pron. in acc.,τοῦτο ὑμῶν δέομαι Pl.Ap. 17c
, cf. Smp. 173e, etc.: c. acc. cogn., δέημα, or oftener δέησιν, δεῖσθαί τινος, Ar.Ach. 1059, Aeschin.2.43, etc.: also c. acc. rei only, ξύμφοραδ. Th.1.32
;δυνατά τινος Pl.Prt. 335e
;δίκαια καὶ μέτρια ὑμῶν D.38.2
;διαπράξωμαι ἃ δέομαι X.An.2.3.29
: with gen. pers. only, δεηθεὶς ὑμῶν having begged a favour of you, D.21.108: c.gen.pers. et inf., , cf. Pl.Prt. 336a, etc.;δ. τινὸς ὥστε.. Th.1.119
;ὅπως.. Plu.Ant.84
: rarely c. acc. pers., : parenthetic, I pray, Ge.44.18.------------------------------------δέω (C),A = δήω (A), Alc.102. -
82 λέγω
λέγω =⟩ λέχω (A),λέγω (A),------------------------------------λέγω (B),A pick up, etc.: tenses for signf. 1 and 11, [tense] fut.λέξω Od.24.224
: [tense] aor. :—[voice] Med., [tense] fut. in pass. sense : [tense] aor.ἐλεξάμην Il.21.27
(trans.); [dialect] Ep.ἐλέγμην Od.9.335
;λέκτο 4.451
:—[voice] Pass., [tense] aor.ἐλέχθην Il.3.188
: also post-Hom. in these senses, but only in compos., esp. with ἀπο-, ἐκ-, κατα-, συν-; post-Hom. [tense] pf. εἴλοχα (κατ-, συν-), [voice] Pass. εἴλεγμαι, in these senses rarely λέλεγμαι (v. the compds.); also [tense] fut. λεγήσομαι ( συλ-): [tense] aor. 2 ἐλέγην (κατ-, συν-):—gather, pick up,ὀστέα.. λέγωμεν Il.23.239
, cf. Od.24. 72, Pi.P.8.53; αἱμασιάς τε λέγων picking out stones for building walls, Od.18.359 (ubi v. Sch., cf.λογάς 2
), cf. 24.224:—[voice] Med., gather for oneself,ἐπὶ δὲ ξύλα πολλὰ λέγεσθε Il.8.507
;ὀστέα λευκὰ λέγοντο 24.793
;φάρμακα λέξασθαι A.R.3.807
.2 [voice] Med., choose for oneself, pick out,λέξαιτο.. ἄνδρας ἀρίστους Od.24.108
;κούρους Il.21.27
:—[voice] Pass., to be chosen,εἰ.. λεγοίμεθα πάντες ἄριστοι 13.276
.II count, tell, ἐν δ' ἡμέας λέγε κήτεσιν he counted us among the seals, Od.4.452; and in [tense] aor. [voice] Med., Il.2.125; ἐγὼ πέμπτος μετὰ τοῖσιν ἐλέγμην I reckoned myself.., Od.9.335; λέκτο δ' ἀριθμόν he told him over the number, 4.451:—[voice] Pass., μετὰ τοῖσιν ἐλέχθην I was counted among these, Il.3.188.b so, but not freq., after Hom.,λ. ποντιᾶν ψάφων ἀριθμόν Pi.O.13.46
, cf. A.Ag. 570;καθ' ἓν ἕκαστον λ. Isoc.2.45
; also καὶ σὲ δ' ἐν τούτοις λέγω count you among.., A.Pr. 973; λ. τινὰ οὐδαμοῦ count him as naught, S.Ant. 183; κέρδος λ., εἰ .. count it gain, that.., ib. 462:—[voice] Med., λέξατο πάντας [ναύτας] Pi.P.4.189:—[voice] Pass.,λέγεσθαι ἐν τοῖς ἱππικωτάτοις X.Oec.11.20
;ἐνὶ πρώτῃσι λέγεσθαι Call.Del.16
: [tense] fut. [voice] Med. in pass. sense, l.c.2 recount, tell over,οὔ τι διαπρήξαιμι λέγων ἐμὰ κήδεα Od.14.197
;σὺ δέ μοι λέγε θέσκελα ἔργα 11.374
;τὰ ἕκαστα λέγων 12.165
; ὅσα τ' αὐτὸς.. ἐμόγησε, πάντ' ἔλεγ' 23.308: so in Trag., λ. τύχας, πάθη, μόχθους, etc., A.Pr. 633, Pers. 292, Ag. 555, etc.; also Ἀγαμέμνονι.. λέγ' ὀνείδεα repeated reproaches against him, Il.2.222; so perh.ψεύδεα πολλὰ λ. Hes.Th.27
(but v. infr. 111):—[voice] Med., τί σε χρὴ ταῦτα λέγεσθαι; why need'st thou tell the tale thereof? Il.13.275; and so, μηκέτι ταῦτα λεγώμεθα νηπύτιοι ὥς ib. 292, cf. Od.3.240, 13.296;μηκέτι νῦν δήθ' αὖθι λεγώμεθα Il.2.435
.III say, speak, first in Hes.Th.27 (v. supr.11.2): [tense] fut.λέξω Emp.38.1
, A.Ag. 859, Hdt.4.14, Th.2.48, Antipho 6.33, etc.: [tense] aor.ἔλεξα Anacr.45
, Pl.Sph. 217e, Antipho 1.15 (rare in Pl. and the Orators, common in some dialects, as Boeotian, IG7.504.2 ([place name] Tanagra), Thessalian, ib.9(2).461.21, Ionic, v.l. in Hp.Aër. 12): [tense] pf.λέλεχα Gal.16.249
, λέλεγα andλέλογας Hsch.
( εἴρηκα in correct writers):—[voice] Pass., [tense] fut.λεχθήσομαι Th.5.86
, Pl.Ti. 67c, etc.: also [tense] fut. [voice] Med. in pass. sense, S.OC 1186, E.Hec. 906 (lyr.), etc.; andλελέξομαι Th.3.53
(v.l. λέξεται), Pl.R. 457b: [tense] aor. ἐλέχθην (never ἐλέγην in this sense) S.OT 1442, Th.6.32, etc.: [tense] pf.λέλεγμαι Pi.N.8.20
, Hdt.2.21, S.Ph. 389, etc. ( εἴλεγμαι in this sense only in compd. δι-): rare in compds. (only ἀντιλέγω, ἐπιλέγω, καταλέγω, προλέγω), the [tense] pres. in most compds. being supplied by ἀγορεύω, the [tense] fut. by ἐρῶ, the [tense] aor. by εἶπον, the [tense] pf. by εἴρηκα:1 say, speak, never in Hom., first in Hes. l.c., freq. from Hdt. and Trag. downwds.; of all kinds of oral communications,ἐκέλευε λέγειν εἴ τι θέλοι Hdt.8.58
; so λέγοις ἄν speak, say on, Pl.Plt. 268e, etc.;λ. μῦθον A.Pers. 698
(troch.);ψευδῆ λ. Id.Ag. 625
;ἀληθῆ λ. Pl.Phlb. 12b
(so in [voice] Pass.,λόγος λέλεκται πᾶς S.Ph. 389
); of oracles, say, declare, Hdt.8.136; ὥσπερ τοὔνομα λέγει indicates, Pl. Prt. 312c: with Preps.,λ. ἀμφί τινος A.Th. 1017
, E.Hec. 580;περί τινος Xenoph.34.2
, Democr.165, S.Aj. 151 (anap.), Th.2.48; ὑπέρ τινος in his defence, S.El. 555, X.HG1.7.16; κατά τινος against him, Thgn.1240a, X.HG1.5.2; λ. ἐπί τισι εὐχὰς ἀγαθάς express good wishes for them, A.Supp. 625 (anap.); λ. τά τινος take his part, D.8.64; λ. πρός τι in reference or in answer to.., S.Ant. 753, etc.;εἴς τι X.Mem. 1.5.1
.2 c. acc. et inf., say that.., Pi.P.2.59, etc.: with neg. οὐ, Pl.R. 348c, etc., but μή ib. 346e, X.Smp.4.5 ([voice] Pass.), and usu. in later Gr., LXX Ge.38.22;λ. μὴ εἶναι ἀνάστασιν Ev.Matt.22.23
: freq. also folld. by ὡς, ὅτι (generally so in the [voice] Act. voice) when the subject of the relative clause may become the object of the principal Verb, γυναῖκα λέγουσιν, ὡς κάθηται .. X.Cyr.7.3.5, etc.: rarely c. part., λ. Οἰδίπουν ὀλωλότα speak of him as dead, S.OC 1580;λέγουσιν ἡμᾶς ὡς ὀλωλότας A.Ag. 672
;λέξασ' ἀδελφῷ σ' ἐνθάδ' ὄντα E.Hel. 888
:—[voice] Pass.,λέξεται ἔχων Id.IT 1047
, cf. A.Ag. 170 (cj.).3 λέγειν τινά τι say something of another, esp. κακὰ λ. τινά speak ill of him, revile him, Hdt.8.61;ἀγαθὰ λ. τινάς Ar.Ec. 435
; τὰ ἔσχατα, τὰ ἀπόρρητα λ. ἀλλήλους, X.Mem.2.2.9, D.18.123; also εὖ or κακῶς λ. τινά, A.Ag. 445 (lyr.), S.El. 524, cf. 1028;εὖ λ. τὸν εὖ λέγοντα X.Mem.2.3.8
.4 call by name,ἃς τρέμομεν λ. S.OC 128
(lyr.): c. dupl. acc., call so and so, , cf. S.OC 939 codd., Hdt.1.32, etc.5 λ. τινὰ ποιεῖν τι tell, command one to do, A.Ch. 553, S.Ph. 101, X.Cyr.4.1.22, etc.: so with τινι, S.OC 840, D.19.150 (no obj. expressed in A.Ag. 925, S.OC 856); λέγε τὸν ἐρωτῶντα ἵνα.. εἴπῃ σοι .. Astramps.Orac.p.1 H.;ὡς ὁ νόμος λέγει D.22.20
;ὁ λέγων μὴ μοιχεύειν Ep.Rom.2.22
.6 λ. τι say something, i.e. speak to the point or purpose, βούλῃ λέγειν τι, καὶ λέγων μηδὲν κλύειν; S.Ant. 757; λέγω τι; am I right? the answer being λέγεις, Id.OT 1475;κινδυνεύεις τι λέγειν Pl.Cra. 404a
;ἴσως ἄν τι λέγοις X.Mem.2.1.12
, cf. Cyr.1.4.20; opp. οὐδὲν λέγει has no meaning, no authority,οὐδὲν λ. τὸ σωφρόνως τραφῆναι Ar.Eq. 334
, cf. V.75; οὐδὲν λέγεις nonsense! Id.Th. 625; but οὐδὲν λέγειν, also, say what is not, lie, Id.Av.66, Pl. Ap. 30b; also εὖ γε λέγεις, εὖ λέγεις, εὖ ἂν λέγοις, good news!, that is well!, ib. 24e, Grg. 447b, Prt. 310b; καλῶς, ὀρθῶς λ., you are right, X. Mem.3.3.4, 3.6.8; κοὔπω λέγω and what is more, Herod.7.44; τί λέγεις; τὸν ἔποπα παῖ καλεῖς; Ar.Av.57, cf. Ec. 298 (lyr.).7 pleon.,ἔφη λέγων Hdt.3.156
, 5.36;ἔλεγε φάς Id.1.122
;ἔφασκε λέγων Ar.Av. 472
;ἦ δ' ὃς λέγων Id.V. 795
;ὡς ἔφη λέγων S.Aj. 757
;καὶ λέγων εἶπεν οὕτω πως D.8.74
, etc.8 at the beginning of letters or documents, Ἄμασις Πολυκράτεϊ ὧδε λέγει.., Μαρδόνιος τάδε λέγει .., etc., Hdt.3.40, 8.140. ά, etc.;τὰ γράμματα ἔλεγε τάδε Id.1.124
, etc.; γράμμασι λέγον τάδε, of an inscription, Th.6.54: in roman edicts,Μάρκος Μέττιος Ῥοῦφος.. λέγει POxy. 237 viii 28
(i A.D.).9 wish to say, mean, ; τί τοῦτο λέγει, πρὸ Πύλοιο; what does mean?Ar.
Eq. 1059, cf. 1021, 1375, Ec. 989, Pl. Phd. 60e: freq. in Platonic dialogue, πῶς λέγεις; how do you mean? in what sense do you say this? Ap. 24e, al.; ἢ πῶς λέγομεν; or what do we mean to say? Grg. 480b; πῶς δὴ οὖν αὐτὸ λέγεις; Phdr. 265c; ποῖόν τί ποτε ἄρα λέγοντ ές φασι .. what they can possibly mean by saying.., Tht. 181c, al.: c. dupl. acc., , al.: freq. (esp. in Trag.) to explain more fully, εἴσω κομίζου καὶ σύ, Κασάνδραν λέγω you, I mean Cassandra, A.Ag. 1035;ὁ μάντις, υἱὸν Οἰκλέους λ. Id.Th. 609
, cf. 658 (v.l.), Pr. 946;ποταμός, Ἀχελῷον λέγω S.Tr.9
, cf. 1220, Ph. 1261, E.Ph. 987; ἐμὲ λέγων meaning me, Isoc.12.215;τὸ δ' ὑμεῖς ὅταν λέγω, τὴν πόλιν λ. D.18.88
: sts., however, the word after λέγω is put in appos. with the word to be expld.,Ἀντικλείας.., τῆς σῆς λέγω τοι μητρός A.Fr. 175
, cf. Th. 658 cod. M;περὶ τῶνδε.., λέγω δὲ Φωκέων D.19.152
;παρ' ὧν.., τούτων τῶν τὴν Ἀσίαν οἰκούντων λέγω Id.8.24
, cf. Pl.Smp. 202b: abs.,μηδενὸς ὄντος ἐν [τῇ χώρᾳ] λέγω D.1.27
.b περὶ ἃς (sc. ἀπολαύσεις) λέγομεν τὸν σώφρονα in regard to which we use the term 'temperate', Arist.EN 1148a5, cf. Pl.Grg. 494b.10 ὡς λέγουσι as they say, S.Ant.23, etc.;ὡς λ. μοι Id.OC 1161
:—[voice] Pass., λέγεται it is said, c.acc.et inf., X.Mem.1.2.30, al.; but also πατρὸς λέγεται γενέσθαι .. Id.Cyr.1.2.1; θανεῖν ἐλέχθη he was said to have been killed, S.OT 292; soλεγόμενον ἐρέω Pi.P.5.108
: τὸ λεγόμενον abs., as the saying goes, Th.7.68, cf. Pl.Grg. 447a, Smp. 217e, etc.;τὸ λ. δὴ τοῦτο Id.Grg. 514e
: ὁ λεγόμενος γραῶν ὕθλος the so-called.., Id.Tht. 176b;οἱ λ. αὐτόνομοι εἶναι X.HG6.3.8
; οἱ λ. ὅτι .. of whom it is said that.., Id.Cyr.8.6.16.11 of orators, speak (emphatically),λέγειν δεινός S.OT 545
, X.Cyr.1.5.9, etc.;λέγειν ἠσκηκότες S.Fr. 963
, cf. Eup.95 (v. λαλέω); λ. τε καὶ πράσσειν δυνατώτατος Th.1.139
;οἱ ἐν τῷ πλήθει λέγειν δυνάμενοι Isoc.3.8
, cf. D.19.286; plead one's cause in a court of law, Id.23.78; δίκας λέγειν ὑπέρ τινος speak as an advocate for.., Din.1.111.12 boast of, tell of,τὴν ἑαυτοῦ ῥώμην X.Cyr.1.3.10
; in Poets, sing of,θέλω λ. Ἀτρείδας Anacreont.23.1
.13 recite what is written,λαβὲ τὸ βιβλίον καὶ λέγε Pl.Tht. 143c
; and freq. in Oratt., asλέγε τὸν νόμον D.21.8
and 10, etc.; of lectures,ἀκούσατέ μου σχόλια λέγοντος Arr.Epict.3.21.6
, cf. 15.8 (the sense of Lat. lego, read, occurs only in the compds. ἀναλέγομαι, ἐπιλέγομαι).16 nominate, Lat. dicere [dictatorem], D.C.Fr.36.26 ([voice] Pass.). (Cf. Lat. lègo, legio, legulus ('olivegatherer').) -
83 λέχω
λέγω =⟩ λέχω (A),λέγω (A),------------------------------------λέγω (B),A pick up, etc.: tenses for signf. 1 and 11, [tense] fut.λέξω Od.24.224
: [tense] aor. :—[voice] Med., [tense] fut. in pass. sense : [tense] aor.ἐλεξάμην Il.21.27
(trans.); [dialect] Ep.ἐλέγμην Od.9.335
;λέκτο 4.451
:—[voice] Pass., [tense] aor.ἐλέχθην Il.3.188
: also post-Hom. in these senses, but only in compos., esp. with ἀπο-, ἐκ-, κατα-, συν-; post-Hom. [tense] pf. εἴλοχα (κατ-, συν-), [voice] Pass. εἴλεγμαι, in these senses rarely λέλεγμαι (v. the compds.); also [tense] fut. λεγήσομαι ( συλ-): [tense] aor. 2 ἐλέγην (κατ-, συν-):—gather, pick up,ὀστέα.. λέγωμεν Il.23.239
, cf. Od.24. 72, Pi.P.8.53; αἱμασιάς τε λέγων picking out stones for building walls, Od.18.359 (ubi v. Sch., cf.λογάς 2
), cf. 24.224:—[voice] Med., gather for oneself,ἐπὶ δὲ ξύλα πολλὰ λέγεσθε Il.8.507
;ὀστέα λευκὰ λέγοντο 24.793
;φάρμακα λέξασθαι A.R.3.807
.2 [voice] Med., choose for oneself, pick out,λέξαιτο.. ἄνδρας ἀρίστους Od.24.108
;κούρους Il.21.27
:—[voice] Pass., to be chosen,εἰ.. λεγοίμεθα πάντες ἄριστοι 13.276
.II count, tell, ἐν δ' ἡμέας λέγε κήτεσιν he counted us among the seals, Od.4.452; and in [tense] aor. [voice] Med., Il.2.125; ἐγὼ πέμπτος μετὰ τοῖσιν ἐλέγμην I reckoned myself.., Od.9.335; λέκτο δ' ἀριθμόν he told him over the number, 4.451:—[voice] Pass., μετὰ τοῖσιν ἐλέχθην I was counted among these, Il.3.188.b so, but not freq., after Hom.,λ. ποντιᾶν ψάφων ἀριθμόν Pi.O.13.46
, cf. A.Ag. 570;καθ' ἓν ἕκαστον λ. Isoc.2.45
; also καὶ σὲ δ' ἐν τούτοις λέγω count you among.., A.Pr. 973; λ. τινὰ οὐδαμοῦ count him as naught, S.Ant. 183; κέρδος λ., εἰ .. count it gain, that.., ib. 462:—[voice] Med., λέξατο πάντας [ναύτας] Pi.P.4.189:—[voice] Pass.,λέγεσθαι ἐν τοῖς ἱππικωτάτοις X.Oec.11.20
;ἐνὶ πρώτῃσι λέγεσθαι Call.Del.16
: [tense] fut. [voice] Med. in pass. sense, l.c.2 recount, tell over,οὔ τι διαπρήξαιμι λέγων ἐμὰ κήδεα Od.14.197
;σὺ δέ μοι λέγε θέσκελα ἔργα 11.374
;τὰ ἕκαστα λέγων 12.165
; ὅσα τ' αὐτὸς.. ἐμόγησε, πάντ' ἔλεγ' 23.308: so in Trag., λ. τύχας, πάθη, μόχθους, etc., A.Pr. 633, Pers. 292, Ag. 555, etc.; also Ἀγαμέμνονι.. λέγ' ὀνείδεα repeated reproaches against him, Il.2.222; so perh.ψεύδεα πολλὰ λ. Hes.Th.27
(but v. infr. 111):—[voice] Med., τί σε χρὴ ταῦτα λέγεσθαι; why need'st thou tell the tale thereof? Il.13.275; and so, μηκέτι ταῦτα λεγώμεθα νηπύτιοι ὥς ib. 292, cf. Od.3.240, 13.296;μηκέτι νῦν δήθ' αὖθι λεγώμεθα Il.2.435
.III say, speak, first in Hes.Th.27 (v. supr.11.2): [tense] fut.λέξω Emp.38.1
, A.Ag. 859, Hdt.4.14, Th.2.48, Antipho 6.33, etc.: [tense] aor.ἔλεξα Anacr.45
, Pl.Sph. 217e, Antipho 1.15 (rare in Pl. and the Orators, common in some dialects, as Boeotian, IG7.504.2 ([place name] Tanagra), Thessalian, ib.9(2).461.21, Ionic, v.l. in Hp.Aër. 12): [tense] pf.λέλεχα Gal.16.249
, λέλεγα andλέλογας Hsch.
( εἴρηκα in correct writers):—[voice] Pass., [tense] fut.λεχθήσομαι Th.5.86
, Pl.Ti. 67c, etc.: also [tense] fut. [voice] Med. in pass. sense, S.OC 1186, E.Hec. 906 (lyr.), etc.; andλελέξομαι Th.3.53
(v.l. λέξεται), Pl.R. 457b: [tense] aor. ἐλέχθην (never ἐλέγην in this sense) S.OT 1442, Th.6.32, etc.: [tense] pf.λέλεγμαι Pi.N.8.20
, Hdt.2.21, S.Ph. 389, etc. ( εἴλεγμαι in this sense only in compd. δι-): rare in compds. (only ἀντιλέγω, ἐπιλέγω, καταλέγω, προλέγω), the [tense] pres. in most compds. being supplied by ἀγορεύω, the [tense] fut. by ἐρῶ, the [tense] aor. by εἶπον, the [tense] pf. by εἴρηκα:1 say, speak, never in Hom., first in Hes. l.c., freq. from Hdt. and Trag. downwds.; of all kinds of oral communications,ἐκέλευε λέγειν εἴ τι θέλοι Hdt.8.58
; so λέγοις ἄν speak, say on, Pl.Plt. 268e, etc.;λ. μῦθον A.Pers. 698
(troch.);ψευδῆ λ. Id.Ag. 625
;ἀληθῆ λ. Pl.Phlb. 12b
(so in [voice] Pass.,λόγος λέλεκται πᾶς S.Ph. 389
); of oracles, say, declare, Hdt.8.136; ὥσπερ τοὔνομα λέγει indicates, Pl. Prt. 312c: with Preps.,λ. ἀμφί τινος A.Th. 1017
, E.Hec. 580;περί τινος Xenoph.34.2
, Democr.165, S.Aj. 151 (anap.), Th.2.48; ὑπέρ τινος in his defence, S.El. 555, X.HG1.7.16; κατά τινος against him, Thgn.1240a, X.HG1.5.2; λ. ἐπί τισι εὐχὰς ἀγαθάς express good wishes for them, A.Supp. 625 (anap.); λ. τά τινος take his part, D.8.64; λ. πρός τι in reference or in answer to.., S.Ant. 753, etc.;εἴς τι X.Mem. 1.5.1
.2 c. acc. et inf., say that.., Pi.P.2.59, etc.: with neg. οὐ, Pl.R. 348c, etc., but μή ib. 346e, X.Smp.4.5 ([voice] Pass.), and usu. in later Gr., LXX Ge.38.22;λ. μὴ εἶναι ἀνάστασιν Ev.Matt.22.23
: freq. also folld. by ὡς, ὅτι (generally so in the [voice] Act. voice) when the subject of the relative clause may become the object of the principal Verb, γυναῖκα λέγουσιν, ὡς κάθηται .. X.Cyr.7.3.5, etc.: rarely c. part., λ. Οἰδίπουν ὀλωλότα speak of him as dead, S.OC 1580;λέγουσιν ἡμᾶς ὡς ὀλωλότας A.Ag. 672
;λέξασ' ἀδελφῷ σ' ἐνθάδ' ὄντα E.Hel. 888
:—[voice] Pass.,λέξεται ἔχων Id.IT 1047
, cf. A.Ag. 170 (cj.).3 λέγειν τινά τι say something of another, esp. κακὰ λ. τινά speak ill of him, revile him, Hdt.8.61;ἀγαθὰ λ. τινάς Ar.Ec. 435
; τὰ ἔσχατα, τὰ ἀπόρρητα λ. ἀλλήλους, X.Mem.2.2.9, D.18.123; also εὖ or κακῶς λ. τινά, A.Ag. 445 (lyr.), S.El. 524, cf. 1028;εὖ λ. τὸν εὖ λέγοντα X.Mem.2.3.8
.4 call by name,ἃς τρέμομεν λ. S.OC 128
(lyr.): c. dupl. acc., call so and so, , cf. S.OC 939 codd., Hdt.1.32, etc.5 λ. τινὰ ποιεῖν τι tell, command one to do, A.Ch. 553, S.Ph. 101, X.Cyr.4.1.22, etc.: so with τινι, S.OC 840, D.19.150 (no obj. expressed in A.Ag. 925, S.OC 856); λέγε τὸν ἐρωτῶντα ἵνα.. εἴπῃ σοι .. Astramps.Orac.p.1 H.;ὡς ὁ νόμος λέγει D.22.20
;ὁ λέγων μὴ μοιχεύειν Ep.Rom.2.22
.6 λ. τι say something, i.e. speak to the point or purpose, βούλῃ λέγειν τι, καὶ λέγων μηδὲν κλύειν; S.Ant. 757; λέγω τι; am I right? the answer being λέγεις, Id.OT 1475;κινδυνεύεις τι λέγειν Pl.Cra. 404a
;ἴσως ἄν τι λέγοις X.Mem.2.1.12
, cf. Cyr.1.4.20; opp. οὐδὲν λέγει has no meaning, no authority,οὐδὲν λ. τὸ σωφρόνως τραφῆναι Ar.Eq. 334
, cf. V.75; οὐδὲν λέγεις nonsense! Id.Th. 625; but οὐδὲν λέγειν, also, say what is not, lie, Id.Av.66, Pl. Ap. 30b; also εὖ γε λέγεις, εὖ λέγεις, εὖ ἂν λέγοις, good news!, that is well!, ib. 24e, Grg. 447b, Prt. 310b; καλῶς, ὀρθῶς λ., you are right, X. Mem.3.3.4, 3.6.8; κοὔπω λέγω and what is more, Herod.7.44; τί λέγεις; τὸν ἔποπα παῖ καλεῖς; Ar.Av.57, cf. Ec. 298 (lyr.).7 pleon.,ἔφη λέγων Hdt.3.156
, 5.36;ἔλεγε φάς Id.1.122
;ἔφασκε λέγων Ar.Av. 472
;ἦ δ' ὃς λέγων Id.V. 795
;ὡς ἔφη λέγων S.Aj. 757
;καὶ λέγων εἶπεν οὕτω πως D.8.74
, etc.8 at the beginning of letters or documents, Ἄμασις Πολυκράτεϊ ὧδε λέγει.., Μαρδόνιος τάδε λέγει .., etc., Hdt.3.40, 8.140. ά, etc.;τὰ γράμματα ἔλεγε τάδε Id.1.124
, etc.; γράμμασι λέγον τάδε, of an inscription, Th.6.54: in roman edicts,Μάρκος Μέττιος Ῥοῦφος.. λέγει POxy. 237 viii 28
(i A.D.).9 wish to say, mean, ; τί τοῦτο λέγει, πρὸ Πύλοιο; what does mean?Ar.
Eq. 1059, cf. 1021, 1375, Ec. 989, Pl. Phd. 60e: freq. in Platonic dialogue, πῶς λέγεις; how do you mean? in what sense do you say this? Ap. 24e, al.; ἢ πῶς λέγομεν; or what do we mean to say? Grg. 480b; πῶς δὴ οὖν αὐτὸ λέγεις; Phdr. 265c; ποῖόν τί ποτε ἄρα λέγοντ ές φασι .. what they can possibly mean by saying.., Tht. 181c, al.: c. dupl. acc., , al.: freq. (esp. in Trag.) to explain more fully, εἴσω κομίζου καὶ σύ, Κασάνδραν λέγω you, I mean Cassandra, A.Ag. 1035;ὁ μάντις, υἱὸν Οἰκλέους λ. Id.Th. 609
, cf. 658 (v.l.), Pr. 946;ποταμός, Ἀχελῷον λέγω S.Tr.9
, cf. 1220, Ph. 1261, E.Ph. 987; ἐμὲ λέγων meaning me, Isoc.12.215;τὸ δ' ὑμεῖς ὅταν λέγω, τὴν πόλιν λ. D.18.88
: sts., however, the word after λέγω is put in appos. with the word to be expld.,Ἀντικλείας.., τῆς σῆς λέγω τοι μητρός A.Fr. 175
, cf. Th. 658 cod. M;περὶ τῶνδε.., λέγω δὲ Φωκέων D.19.152
;παρ' ὧν.., τούτων τῶν τὴν Ἀσίαν οἰκούντων λέγω Id.8.24
, cf. Pl.Smp. 202b: abs.,μηδενὸς ὄντος ἐν [τῇ χώρᾳ] λέγω D.1.27
.b περὶ ἃς (sc. ἀπολαύσεις) λέγομεν τὸν σώφρονα in regard to which we use the term 'temperate', Arist.EN 1148a5, cf. Pl.Grg. 494b.10 ὡς λέγουσι as they say, S.Ant.23, etc.;ὡς λ. μοι Id.OC 1161
:—[voice] Pass., λέγεται it is said, c.acc.et inf., X.Mem.1.2.30, al.; but also πατρὸς λέγεται γενέσθαι .. Id.Cyr.1.2.1; θανεῖν ἐλέχθη he was said to have been killed, S.OT 292; soλεγόμενον ἐρέω Pi.P.5.108
: τὸ λεγόμενον abs., as the saying goes, Th.7.68, cf. Pl.Grg. 447a, Smp. 217e, etc.;τὸ λ. δὴ τοῦτο Id.Grg. 514e
: ὁ λεγόμενος γραῶν ὕθλος the so-called.., Id.Tht. 176b;οἱ λ. αὐτόνομοι εἶναι X.HG6.3.8
; οἱ λ. ὅτι .. of whom it is said that.., Id.Cyr.8.6.16.11 of orators, speak (emphatically),λέγειν δεινός S.OT 545
, X.Cyr.1.5.9, etc.;λέγειν ἠσκηκότες S.Fr. 963
, cf. Eup.95 (v. λαλέω); λ. τε καὶ πράσσειν δυνατώτατος Th.1.139
;οἱ ἐν τῷ πλήθει λέγειν δυνάμενοι Isoc.3.8
, cf. D.19.286; plead one's cause in a court of law, Id.23.78; δίκας λέγειν ὑπέρ τινος speak as an advocate for.., Din.1.111.12 boast of, tell of,τὴν ἑαυτοῦ ῥώμην X.Cyr.1.3.10
; in Poets, sing of,θέλω λ. Ἀτρείδας Anacreont.23.1
.13 recite what is written,λαβὲ τὸ βιβλίον καὶ λέγε Pl.Tht. 143c
; and freq. in Oratt., asλέγε τὸν νόμον D.21.8
and 10, etc.; of lectures,ἀκούσατέ μου σχόλια λέγοντος Arr.Epict.3.21.6
, cf. 15.8 (the sense of Lat. lego, read, occurs only in the compds. ἀναλέγομαι, ἐπιλέγομαι).16 nominate, Lat. dicere [dictatorem], D.C.Fr.36.26 ([voice] Pass.). (Cf. Lat. lègo, legio, legulus ('olivegatherer').) -
84 μὴ οὐ
μὴ οὐ is used of an apprehended neg.:I with finite forms of the Verb, after Verbs expressing fear or apprehension (cf.μή B. 8
):a mostly with subj., , cf. Hdt.6.9, Th.3.53,57, Pl.Men. 89d, etc.: after hist. tenses, with opt.,ἠθύμησάν τινες ἐννοούμενοι μὴ οὐκ ἔχοιεν ὁπόθεν λαμβάνοιεν X.An. 3.5.3
, etc.: with [tense] fut. opt. representing [tense] fut. ind. in orat. obliq.,μὴ οὐκ ὀρθῶς αὐτὸ ποιήσοις Pl.Euthphr. 15d
.b with ind., , cf. Pl.La. 196c, Alc.2.139d.2 without introductory Verb, with subj.,μή νύ τοι οὐ χραίσμῃ Il.1.28
, cf. 566, E.Tr. 982; also to suggest hesitation, perhaps (cf.μή B. 9
),μὴ οὐ τοῦτο ᾖ τὸ χρηστήριον Hdt.5.79
, cf. Pl.Phd. 67b, Smp. 194c, 214c, etc.: also with ind., μὴ τοῦτο οὐ καλῶς ὡμολογήσαμεν Id.Men. 89c.3 μή is sts. doubled, irregularly, forμὴ οὐ, ἐθαύμαζε δ' εἴτις.. φοβοῖτο, μὴ ὁ γενόμενος καλὸς κἀγαθὸς.. μὴ τὴν μεγίστην χάριν ἔχοι X.Mem.1.2.7
, cf. Th.2.13.II after a neg. expressed or implied:1 c. inf.,a after Verbs of hindering, denying, avoiding, needing, when these Verbs are themselves negatived or questioned, οὐκέτι ἀνεβάλλοντο μὴ οὐ τὸ πᾶν μηχανήσασθαι they no longer hesitated to try every expedient, Hdt.6.88, cf. 8.100, 119; τί δῆτα μέλλεις μὴ οὐ γεγωνίσκειν; A.Pr. 627, cf. S.Aj. 540, Ar.Ach. 320, X.Cyr.1.4.2, 4.3.8, Pl.Euthd. 304c, D.24.24;οὐκ ἀνατίθεμαι μὴ οὐ καλῶς λέγεσθαι Pl. Men. 89d
, cf. Phd. 87a;πολλοῦ δέω μὴ οὐ δύο γε φεύγειν Id.Euthd. 297b
; τίνος ἐνδέομεν μὴ οὐ πανσυδίᾳ χωρεῖν; E.Tr. 797 (anap.); after ὥστε, Hdt.8.57: with the Art., , cf. 918, S.OT 283, E.Ph. 1176;αὐτὴν οὐ μισοῦντ' ἐκείνην τὴν πόλιν τὸ μὴ οὐ μεγάλην εἶναι Ar.Av.37
; τοῖς θεοῖς οὐδὲν ἂν ἔχοιμεν μέμψασθαι τὸ μὴ οὐχί .. X.Cyr.7.5.42, cf. Pl.Phlb. 13a, etc.; cf.μή B. 5b
.b after Verbs and phrases signifying impossibility, impropriety, reluctance, when not negatived,ἄνδρα δ' οὐκ ἔστι μὴ οὐ κακὸν ἔμμεναι Simon.5.10
;δεινὸν ἐδόκεε εἶναι μὴ οὐ λαβεῖν Hdt.1.187
; , cf. 3.51, 7.5; , cf. Th.8.60;αἰσχύνη ἦν μὴ οὐ συσπουδάζειν X.An.2.3.11
;αἰσχρόν ἐστι μὴ οὐκ ἄλλας πληγὰς ἐμβάλλειν τῷ υἱεῖ Id.Lac.6.2
; οὐδεὶς οἷός τ' ἐστὶν ἄλλως λέγων μὴ οὐ ( nemo potest non)καταγέλαστος εἶναι Pl.Grg. 509a
: after an implied neg.,μὴ οὐχὶ παντὶ τρόπῳ ἐλέγχειν μαλθακοῦ εἶναι ἀνδρός Id.Phd. 85c
;μόνῃ τῇ μορφῇ μὴ οὐχὶ πρόβατα εἶναι διαφερόντων Luc.Alex.15
; after ὥστε, E.Fr. 1068, X.Ath.3.8; μή and μὴ οὐκ in consecutive clauses, Id.Ap.34: with the Art.,οὐκ ἀνέξομαι τὸ μὴ οὐ.. τιμᾶν A.Eu. 914
; οὐδείς γέ μ' ἂν πείσειεν.. τὸ μὴ οὐ .. Ar.Ra.68, cf. X.HG5.2.36.2 less freq. c. part. after a neg. expressed or implied,οὔκων δίκαιον [ἀνδριάντα] ἱστάναι.. μὴ οὐκ ὑπερβαλλόμενον τοῖσι ἔργοισι Hdt.2.110
, cf. 6.9, 106;δυσάλγητος γὰρ ἂν εἴην τοιάνδε μὴ οὐ κατοικτείρων ἕδραν S.OT13
, cf. 221, OC 360, Isoc.10.47 (dub. l.), Pl.Ly. 212d, Philem. 213.5: hence3 = εἰ μή, except,πόλεις.. χαλεπαὶ λαβεῖν, μὴ οὐ χρόνῳ καὶ πολιορκίᾳ D.19.123
. -
85 περιίστημι
A. in the trans. tenses (with [tense] pf.περιέστᾰκα Pl. Ax. 370d
), place round,π. τοὺς ἑαυτοῦ Th.8.108
, etc.;π. στήλην τινί Hdt.3.24
;π. κύτος τῷ ζῴῳ Pl.Ti. 78c
;στράτευμα περὶ πόλιν X.Cyr.7.5.1
: metaph.,π. τινὶ ἔτι πλείω κακά D.21.123
;κινδύνους τοῖς Καρχηδονίοις Plb.12.15.7
;π. ἀγῶνάς τισι Plu.Comp.Ag.Gracch.5
.2 bring round,ὁ δῆμος εἰς ἑαυτὸν περιέστησε τὴν πολιτείαν Arist.Pol. 1304a33
;εἰς τοὐναντίον π. τινὰ τῷ λόγῳ Pl.Ax.
l.c. ; εἰς τοσοῦτον π. τινά, ὥστε .. Heraclid.Pont. ap. Ath.12.537c ; esp. into a worse state, εἰς τοῦθ' ἡ τύχη τὰ πράγματα αὐτῶν περιέστησεν ὥστε .. Isoc.6.47, cf. Aeschin.3.82 ;π. εἰς μοναρχίαν τὴν πολιτείαν Plb.3.8.2
; οἴκους εἰς πενίαν π. Hdn.7.3.5 ; convert, εἰς τὸ περιφερὲς [τὸν ἀέρα] Epicur.Ep.2p.51U.; transfer,π. τὰς ἑαυτοῦ συμφορὰς εἴς τινα D.40.20
;π. τὴν αἰτίαν εἴς τινα D.H.3.3
.II in [tense] aor. 1 [voice] Med., place round oneself,ξυστοφόρων κύκλον X.Cyr.7.5.41
;φρουρὰν περὶ τὸ σῶμα App.BC3.4
.B [voice] Pass. and [voice] Med., with [tense] aor. 2 ([tense] aor. 1, v.infr. 2), [tense] pf., and [tense] plpf. [voice] Act. :— stand round about,περίστησαν γὰρ ἑταῖροι Il.4.532
; κῦμα περιστάθη a wave rose around ([dialect] Ep. [tense] aor. [voice] Pass.), Od.11.243 ;περιστῆναι περί τι Pl.Ti. 84e
; τοῦ περιεστῶτος ἔξωθεν πνεύματος ib. 76b ; οἱ περιεστῶτες the bystanders, Antipho6.14 ;ὄχλου πολλοῦ περιστάντος IG42(1).123.25
(Epid.).2 c. acc. objecti, encircle, surround,χορὸν περιίσταθ' ὅμιλος Il.18.603
; βοῦν δὲ περιστήσαντο (fort. περίστησάν τε) 2.410, cf. Od.12.356 ; μή πώς με περιστήωσ' ἕνα πολλοί ([dialect] Ep. [ per.] 3pl. subj. [tense] aor. 2 for - στῶσι ) that their numbers surround me not, Il. 17.95, cf. Od.20.50 ; soπεριστάντες [τὸ θηρίον] κύκλῳ Hdt.1.43
, cf. 9.5, A.Fr. 379, Pl.R. 432b;π. τὸν λόφον τῷ στρατεύματι X.Cyr.3.1.5
: metaph.,τὸ περιεστὸς ἡμᾶς δεινόν Th.4.10
, cf.7.70 ;τοσούτου πολέμου τὴν Ἀσίαν περιστάντος Isoc.4.162
; ;διὰ τὸν φόβον τὸν περιστάντα αὐτούς Aeschin.3.137
;φόβος π. τινά Th.3.54
, cf. D.18.195.3 c. dat.,περιισταμένους τῇ κλίνῃ Pl.Lg. 947b
: mostly metaph., come round to one,ἡμῖν.. ἀδοξία τὸ πλέον ἢ ἔπαινος περιέστη Th.1.76
;τῇ [Ἑλλάδι] δουλεία περιέστηκε Lys.2.60
; ;πηλίκα τῇ πόλει περιέστηκε πράγματα Id.19.340
; ἀνάγκη π. τινί, c. inf., ib.212: abs., of circumstances, mostly bad,τὰ περιεστηκότα πράγματα Lys. 2.32
, cf. Epicur.Sent.38 ;οἱ περιεστῶτες καιροί Plb.3.86.7
.II come round, revolve, ; of winds,ἐκ τῶν ἀπαρκτίων εἰς θρασκίας Id.Mete. 365a6
; of Time,περιισταμένης τῆς ὥρας Thphr.CP2.11.2
, cf. Hp.Nat.Hom.7.2 come round to, devolve upon, ;νομίσαντες τὸ παρανόμημα ἐς τοὺς Αθηναίους τὸ αὐτὸ περιεστάναι Id.7.18
; εἰς ὀλίγους ἡμᾶς περιέστη [ἡ στατίων] IG14.830.8 (Puteoli, ii A. D.).3 of events, come round, turn out, esp. for the worse,ἐξ ἀρρωστίης π. τινὶ ἐς ὕδερον Hp.Coac. 471
(but also of persons, ἐς ὕδρωπα περιίσταντο became dropsical, Id.Epid.3.13); ἐς τοῦτο περιέστη ἡ τύχη fortune was so completely reversed, Th.4.12 ; τοὐναντίον περιέστη αὐτῷ it turned out quite contrary for him, Id.6.24, cf. Lys.12.64, Pl.Men. 70c ; ; φιλεῖ ἐς τύχας τὰ πολλὰ περιίστασθαι come to be dependent on chances, Th.1.78 ; , cf. 3.9 ;τὸ πρᾶγμ' εἰς ὑπέρδεινόν μοι περιέστη Id.21.111
, cf. 37.10 ; ἐνταῦθα τὰ πράγματα π. ὥστε .. Isoc.8.59, cf. 5.55 ; περιέστηκεν εἰς τοῦτο ὥστε .. Lycurg.3 : c. inf.,περιειστήκει τοῖς βοηθείας δεήσεσθαι δοκοῦσιν αὐτοὺς βοηθεῖν ἑτέροις D.18.218
, cf. Pl.Mx. 244d : c. part.,περιέστηκεν ἡ πρότερον σωφροσύνη νῦν ἀβουλία φαινομένη Th.1.32
.III later, go round so as to avoid, shun,τὰς ἁμαρτίας Phld.Rh.1.384
S.;τὴν ὁμιλίαν J.AJ 1.1.4
;κύνας Luc.Herm.86
(though he censures this usage, Sol.5), cf. Gal.UP10.14, Porph.Abst.4.7, etc.;τὸν κίνδυνον Iamb.VP33.239
; τὸ μοναρχικόν ib.31.189 ;τὴν ἀφροσύνην S.E.M.11.93
;κενοφωνίας 2 Ep.Ti.2.16
;τὸ εἰκῇ καὶ μάτην M.Ant.3.4
;τοὺς ἡγουμένους Artem.4.59
; π. μὴ .. to be afraid lest.., J.AJ4.6.12; sneak round, Phld.Rh.1.99 S.; circumvent, τοὺς λογιστάς Mitteis Chr. 88iv 11 (ii A.D.):—so in [voice] Pass., (ii A. D.).Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > περιίστημι
-
86 στέλλω
A , [dialect] Ep.στελέω Od.2.287
: [tense] aor.ἔστειλα Th.7.20
, [dialect] Ep.στεῖλα Od.14.248
: [tense] pf.ἔσταλκα Arr.An.2.11.9
, ([etym.] ἀπ-, ἐπ-) Isoc.1.2, E.Ph. 863: [tense] plpf.ἐστάλκει Arr.An.3.16.6
, ([etym.] ἐπ-) Th.5.37:—[voice] Med., Il.23.285, etc.: [tense] fut.στελοῦμαι Lyc.604
: [tense] aor. ἐστειλάμην, [dialect] Ep. στειλ-, Il.1.433, S.OT 434, etc.:—[voice] Pass., [tense] fut. στᾰλήσομαι ([etym.] ἀπο-) Aeschin.3.114 (v.l.), D.24.93; simpleσταλήσομαι J.AJ2.4.2
: [tense] aor. ἐστάλθην (in compd. ἀποσταλθέντες) GDI5186.4 ([place name] Crete), cf.Sch. Od.8.21; more freq. ἐστάλην [ᾰ], Pi.O.13.49, Hdt.4.159, ([etym.] ἐπ-) Th.1.91, etc.: [tense] pf.ἔσταλμαι Hdt.7.62
, Pl.Lg. 833d, etc.: [tense] plpf.ἐστάλμην Philostr. VA3.25
, [ per.] 3pl. ; ἐσταλάδατο and ἐστελάδατο dub.ll.in Hdt.7.89 (leg. ἐστάλατο):— make ready, ; ; νῆα ς. rig or fit her out, Od.2.287, cf. 14.247;πλοῖον Hdt.3.52
;ναῦς τριάκοντα Th.7.20
;τὰ ἐκ νεώς S.Ph. 1077
: also στρατιήν, στόλον, στρατόν, fit out an armament, get it ready, Hdt.3.141, 5.64, A.Pers. 177, etc.; : also στέλλειν τινὰ ἐσθῆτι furnish with, array in, a garment, Hdt.3.14; : c. dupl. acc.,στολὴν σ. τινά E.Ba. 827
sq.;σ. τινὰς ὡς δεσποίνας X.HG5.4.5
; σ. ἕλκος dress it, Hp.VC14; bury, ἐνὶ γαίῃ ς. A.R.3.205:—[voice] Med., στεῖλαί νυν ἀμφὶ χρωτὶ.. πέπλους put on robes, E.Ba. 821: c. dat., ἐσθῆτι στειλάμενοι having dressed themselves in.., Luc.Philops.32: metaph.,σ. κιθάρην Hermesian.7.2
:—[voice] Pass., fit oneself out, get ready, ἄλλοι δὲ στέλλεσθε do you others prepare (to compete in the games), Il.23.285;στρατὸν κάλλιστα ἐσταλμένον Hdt.7.26
, cf. 3.14, 7.93: c. acc. cogn., τὴν αὐτὴν ταύτην ἐστ. ib.62: c. dat., πρεπούσῃ στολῇ ἐστ. Pl.Lg. 833d: folld. by a Prep.,ἐσταλμένος ἐπὶ πόλεμον X.An.3.2.7
; ἐς ἄγραν, ἐπ' ἄγρην, Lyc.604, AP 7.535 (Mel.);περὶ ὄργια E.Ba. 1000
(lyr.): c. inf., ἐστέλλετο ἀπιέναι he prepared to go, Hdt.3.124;κινεῖν κώπας E.Tr. 181
(lyr.).II dispatch, send,ἐς οἶκον πάλιν A.Pr. 389
, cf. E.IA 119 (lyr.), etc.;ἐξ ἑνὸς στείλαντος S.OC 737
:—[voice] Med. and [voice] Pass., set out, or (esp. in [tense] aor. 2 [voice] Pass.) journey, Hdt.1.165, 3.53, 4.159, 5.92.β: c. acc. cogn.,ὁδὸν στέλλεσθαι S.Ph. 1416
(anap.), cf. A.R.4.296;πρὸς θάλασσαν E.Hel. 1527
;ἐπὶ τὸν χρυσόν Hdt.3.102
;ἐπὶ πλοῖα X.An.5.1.5
;τούτων γὰρ οὕνεκ' ἐστάλην S.Aj. 328
;ἴδιος ἐν κοινῷ σταλείς Pi.O.13.49
;οἷπερ ἐστάλην ὁδοῦ S.El. 404
;οἴκαδε Τροίας ἄπο E.Tr. 1264
; κατὰ γῆν (v.l. γῆς) X.An.5.6.5: abs.,στέλλου, κομίζου
begone!A.
Pr. 394: c. acc. loci, ὀμφαλὸν γῆς ς. E.Med. 668; (lyr.); of things, to be sent, S.Tr. 776: metaph. of speech,ἀέρα ἐκπέμπειν στελλόμενον ὑφ' ἑκάστων τῶν παθῶν Epicur.Ep.1p.27U.
2 [voice] Act. intr. in sense of the [voice] Pass. (in Hdt. and Trag.), prepare to go, start, set forth,ἔστελλε ἐς ἀποικίην Hdt.4.147
, cf. 148, 5.125, S.Ph. 571, 640: c. acc. cogn.,κέλευθον τήνδε.. ἔστειλα A.Pers. 609
.3 [voice] Med., set out upon a task,στέλλεσθαι πρός τι Pl.Phlb. 50e
; ; ἐπ' αὐτὸ δὴ τοῦτο στελλώμεθα; Id.Lg. 892e;ἐπὶ θήρας πόθον ἐστέλλου E.Hipp. 234
(anap.);ἐπὶ τυραννίδ' ἐστάλης Ar.V. 487
.III summon, fetch, bring a person to a place, S.OT 860, cf. OC 298, Ph. 623, 983;ὑμᾶς ἔστειλ' ἱκέσθαι Id.Ant. 165
, cf. Ph.60, 495; [ ἐμπορίαν] Pl.Ep. 313e:—[voice] Med., σ' ἂν οἴκους τοὺς ἐμοὺς ἐστειλάμην I would have sent for thee.., S.OT 434:—[voice] Pass., Id.OC 550 (cj.).b ἡ ὁδὸς εἰς Κόρινθον στέλλει leads to Corinth, Luc.Herm.27.IV gather up, make compact, esp. as a nautical term, furl, take in,ἱστία.. στεῖλαν Od.3.11
, 16.353;στείλασα λαῖφος A.Supp. 723
:—[voice] Med.,ἱστία μὲν στείλαντο Il.1.433
, cf. Call.Del. 320, Arist.Mech. 851b8: abs., στέλλεσθαι (sc. ἱστία) Teles p.10 H., Plb.6.44.6; so ἐπιστολάδην δὲ χιτῶνας ἐστάλατο they girded up, tucked up their clothes to work, Hes.Sc. 288, cf. A.R.4.45: abs.,στειλάμενος σιγᾷς AP11.149
.2 check, Epicur.Ep.1p.7U.; repress, Ph.2.274, etc.:—[voice] Med., Plb.8.20.4; λόγον στειλώμεθα draw in, shorten our words, i.e. not speak out the whole truth, E.Ba. 669; σ. τὸ συμβεβηκός hush it up, Plb.3.85.7; πρόσωπον στέλλεσθαι draw up one's face, look rueful, Phryn.PS p.107 B.3 Medic., bind, make costive, τὰ στέλλοντα astringents, opp. τὰ καθαίροντα, Gal.1.221, cf. Alex.Aphr.Pr.Praef.:—[voice] Pass., φλέβες στέλλονται shrink up, Nic.Al. 193.4 [voice] Med., restrict one's diet, οὔτ' ἂν ἀπόσχοιντο ὧν ἐπιθυμέουσιν, οὔτε στείλαιντο (v.l. ὑποστ-) Hp.VM5; στελλόμενοι τοῦτο avoiding this, 2 Ep.Cor.8.20;στέλλεο Περσεφόνας ζᾶλον Supp.Epigr.2.615
([place name] Teos). (Cf. εὔσπολον, κασπολέω, σπολάς, σπόλος, σπελλάμεναι; prob. I.-E. sq[uglide]el-. but not found in cogn. languages; I.-E. st(h)el- is prob. found in OSlav. st[icaron]lati 'spread out', Lat. lātus (fr. *stlātus) 'broad', with which στέλλω may be cogn.) -
87 φθάνω
Aἔφθανον X.HG6.2.30
, AP9.272 ([place name] Bianor): [tense] fut.φθήσομαι Il.23.444
, Th.5.10, Pl.R. 375c, etc.; but φθάσω [ᾰ] Hp. Morb.3.13 (s. v. l.), X.Cyr.5.4.38: [tense] aor.ἔφθᾰσα Hdt.7.161
, A.Pers. 752 (troch.), Th.3.49, X.Cyr.7.1.19, etc.; imper.φθάσον J.AJ6.11.7
; opt. [ per.] 3sg.φθάσειε Isoc.8.120
, pl.φθάσειαν X.HG7.2.14
(this tense prevails in later Gk., Plb.3.66.1, etc.); [dialect] Dor.ἔφθασσα Theoc.2.115
: but the only [dialect] Ep. [tense] aor. is ἔφθην, not found in A. or S., but the more usual form in E. and Ar., less freq. in Th., X., D.; pl. ἔφθημεν, -ητε, -ησαν, E.Ph. 1468, Isoc.5.7, Antipho 2.2.5, [dialect] Ep.pl.3φθάν Il.11.51
; subj. φθῶ, [dialect] Ep. [ per.] 3sg. φθήῃ, φθῇσιν, 16.861, 23.805; [dialect] Ep. [ per.] 1pl.φθέωμεν Od.16.383
; [ per.] 3pl.φθέωσι 24.437
; opt. φθαίην, [dialect] Ep. [ per.] 3sg. φθαίησι ([etym.] παρα-) Il.10.346; inf.φθῆναι Hdt.6.115
, Th.4.4; part.φθάς Hdt.3.71
; [dialect] Ep. part. [voice] Med.φθάμενος Il.5.119
, al., Hes.Op. 554: [tense] pf. ἔφθᾰκα Philipp. ap. D.18.39, LXX 2 Ch.28.9, IG12 9).906.26 (Chalcis, iii A. D.);πέφθακα Ps.-Callisth. 2.10
(v. l): [tense] plpf.ἐφθάκει Plu.Galb. 17
, Luc.Philops.6:—[voice] Pass., Arist.Mu. 395a18: [tense] impf.ἐφθάνετο AP9.278
([place name] Bianor);ἐφθάνοντο J.BJ5.2.4
(v.l. ἐφονεύοντο): [tense] aor.ἐφθάσθην D.H. 6.25
, Epigr.Gr. 315 ([place name] Smyrna), IPE2.197 (Panticapaeum, ii A. D.), J.AJ8.12.4. Gal.4.560. [[pron. full] φθᾰνω always in [dialect] Att. (so also in AP9.272 ([place name] Bianor), APl.4.382, 384); φθᾱνω in Il.9.506, 21.262 (where Zenod. read φθανέει for φθάνει) ]:— come or do first or before others:I c. acc. pers., to be beforehand with, overtake, outstrip, in running or otherwise,φθάνει δέ τε καὶ τὸν ἄγοντα Il.21.262
;φθῆ σε τελος θανάτοιο 11.451
, cf. Hes.Op. 554, 570, Hdt.7.161, E.Heracl. 120, IT 669, Isoc.9.42, etc.;οὐ μὴ φθάσωμεν τοὺς κοιμηθέντας 1 Ep.Thess.4.15
; so ἔφθησαν τὸν χειμῶνα they anticipated the storm, Hdt.7.188;φθάσας τὸν λογισμόν D.21.38
:—[voice] Pass., to be overtaken, , AP9.278 ([place name] Bianor); ἐφθάσθην (v. supr.).II abs., come or act first, opp. ὑστερέω or ὑστερίζω, E.Ph. 975, X.An.6.1.18, cf. Th.4.121; τοῦ φθάσαντος ἁρπαγή the prey of the first comer, A.Pers. 752 (troch.), cf. Fr.23 (lyr.); ; , 100;φθάσαι πρὶν ἀδικηθῆναι Arist.Pol. 1302b23
, cf. Rh. 1373a23; in later writers, τὰ φθάσαντα the things before mentioned, Ael.VH 1.34, Arg.D.46; part. φθάνων, φθάσας previous,τῶν φθασάντων δυεῖν βιβλίων Porph.Abst.3.1
; ἐν τοῖς φθάνουσιν ἔργοις Dex.Hist.Fr. 26 J.;τοῖς φθάνουσι κατορθώμασι Id.Fr.6
J.;οἱ φθάσαντες πόνοι Agath.5.16
; previous time,Ael.
VH14.6; τὸ φθάσαν, τὰ φθάσαντα, the past, Agath.3.2, al., Procop.Gaz.Ep.32;ὁ φθάσας χρόνος Men.
Prot.p.127 D.2 with Preps., come or arrive first,ἕως τῶν οὐρανῶν LXX 2 Ch.28.9
;ἔφθασεν ἐφ' ὑμᾶς Ev.Matt.12.28
, Ev.Luc.11.20, cf. 1 Ep.Thess.2.16: φ. εἰς .., simply, arriveat, attain to, Ep.Rom.9.31, Ep.Phil.3.16, Plu.2.338a;φθάσομεν εἰς Πηλούσι<ον> PPar.18.14
(ii A. D.): abs., of Time, arrive, καιρὸς τῆς τομῆς ἔφθακε (v.l. ἔφθασεν) LXXCa. 2.12; ἔφθασεν ὁ μὴν ὁ ἕβδομος ib.2 Es.3.1.d Gramm., to be applied or applicable,ἐπ' ἀμφοτέρας τὰς διαθέσεις A.D.Synt.211.22
, cf. 217.23, al.III the action in which one is beforehand is expressed by the part. agreeing with the subject, [Ἄτη] πολλὸν ὑπεκπροθέει, φθάνει δέ τε πᾶσαν ἐπ' αἶαν βλάπτουσ' ἀνθρώπους and is beforehand in doing men mischief, Il.9.506; ἀλλ' ἄρα μιν φθῆ Τηλέμαχος κατόπισθε βαλών Telemachus was beforehand with him in striking, i.e. struck first, Od.22.91, cf. 16.383, Il.10.368;ἔφθασέν με προαπελθὼν Χάρμος PCair.Zen.16.3
(iii B. C.); ἔφθησαν ἀπικόμενοι arrived first, Hdt.4.136, cf. 6.115; so φ. εὐεργετῶν to be the first to show a kindness, X.Mem.2.3.14;ὅπως φθάσειαν βοηθήσαντες Id.HG7.2.14
;ἔφθασαν προκαταλαβόντες Th.3.112
;φθάνουσιν αὐτοὺς προκαταφυγοῦσαι Id.2.91
; ;φ. γόνασι προσπεσὼν πατρός E.HF 986
, etc: part. [voice] Pass. is also used, ἦ κε πολὺ φθαίη πόλις ἁλοῦσα, i.e. it would be taken first, Il.13.815; εἴ κε φθήῃ τυπείς shall be wounded first, 16.861; φθαίητε γὰρ ἂν.. ἐξανδραποδισθέντες ἣ .. Hdt.6.108;μὴ φθάσωσι προεπιβουλευόμενοι Th.3.83
;ἔφθη κατακωλυθείς X.HG1.6.17
; φθάνειν δεῖ πεφραγμένους τοὶς πόρους they must first be blocked up, Id.Cyr.2.4.25: these clauses, being compar. in sense, are folld. by a gen., φθὰν δὲ μέγ' ἱππήων.. κοσμηθέντες were drawn up before the drivers, Il.11.51; more freq. by πρὶν .. orἢ.., ἔφθη ὀρεξάμενος, πρὶν οὐτάσαι 16.322
, cf. Antipho1.29, X. Cyr.3.2.4; ;ἔφθης πεζὸς ἰὼν ἢ ἐγὼ σὺν νηΐ Od.11.58
; ἔφθησαν ἀναβάντες πρὶν ἢ .. Hdt.9.70; ἔφθησαν ἐκπεσόντες πρότερον ἢ .. Id.6.91.b in later Gr., c. part. to express previous action or happening, φθάνω ὑμῖν πρότερον γεγραφηκώς I have already written to you, POxy.1666.3 (iii A. D.), cf. 237 vi30 (ii A. D.), etc.;ἔφθασα εἰρηκώς Luc.Pisc.29
;ὡς ἔφθην εἰπών Id.Par.3
; cf. 111.2b.2 in the same sense, part. φθάς or φθάσας, [dialect] Ep. φθάμενος, is used like an Adv. with a principal Verb, ὅς μ' ἔβαλε φθάμενος, for ὅς μ' ἔφθη βαλών, Il.5.119, cf. 13.387, Od. 19.449; οὐκ ἄλλος φθὰς ἐμεῦ κατήγορος ἔσται no other shall be an accuser before me, Hdt.3.71; ἀνέῳξάς με φθάσας you opened the door before me, Ar.Pl. 1102;φθάσας προσπεσοῦμαι Th.5.9
, cf. 2.91, X.Cyr. 1.5.3, etc.; even with a part.,φθάσας.. ἁρπάσας Hdt.6.65
; rarely part. [tense] pres.,φθάνοντες δῃοῦμεν X.Cyr.3.3.18
.b in signf. 111.1b, φθάσαντες ἐπληρώσαμεν αὐτούς we had already paid them, POxy.1103.6 (iv A. D.); but ὡσεὶ καὶ ὁμογενῆ φθάσας εἶπον as if I had said (not had already said) ὁ., Gal.16.502.3 rarely c. inf., ὁ φθάσας θαρσῆσαι he that first gains confidence, Th.3.82; σπεύδειν ὅπως.. φθαίης ἔτ' εἰς ἐκκλησίαν ἐλθεῖν (v.l. ἐλθών ) hurry to be in time to get to.., Ar.Eq. 935 (lyr.), cf. Nu. 1384 (v. infr. IV. 1); μόλις φθάνει θρόνοισιν ἐμπεσοῦσα μὴ χαμαὶ πεσεῖν hardly manages by falling first on the seat not to fall on the ground, E.Med. 1169; more freq. in later writers, of actions which one manages to do, does before or has done first or already, A.R.1.1189, D.H.4.59,61, Sor.1.111, Gal.15.2,93, Luc. DMort.13.2, Harm.2;ἐὰν φθάσω πρὸ τῆς τρύγης ἀνελθεῖν PSI8.971.10
(iii/iv A. D.);ἐὰν ὁ ἰατρὸς αὐτὸ φθάσῃ κενῶσαι Gal.16.499
; φθάνοντος ἤδη πυρέττειν ἐκ τεττάρων ἡμερῶν τοῦ νοσοῦντος having already begun, ib.498; μὴ φθάνων προσηκόντως τρέφεσθαι if he is not first suitably nourished, Id.18(2).36, cf. 84,103; συμβαίνει φθάνειν ἀποθνῄσκειν τοὺς νεωτέρους the young die first, ib.222; εἰ φθάσαιμεν παλαιοὺς πίθους ἔχειν μεγάλους if we already have.., Gp.6.3.11, cf. 10.22.2, al., A.D.Pron.90.1;ἔφθακεν οὖν ταῦτα ἐψηφίσθαι καὶ τῇ βουλῇ IG12(9).906.26
(Chalcis, iii A. D.).IV with negatives,1 with οὐ and part. (inf. is v. l. in Ar.Nu. 1384), folld. by καί or καὶ εὐθύς, of two actions following close on each other, οὐ φθάνειν χρὴ συσκιάζοντας γένυν καὶ.. ὁρμᾶν you must no sooner get your beard than you march, E.Supp. 1219; οὐ φθάνει ἐξαγόμενος καὶ εὐθὺς ὅμοιός ἐστι τοῖς ἀκαθάρτοις no sooner is he brought out than he becomes unclean, X.Eq.5.10, cf. Ar.Nu. 1384; οὐκ ἔφθημεν εἰς Τροιζῆν' ἐλθόντες καὶ τοιαύταις νόσοις ἐλήφθημεν ἐξ ὧν .. no sooner had we come to Troezen than.., Isoc.19.22, cf. 5.53, 8.98, 9.53; οὐκ ἔφθη μοι συμβᾶσα ἡ ἀτυχία καὶ εὐθὺς ἐπεχείρησαν διαφορῆσαι τἄνδοθεν scarcely or no sooner had misfortune befallen me when.., D.57.65, cf. 43.69, Isoc.4.86.2 οὐκ ἂν φθάνοις, οὐκ ἂν φθάνοιτε, with part. [tense] pres., express a strong exhortation or urgent command, οὐκ ἂν φθάνοιτε τὴν ταχίστην ὀπίσω ἀπαλλασσόμενοι you could not be too quick in departing, i.e. make haste and be off, Hdt.7.162; οὐ φθάνοιτ' ἔτ' ἄν θνῄσκοντες make haste and die, E.Or. 936, cf. 941, Alc. 662, Heracl. 721, Tr. 456 (troch.), IT 245; ; ἀποτρέχων οὐκ ἂν φθάνοις ib. 1133; εἰς ἀγορὰν ἰὼν ταχέως οὐκ ἂν φθάνοις ib. 874, cf. Ec. 118;οὐκ ἂν φθάνοις λέγων Pl. Smp. 185e
, X.Mem.2.3.11; these phrases are not to be treated as questions, cf. οὐκ ἂν φθάνοιμι (sc. λέγων) Pl.Smp. 214e, cf. Phd. 100c, D.25.40, Luc.Fug.26, Symp.2, Anach.14: c. part. [tense] aor., once in Luc., Vit.Auct.26.b in 1, 2, or 3 pers., to express immediate futurity, οὐκ ἂν φθάνοις ἀκούων you shall hear in a moment, Pl.Euthd. 272d; οὐκ ἂν φθάνοι τὸ πλῆθος τούτοις τοῖς θηρίοις δουλεῦον will soon (or inevitably) be enslaved to.., D.24.143; also to express what is logically inevitable, οὐκ ἂν φθάνοιεν αὐτοὺς προσκυνοῦντες they will soon be (or cannot logically help) worshipping them, Aristeas 137;τοῦτο μὲν οὐκ ἂν φθάνοις καὶ Ἐμπεδοκλεῖ πρὸ αὐτοῦ ἐγκαλῶν Luc.Fug.2
;οὐκ ἂν φθάνοι κἀμὲ μάντιν λέγων Id.Hes.8
;οὐκ ἂν φθάνοι τις ἁπάσας ἀναιρῶν τὰς τοιαύτας προστασίας Id.Apol.11
: c. part. [tense] aor., Id.Tox.2. -
88 ἄν
ἄν (A), [pron. full] [ᾰ], [dialect] Ep., Lyr., [dialect] Ion., Arc., [dialect] Att.; also κεν) [dialect] Ep., [dialect] Aeol., Thess., κᾱ [dialect] Dor., [dialect] Boeot., El.; the two combined in [dialect] Ep. (infr. D. 11.2) and Arc.,Aεἰκ ἄν IG5(2).6.2
, 15 (iv B. C.):—modal Particle used with Verbs to indicate that the action is limited by circumstances or defined by conditions. In Hom. κε is four times as common as ἄν, in Lyr. about equally common. No clear distinction can be traced, but κε as an enclitic is somewhat less emphatic; ἄν is preferred by Hom. in negative clauses, κε ([etym.] ν) with the relative.A In Simple Sentences, and in the Apodosis of Compound Sentences; here ἄν belongs to the Verb, and denotes that the assertion made by the Verb is dependent on a condition, expressed or implied: thus ἦλθεν he came, ἦλθεν ἄν he would have come (under conditions, which may or may not be defined), and so he might have come; ἔλθοι may he come, ἔλθοι ἄν he would come (under certain conditions), and so he might come.I WITH INDICATIVE:1 with historical tenses, generally [tense] impf. and [tense] aor., less freq. [tense] plpf., never [tense] pf., v. infr.,a most freq. in apodosis of conditional sentences, with protasis implying nonfulfilment of a past or present condition, and apod. expressing what would be or would have been the case if the condition were or had been fulfilled. The [tense] impf. with ἄν refers to continued action, in Hom. always in past time, exc. perh. . 178; later also in [tense] pres. time, first in Thgn.905; πολὺ ἂν θαυμαστότερον ἦν, εἰ ἐτιμῶντο it would be far more strange if they were honoured, Pl.R. 489a; οὐκ ἂν νήσων ἐκράτει, εἰ μή τι καὶ ναυτικὸν εἶχεν he would not have been master of islands if he had not had also some naval power, Th.1.9. The [tense] aor. strictly refers only to past time, Pi.N.11.24, etc.; εἰ τότε ταύτην ἔσχε τὴν γνώμην, οὐδὲν ἂν ὧν νυνὶ πεποίηκεν ἔπραξεν if he had then come to this opinion, he would have accomplished nothing of what he has now done, D.4.5, al., but is used idiomatically with Verbs of saying, answering, etc., as we say I should have said,εἰ μὴ πατὴρ ἦσθ', εἶπον ἄν σ' οὐκ εὖ φρονεῖν S.Ant. 755
, cf. Pl.Smp. 199d, Euthphr. 12d, etc.: the [tense] plpf. refers to completed actions, as ὃ εἰ ἀπεκρίνω, ἱκανῶς ἂν ἤδη παρὰ σοῦ τὴν ὁσιότητα ἐμεμαθήκη I should have already learnt.., ib. 14c;εἰ ὁ ἀνὴρ ἀπέθανεν, δικαίως ἂν ἐτεθνήκει Antipho 4.2.3
.b the protasis is freq. understood: ὑπό κεν ταλασίφρονά περ δέος εἷλεν fear would have seized even the stout-hearted (had he heard the sound), Il.4.421; τὸ γὰρ ἔρυμα τῷ στρατοπέδῳ οὐκ ἂν ἐτειχίσαντο they would not have built the wall (if they had not won a battle), Th.1.11; πολλοῦ γὰρ ἂν ἦν ἄξια for (if that were so) they would be worth much, Pl.R. 374d; οὐ γὰρ ἦν ὅ τι ἂν ἐποιεῖτε for there was nothing which you could have done, i. e. would have done (if you had tried), D.18.43.c with no definite protasis understood, to express what would have been likely to happen, or might have happened in past time: ἢ γάρ μιν ζωόν γε κιχήσεαι, ἤ κεν Ὀρέστης κτεῖνεν ὑποφθάμενος for either you will find him alive, or else Orestes may already have killed him before you, Od.4.546; ὃ θεασάμενος πᾶς ἄν τις ἀνὴρ ἠράσθη δάϊος εἶναι every man who saw this (the 'Seven against Thebes') would have longed to be a warrior, Ar. Ra. 1022; esp. with τάχα, q. v., ἀλλ' ἦλθε μὲν δὴ τοῦτο τοὔνειδος τάχ' ἂν ὀργῇ βιασθὲν μᾶλλον ἢ γνώμῃ φρενῶν, i. e. it might perhaps have come, S.OT 523; τάχα ἂν δὲ καὶ ἄλλως πως ἐσπλεύσαντες (sc. διέβησαν ) and they might also perhaps have crossed by sea (to Sicily) in some other way, Th.6.2, cf. Pl.Phdr. 265b.d ἄν is freq. omitted in apodosi with Verbs expressing obligation, propriety, or possibility, as ἔδει, ἐχρῆν, εἰκὸς ἦν, etc., and sts. for rhetorical effect, εἰ μὴ.. ᾖσμεν, φόβον παρέσχεν it had caused (for it would have caused) fear, E.Hec. 1113. This use becomes more common in later Gk.2 with [tense] fut. ind.:a frequently in [dialect] Ep., usu. with κεν, rarely ἄν, Il.9.167, 22.66, indicating a limitation or condition, ὁ δέ κεν κεχολώσεται ὅν κεν ἵκωμαι and he will likely be angry to whom- soever I shall come, ib.1.139; καί κέ τις ὧδ' ἐρέει and in that case men will say, 4.176;ἐγὼ δέ κέ τοι καταλέξω Od.3.80
; so in Lyr.,μαθὼν δέ τις ἂν ἐρεῖ Pi.N.7.68
, cf. I.6(5).59.b rarely in codd. of [dialect] Att. Prose writers,σαφὲς ἂν καταστήσετε Th.1.140
;οὐχ ἥκει, οὐδ' ἂν ἥξει δεῦρο Pl.R. 615d
, cf. Ap. 29c, X.An.2.5.13; dub. in Hp.Mul.2.174: in later Prose, Philostr. V A2.21, S E.M.9.225: also in Poetry, E.El. 484, Ar.Av. 1313;οὐκ ἂν προδώσω Herod.6.36
(corr. - δοίην):— for ἄν with [tense] fut. inf. and part. v. infr.II WITH SUBJUNCTIVE, only in [dialect] Ep., the meaning being the same as with the [tense] fut. ind. (1.2a), freq. with [ per.] 1st pers., as εἰ δέ κε μὴ δώῃσιν, ἐγὼ δέ κεν αὐτὸς ἕλωμαι in that case I will take her myself, Il.1.324; πείθευ, ἐγὼ δέ κέ τοι εἰδέω χάριν obey and if so I will be grateful, 14.235 (the subj. is always introduced by δέ in this usage); also with other persons, giving emphasis to the future, , al.III WITH OPTATIVE (never [tense] fut., rarely [tense] pf. πῶς ἂν λελήθοι [με]; X.Smp.3.6):a in apodosis of conditional sentences, after protasis in opt. with εἰ or some other conditional or relative word, expressing a [tense] fut. condition:ἀλλ' εἴ μοί τι πίθοιο, τό κεν πολὺ κέρδιον εἴη Il.7.28
;οὐ πολλὴ ἂν ἀλογία εἴη, εἰ φοβοῖτο τὸν θάνατον; Pl.Phd. 68b
:—in Hom. [tense] pres. and [tense] aor. opt. with κε or ἄν are sts. used like [tense] impf. and [tense] aor. ind. with ἄν in Attic, with either regular ind. or another opt. in the protasis: καί νύ κεν ἔνθ' ἀπόλοιτο.. εἰ μὴ.. νόησε κτλ., i. e. he would have perished, had she not perceived, etc., Il.5.311, cf. 5.388, 17.70; εἰ νῦν ἐπὶ ἄλλῳ ἀεθλεύοιμεν, ἦ τ' ἂν ἐγὼ.. κλισίηνδε φεροίμην if we were now contending in another's honour, I should now carry.., ib.23.274: so rarely in Trag., οὐδ' ἂν σὺ φαίης, εἴ σε μὴ κνίζοι λέχος (for εἰ μὴ ἔκνιζε) E.Med. 568.b with protasis in [tense] pres. or [tense] fut., the opt. with ἄν in apodosi takes a simply future sense: φρούριον δ' εἰ ποιήσονται, τῆς μὲν γῆς βλάπτοιεν ἄν τι μέρος they might perhaps damage, Th.1.142, cf. 2.60, Pl.Ap. 25b, R. 333e;ἢν οὖν μάθῃς.. οὐκ ἂν ἀποδοίην Ar.Nu. 116
, cf. D.1.26, al.c with protasis understood:φεύγωμεν· ἔτι γάρ κεν ἀλύξαιμεν κακὸν ἦμαρ Od.10.269
; οὔτε ἐσθίουσι πλείω ἢ δύνανται φέρειν· διαρραγεῖεν γὰρ ἄν for (if they should do so) they would burst, X. Cyr.8.2.21; τὸν δ' οὔ κε δύ' ἀνέρε.. ἀπ' οὔδεος ὀχλίσσειαν two men could not heave the stone from the ground, i. e. would not, if they should try, Il.12.447; , cf. D.2.8: in Hom. sts. with ref. to past time, .d with no definite protasis implied, in potential sense: ἡδέως δ' ἂν ἐροίμην Λεπτίνην but I would gladly ask Leptines, D.20.129; βουλοίμην ἄν I should like , Lat. velim (but ἐβουλόμην ἄν I should wish, if it were of any avail, vellem); ποῖ οὖν τραποίμεθ' ἄν; which way then can we turn? Pl.Euthd. 290a; οὐκ ἂν μεθείμην τοῦ θρόνου I will not give up the throne, Ar.Ra. 830; idiomatically, referring to the past, αὗται δὲ οὐκ ἂν πολλαὶ εἶεν but these would not (on investigation) prove to be many, Th.1.9; εἴησαν δ' ἂν οὗτοι Κρῆτες these would be (i. e. would have been) Cretans, Hdt.1.2: used in order to soften assertions by giving them a less positive form, as οὐκ ἂν οὖν πάνυ γέ τι σπουδαῖον εἴη ἡ δικαιοσύνη, i.e. it would not prove to be, etc. (for, it is not, etc.), Pl.R. 333e.e in questions, expressing a wish:τίς ἂν θεῶν.. δοίη; S.OC 1100
, cf.A.Ag. 1448;πῶς ἂν θάνοιμι; S.Aj. 389
: hence (with no question) as a mild command, exhortation, or entreaty, ; σὺ μὲν κομίζοις ἂν σεαυτὸν ᾗ θέλεις you may take yourself off (milder than κόμιζε σεαυτόν), S.Ant. 444; χωροῖς ἂν εἴσω you may go in, El. 1491; κλύοις ἂν ἤδη, Φοῖβε hear me now, Phoebus, ib. 637; φράζοις ἄν, λέγοις ἄν, Pl.Phlb. 23c, 48b.f in a protasis which is also an apodosis: εἴπερ ἄλλῳ τῳ ἀνθρώπων πειθοίμην ἄν, καὶ σοὶ πείθομαι if I would trust any (other) man (if he gave me his word), I trust you, Id.Prt. 329b; εἰ μὴ ποιήσαιτ' ἂν τοῦτο if you would not do this (if you could), D.4.18, cf. X.Mem.1.5.3, Plot.6.4.16.g rarely omitted with opt. in apodosis: , cf. 14.123, Il.5.303; also in Trag.,θᾶσσον ἢ λέγοι τις E.Hipp. 1186
;τεὰν δύνασιν τίς.. κατάσχοι; S.Ant. 605
.h ἄν c. [tense] fut. opt. is prob. always corrupt (cf. 1.2b), as τὸν αὐτὸν ἂν ἐπαινέσοι ( ἐπαινέσαι Bekk.) Pl.Lg. 719e; εἰδὼς ὅτι οὐδέν' ἂν καταλήψοιτο ( οὐδένα Bekk.) Lys.1.22.IV WITH INF. and PART. (sts. ADJ. equivalent to part.,τῶν δυνατῶν ἂν κρῖναι Pl.R. 577b
) representing ind. or opt.:1 [tense] pres. inf. or part.:a representing [tense] impf. ind., οἴεσθε τὸν πατέρα.. οὐκ ἂν φυλάττειν; do you think he would not have kept them safe? ([etym.] οὐκ ἂν ἐφύλαττεν), D.49.35; ἀδυνάτων ἂν ὄντων [ὑμῶν] ἐπιβοηθεῖν when you would have been unable, Th.1.73, cf. 4.40.b representing [tense] pres. opt., πόλλ' ἂν ἔχων (representing ἔχοιμ' ἄν)ἕτερ' εἰπεῖν παραλείπω D. 18.258
, cf. X.An.2.3.18: with Art., .2 [tense] aor. inf. or part.:a representing [tense] aor. ind., οὐκ ἂν ἡγεῖσθ' αὐτὸν κἂν ἐπιδραμεῖν; do you not think he would even have run thither? ([etym.] καὶ ἐπέδραμεν ἄν), D.27.56; ἴσμεν ὑμᾶς ἀναγκασθέντας ἄν we know you would have been compelled, Th.1.76, cf. 3.89; ῥᾳδίως ἂν ἀφεθείς when he might easily have been acquitted, X.Mem.4.4.4.b representing [tense] aor. opt., οὐδ' ἂν κρατῆσαι αὐτοὺς τῆς γῆς ἡγοῦμαι I think they would not even be masters of the land ([etym.] οὐδ' ἂν κρατήσειαν), Th.6.37, cf. 2.20; ὁρῶν ῥᾳδίως ἂν αὐτὸ ληφθέν ([etym.] ληφθείη ἄν) Id.7.42; οὔτε ὄντα οὔτε ἂν γενόμενα, i.e. things which are not and never could happen ([etym.] ἃ οὔτε ἂν γένοιτο), Id.6.38.3 [tense] pf. inf. or part. representing:a [tense] plpf. ind., πάντα ταῦθ' ὑπὸ τῶν βαρβάρων ἂν ἑαλωκέναι ([etym.] φήσειεν ἄν ) he would say that all these would have been destroyed by the barbarians ([etym.] ἑαλώκη ἄν), D.19.312.b [tense] pf. opt., οὐκ ἂν ἡγοῦμαι αὐτοὺς δίκην ἀξίαν δεδωκέναι, εἰ.. καταψηφίσαισθε I do not believe they would (then) have suffered ([etym.] δεδωκότες ἂν εἶεν) punishment enough, etc., Lys.27.9.4 [tense] fut. inf.or part., never in [dialect] Ep., and prob. always corrupt in [dialect] Att., νομίζων μέγιστον ἂν σφᾶς ὠφελήσειν (leg. - ῆσαι) Th.5.82, cf. 6.66, 8.25,71; part. is still more exceptional, (codd.), cf. D.19.342 (v. l.); both are found in later Gk.,νομίσαντες ἂν οἰκήσειν οὕτως ἄριστα Plb.8.30.8
, cf. Plu.Marc.15, Arr.An.2.2.3; with part., Epicur. Nat.14.1, Luc.Asin.26, Lib.Or.62.21, dub. l. in Arr.An.6.6.5.I In the protasis of conditional sentences with εἰ, regularly with the subjunctive. In Attic εἰ ἄν is contracted into ἐάν, ἤν, or ἄν ([etym.] ᾱ) (q. v.): Hom. has generally εἴ κε (or αἴ κε), sts. ἤν, onceεἰ δ' ἄν Il.3.288
, twiceεἴπερ ἄν 5.224
, 232. The protasis expresses either future condition (with apod. of [tense] fut. time) or general condition (with apod. of repeated action): εἰ δέ κεν ὣς ἔρξῃς καί τοι πείθωνται Ἀχαιοί, γνώσῃ ἔπειθ' ὅς .. if thus thou shalt do.., ib.2.364; ἢν ἐγγὺς ἔλθῃ θάνατος, οὐδεὶς βούλεται θνῄσκειν if death (ever) come near.., E.Alc. 671.2 in relative or temporal clauses with a conditional force; here ἄν coalesces with ὅτε, ὁπότε, ἐπεί, ἐπειδή, cf. ὅταν, ὁπόταν, ἐπήν or ἐπάν ([dialect] Ion. ἐπεάν) , ἐπειδάν: Hom. has ὅτε κε (sts. ὅτ' ἄν) , ὁππότε κε (sts. ὁπότ' ἄν or ὁππότ' ἄν) , ἐπεί κε (ἐπεὶ ἄν Il.6.412
), ἐπήν, εὖτ' ἄν; v. also εἰσόκε ([etym.] εἰς ὅ κε):—τάων ἥν κ' ἐθέλωμι φίλην ποιήσομ' ἄκοιτιν whomsoever of these I may wish.., Il.9.397; ὅταν δὴ μὴ σθένω, πεπαύσομαι when I shall have no strength.., S.Ant.91; ἐχθρὸς γάρ μοι κεῖνος.. ὅς χ' ἕτερον μὲν κεύθῃ ἐνὶ φρεσίν, ἄλλο δὲ εἴπῃ who ever conceals one thing in his mind and speaks another, Il.9.312, cf. D.4.6, Th.1.21. —Hom. uses subj. in both the above constructions (1 and 2 ) without ἄν; also Trag. and Com., S.Aj. 496, Ar.Eq. 805; μέχρι and πρίν occasionally take subj. without ἄν in prose, e.g. Th.1.137,4.16 ([etym.] μέχρι οὗ), Pl.Phd. 62c, Aeschin.3.60.3 in final clauses introduced by relative Advbs., as ὡς, ὅπως (of Manner), ἵνα (of Place), ὄφρα, ἕως, etc. (of Time), freq. in [dialect] Ep.,σαώτερος ὥς κε νέηαι Il.1.32
;ὄφρα κεν εὕδῃ Od.3.359
;ὅπως ἂν εἰδῇ.. φράσω A.Pr. 824
;ὅπως ἂν φαίνηται κάλλιστος Pl.Smp. 198e
; (where ὅπως with [tense] fut. ind. is the regular constr.); also after ὡς in Hdt., Trag., X.An.2.5.16, al., once in Th.6.91 (but [tense] fut. ind. is regular in [dialect] Att.); ἵνα final does not take ἄν or κε exc.ἵνα εἰδότες ἤ κε θάνωμεν ἤ κεν.. φύγοιμεν Od.12.156
( ἵνα = where in S.OC 405). μή, = lest, takes ἄν only with opt. in apodosis, as S.Tr. 631, Th.2.93.II in [dialect] Ep. sts. with OPTATIVE as with subj. (always κε ([etym.] ν), exc.εἴ περ ἂν αὐταὶ Μοῦσαι ἀείδοιεν Il.2.597
),εἴ κεν Ἄρης οἴχοιτο Od.8.353
; ὥς κε.. δοίη ᾧ κ' ἐθέλοι that he might give her to whomsoever he might please, ib.2.54: so in Hdt. in final clauses, 1.75,99:—in Od.23.135 ὥς κέν τις φαίη, κέν belongs to Verb in apod., as inὡς δ' ἂν ἥδιστα ταῦτα φαίνοιτο X.Cyr.7.5.81
.2 rarely in oratio obliqua, where a relat. or temp. word retains an ἄν which it would have with subj. in direct form, S.Tr. 687, X.Mem.1.2.6, Isoc.17.15;ἐπειδὰν δοκιμασθείην D.30.6
:—similarly after a preceding opt.,οὐκ ἀποκρίναιο ἕως ἂν.. σκέψαιο Pl.Phd. 101d
.III rarely with εἰ and INDICATIVE in protasis, only in [dialect] Ep.:1 with [tense] fut. ind. as with subj.:αἴ κεν Ἰλίου πεφιδήσεται Il.15.213
:—so with relat.,οἵ κέ με τιμήσουσι 1.175
.2 with εἰ and a past tense of ind., once in Hom.,εἰ δέ κ' ἔτι προτέρω γένετο δρόμος Il.23.526
; so Ζεὺς γάρ κ' ἔθηκε νῆσον εἴ κ' ἐβούλετο Orac. ap. Hdt.1.174, cf. Ar.Lys. 1099 (cod. R), A.R.1.197.IV in later Greek, ἄν with relative words is used with INDICATIVE in all tenses, asὅπου ἂν εἰσεπορεύετο Ev.Marc.6.56
;ὅσ' ἂν πάσχετε PFay. 136
(iv A. D.);ἔνθ' ἂν πέφυκεν ἡ ὁλότης εἶναι Phlp. in Ph.436.19
; cf. ἐάν, ὅταν.C with [tense] impf. and more rarely [tense] aor. ind. in ITERATIVE construction, to express elliptically a condilion fulfilled whenever an opportumty offered; freq. in Hdt. (not in Pi. or A.), κλαίεσκε ἂν καὶ ὀδυρέσκετο she would (i. e. used to) weep and lament, 3.119;εἶτα πῦρ ἂν οὐ παρῆν S.Ph. 295
; εἴ τινες ἴδοιεν.., ἀνεθάρσησαν ἄν whenever they saw it, on each occasion, Th.7.71;διηρώτων ἂν αὐτοὺς τί λέγοιεν Pl.Ap. 22b
: inf. representing [tense] impf. of this constr., ἀκούω Λακεδαιμονίους τότε ἐμβαλόντας ἂν.. ἀναχωρεῖν, i. e. I hear they used to retire ([etym.] ἀνεχώρουν ἄν), D.9.48.D GENERAL REMARKS:I POSITION OF ἄν.1 in A, when ἄν does not coalesce with the relat. word (as in ἐάν, ὅταν), it follows directly or is separated only by other particles, as μέν, δέ, τε, ga/r, kai/, νυ, περ, etc.; asεἰ μέν κεν.. εἰ δέ κε Il.3.281
-4; rarely by τις, asὅποι τις ἄν, οἶμαι, προσθῇ D.2.14
:—in Hom. and Hes. two such Particles may precede κε, asεἴ περ γάρ κεν Od.8.355
, cf. Il.2.123; εἰ γάρ τίς κε, ὃς μὲν γάρ κε, Hes.Op. 280, 357; rarely in Prose,ὅποι μὲν γὰρ ἄν D.4.45
;ὁπότερος οὖν ἄν Ar.Ra. 1420
: alsoὁπόσῳ πλέον ἄν Pl.Lg. 647e
, cf. 850a; .2 in apodosis, ἄν may stand either next to its Verb (before or after it), or after some other emphatic word, esp. an interrog., a negative (e. g. οὐδ' ἂν εἷς, οὐκ ἂν ἔτι, etc.), or an important Adjective or Adverb; also after a participle which represents the protasis, λέγοντος ἄν τινος πιστεῦσαι οἴεσθε; do you think they would have believed it if any one had told them? ([etym.] εἴ τις ἔλεγεν, ἐπίστευσαν ἄν), D.6.20.3 ἄν is freq. separated from its inf. by such Verbs as οἴομαι, δοκέω, φημί, οἶδα, etc., οὐκ ἂν οἴει .. ; freq. in Pl., Grg. 486d, al.; καὶ νῦν ἡδέως ἄν μοι δοκῶ κοινωνῆσαι I think that I should, X.Cyr.8.7.25;οὕτω γὰρ ἄν μοι δοκεῖ ἥ τε πόλις ἄριστα διοικεῖσθαι Aeschin.3.2
; ἃ μήτε προῄδει μηδεὶς μήτ' ἂν ᾠήθη τήμερον ῥηθῆναι (where ἄν belongs to ῥηθῆναι) D. 18.225:—in the phrase οὐκ οἶδ' ἂν εἰ, or οὐκ ἂν οἶδ' εἰ, ἄν belongs not to οἶδα, but to the Verb which follows, οὐκ οἶδ' ἂν εἰ πείσαιμι, for οὐκ οἶδα εἰ πείσαιμι ἄν, E.Med. 941, cf. Alc.48;οὐκ ἂν οἶδ' εἰ δυναίμην Pl. Ti. 26b
;οὐκ οἶδ' ἂν εἰ ἐκτησάμην X.Cyr.5.4.12
.4 ἄν never begins a sentence, or even a clause after a comma, but may stand first after a parenthetic clause,ἀλλ', ὦ μέλ', ἄν μοι σιτίων διπλῶν ἔδει Ar. Pax
<*>37.II REPETITION OF ἄν:—in apodosis ἄν may be used twice or even three times with the same Verb, either to make the condition felt throughout a long sentence, or to emphasize certain words,ὥστ' ἄν, εἰ σθένος λάβοιμι, δηλώσαιμ' ἄν S.El. 333
, cf. Ant.69, A.Ag. 340, Th.1.76 (fin.), 2.41, Pl.Ap. 31a, Lys.20.15; , cf. S.Fr. 739; attached to a parenthetical phrase, ἔδρασ' ἄν, εὖ τοῦτ' ἴσθ' ἄν, εἰ .. Id.OT 1438.2 ἄν is coupled with κε ([etym.] ν ) a few times in Hom., as Il.11.187, 202, Od.5.361, al.; cf. ἤν περ γάρ κ' ἐθέλωσιν v.l. ib.18.318.III ELLIPSIS OF VERB:—sts. the Verb to which ἄν belongs must be supplied, in Hom. only εἰμί, as τάτ' ἔλδεται ὅς κ' ἐπιδευής (sc. ᾖ) Il.5.481; ἀλλ' οὐκ ἂν πρὸ τοῦ (sc. ἔρρεγκον) Ar.Nu.5; τί δ' ἂν δοκεῖ σοι Πρίαμος (sc. πρᾶξαι), εἰ τάδ' ἤνυσεν; A.Ag. 935
:—so in phrases like πῶς γὰρ ἄν; and πῶς οὐκ ἄν (sc. εἴη); also in ὥσπερ ἂν εἰ (or ὡσπερανεί), as φοβούμενος ὥσπερ ἂν εἰ παῖς (i. e. ὥσπερ ἂν ἐφοβήθη εἰ παῖς ἦν) Pl.Grg. 479a; so τοσοῦτον ἐφρόνησαν, ὅσον περ ἂν (sc. ἐφρόνησαν)εἰ.. Isoc.10.48
:—so also when κἂν εἰ ( = καὶ ἂν εἰ) has either no Verb in the apod. or one to which ἄν cannot belong, Pl.R. 477a, Men. 72c; cf. κἄν:—so the Verb of a protasis containing ἄν may be understood, ὅποι τις ἂν προσθῇ, κἂν μικρὰν δύναμιν (i. e. καὶ ἐὰν προσθῇ) D.2.14; ὡς ἐμοῦ οὖν ἰόντος ὅπῃ ἂν καὶ ὑμεῖς (sc. ἴητε) X.An.1.3.6.IV ELLIPSIS OF ἄν:—when an apodosis consists of several co-ordinate clauses, ἄν is generally used only in the first and understood in the others:πείθοι' ἂν εἰ πείθοι'· ἀπειθοίης δ' ἴσως A.Ag. 1049
: even when the construction is continued in a new sentence, Pl.R. 352e, cf. 439b codd.: but ἄν is repeated for the sake of clearness or emphasis, ib. 398a, cf. D.19.156 (where an opt. is implied with the third ὡς): rarely expressed with the second of two co-ordinate Verbs and understood with the first, τοῦτον ἂν.. θαρσοίην ἐγὼ καλῶς μὲν ἄρχειν, εὖ δ' ἂν ἄρχεσθαι θέλειν (i. e. καλῶς μὲν ἂν ἄρχοι, εὖ δ' ἂν θέλοι ἄρχεσθαι) S.Ant. 669.------------------------------------ἄν (B), [pron. full] [ᾱ], [dialect] Att.,A = ἐάν, ἤν, Th.4.46 codd., al.; freq. in Pl.,ἂν σωφρονῇ Phd. 61b
; ἂν θεὸς θέλῃ ib. 80d, cf. D.4.50;ἄν τ'.. ἄν τε Arist. Ath.48.4
: not common in earlier [dialect] Att. Inscrr., IG1.2a5, 2.179b49, al.: but freq. later, SIG1044.27 (iv/iii B. C.), PPetr.2p.47 (iii B. C.), PPar.32.19 (ii B. C.), PTeb.110.8 (i B. C.), Ev.Jo.20.23, etc.------------------------------------ἄν (C) or [full] ἀν, Epic form of ἀνά, q. v.------------------------------------ -
89 ῥέπω
Aῥέψω Hdt.7.139
, Paus.9.37.8: [tense] aor.ἔρρεψα Hp. Art.38
,48, Pl.Phlb. 46e; poet.ἔρεψα Cerc.4.32
:—turn the scale, sink, ἐτίταινε τάλαντα, ἕλκε δὲ μέσσα λαβών, ῥέπε δ' αἴσιμον ἦμαρ Ἀχαιῶν, implying defeat and death, Il.8.72;ῥέπε δ' Ἕκτορος αἴσιμον ἦμαρ 22.212
;τὸ τοῦδέ γ' αὖ ῥέπει Ar.Ra. 1393
;τοῦ ταλάντου τὸ ῥέπον κάτω βαδίζει τὸ δὲ κενὸν πρὸς τὸν Δία Id.Fr.488.4
, cf. Cerc. l.c.;τὸ μὲν κάτω ῥέπον.., βαρύ· τὸ δὲ ἄνω, κοῦφον Pl.Just. 373e
; ἀεὶ τοὐναντίον ῥ. Id.R. 550e, cf. Archim.Aequil.1 Praef.2 more generally, of things, incline one way or the other, ὅ τι πολλᾷ ῥέποι what is always shifling, never steady, Pi.O.8.23; βλεμμάτων ῥέπει βολή inclines downward, falls, of a young girl's eye, A.Fr. 242; ὕπνος ἐπὶ γλεφάροις ῥέπων sleep falling upon the eyes, Pi.P.9.25; ἐς τὸ λορδόν, κυφόν, Hp.Art.48;ῥ. πρὸς τὴν γῆν Arist.PA 686a32
, etc.3 of one of two contending parties, preponderate, prevail,ἐπὶ ὁκότερα [οἱ Ἀθηναῖοι] ἐτράποντο, ταῦτα ῥέψειν ἔμελλε Hdt.7.139
; μοι σκοπουμένῳ ἔρρεψε δεῖν on consideration [the opinion] that it was necessary prevailed, Pl.Ep. 328b;ἠθῶν.., ἃ ἂν ὥσπερ ῥέψαντα τἄλλα ἐφελκύσηται Id.R. 544e
.4 of persons, εὖ ῥέπει θεός is favourably inclined, A.Th.21; ἐπὶ τὸ πρηνές the doctor should incline towards ( prefer) pronation, Hp.Fract.1 (unless in signf. 2, the subject being τὴν χεῖρα); ῥ. ἐπὶ τὸ πείθεσθαι Isoc.15.4
;ἐπὶ τὸ λῆμμα D.18.298
;πρὸς τὴν ἀνδρείαν Pl.Plt. 308a
, cf. Lg. 802e; alsoῥ. ταῖς γνώμαις ἐπὶ τοὺς Ῥοδίους Plb.33.16.2
;εἴς τινα Luc.
Bis Acc.6; but νομίζων τούτους πλεῖστον ῥέπειν ἐπὶ τὸ ἀγαθὸν τῇ πόλει avail most, have the greatest influence, X.Lac.4.1, cf. Isyll.24; so also , cf. Phlb. 46e; ῥ. πρὸς [τὴν ἡδονήν] Arist.EN 1172a31;ῥ. πρὸς τὴν ὀλιγαρχίαν Id.Pol. 1293b20
.5 ῥ. εἴς τινα fall to, be directed towards, ; τοὔργον εἰς ἐμὲ ῥέπον that this deed points to me, S.OT 847.6 of events, fall, happen, in a certain way,φιλεῖ τοῦτο μὴ ταύτῃ ῥέπειν Id.Ant. 722
; τῇδε or ἐκείνῃ ῥ. Pl.Lg. 862c, Ti. 79e; ῥ. εἴς τι turn or come to something,συμφορὰν.. κακῶν ῥέπουσαν ἐς τὰ μάσσονα A.Pers. 440
; τὸ μηδὲν εἰς οὐδὲν ῥ. naught comes to naught, E.Fr. 532; ὁ χρησμὸς ἐς τοῦτο ῥ. Ar.Pl.51; ὁ γρῖφος ἐνταῦθα ῥ. Antiph.124.11.II trans., cause the scale to incline one way or the other, only in compds. ἐπιρρέπω, καταρρέπω, exc. that A. uses the [voice] Pass., τῶνδ' ἐξ ἴσου ῥεπομένων being equally balanced, Supp.405 (lyr.):—in B.16.25, ὅ τι μὲν ἐκ θεῶν μοῖρα παγκρατὴς ἄμμι κατένευσε καὶ Δίκας ῥέπει τάλαντον, ῥ. is prob. intrans. (sc. ἐπ' αὐτό). (Perh. cogn. with Lith. virpti 'quiver'.) -
90 εἰμί
εἰμί, ich bin; (1) vorhanden sein, existieren. (a) wirklich sein, im Ggstz des Scheinens; διπλασίαν τὴν δύναμιν εἰκάζεσϑαι ἢ ἔστιν, als sie wirklich ist; τοῠτο ὃ ἔστι, das wahre Sein; ὁ ἐὼν λόγος, der wahre, u. τὸ ὄν, das wahrhaft Seiende; τὰ ὄντα ἀπαγγέλλειν, die Wahrheit melden; τῷ ἐόντι χρῆσϑαι, die Wahrheit sagen; ὑπόϑεσιν παριστάντες ὑμῖν οὐχὶ τὴν οὖσαν, nicht die wirkliche; τὰ ὄντα, das Vorhandene, die ganze Schöpfung, aber auch = οὐσία, χρήματα, das Vermögen; τῷ ὄντι, in der Tat, wirklich, wahrhaft. (b) leben; εἰ δέ κε τεϑνηῶτος ἀκούσῃς μηδ' ἔτ' ἐόντος, daß er nicht mehr lebt; οὐ δὴν ἦν, er lebte nicht lange; ἔτι εἰσί, sie sind noch am Leben; die Götter αἰὲν ἐόντες, die Nachkommen ἐσσόμενοι, die Lebenden οἱ ὄντες; ὁ οὐκ ὤν, der Tote. Vollständiger, ἐν φάει, μετὰ ζώντων εἶναι; auch von Sachen; ὧν ὑπομνήματα ἦσαν ὄντες οἱ στέφανοι, das Bestehen der Kränze. (c) fortdauern, fortbestehen; übh. dauern. (d) Oft mit einem relativ. verbunden, εἰσὶν οἵ, es gibt Leute, welche, d. h. einige, manche, οὐκ ἔστιν ὅστις πλὴν ἐμοῠ κείραιτό νιν, es gibt nicht einen, der, d. i. keiner außer mir; ἔσϑ' ὅτε, bisweilen; οὐκ ἔστιν, ὅτου ἕνεκα, es ist kein Grund, weswegen; ἔσϑ' ὅπως, auf irgend eine Art; οὐκ ἔσϑ' ὅπως οὐκ ἐπιϑήσεται, es ist nicht möglich, daß nicht, d. i. notwendiger Weise; ἔστιν ὅτε καὶ οἷς βέλτιον τεϑνάναι ἢ ζῆν, für einige u. zuweilen; αὐχμοὶ ἔστι παρ' οἷς μεγάλοι, bei einigen. (e) Mit dem dat. der Person, ἔστι μοι, es ist für mich da, ich habe, besitze; πρὸ τοῠ μὲν αἰδὼς ἦν ἐμοὶ λέγειν τάδε, ich scheute mich; σκεψώμεϑα τί τοῠτ' ἔσται τῇ πόλει, was dies dem Staate nützen soll; ἔφασαν σφίσι τε καὶ Ἀϑηναίοισι εἶναι οὐδὲν πρῆγμα, sie hätten mit den Athenern Nichts zu schaffen. Verba wollen, wünschen, ἐμοὶ δέ κεν ἀσμένῳ εἴη, es würde mir lieb sein. (f) ἔστι mit folgdm inf., es findet statt, ist möglich, geht an, εἴ τί που ἔστι, wenn es möglich ist; bes. mit der Negation, οὐκ ἔστι Διῒ μάχεσϑαι, man kann nicht mit Zeus kämpfen; ϑάλασσα δ' οὐκ ἔτ' ἦν ἰδεῖν, war nicht mehr zu sehen; ἄλλα μυρί' ἂν εἴη λέγειν, man könnte viel anderes sagen; ἐδόκει τὸ ἀπάγειν οὐκ εἶναι ἄνευ πολλῶν νεκρῶν, schien ohne großen Verlust nicht möglich; ἔστι μὲν ἔστι δέ entspricht sich so. Oft οὐκ ἔστι, οὐκ ἔστι ταῠτα, das geht nicht an, ist nicht möglich; ἐκβῆναι οὐκ ὄν, da es nicht anging; χαλεπὸν ὄν, obgleich es schwer ist. (2) sein als Copula, überall. (a) wo das adv. dabei steht u. εἶναι eigentlich die Existenz, das adv. eine Modification derselben ausspricht; οὕτω πη τάδε, γ' ἐστὶ ὡς ἀγορεύεις, so verhält es sich; ἔλασσον εἶναι, im Nachteil stehen. (b) das partic. ὤν entspricht oft dem deutschen als, wenn es eine Apposition anfügt, τοιοῦτος ὤν, als ein solcher, bes. häufig bei Altersbestimmungen. (c) mit Participien bildet es nicht selten Umschreibungen, in denen aber der Begriff des Seins von dem des Verbums aus einander zu halten ist, Ὀρέστης φεύγων ἐστί, ist ein Fliehender, auf der Flucht; αἰδόμενός τις ἔστω, einer, der im Zustande des Scheu Empfindenden verharrt. Anders mit dem Artikel, τίς δ' ἦν ὁ ἔχων, wer war der, der da hatte, der Besitzer; ἔσται ὁ κρίνων, der Richter; αὐτὸς ἦν ὁ μαρτυρῶν, der Zeuge. Ganz verschieden, wo das Particip für sich zu nehmen, wie καὶ ἐνϑάδ' εἰμὶ σὺν πολλῷ φόβῳ διάγων, ich bin hier, u. zwar mit großer Furcht. (3) Dieses sein wird mit dem gen. u. mit vielen Präpositionen zur genauern Bestimmung des Prädicats verbunden. (a) mit dem gen., zunächst die Abkunft od. Abstammung auszudrücken; πατρὸς δ' εἴμ' ἀγαϑοῖο, αἵματός εἰς ἀγαϑοῖο, von gutem Vater, aus gutem Geblüt; οἰκίας μεγάλης καὶ εὐδαίμονος, aus einem großen Hause; ἐνϑυμήϑητε ἃ ἔσται ἐντεῠϑεν, was daraus entstehen wird. Auch = bestehen aus. (b) mit dem gen., zur Bezeichnung einer Pflicht, Eigentümlichkeit u. dgl., es ist die Sache; τό γ' αἴνιγμα οὐχὶ τοὐπιόντος ἦν ἀνδρὸς διειπεῖν, es konnte nicht der erste Beste lösen; τῶν νικώντων τὸ ἄρχειν ἐστίν, das Herrschen kommt den Siegern zu; τὸ ναυτικὸν τέχνης ἐστί, erfordert Kunst; αὐτὸ τὸ σιγᾶν ὁμολογοῠντός ἐστί σου, verrät, daß du es zugibst. Sprichwörtlich οὐ παντὸς ἀνδρὸς εἰς Κόρινϑόν ἐσϑ' ὁ πλοῠς, nicht jeder kann nach Korinth fahren; τὸ ἐπιτιμᾶν παντὸς εἶναι, tadeln könne jeder. (c) mit dem gen., das Eigentum ausdrückend u. die Unterwürfigkeit; ἔλαϑον ὄντες ἀεὶ τῶν ἐπιϑεμένων. eine Beute derer, die sie angriffen: μήτε συγγνώμης μήτ' ἄλλου μηδενός εἰσιν, ἀλλ' ἢ τοῠ πλείονος, sondern nur dem Gewinn ergeben, nehmen weder auf Mitleid noch sonst etwas Rücksicht; ἑαυτοῦ εἶναι, sein eigener Herr sein; εἶ γὰρ τῶν φίλων, gehörst zu den Freunden; Ἀϑηναῖοί εἰσι τῶν ἡγουμένων, gehören zu den Anführern; ἅτε τοῠ Ἀπόλλωνος ὄντες, dem Apollo geweiht; ἔστι τῶν αἰσχρῶν, es gehört zu den schimpflichen Dingen, ist schimpflich. Auch das Alter wird so bezeichnet, εἶναι ἐτῶν τριάκοντα, von dreißig Jahren sein. (d) ἔκ τινος εἶναι, s. ἐκ, bestehen; ἐκ πολλῶν μερῶν ὄν, daraus bestehend; εἴς τινα, sich auf einen beziehen; ἐν τινι, häufige Umschreibung, ἐν ὀργῇ εἶναι = ὀργίζεσϑαι, wie versari; εἰ γὰρ ἐν τούτῳ εἴη, wenn es daran läge. (4) In vielen Vrbdgn liegt in εἶναι mehr als das bloße sein. (a) bedeuten; οἱ δοκοῠντες εἶναί τι, die sich etwas zu sein dünken; τὰ δὶς πέντε δέκα ἐστίν, zweimal fünf macht zehn. Bes. τοῠτ' ἔστιν, das heißt, bedeutet; ὅπερ ἐστί, was soviel bedeutet wie. (b) sich befinden, aufhalten. (c) entstehen, sich ereignen; ἔσται ταῦτα, das soll geschehen. (5) Pleonastisch tritt εἶναι scheinbar hinzu in Vrbdgn, wie τόν ποτέ οἱ Κινύρης δῶκε ξεινήϊον εἶναι, er gab es ihm, daß es ihm ein Gastgeschenk sei, zum Gastgeschenke; bes. bei nennen, μάτρωος δ' ἐκάλεσσέ μιν ἰσώνυμον ἔμμεν, nannte ihn, so daß er denselben Namen hatte; auffallender in absoluten, bes. einschränkenden Zwischensätzen, ἐγὼ δὲ τούτοις ἅπασι κατὰ τοῠτο εἶναι οὐ ξυμφέρομαι, in dieser Beziehung; τὸ κατὰ τοῠτον εἶναι, wenigstens was ihn betrifft; τὸ μὲν τήμερον εἶναι, für heute; ἐάσωμεν τὸ νῠν εἶναι, für jetzt; τὸ ἐπ' ἐμοὶ εἶναι, so viel an mir liegt -
91 ἐπί
ἐπί, bei, als adv. ohne Casus: daran, dabei Ⅰ. Mit dem gen. (1) vom Orte, (a) eine Ruhe, ein Verweilen ausdrückend: auf; ἐφ' ἵππων χάζεσϑαι, φεύγειν u. ä., auf dem Wagen; ἐπὶ τοῦ προαστείου, in der Vorstadt; aber nicht so bei geographischen Eigennamen. An ἐπὶ τοῦ στρατοπέδου εἶναι, im Lager sein, reihen sich: ἐπ' οἰκήματος καϑῆσϑαι, Hure in einem Bordell sein. (b) dabei, in der Nähe; ἐπὶ Θρᾴκης, an der thracischen Grenze; ἐπὶ τῆς οἰκίας, zu Hause; übtr., ἔμενεν ἐπὶ τῆς ὀργῆς, ὑπάρχειν ἐπὶ τῆς γνώμης, dabei bleiben; ἐπὶ τῆς ἀρχῆς μένειν, im Amte bleiben. (c) in Gegenwart: vor, bes. ἐπὶ μαρτύρων, vor Zeugen. Daher ἐπ' ἐκκλησίας, in einer Versammlung; ἐπ' ὀμμάτων εἰςορᾶν τινα, vor Augen; αὐτὴ ἐφ' ἑαυτῆς, an und für sich. Auch οὐδεὶς ἐπ' ἀνϑρώπων, keiner unter den Menschen. (d) Bewegung wohin, das Streben andeutend, dort zur Ruhe zu kommen; γεγωνεῖν ἐπὶ Αἴαντος κλισίης, bis zu dem Zelt hin. Dah. τείχεα τὰ ἐπὶ Θρᾴκης, die dorthin liegen. (2) übertr., begleitende u. veranlassende Umstände ausdrückend; (a) sagen, ἐπὶ τοῦ καλοῦ παιδός, d. i. bei dem Knaben, in Ansehung desselben; ἐπ' ἐμοῦ λέγειν = an meinem Beispiel; bes. bei grammatischen Ausdrücken. Nach j-m benannt werden; ἐπ' ὀνόματος τούτου ἦν, ich war darauf eingeschrieben, ich führte ihn; ἐπὶ πάντων ὀργίζεσϑαι, bei allem, über alles. Bei Veranlassung, bei Gelegenheit; ἐφ' ἑνὸς παριδεῖν, in einem Stücke; ἡ ἐπ' Ἀνταλκίδου εἰρήνη, auf seine Veranlassung, durch seine Vermittelung abgeschlossen. (b) ἐφ' ἑαυτοῦ κεῖσϑαι, οἰκῆσαι, selbstständig, unabhängig; ἐπὶ προστάτου οἰκεῖν, unter dem Schutze; τὸ ἐφ' ἑαυτῶν προορώμενοι, was sie angeht, ihr Privatinteresse. (c) über etwas gesetzt werden (zur Bezeichnung des Amtes u. Geschäftes); ἐπὶ τοῦ ϑεωρικοῦ κατασταϑείς, darüber gesetzt; οἱ ἐπὶ τῶν πραγμάτων, die mit Staatsgeschäften Beauftragten; ὁ ἐπὶ τοῦ ὀρύγματος, der Henker; οἱ ἐπὶ τῶν ϑηρίων, Führer der Elephanten; ὁ ἐπὶ τοῦ οἴνου, der Kellermeister; ὁ ἐπὶ τοῦ νομίσματος, der Münzmeister; ὁ ἐπὶ τῆς σκηνῆς, Schauspieler; οἱ ἐπ' ἀξίας, die in Amt u. Würden. (d) ἐπὶ καιροῦ νόμους τιϑέναι, nach Erfordernis der jedesmaligen Umstände; ἐπ' ἀληϑείας οὐδεμιᾶς εἰρημένα, gegen alle Wahrheit. (3) Von der Zeit, die als begleitender Nebenumstand zu betrachten: unter, während; ἐπ' εἰρήνης, im Frieden; bes. bei Geschichtsschreibern Bezeichnung der Regierungszeit; ἄρχοντος δέ, bei Anführung der Archonten; ἐπ' ἐμεῦ, zu meiner Zeit, im Ggstz von πρότερον; ἐπ' ἐμῆς νεότητος, in meiner Jugend; ἐπὶ τῶν καιρῶν, zur rechten Zeit; ἐπὶ τοιαύτης ἀκαιρίας, zu solcher Unzeit; ἐπ ὶ τῆς τραπέζης, bei Tische. Allgemeiner ἐπὶ πολλῆς ἡσυχίας καὶ ἠρεμίας ὑμῶν, während ihr ganz untätig waret; ἐπὶ σχολῆς, in Mußestunden; ἐπ' ἀδείας, in Sicherheit. (4) Bei Zahlen: distributiv, je, zu, eigtl. das räumliche Nebeneinander andeutend; bes. von der Aufstellung der Soldaten, ἐπὶ τριῶν u. ä., drei Mann hoch; στρατιὰ παρατεταγμένη οὐκ ἐπ' ὀλίγων ἀσπίδων, in ziemlicher Tiefe; τὸ μέτωπον ἐπὶ τριακοσίων, die Fronte betrug 300 Mann; ἐφ' ἑνὸς ἦν ἡ κατάβασις, es konnte nur ein Mann nach dem andern herabsteigen; ὁ τοῖχος ἦν ἐπὶ ὀκτὼ πλίνϑων, acht Ziegel breit. (5) adverbial: οὐδ' ἐπὶ σμικρῶν λόγων, auch nicht im Geringsten II. Mit dem dat., (1) vom Orte, wie mit dem gen., (a) die Ruhe ausdrückend: auf; aber δικάζειν δίκας ἐπὶ ταῖς οἰκίαις = im Hause; μένειν ἐπὶ τοῖς ὅπλοις, bei den Waffen, im Lager; ἐπὶ ταῖς κεφαλαῖς καὶ τοῖς ὠσὶν ἀλωπεκίδας φορεῖν, über Kopf u. Ohren; ἐφ' ἵππῳ, zu Pferde; oft ἐπὶ ταῖς πύλαις, am Hofe, wie an den Pforten; ἐπὶ ϑύραις κοιμώμενος, an der Tür; ἐπὶ τῷ δεξιῷ κέρᾳ, auf dem rechten Flügel; ἐπὶ τοῖς ὁρίοις, an, auf der Grenze; ἥλιός ἐστιν ἐπὶ δυσμαῖς, dem Untergang nahe; ἐπὶ τελευτῇ τοῠ βίου γίγνεσϑαι, dem Tode nahe sein; ἐπὶ τοῖς δικασταῖς λέγειν, bei, vor den Richtern. (b) Auch bei Verbis der Bewegung, so daß der Ort, wo man zur Ruhe kommt, angezeigt wird: auf; κατέδησαν ἐπὶ κάπῃσιν, banden an Krippen; oft auch in feindlicher Beziehung: auf, gegen; συνιστάναι τινὰ ἐπί τινι, gegen j-n aufwiegeln; bes. von feindlicher Gesinnung. (c) Das räumliche Nebeneinander drückt auch eine Fülle aus, ὄγχνη ἐπ' ὄγχνῃ γηράσκει, μῆλον δ' ἐπὶ μήλῳ, Birne an Birne; φόνος ἐπὶ φόνῳ, Mord auf Mord; woran sich das äußere Hinzukommen reiht, ἄλλα τε πόλλ' ἐπὶ τῇσι, zu, außer diesen; ἐπὶ τῷδε ἀνέστη, zu, nach ihm; bes. bei Aufzählungen; ἐπὶ τούτῳ, außerdem; τἀπὶ τούτοις, das Weitere; ἐπὶ πᾶσι, zuletzt, endlich; ἐπί τινι εἶναι, hinter einem (bei Aufstellungen); οἱ ἐπὶ πᾶσιν, das letzte Glied; ἐπὶ τῷδε ἠγόρευε, nach diesem. Auch in Zahlenverbindungen, auch bei Cardinalzahlen. Ähnlich ist ζῆν ἐπὶ παισίν u. τελευτᾶν, bei Kindern, d. i. Kinder habend, mit Hinterlassung von Kindern. (d) übh. begleitende Umstände; εἰ δὴ καὶ ταχὺς ἔσκε ϑέειν ἐπὶ εἴδεϊ τῷδε, bei dieser Gestalt; καιρὸς ἐπὶ πᾶσιν ἄριστος, bei allem. In anderen Nebenbeziehungen, βοῦς ἐπὶ Πατρόκλῳ πέφνεν, ihm zu Ehren; ὁ λίϑινος λέων ἕστηκεν ἐπὶ Λεωνίδῃ, zu Ehren des L., auf seinem Grabe; dah. ( ἔπαινον) λέγειν ἐπί τινι, bei einem (Toten) sprechen, ihm eine Lobrede halten; μονομαχίας ἐπὶ τῷ πατρὶ ποιεῖν, dem Vater zu Ehren; κείρεσϑαι χαίτας ἐπ' Ἀδώνιδι, um den Adonis; λέξωμεν ἐπ' Ἀργείοις εὐχὰς ἀγαϑάς, Wünsche für die Arg.; ταῦτ' ἐφ' ἡμῖν Φοῖβος εἰρηκὼς κυρεῖ, in Beziehung auf uns; τἀπὶ σοὶ κακά, dein Unglück; ἐπὶ τοῖς φϑίμένοις ἀμελεῖν, in Beziehung auf die Toten, an den Toten; ἐπὶ τῇ κύλικι ᾄδειν, beim Becher singen. So ἐπὶ τῷ παρόντι, bei der gegenwärtigen Gelegenheit; ἐπὶ πᾶσι παρεῖναι, bei jeder Gel.; nur p. ἐπὶ δακρύοις, unter Ttänen; ἐπ' ἀσφάκτοις μήλοις, ohne geopfert zu haben. (2) Von der Zeit; ἐπὶ νυκτί, ἐπ' ἤματι, bei Nacht, an dem Tage; αἰὲν ἐπ' ἤματι, Tag für Tag; ἐπὶ τῷ δείπνῳ, beim Mahle. Auch nach; ἐπ' ἐξειργασμένοις, nach der Tat. (3) (a) ἐπί c. dat. von Amt und Geschäft gebraucht; ἐπὶ δμωῇσι σημαίνειν, den Befehl über die Mägde haben; οἱ ἐπὶ τούτοις ὄντες, die dazu beordert waren; οἱ ἐπὶ τοῖς πράγμασιν ὄντες, die Staatsmänner. (b) ἐπί τινι εἶναι, in j-s Gewalt stehen; ἄρχει τις αὐτῶν ἢ ' πὶ τῷ πλήϑει λόγος, hat das Volk zu sprechen?; τὰ δ' οὐκ ἐπ' ἀνδράσι κεῖται, steht nicht in ihrer Macht; ἐπὶ μάντεσιν ἦν, es stand bei den Sehern; ἐπὶ Τημένῳ ἐσώϑη ποτ' ἄν, wenn es auf den T. angekommen wäre; ἐφ' ὑμῖν ποιήσαντες, die es in eure Gewalt gaben; ἐπὶ τῇ τῶν λεγόντων δυνάμει τὸ πρᾶγμα καταστῆσαι, es solle nicht die ganze Verhandlung der Macht der Redner anheimgestellt sein; τὰ μὲν τότ' ἦν ἐπὶ τοῖς τότ' ἤϑεσι, hing davon ab. Dah. δίαιται ἐγένοντο ἐπὶ τοῖς νόμοις, unter Herrschaft der Gesetze, den Gesetzen gemäß; ἐπὶ πᾶσι δικαίοις, ganz dem Rechte gemäß. (4) Der Grund, die Veranlassung: wegen, um, aus; γελᾶν ἐπί τινι, über einen lachen (wo man dabei steht u. das Lachen als ein äußeres Zusammentreffen erscheint); μογεῖν ἐπί τινι, sich um etwas abmühen; ἐπὶ σοὶ μάλα πόλλ' ἔπαϑον, um deinetwillen erduldet' ich viel; αἰκίζει τοιοῖςδ' ἐπ' αἰτιάμασιν, um solcher Beschuldigungen willen; ἐπ' εὐνοίᾳ, um des Wohlwollens willen; ἐφ' αἵματι φεύγειν, um einer Blutschuld, eines Mordes willen in die Verbannung gehen; ἐπὶ τοῖς ἠγγελμένοις οἱ Ἀϑηναῖοι ναῦς ἐπλήρουν, auf diese Nachricht; ἔγνωσαν οὐκ ἐπὶ τῷ βελτίονι λόγῳ ἀποπεμπόμενοι, daß sie nicht aus dem bessern Grunde weggeschickt worden; ἐπὶ γογγυλίσι διαβιῶναι, von Rüben leben. (5) die Angabe des Zweckes; ἐπ' ἀρωγῇ, um Hilfe zu leisten; ἐπὶ ϑανάτῳ, ἐπὶ φίλτροις φάρμακα δοῦναι, um j-n zu töten, oder ihm Liebe einzuflößen; ἐπὶ τῇ δήμου καταλύσει, um die Volksherrschaft zu stützen; ἐπ' ἀγαϑῷ Κύρου, zum Vorteil des Kyrus; ἡ γενομένη ἐπὶ τῷ Μήδῳ συμμαχία, um den Krieg gegen die Meder zu führen; ἐπί σφισιν ἔχοντες, indem sie es auf sie anlegten; νῆες ἐφ' ἡμῖν τετάχαται, gegen uns, um uns zu unterwerfen; νόμους ἐπὶ τοῖς ἀδικοῦσι ἀνεγράψατε, um der Unrechttuenden willen, um sie zu strafen; πάντες γίγνονται ἐπὶ τῷ εὖ καὶ κακῶς πράττειν, das ist ihre Bestimmung; ἐπὶ τῷ ὑβρίζεσϑαι, um gemißhandelt zu werden; ἐπ' ὠφελείᾳ τῶν φίλων καὶ ἐπὶ βλάβῃ τῶν ἐχϑρῶν, zu Nutz und Frommen der Freunde, zum Schaden der Feinde; ἐπὶ διαβολῇ τῇ ἐμῇ λέγει, um mich zu verleumden; Ἐριφύλη ἐπὶ τῇ τοῦ ἀνδρὸς ψυχῇ τὸν ὅρμον δεξαμένη, um das Leben ihres Mannes zu verraten, od. unter der Bedingung, daß sie verriete. Bes. vom Preise, vom Lohne, nach dem man strebt, um den man sich bemüht; ἐπὶ ἀέϑλῳ, ἐπὶ μισϑῷ, ἐπὶ δώρῳ, um den Kampfpreis, um Lohn, um ein Geschenk; οὐκ ἂν ἐπὶ τῷ βίῳ παντὶ βούλοιτο ἀκοῦσαι, nicht ums Leben; ἐπ' οὐδενί, um keinen Preis; ἐπὶ πόσῳ ἄν τις δέξαιτο, wie viel möchte einer dafür geben. Übh. den Erfolg bezeichnend, μεγάλοι ϑόρυβοι κατέχουσιν ἡμᾶς ἐπὶ δυςκλείᾳ, so daß ein übler Ruf entsteht; ἐπὶ δορὶ καὶ φόνῳ καὶ ἐμῶν μελάϑρων λώβᾳ, daß Mord u. Verwüstung daraus entstehen. Dah. auch bei Angabe der Zinsen; δανείζομαι ἐπὶ μεγάλοις τόκοις, auf hohe Zinsen. Dah. ἐπὶ δραχμῇ, das ist zu 1% monatlich, nach unserer Weise zu 12% ἐπὶ πέντ' ὀβολοῖς, zu 10%, u. ä. Dem. Anders aber ἐπὶ τοῖς σώμασι μηδένα δανείζειν, auf den Körper, unter Verpfändung des Leibes. (6) die Bedingung; von jeder näheren Bestimmung, unter der etwas geschieht; αἱ σπονδαὶ ἐγένοντο ἐπὶ τούτοις, unter den Bedingungen; bes. in der Vbdg ἐφ' ῷτε mit dem inf., unter der Bedingung, daß; ἐπ' ἴσοις, unter billigen Bedingungen. (7) Allgemeiner ist die Beziehung in τὸ δὲ ἔργον ἐφ' ᾡ καλοῦμεν τὸ ὄνομα, die Sache, der wir den Namen beilegen (bei der wir den Namen aussprechen); καλεῖν τινα ἐπί τινι, nach j-m benennen Ⅲ. Mit dem accusat., die Bewegung od. Richiung auf ein Ziel ausdrückend, (1) örtlich, (a) darauf zu, hin, zu, zunächst bei Verbis der Bewegung; bes. nach einem höheren Punkte: auf; ἐπὶ πόλιν διώκων, zur Stadt hin. Seltener so von Menschen: auf einen zu. Auch bei Verbis der Ruhe, z. B. καταστὰς ἐπὶ τὸ πλῆϑος, d. i. in die Volksversammlung geführt. In ἐπὶ δεξιά, ἐπ' ἀριστερά, zur Rechten u. Linken, ist immer an die Bewegung dahin zu denken. Ähnlich ἐπὶ δόρυ ἀναστρέφειν, d. i. rechtsumkehrt machen; ἐπὶ τάδε, diesseits; λέγειν ἐπί τινα, zu j-m sprechen. Bes. im feindlichen Sinne: gegen, wider, bes. von Menschen. (b) über od. durch etwas hin, daraufhin (die Ausdehnung u. Verbreitung im Raume bezeichnend), ἐπ' ἐννέα κεῖτο πέλεϑρα, er lag da über neun Morgen Landes hingestreckt; so oft πλεῖν ἐπὶ οἴνοπα πόντον, περᾶν, ὁρᾶν, λεύσσειν, über das Meer hin; ἐπὶ πολλὰ ἀλήϑην, über viele Lande hin; κλέος πάντας ἐπ' ἀνϑρώπους, unter allen Menschen verbreitet; ἐπὶ πᾶσαν Εὐρώπην ἐλλόγιμοι ἦσαν, durch ganz Europa hin. Auch bei Angabe des Maßes. (2) von der Zeit: Ausdehnung bis zu einem gewissen Punkte; ἐπὶ χρόνον, auf eine Zeit, eine Zeit lang; ἐπ' ἠῶ, bis, um Morgen; ἐπὶ δηρόν, auf lange; ὁ ἐπ' ἡμέραν ἔχων, der für den Tag zu leben hat. (3) bei Zahl- u. Maßbestimmungen: bis zu, bis auf; ἐπὶ διηκόσια, bis zu zweihundert; ἐφ' ὅσον, soweit; ἐπὶ τόσον, bis zu dieser Größe; ὅσσον τ' ἐπὶ ἥμισυ πάσης, bis zur Hälfte des ganzen Schiffes; ἐπὶ μακρόν, weithin; διασπειρόμενοι ἐφ' ὅσον καλῶς εἶχε, über einen so weiten Raum hin, als es gut war; ἐπὶ πολύ, weithin; ἐπὶ πολλοὺς τεταγμένοι, viel Mann hoch. (4) Übertr., zu (Zweck u. Absicht auszudrücken); ἐπὶ ἔργα τράποντο, sie wandten sich zur Arbeit; ἐπ' ἰϑύν, zur Unternehmung; ἐπὶ ἐμπορίαν ἀποδημεῖν, zum Handel verreisen; ἐπ' αὐτό γε τοῠτο πάρεσμεν, eben deswegen sind wir hierher gekommen; οὐκ ἐπὶ τοῦτο ἤλϑομεν, wir haben dies nicht unternommen; ἐπὶ πᾶν ἐλϑεῖν, alles unternehmen, alles aufbieten; ἐπ' ἔσχατα βαίνειν, zum Äußersten; bes. um etwas zu erreichen, bei den Verbis der Bewegung, στέλλειν ἐπ' ἀγγελίην, auf, nach Botschaft ausschicken; ἐπὶ βοῦν ἴτω, er gehe, um den Stier zu holen; seltener auch von Personen; λέγεται Ἡρακλῆς ἐπὶ τὸν Κέρβερον καταβῆναι, nach dem Cerberus, um ihn herauszuholen. (5) Allgemeine Beziehungen: ἐπὶ στάϑμην, nach der Richtschnur; ἐπ' ἴσα, adverbial, gleich, unentschieden (vom Treffen); ἐπὶ πλέον οὐκ ἀκήκοα, mehr; ἐπὶ τὰ γελοιότερα ἐπαινέσαι, so daß es lächerlich wird; ἐπὶ τὸ μεῖζον κοσμεῖν, übertreibend; καϑ' ἕκαστα ἐπὶ πάντα, im allgemeinen In Zusammensetzungen ist es (1) örtlich: auf, bei, in, an, sowohl mit dem Begriffe der Ruhe, ἐπίγειος, ἐπιπολάζω, als der Bewegung, ἐπιβαίνω, ἐπιτίϑημι; auch der Richtung nach, u. feindlich: gegen, ἔπειμι, ἐπιστρατεύω, übertr. ἐπιϑυμέω, dabei, ἐπιϑρηνέω. (2) zeitlich: darauf, darnach, ἐπιγίγνομαι, ἐπιβιόω; u. übh. Hinzukommen, ἐπιδίδωμι. (3) Veranlassung, ἐπιγελάω. (4) Wiederholung, ἐπέρομαι. (5) Abhängigkeit, Unterwerfung, ἐπαίτιος, ἐπικίνδυνος. Dah. Gemäßheit, ἐπίκαιρος. In der Anastrophe ἔπι, oft bei Dichtern, bes. Epikern. -
92 ἔργον
ἔργον, τό, Werk, Alles was jemand ausgeführt hat, Tat, Handlung, sowohl in guter als in schlechter Bedeutung. (1) im Allgemeinen die Tat, im Ggstz des Entschlusses; Gegensatz des Wortes, μῠϑος; nachdrücklich, ἔργῳ κοὐ λόγῳ τεκμαίρομαι, durch die Tat; im Ggstz von μῠϑος, ῥήματα; λόγῳ ἔργῳ, in der That, in Wirklichkeit entgeggstzt. (2) χωρῶ πρὸς ἔργον, ich gehe ans Werk, an die Ausführung; ταῠτά τε ἅμα ἠγόρευε καὶ τὸ ἔργον προςῆγε, er führte es auch aus; ὥςτε εὐϑὺς ἔργου ἔχεσϑαι, sogleich ans Werk gehen, zur Ausführung schreiten; ὡς ᾐσϑάνετο ἐν ἔργῳ ὄντα τὸν Κῦρον, daß Kyrus bei der Ausführung, damit beschäftigt sei; τὸ μὲν ἐνϑύμημα χαρίεν ἐδόκει εἶναι, τὸ δὲ ἔργον ἀδύνατον, die Ausführung war unmöglich. (3) was jem. zu verrichten pflegt: Arbeit, Geschäft, Gewerbe, Tun, Verrichtung, ἔργον ἐποίχεσϑαι, an sein Werk, an den Webestuhl gehen; πᾶσαν γὰρ ὁμηλικίην ἐκέκαστο κάλλεϊ καὶ ἔργοισιν. ἰδὲ φρεσί, durch Schönheit, durch Arbeit u. Klugheit ausgezeichnet, durch das, was sie zu arbeiten verstand; πάντες ἀναπηδῶσιν ἐπ' ἔργον, σκυτῆς, βαλανῆς, sie gehen an ihr Geschäft, an ihre Arbeit; τὰ σαυτῆς ἔργα κόμιζε, besorge deine eigenen Geschäfte, bekümmere dich nicht um andere; ἔργα ϑεῶν, das Schalten u. Walten der Götter, die Göttergewalt; ἔργον ποιεῖσϑαί τι, etwas zu seiner Beschäftigung machen, seinen Fleiß darauf verwenden. Besonders (a) von der Feldarbeit, ἔργα ἀνδρῶν, ἀνϑρώπων, Arbeit, Geschäft der Männer, Landbau; ἔργον δέ μοι οὐ φίλον ἔσκεν, der Landbau war nicht meine Sache; dah. heißen ἔργα auch die bestellten Felder, Ländereien; πατρῴϊα ἔργα, die väterlichen Grundstücke; ἔργα Ἰϑάκης, Ithaka's bebaute Fluren. (b) γυναικῶν, die Verrichtungen der Frauen, bes. Weberei. (c) Kriegsarbeit, Kampf; οἱ ἐν τῷ ἔργῳ, die Kämpfenden; ἔργου ἔχεσϑαι, den Kampf beginnen; ἐν τῷ ἔργῳ, im Kampfe. (d) von anderen Beschäftigungen, ϑαλάσσια ἔργα, Meergeschäfte, sowohl Seefahrt, als Fischfang; φιλοτήσια, Werke der Liebe, Liebesgenuß. Vom Bergbau, τὰ ἔργα, Bergwerke. (4) Vrbdgn, wie σιγῇ τοὐμὸν ἔργον ἤνυτον, mein Geschäft vollbrachte ich schweigend; σὸν ἔργον ἐστί, es ist deine Sache, es kommt dir zu; ἐμὸν τόδ' ἔργον λοισϑίαν κρῖναι δίκην, es liegt mir ob, zu entscheiden; ἀνδρῶν τόδ' ἐστὶν ἔργον, das ist Sache der Männer; οὐδὲν ἔργον ταῦτα ϑρηνεῖσϑαι μάτην, es führt zu nichts; οὐ γὰρ ϑερμότητος ἔργον ψύχειν, ἀλλὰ τοῦ ἐναντίου, ist nicht Sache der Wärme, kommt ihr nicht zu. Auch c. dat., ἔκαιον οἷς τοῦτο ἔργον ἦν, denen dies aufgetragen war, oblag; γυναιξὶν ἔργον ἀϑερίζειν, es ist so ihre Sache, sie pflegen. Ähnl. ἔργον ἔχω τοῦτο σκοπεῖν, ich habe zum Geschäft, meine Sache ist; ἔργον ἔχειν δεόμενον τούτου κοινωνεῖν τοὺς παρόντας, er ließ sich angelegen sein, zu bitten, daß die Anwesenden Theil nähmen. Mit Nachdruck, ἔργον ἐστί, es ist ein Stück Arbeit, es macht Mühe, es ist schwer; οὐκ ὀλίγον ἔργον αὐτὸ εἶναι, es sei keine kleine Sache; παρέσχε μοι ἔργον πλεῖστον, machte mir viel zu schaffen; ἐνταῠϑα δὴ πολλῆς φυλακῆς ἔργον, es ist nötig, tut Not; σιγᾷς, σιωπῆς δ' οὐδὲν ἔργον ἐν κακοῖς, Schweigen tut nicht Not, hilft Nichts, ist Nichts nütze; τί δῆτα τόξων ἔργον, was ist denn da der Bogen nötig; auch c. inf., οὐδὲν ἔργον ἑστάναι, es hilft nichts, hier zu stehen; οὐκ ἂν μακρῶν ἔϑ' ἧμιν οὐδὲν ἂν λόγων τόδ' εἴη τοὔργον, hier gilt's nicht, viele Worte machen; οὐδὲν λευκῶν ὀδόντων ἔργον ἔστ' ἢν μή τι καὶ μασῶνται, die Zähne nützen zu nichts; ἐπέδρης μὴ εἶναι ἔργον τῇ στρατιῇ, die Belagerung nütze nichts; ὡς οὐδὲν ἦν ἔργον αὐτοῦ κατατείναντος, da er durch seine Anstrengung nichts ausrichtete. (5) das durch die Arbeit Hervorgebrachte: das Werk, die Arbeit; γυναικῶν, Webereien; ἔργον λώτινον, aus Lotus gemacht; von einer Bildsäule; τῶν ἔργων ἀπρασίαν εἶναι, die Arbeiten könnten nicht verkauft werden; καὶ μηχαναί, von Belagerungswerken; von Werken des Geistes, Schrift, Buch; das durch den Wettkampf Errungene, der Sieg im Wettkampf. Übh. der Erwerb, dah. die Zinsen eines Kapitals, die das Geld erarbeitet hat, τό τε ἀρχαῖον καὶ τὸ ἔργον τῶν δώδεκα ἐτῶν, Kapital u. Zinsen von zwölf Jahren. (6) übh. Sache, Ding, Gegenstand, wie χρῆμα, πρᾶγμα, z. B. εἰ δὴ σοὶ πᾶν ἔργον ὑπείξομαι ὅ, ττι κεν εἰπῃς, in allem, was du sagen magst; ὃπως ἔσται τάδε ἔργα, wie diese Sachen ablaufen werden; μέγα ἔργον, ein großes Stück, von einem Steine. Dah. umschreibend; τὸ ἔργον τῆς ϑήρας, das Waidwerk -
93 Eruption
subs.Eruption of a volcano — This eruption is said to have occurred fifty years after the former one: P. λέγεται δὲ πεντηκοστῷ ἔτει ῥυῆναι τοῦτο μετὰ τὸ πρότερον ῥεῦμα (Thuc. 3, 116).In this very spring there was an eruption of lava from Etna: P. ἐρρύη περὶ αὐτὸ τὸ ἔαρ τοῦτο ὁ ῥύαξ τοῦ πυρὸς ἐκ τῆς Αἴτνης (Thuc. 3, 116).Eruption of the skin: V. λειχήν, ὁ, P. ἕλκος, τό.Break out into eruptions: P. ἕλκεσιν ἐξανθεῖν ( Thuc 2, 49).Woodhouse English-Greek dictionary. A vocabulary of the Attic language > Eruption
-
94 τίθημι
τίθημι (ΘΕ), 2. Pers. praes. bei Hom. immer τίϑησϑα, auch impf., Od. 9, 404, inf. τιϑήμεναι für τιϑέναι, Il. 23, 83. 247, τιϑέμεν Hes. O. 746; imperf. ἐτίϑην, τίϑεσαν, Od. 22, 456, in der Iterativform τίϑεσκον, und (von τιϑέω) ἐτίϑουν, ἐτίϑει u. τίϑει, Hom. u. Folgde im gew. Gebrauch, Pind. hat auch praes. τιϑεῖς, P. 8, 11, wie τιϑεῖ Minnerm. 1, 6. 3, 7; fut. ϑήσω, aor. ἔϑηκα u. ἔϑην, conj. ϑῶ, ϑέωμεν, Od. 24, 285, zweisylbig auszusprechen, auch ϑείω, Il. 16, 83. 437 Od. 1, 89, ϑείομεν für ϑείωμεν = ϑῶμεν, Il. 23, 244. 486 Od. 13, 364, sing. ϑήῃς, Il. 16, 96, in der Od. aber schreibt Wolf ϑείῃς, ϑείῃ, int. ϑέμεναι, selten ϑέμεν, wie Hes. O. 61. 67 u. öfter bei Pind.; perf. τέϑεικα; – med. τίϑεμαι, part. auch τιϑήμενος, Il. 10, 34, impf. ἐτιϑέμην, Hom. Il. u. Folgde; fut. ϑήσομαι, aor. I. ·ἐϑηκάμην, ϑήκατο, Il. 10, 31, Hes. Sc. 128, ϑηκάμενος Pind. P. 4, 29. 113; att. nur aor. II. ἐϑέμην, opt. ϑεῖτο, Od. 17, 225, imper. ϑέο, 10, 333, – pass. aor. ἐτέϑην, fut. τεϑήσομαι, perf τέϑειμαι, kommen bei Hom. noch nicht vor, – setzen, stellen, legen, zunächst – 1) im örtlichen Sinne, an einen bestimmten Ort hinsetzen, hinlegen, hinbringen, φύσας μέν ῥ' ἀπάνευϑε τίϑειπυρός, Il. 18, 412; πυρὸς ἐγγὺς εὐνήν, Od. 14, 518; ἅρματα δ' ἂμ βωμοῖσι τίϑει, Il. 8, 441, wie κλάδους βωμοὺς ἐπ' ἄλλους ϑές Aesch. Suppl. 478; u. so zu erklären οὐχ ἱκετηρίαν οὐδεὶς τριήραρχος ἔϑηκε, sc. ἐπὶ τῷ βωμῷ, eigtl. den Zweig, das Zeichen der Hülfeflehenden auf den Altar legen, Dem. 18, 107; κλῶνας ἐξ ἀμφοῖν χεροῖν τιϑεὶς ἐλάας, Soph. O. C. 485. – Von den Präpositionen, die damit verbunden werden, ist zu merken, daß sehr gewöhnlich ἐν dabeisteht, so daß ähnlich, wie beim lat. ponere, collocare in aliquo loco, mit dem Stellen u. Legen zugleich das darauf folgende Sein od. sich Befinden am Orte ausgedrückt wird, ἐν κίστῃ ἐτίϑει ἐδωδήν, Od. 6, 76; ἱστία ϑέσαν ἐν νηΐ, Il. 1, 433; πρώτας ἐν γαίῃ ϑέσαν, 12, 260; ἐν πυρῇ νεκρόν, 23, 165; ἐν τείχει ϑέσαν, Pind. P. 3, 38; ταῠτ' ἐν μέσῳ τίϑημι, Aesch. Ch. 143; πόδα ἐν χέρσῳ, Suppl. 32; ἐν μέσῳ σκάφει ϑέντες σφε, Soph. Trach. 801; ἐν τάφῳ τιϑεῖσα, Ant. 500; auch εἰς ταφὰς ἐγὼ ϑήσω, Ai. 1089; bes. ἐν χερσὶ τίϑει, Il. 1, 585; ἐν χείρεσσ' Οδυσῆϊ τίϑει, 10, 529, u. öfter, was so geläufig war, daß es den allgemeinen Begriff des Einhändigens, Darreichens, Gebens erhielt, u. auch ἵππον ἐν χείρεσσι τίϑει Μενελάου gesagt wurde, Il. 23, 597; vgl. noch σπείσας δ' αἴϑ οπα οἶνον Ὀδυσσῆϊ ἐν χείρεσσιν ἔϑηκεν, Od. 14, 448. – Daran reihen sich ursprünglich auch örtlich zu nehmende, auf das Geistige gehende Vrbdgn: ἄλλῳ δ' ἐν στήϑεσσι τιϑεῖ νόον εὐρύοπα Ζεύς, Il. 13, 732; νόον, ὅν τινά οἱ νῠν ἐν στήϑεσσι τιϑεῖσι ϑεοί, Od. 2, 124; ϑυμὸν ἐνὶ στήϑεσσι ϑεοὶ ϑέσαν, Il. 9, 637, u. ä., Einem einen Gedanken, einen Rath. Muth in die Seele legen, eingeben. Auch med., ἐν, στήϑεσσι ϑέτο ϑυμόν, Il. 9. 629, αἰδῶ καὶ νέμεσιν, ἔν φρεσὶ ϑέσϑαι, 13, 121, vgl. 15, 561. 660; ähnlich κότον ϑέσϑαι τινί, gegen Einen Groll bei sich festsetzen, ihm fortwährend grollen, 8, 449; ϑέσϑαι ϑυμὸν ἄγριον ἐν στήϑεσσιν, Zorn in der Brust festsetzen, ἐν ϑυμῷ τίϑεν, Pind. P. 3, 65; u. ohne acc., ἐν φρεσὶ ϑέσϑαι, bei sich festsetzen, im Herzen beschließen, worauf bedacht sein, c. int., Od. 4, 729. – Selten εἰς, Il. 23, 704. 24, 795. 297; τίϑεμαι εἰς καρδίην, M. Arg. 2 (V, 32); Soph. vrbdt ὡς ἐς πυράν με ϑῇς, Trach. 1254; εἰς χεῖρα Τεύκρου δεξιὰν φιλοφρόνως ϑείς, Ai. 739; εἴ τις ϑεῶν ἄνδρα ἕνα ϑείη εἰς ἐρημίαν, Plat. Rep. IX, 578 e; ψυχἡν είς τὸ μέσον α ύτοῠ ϑείς, Tim. 34 b, vgl. Legg. IV, 719 a; auch λόγους ψιλοὺς εἰς μέτρα τι ϑέν τες, II, 669, d, Prosa in Verse bringen. – Ἐπί τινος, Od. 6, 202; Aesch. Pers. 188; Plat. Conv. 222 c; auch ἐπί τινα und ἐπί τινι; übertr., ἐπὶ φρένα ϑῆχ' ἱεροῖσιν, er richtete seinen Geist, seine Aufmerksamkeit auf die Opfer, Il. 10, 46; σίδαρον ἔπὶ κάρα τιϑεῖσα κούριμον, Eur. Or. 964; τὰ ἱμάτια ϑήσει ἐπὶ τὸν ϑρόνον, Her. 1, 9; u. med., κρέα ϑέμενος ἐπὶ τὰ γόνατα, er legte sich das Fleisch auf die Kniee, Xen. An. 7, 3, 23. – Ἀνά τινι, Il. 8, 441. – Ὑπό τινι, Il. 24, 644; δέμνι' ὑπ' αἰϑούσῃ ϑέμεναι, Od. 4, 297, auch ὑπό c. accus., Od. 4, 445. – Ἀμφ' ὤμοισι τιϑήμενον ἔντεα, Il. 10. 34, wie Eur. Med. 1160. – Auch mit dem bloßen, dat., κολεῷ μὲν ἄορ ϑέο, Od. 10, 333. 13, 364 u. sonst. – Ποῦ σφε ϑήσομεν χϑονός, Aesch. Spt. 993; μὴ χαμαὶ τιϑεὶς τὸν σὸν πόδα, den Fuß auf die Erde setzen, Ag. 880; übh. τιϑέναι πόδα für gehen, Ar. Thesm. 1100; vgl. πόϑι γεραιὸν ἴχνος τίϑημι; Eur. Phoen. 1710; Andr. 547 I. T. 32; ϑὲς εἰς χορὸν ἴχνος El. 859, u. öfter. – 2) einsetzen, errichten, aufstellen, gründen, βωμόν, Pind. Ol. 13, 82, στάλαν, N. 4, 81, wie Pol. 25, 1, 72 im med., στήλην τίϑεσϑαι, für sich aufrichten. ϑεμείλια, Il. 12. 29. auch von Pflanzen, φυτά, einsetzen, Xen. Oec. 19, 7; – ἀγάλματα, Weihgeschenke im Tempel aufstellen, Od. 12, 347, vgl. Il. 6, 92; Eur. ὑψηλῶν ἐπὶ νηῶν τέϑεικε σκῠλα πλεῖστα βαρβάρων, El. 7; V alck. Phoen. 577; Wolf Dem. Lept. p. 307. – Vom Künstler, arbeiten, darstellen, ἐν δ' ἐτίϑει νειὸν μαλακήν, Il. 18, 541. 550 u. öfter, vom Hephästus, der den Schild arbeitet; παράδειγμα ϑέσϑαι αὐτό, als Beispiel aufstellen, Plat. Soph. 218, d. – Bes. al τέρματα, ein Ziel stecken, aufstellen, festsetzen, Il. 23, 333 Od. 8, 193 u. sonst; auch τιμήν τινι, Einem eine Ehre bestimmen, zuerkennen, Il. 24, 87. – b) ἀγῶνα, einen Wettkampf ansetzen, festsetzen, κοινοὺς ἀγῶνας ϑέντες, Aesch. Ag. 819; Plat. Menex. 249 b; ἀγῶνα ἔϑηκε, Xen. An. 1, 7, 10; Ἡρακλέα τὸν Ὀλύμ πιον ἀγῶνα ϑεῖναι, Pol. 12, 26, 2. Aehnlich ἀέϑλων κρίσιν καὶ πενταετηρίδα ϑῆκε, Pind. Ol. 3, 22; u. im med., ϑυσίαν ϑέμενοι, Ol. 7, 42; τὰ Πύϑια δι' ἑαυτοῦ ϑεῖναι, sie anstellen u. feiern, so daß er der Ordner ist, Dem. 5, 22, vgl. 9, 32; Bast ep. crit. p. 72. Häufiger noch von den Kampfpreisen, sie aussetzen, ἄεϑλα, Il. 23, 263. 653. 700; ἀέϑλιον, 748; γυναῖκα, βοῦν, δέπας, σόλον, τεύχεα, τόξον, Il. 23, 263. 656. 826 Od. 11, 546. 21, 74; τὰ ἆϑλα τίϑεται, Thuc. 1, 6. So auch ϑεῖναι εἰς μέσσον, Il. 23, 704 (vgl. oben); τιϑέναι εἰς τὸ κοινόν, zum Gemeingut machen, zum Genuß für Alle preisgeben. – c) übh. anordnen, festsetzen, bestimmen; ϑεσμόν, Aesch Eum. 462; πάντα παγκάλως ἔϑεσαν, Pers. 775; τὰ δ' ἄλλα φροντὶς ϑήσει δικαίως, Ag. 881; πρὶν ἄν τις οὕτω λόγον τιϑῇ καὶ διακοσμῇ, Plat. Phaedr. 277 c; – νόμον τιϑέναι, ein Gesetz geben, von dem, der nach eigenem Gutdünken Gesetze giebt, oder dem Gesetzgeber, der vom Volke dazu erwählt ist und für das Volk die Gesetze schreibt; so von Solon, Plat. Rep. I, 339 c; Dem. 24, 102. 22, 30 u. A.; u. pass., τοῖς τεϑήσεσϑαι μέλλουσι νόμοις, Plat. Legg. V, 730 b. Dagegen im med. sich ein Gesetz machen, geben, vom Volke bei demokratischer Verfassung, der gewöhnlichste Ausdruck, wo von griechischer Gesetzgebung die Rede ist, τίϑεται τοὺς νόμους ἑκάστη ἡ ἀρχὴ πρὸς τὸ αὑτῇ συμφέρον, Plat. Rep. I, 338 e. – Auch absolut, verfügen, verordnen, οὕτω νῦν Ζεὺς ϑείη, so verfüge, gebe es jetzt Zeus, Od. 8, 465. 15, 180; auch med., καλῶς ἔϑεντο ταῠτα πατέρες, Eur. Or. 511; c. inf., befehlen, τήν οἱ Θέτις ϑῆκ' ἐπὶ νηὸς ἄγεσϑαι, Il. 16, 223; vgl. Pors. Eur. Or. 1662 u. Seidl. Troad. 1066. So von Lykurg oft bei Xen. Lac. 1, 5 ff. ἔϑηκε mit folgdm acc. c. inf. – Auch als Strafe festsetzen, χαλεπώτερα ϑεῖναι, Dem. 22, 30. – Τέλος ϑέμεν, ein Ende machen, Pind. Ol. 2, 17; τέλος δ' ἔϑηκε Ζεὺς ἀγώνιος καλῶς, Soph. Trach. 26; κήρυγμα ϑεῖναι, Ant. 8, eine Bekanntmachung durch den Herold erlassen; und med., ὅρον ἄλλον ϑέμενος, Plat. Legg. V, 739 d; ἐκ τούτων τὰ δίκαια τίϑενται καὶ ταύτῃ τὴν εἰρήνην ὁρίζονται, Dem. 8, 8. – Aehnlich ἐν ἀπόρῳ εἴχοντο ϑέσϑαι τὸ παρόν, Thuc. 1, 25, Anordnungen zu treffen (s. unter 5). – d) ὄνομα ϑεῖναί τινι, einen Namen für Einen festsetzen, ihm einen Namen beilegen, geben, Od. 19, 403; gewöhnlich im med. (eigtl. seinem Kinde), ὄνομα ϑέσϑαι, 19, 406. 18, 5; τί δῆτα αὐτοῖς ὄνομα ϑήσονται βροτοί; Aesch. frg. 6; Plat. Crat. oft u. sonst; auch ohne ὄνομα, Theaet. 157 b. – e) beisetzen, von Todten, τὰ ὀστᾶ φασι τεϑῆναι ἐν τῇ Ἀττικῇ, Thuc. 1, 138; ἐν τῷδε τῷ μνήματι ἐτέϑησαν, Plat. Menex. 242 c; Xen. Cyr. 8, 7, 6. – f) Geld niederlegen bei Einem, bes. als Pfand, Plat. Legg. VII, 820 e; φιάλην λαβόντες καὶ ϑέντες ἐνέχυρα μετὰ χρυσίων, Dem. 41, 11, vgl. 52, 4; das med. wird vom Gläubiger gebraucht, als Pfand nehmen, also ὁ ϑείς, der ein Pfand niederlegt, ὁ ϑέμενος, der, bei dem er es niederlegt, Plat. Legg. VII, 820 e; vgl. Lob. Phryn. 468; χρήματα ϑέσϑαι παρά τινι, Geld bei Einem niederlegen, es ihm anvertrauen, Her. 6, 86, 1. Auch Geld erlegen, bezahlen, εἰςφοράς, Dem. 22, 42. 44; τὸν μὴ δυνάμενον τὰ ἑαυτοῠ ϑεῖναι οἴκοϑεν εἰς τὸ δεσμωτήριον ἕλκεσϑαι, 56; κἀκεῖ τὸ μετοίκιον τέϑεικε, 29, 3; τόκον τιϑέναι, Zinsen entrichten, 41, 9 u. öfter. – 3) τὴν ψῆφον τιϑέναι ist eigentlich das Rechensteinchen aufs Brett setzen, damit rechnen, zählen, vgl. Plat. Legg. II, 674 e. Dah. ψῆφον τίϑεσϑαι, sein Stimmtäfelchen abgeben, bes. bei Wahlen und gerichtlichen Abstimmungen; ψῆφον ἐπὶ φόνῳ ϑέσϑαι, Eur. Or. 754; ψῆφον δ' εὔφρον' ἔϑεντο, Aesch. Suppl. 631. 634; Xen. An. 1, 3, 17, übh. seine Meinung, sein Urtheil abgeben; eben so τίϑεσϑαι τὴν γνώμην περί τινος, seine Meinung worüber sagen, Her. 7, 82 u. sonst; daher τίϑεσϑαί τινι, sc. ψῆφον, Einem sein Stimmtäfelchen, seine Stimme geben, beistimmen, κἀγὼ ταύτῃ τῇ γνώμῃ τίϑεμαι, auch ich stimme dieser Meinung bei, Soph. Phil. 1434. – Dah. übertr., meinen, wofür ansehen, es setzen als, τοῠτ' ἐκείνης τίϑημι ἀντίστροφον ἅπαν, Plat. Phil. 51 e; οὐ τίϑημ' ἐγὼ ζῆν τοῠτον, Soph. Ant. 1151, ich erachte das nicht, daß der lebt, das nenne ich nicht ein Leben; δαιμόνιον αὐτὸ τίϑημ' ἐγώ, El. 1262. – Auch annehmen, voraussetzen, für ausgemacht annehmen; ϑῶμεν δύο εἴδη τῶν ὄντων, Plat. Phaed. 79 a; ϑήσω δὲ ἀδικοῠντα, Dem. 23, 76, vgl. 22, 44; mit folgdm acc. c. inf., τίϑημι στασιάζειν αὐτούς, Isocr. 4, 145; ϑήσω τοίνυν ἐγὼ μὴ τοιοῦτον εἶναι τοῦτο, ich will nun annehmen, dies sei nicht so, Dem. 20, 20; τιϑῶμεν γὰρ ταῦτα, Din. 1, 68; vgl. Schäf. D. Hal. C. V. 287; καὶ ἐμὲ κοινωνὸν τῆς ψήφου ταύτης τίϑετε, Plat. Rep. V, 450 a, betrachtet mich als beistimmend; ὡς λέγοντά με τίϑετε, IX, 560 c, vgl. Prot. 343 e; τὰς βλάβας πάσας ἀδικίας τιϑείς, Legg. IX, 861 e. – So auch im med., τὴν τοιαύτην δύναμιν ἀνδρείαν ἔγωγε καλῶ καὶ τίϑεμαι, Plat. Rep. IV, 430 b; ϑέμενος ἡδονὴν εἶναι τἀγαϑόν, Phil. 13 b; τιϑέμενος ψυχὴν εἶναι γένεσιν ἁπάντων πρώτην, Legg. X, 899 c, vgl. Theaet. 158 a Phil. 66 d, Φιλοκράτην μόνον τοιοῦτον εἶναι τίϑεμαι, Dem. 25, 44. – 4) Etwas an einen Platz stellen, oder in eine Klasse setzen, wozu rechnen, auch im med., τίϑεσϑαί τινα ἐν τιμῇ, Einen in Ehren halten, Her. 3, 3; ἐν δόξᾳ ϑέμενος, es als Ruhm erachtend, Pind. Ol. 11, 63; τίϑεσϑαί τι ἐν αἰσχρῷ, Etwas unter die schändlichen Dinge zählen, es für schändlich halten; τίϑεσϑαί τινα ἐν φιλοσόφοις, unter die Philosophen rechnen, vgl. Valck. Diatr. p. 8 f; bes. ἐν μέρει τινός, übh. wofür halten, ansehen, εἰ ἐν ἀρετῆς καὶ σοφίας τίϑης μέρει τὴν ἀδικίαν, Plat. Rep. I, 348 e, vgl. Phil. 31 c; ἐν τοῖς μεγίστοις ὠφελήμασι καὶ τόδε ἐγὼ τίϑημι, Xen. Ages. 7, 2; Thuc. 1, 35; εἰς ἄλλην ἢ τὴν τοῦ ἀγαϑοῦ μοῖραν αὐτὴν τιϑέντες, Plat. Phil. 54 d; εἰς δύο αὐτὰ τίϑεμεν ἐναντία ἀλλήλοιν εἴδη, Polit. 306 c, wir rechnen es zu zwei einander entgegengesetzten Arten; ἐὰν εἰς ταὐτὸν ἀριστοκρατικὸν καὶ βασιλικὸν ϑῶμεν, Rep. IX, 587 d; εἰς ἀνϑρώπων ἤϑη, VI, 580 d; εἰς ταύτην τίϑεμαι τὴν τάξιν αὐτόν, Dem. 23, 24; τοὺς τυράννους εἰς τὸν δῆμον ϑήσομεν, τοὺς δὲ ὀλίγα κεκτημένους εἰς τοὺς πλο υσίους, Xen. Mem. 4, 2, 39; auch c. gen., καὶ ἐμὲ ϑὲς τῶν πεπεισμένων, rechne auch mich zu den Ueberzeugten, Plat. Rep. IV, 424 c; ἀριϑμὸν τῶν ὄντων τίϑεμεν, Soph. 238 a; ἆρ' οὐ τοῦ σώματος ἕκαστα τίϑης, beziehst du es nicht auf den Körper? Theaet. 184 e; τῆς ἡμετέρας ἀμελείας ἂν ϑείη, Dem. 1, 10. Auch μνήμην καὶ ἐπιστήμην τῆς αὐτῆς ἰδέας τιϑέμενος, Plat. Phil. 60 d. – Dah. übh. wofür halten, ansehen, gew. im med., zur Bezeichnung der bloßen Subjectivität des Urtheils, τί δ' ἐλέγχεα ταῦτα τίϑεσϑε; warum haltet ihr das für Schimpf? Od. 21, 333; ἀσχολίας ὑπέρτερον ϑήσομαι, höher halten, vorziehen, Pind. I. 1, 3; μὴ 'πίπροσϑε τῶν ἐμῶν τοὺς σοὺς λόγους ϑῇς, Eur. Suppl. 515; in Prosa oft; εὐεργέτημ' ἂν ἔγωγε ϑείην, Dem. 1, 10; μηδὲ τοῠτ' ὡς ἀδίκημα ἐμὸν ϑῇς, sieh es nicht als ein Unrecht an, das ich gethan habe, 18, 193; περὶ ἐλάττονος ϑέσϑαι, geringer achten, Lys. 6, 45; τὴν Σκῦρον οὐδαμοῦ τίϑης, Eur. Andr. 209, d. i. du achtest Skyros gar nicht, wie μὴ ϑῆται παρ' οὐδὲν τὰς ἐμὰς ἐπιστολάς, für Nichts achten, I. T. 732, und παρ' οὐδὲν τίϑεσϑαι τὰ ἡμέτερα πράγματα, Luc. Vit. auct. 13, vgl. sacrif. 3; ἐν οὐδενὶ λόγῳ, Plut. Brut. 45; oft bei Pol., ἐν μεγάλῳ τίϑεσϑαί τι 3, 97, 4, οὐκ ἐν μικρῷ τίϑεσϑαί τι 9, 13, 8, ἐν πλείστῳ 40, 4, 6, ταῦτα ἐν ἐλάττονι τούτου 4, 6, 12; ἡγεμόνα ϑετέον ἄριστον Ἀμίλκαν τῶν τότε γεγονέναι, 1, 64, 6, man muß erachten, daß er der beste Feldherr gewesen ist; εἰς ἀνανδρίαν τιϑέασι τὰ τοιαῠτα τῶν ἐγκλημάτων, 6, 37, 10, wofür annehmen; εἰς τὴν τύχην, dem Schicksal zuschreiben, auf Rechnung des Schicksals schreiben; bei Dem. 27, 34, τὰ ἀναλώματα πλείω τιϑείς, höher anschlagend; vgl. Lys. 32, 28. – 5) an die unter 2 aufgeführten Beispiele reiht sich die Bdtg einsetzen, machen, verursachen, stiften; φιλότητα μετ' ἀμφοτέροισι τίϑησι Ζεύς, Il. 4, 83, woraus sich, im med. bes. bei Pind. u. den Tragg., ein umschreibender Gebrauch erklärt, σκέδασιν ϑεῖναι, Zerstreuung anrichten, = σκεδάσαι, zerstreuen, Od. 1, 116. 20, 225; κρύφον = κρύπτειν, σπουδὴν ἀμφί τινος = σπουδάζειν, Pind. Ol. 2, 97 P. 4, 276; αἶνον = αἰνεῖν, N. 1, 5; ἐπιστροφὴν ϑέσϑαι = ἐπιστρέφεσϑαι, Soph. O. R. 134; τάφον ϑοῦ = ϑάψον, O. R. 1448; συγγνωμοσύνην, Trach. 1255, vgl. Ai. 13; φροντίδα κεδνὴν ϑώμεϑα, Aesch. Pers. 139, u. sonst bei Tragg. Aehnl. bes. bei Pol. u. Sp. συνϑήκας, εἰρήνην πρός τινα τίϑεσϑαι, Pol. 1, 11, 7. 5, 4, 7; ὅρκον, πίστεις, 5, 60, 10. 7, 7, 1; ἀρὰς κατά τινος, Plut. Thes. 35. – Aber πόλεμον ϑέσϑαι ist = den Krieg ruhen lassen, beilegen, Plat. Menex. 245 e; u. ähnl. τίϑεσϑαι τὰ πρός τινα, den Streit mit Einem beilegen, Pol. 5, 60, 9, vgl. 8, 23, 5. – Und wie es in diesen Vrbdgn dem ποιεῖσϑαι entspricht, so heißt es übh. Etwas in eine Lage setzen, wozu machen, einrichten; – a) von Personen; in ein Amt einsetzen, ϑεῖναί τινα μάντιν, ἱέρειαν, ἀρχέπολιν, Od. 15, 253 Il. 6, 300, Pind. P. 9, 54; βασιλῆα, δέσποιναν, Ol. 13, 21 P. 9, 7; μὶν αἰχμητὴν ἔϑεσαν ϑεοί, Il. 1, 290; ἀλλά μ' ἔφασκες Ἀχιλλῆος ϑείοιο κουριδίην ἄλοχον ϑήσειν, Iliad. 19, 298, mich zur Frau des Achilles zu machen, die Heirath zu vermitteln, während ϑέσϑαι τινὰ ἄκοιτιν oder γυναῖκα ist sich ein Mädchen zur Gemahlinn, zur Frau machen, nehmen, Od. 21, 72. 316; auch παῖδα τὸν αὑτᾶς πόσιν αὑτᾷ ϑεμένα, Aesch. Spt. 912, zu ihrem Gemahl machend; σῦς ἔϑηκας ἑταίρους, du verwandeltest die Gefährten in Schweine, Od. 10, 338, wie βοῦν τὴν γυναῖκα ἔϑηκε Aesch. Suppl. 295; ähnl. ναῦν λᾶαν ϑεῖναι, ein Schiff zu Stein machen, in Stein verwandeln, Od. 13, 163; ϑεούς τε καὶ γῆν ϑεμένη μάρτυρας, zu Zeugen nehmend, Eur. Suppl. 261; vgl. Pind. N. 3, 22; auch ϑέσϑαι τινὰ γέλωτα, Einen zum Gelächter, lächerlich machen, Her. 3, 29. 7, 209. – Eben so mit Adjectiven, ἥτε με τοῖον ἔϑηκεν, ὅπως ἐϑέλει, die mich dazu macht, wozu sie will, Od. 16, 208; sehr gewöhnl. ϑεῖναί τινα ἀϑάνατον καὶ ἀγήραον, Einen unsterblich und nicht alternd machen; ἀτιμότερον, Einen minder geachtet machen; Il. 2, 318. 482. 6, 139. 9, 483. 16, 90 Od. 5, 136. 6, 229 u. sonst oft; ἀκήριον αἶψα τίϑησιν, Il. 11, 392; παναφήλικα παῖδα τίϑησιν, Il. 22, 490; ἀΰπνους ἄμμε τίϑησϑα, Od. 9, 404, ϑῆκέ μιν ζαλωτόν, Pind. Ol. 7, 6; νώδυνον, N. 8, 50; ϑαητὸν ϑησέμεν, P. 10, 58; ἐνταῦϑα δή σε Ζεὺς τίϑησιν ἔμφρονα, Aesch. Prom. 850; ὡς σφᾶς νηπίους ὄντας τὸ πρὶν ἔννους ἔϑηκα, 442; Ἄρης ἀρὰν πατρὸς τιϑεὶς ἀληϑῆ, macht die Verwünschung wahr, läßt den Fluch in Erfüllung gehen, Spt. 927, u. öfter, u. andere Tragg., vgl. z. B. Eur. I. T. 1445 Andr. 93; seltner in Prosa, οὐ γὰρ ἂν τὸ πραχϑὲν ἀγένητον ϑείη Plat. Prot. 324 b, τίϑεσϑαι πιστόν τινα ἑαυτῷ Xen. Cyr. 8, 7, 13. – Auch mit folgdm inf., ϑῆκε νικῆσαι, er machte, daß er siegte, ließ ihn siegen, Pind. N. 10, 48; ἐπεί σ' ἔϑηκε Ζεὺς ἀμηνίτως δόμοις κοινωνὸν εἶναι χερνίβων, Aesch. Ag. 1006, vgl. 1147; κάμνειν με τήνδ' ἔϑηκε τὴν νόσον, Eur. Heracl. 990. – Bes. merke man noch b) παῖδά τινα τίϑεσϑαι oder υἱόν, Einen zu seinem Kinde machen, d. i. ihn an Kindes Statt annehmen, adoptiren, Plat. Legg. XI, 929 c u. oft bei den Oratt.; ungewöhnlich von Frauen; ϑέσϑαι παῖδα ὑπὸ ζώνῃ, sich einen Knaben unter den Gürtel legen, d. i. schwanger werden, H. h. Ven. 256. 283. – c) eben so auch von Sachen u. Zuständen, machen, bereiten, bewirken, veranlassen; δόρπον, ein Mahl bereiten, Od. 20, 394; γυῖα ἐλαφρά, Einem die Glieder leicht machen, Il. 5, 122; φόως ἑτάροισιν, den Gefährten Licht od. Rettung schaffen, 6, 6; ἔργα ϑεῖναι, Handlungen zu Stande bringen, verrichten, 3, 321; κέλαδον καὶ ἀϋτήν, 9, 547; ὀρυμαγδόν, Od. 9, 235; auch ϑεῖναί τινι ἄλγεα, γόον, πένϑος, κήδεα, Einem Schmerzen, Trauer, Kummer bereiten, Il. 1, 2. 17, 37, h. Cer. 249; πῆμα ϑεοὶ ϑέσαν Ἀργείοισιν, Od. 11, 555; u. eben so im med. mit der Beziehung auf das Subject, für sich bereiten; δαῖτα, δόρπον, sich ein Mahl bereiten, Il. 7, 475. 9, 88 Od. 17, 269; δῶμα, οἰκία, αὖλιν, Il. 2, 750. 9, 232 Od. 15, 241; κέλευϑον, sich den Weg bereiten, sich Bahn machen, Il. 12, 418; μάχην, sich Kampf bereiten, d. i. den Kampf anfangen, 24, 402; μεγάλην ἐπιγουνίδα ϑέσϑαι, sich einen feisten Schenkel machen, fleischige Lenden ansetzen, Od. 17, 225. – So auch act. u. med. bei Pind. u. Tragg.; χάρματ' ἄλλοις ἔϑηκεν, Pind. Ol. 2, 99; δόλον αὐτῷ ϑέσαν Ζηνὸς παλάμαι, P. 2, 39; u. ϑήκασϑαι ἀνδρὸς αἰδοίου πρόςοψιν, sich eines ehrwürdigen Mannes Ansehen geben, P. 4, 29; βλάβην, Aesch. Spt. 187; φοινίαν ἄτην, Ch. 823; μέλλουσι ϑήσειν Ἀγαμεμνονίων οἴκων ὄλεϑρον, Ch. 848; πόλει κατασκαφάς, Sept. 47; ἔϑηκε πᾶσιν εἰρήνην φίλοις, Pers. 755; μεγάλα πάϑεα ταῖς Δαναΐδαις, Eur. I. A. 1335; μάχας ἀνδρῶν τιϑεῖσα καὶ φόνους, I. A. 1419; ὑμῖν πολλὴν ἔϑηκε σωτηρίαν, Med. 915; ϑήσω τοῖς ἐμοῖς ἐχϑροῖς γέλων, Med. 383, u. öfter; μαρτύρια ϑέσϑαι, sich Zeugnisse verschaffen, Her. 8, 55; χάριν τίϑεσϑαί τινι, sich bei Einem Dank oder Gunst erwerben, ihm einen Gefallen erzeigen, 9, 60. 170; Dem. 51, 17 u. A.; – εὖ, καλῶς ϑέσϑαι τι, Etwas für sich gut einrichten, anwenden, in Bereitschaft halten, Her. 7, 236; vgl. Valck. Eur. Hipp. 708. – d) εὖ ϑέσϑαι τὰ ὅπλα, die Waffen wohlgerüstet, in Bereitschaft halten, wie εὖ ἀσπίδα ϑέσϑω, Il. 2, 382; allein ist ϑέσϑαι τὰ ὅπλα (s. ὅπλον) sowohl die Waffen anlegen, sich kampffertig machen, u. daher auch kämpfen, z. B. εἰς δῆριν ἕνεκα πάτρας Epigr. bei Dem. 18, 289, καὶ αὐτὸς ὑπὲρ τοῦ δήμου ϑέμενος τὰ ὅπλα Dem. 21, 145, οὔτε ἐν τῷ Πειραιεῖ, οὔτε ἐν τῷ ἄστει ἔϑετο τὰ ὅπλα Lys. 31, 14, οἱ τὴν ἀσπίδα ϑέμενοι, = ὁπλῖται, Plat. Legg. VI, 756 a, – als auch die Waffen, bes. die großen Schilde u. Spieße der Schwerbewaffneten zusammenstellen, was die Soldaten immer thun, wenn sie dem Feinde gegenüber, oder die Waffenübungen nur auf kurze Zeit unterbrechend, sich ausruhen, also bewaffnet Halt machen; auch τίϑεσϑαι τὰ ὅπλα εἰς τάξιν od. τάξει; u. so περὶ τεῖχος od. πρὸς πόλιν, bewaffnet die Mauern umgeben, die Stadt belagern; τίϑεσϑαι τὰ ὅπλα ἀντία, die Waffen gegen den Feind kehren, sich mit den Waffen entgegenstellen, Xen. An. 4, 3, 26 u. sonst; – auch = ein Lager aufschlagen, sich mit den Waffen lagern, Her. 9, 52, oft bei Xen.
-
95 φρονέω
φρονέω, drückt ursprünglich alle Thätigkeiten des φρήν, der φρένες aus; – denken; Verstand od. Einsicht haben, richtig denken, klug sein; ἄριστοι μάχεσϑαί τε φρονέειν τε, die Tüchtigsten zum Kampf u. zu klugem Rathe, Il. 6, 79; oft so bei Tragg.: εὖ φρονῶν, ὀρϑῶς φρονεῖν, Aesch. Prom. 385. 1002; παῖδες, φρονεῖν χρή Suppl. 173; φρονούντως πρὸς φρονοῦντας ἐννέπεις 201; φρονεῖν γὰρ οἱ ταχεῖς οὐκ ἀσφαλεῖς Soph. O. R. 617; μῶρα φρονῶν Ai. 591; u. oft εὖ φρονῶν, wie Eur.; auch oft allein, vgl. Soph. O. C. 1662 Ant. 553. 703. 723; im Gegensatz zum Wahnsinn, seines Verstandes mächtig sein, Ai. 82. 337 u. oft; bei Eur. auch ἐγὼ νῠν φρονῶ, τότ' οὐ φρονῶν, Med. 1529; ὀρϑὰ φρονεῖς. 1129; πλάγια φρονεῖς I. A. 332; οἱ εὖ φρονοῦντες Her. 2, 16; Plat. sagt πότερον τὸ αἷμα ἐστιν ᾡ φρονοῦμεν, Phaed. 96 b; – in Prosa gew. seinen gesunden Verstand oder seine Besinnung haben, εὖ φρονεῖν, richtig denken, wie Hom.; so Arist. rhet. 1, 1 u. sonst; τὸ δὲ σωφρονεῖν λέγεις εὖ φρονεῖν Plat. Prot. 333 c; οἱ εὖ φρονοῦντες, die ihren guten, gefunden Verstand haben; ἐξιστάναι τινὰ τοῦ φρονεῖν, Einen des Verstandes u. der Besinnung berauben, wie ἔξω ἐλαύνειν τοῠ φρονεῖν Eur. Bacch. 851; ἐξίστασϑαι τοῦ φρονεῖν, den Verstand, die Besinnung verlieren; dah. ἐμὲ τὸν δύστηνον ἔτι φρονέοντ' ἐλέησον Il. 22, 59, so viel wie ἔτι ζῶντα, so lange ich noch lebe; vgl. ϑανόντι δ' οὐ φρονοῦντι δειλαία χάρις ἐπέμπετο Aesch. Ch. 510, der Nichts mehr fühlte, merkte; Plat. μηδὲ ζῆν αὐτό, μηδὲ φρονεῖν, Soph. 249 a. – C. accus. erkennen, verstehen, begreifen; γιγνώσκω, φρονέω Od. 16, 136. 17, 193. 281; εἰ φρονέοιεν τὴν ἀληϑηΐην Her. 1, 46; ἐπὶ τοσοῠτο γε φρονέω, so Viel sehe ich ein, 6, 97; neben νοεῖν Plat. Phil. 11 b; und so auch Folgde. – Bes. aber eine Gesinnung, Meinung haben, im Sinne haben, zur Absicht haben, beabsichtigen, wollen; Hom. oft; mit dem Zusatz ἐνὶ ϑυμῷ Od. 6, 313. 7, 74. 10, 317; ἀνὰ ϑυμόν Il. 2, 36. 18, 4 Od. 2, 116 u. sonst;.auch ἐνὶ φρεσί, 14, 82; τὸν μ ῠϑον ἀποειπεῖν, ᾗπερ δὴ φρονέω Il. 9, 310, wie ich es denke, meine; φρονέω δὲ τετιμῆσϑαι Διὸς αἴσῃ, ich denke, trachte darnach, hoffe, Il. 9, 608; φρόνεον δὲ μάλιστα ἄστυ πότι σφέτερον ἐρύειν καὶ κῠδος ἀρέσϑαι 17, 286; u. mit acc. c. int., φρονέω δὲ διακρινϑήμεναι ἤδη Ἀργεί. ους καὶ Τρῶας Il. 3, 98. An οἱ δ' ἰϑὺς φρόνεον μάχεσϑαι ll. 13, 135 schließt sich Xen. τοξεύειν καὶ ἀκοντίζειν οὐκ ἐφρόνουν, sie dachten nicht daran zu schießen und zu werfen, Cyr. 3, 3, 66. – Mit dem bloßen acc., τὰ γὰρ φρονέεις, ἅ τ' ἐγώ περ Il. 4, 361; ἶσον ἐμοὶ φρονέουσα, mir gleich denkend, denkend wie ich, 15, 50; ϑεοῖσιν ἶσα φρονεῖν, sich den Göttern gleich dünken, 5, 441; ἀμφὶς φρονεῖν, getrennter, verschiedener Meinung sein, 13, 345; ἄλλῃ φρονεῖν, anders wohin denken, H. h. Ap. 469; αὔδα ὅ τι φρονέεις, sage, was du denkst, im Sinne hast, Il. 14, 195; bes. τινί τι, u. mit adv., Etwas für od. gegen Einen haben, Einem Etwas ansinnen od. anstiften, οἷσίν τ' εὖ φρονέῃσι καὶ ἀνδράσι νείκεα λύει Od. 7, 74; οἵ τ' εὖ μὲν βάζουσι, κακῶς δ' ὄπιϑεν φρονέουσιν 18, 168; φίλα, ἀγαϑά, Il. 4, 219. 5, 116. 23, 305 Od. 1, 43. 307, freundlich, gut gegen Einen gesinnt sein, ihm wohlwollen; ὀλοὰ φρονεῖν Il. 16, 701; selbst von Thieren, wie von Wölfen u. Schaafen, κακὰ φρονέουσι διαμπερὲς ἀλλήλοισιν 22, 264; aber ἀγαϑὰ φρονέων 6, 162 ist in sittlicher Beziehung der gut, edel Denkende; τὰ ἀμείνω φρονέειν, der bessern Meinung sein, auf der bessern Seite sein, Her. 7, 145. 172; κρυπτάδια φρ., Heimliches sinnen, heimliche Anschläge machen, Il. 1, 542; ἀταλὰ φρ., jugendlich, heiter gesinnt sein, 13, 567; h. Cer. 24; Hes. Th. 989 (vgl. ἀταλάφρων); πυκνά und πυκινὰ φρ., kluge Gedanken haben, List im Sinne haben, Od. 9, 445; ἐφημέρια, nur für den gegenwärtigen Tag denken, 21, 85; φρονεῖν τὸ παρακείμενον Pind. N. 3, 72; πιστά, treu gesinnt sein, κακά, μαλακά, schlecht, mild gesinnt sein, Ol. 3, 18 P. 8, 86 N. 4, 05; σκολιὰ φρονεῖν Scol. 14 Jac.; εἰ γὰρ τύχοιεν ὧν φρονοῦσι Aesch. Spt. 352; εὖ φρονεῖν τινι, wohlgesinnt sein gegen Einen, Ag. 1411, vgl. 262; ἃ μὴ φρονῶ γὰρ οὐ φιλῶ λέγειν μάτην Soph. O. R. 1520; καλὸν δὲ καὶ ἀγαϑὸν μηδὲν φρονεῖν Plat. Rep. VI, 505 b; τὰ αὐτὰ φρονεῖν, od. τὸ αὐτό, dasselbe denken, einstimmig, einträchtig sein, Her. 1, 60. 5, 3. 72; ἄλλα φρονέειν καὶ ἂλλα λέγειν 9, 54; ξυνῳδά τινι φρονεῖν Ar. Av. 634. – Bes. häufig μέγα φρονεῖν, groß denken, hoch, stolz gesinnt sein, hohen Muth oder Uebermuth hegen, Il. 8, 553. 16, 258; womit man vgl. οὐ παρδάλιος τόσσον μένος, ὅσσον Πάνϑου υἉες φρονέουσιν, nicht des Panthers Muth ist so groß, wie ihn des Panthos Söhne hegen, Il. 17, 23; selbst von Thieren, μέγα φρονεῖν, voll trotziges Muthes sein, von Ebern 11, 325, von Löwen 17, 758, u. Folgde oft. Bei den Att. fast immer im tadelnden Sinne, eine hohe Meinung von sich haben, übertriebenes Selbstgefühl haben, φρονεῖ γὰρ ὡς γυνὴ μέγα Soph. O. R. 1078; Ant. 475; sich brüsten, großprahlen, ἐπί τινι, auf Etwas stolz sein, womit groß thun, Plat. Prot. 342 d; οἱ μέγιστον φρονοῠντες Phaedr. 257 e; auch wird μέγα zuweilen ausgelassen, ἐφ' ᾡ φρονεῖ μάλιστα Dem. 28, 2; μεῖζον φρονεῖν, höher denken, als es dem Sterblichen geziemt, mit seinen Anmaßungen Ziel und Gränze überschreiten, φρονείτω μεῖζον ἢ κατ' ἄνδρα Soph. Ant. 765 (aber πλέον φρονεῖν ist = einsichtsvoller sein, Plat. Hipp. mai. 371 a); Ggstz μικρόν od. μικρὰ φρονεῖν, kleinmüthig, zaghaft sein, ὁ τοξότης ἔοικεν οὐ σμικρὸν φρονεῖν Ai. 1099; Isocr. 4, 151; μεῖον φρ., kleinmüthiger od. allzu kleinmüthig sein, Xen. Apol. 24; οὐκ ἔλασσον Ἄρεος εἰς μάχην φρονεῖν Eur. Phoen. 1135; dagegen μέτριον od. μέτρια φρονεῖν, bescheiden denken, bescheidenes Sinnes, ohne Anmaßung sein. Man vgl. noch ὁ κόμπος δ' οὐ κατ' ἄνϑρωπον φρονεῖ Aesch. Spt. 407, nicht wie es sich für den Menschen ziemt; οὐχ ὑπέρφευ ϑνητὸν ὄντα χρὴ φρονεῖν Pers. 806; ἐπεί σε μανϑάνω ϑνητὴν φρονοῦσαν ϑνητά Soph. Tr. 473; φρονεῖν ἄμεινον Διός Eur. Suppl. 504; τυραννικά Ar. Vesp. 507; ἀϑάνατα καὶ ϑεῖα Plat. Tim. 90 c; νεώτερα φρονεῖν, wie νεωτερίζειν, Neuerungen im Sinne haben; ἀρχαϊκὰ φρονεῖν, altväterisch, altfränkisch denken, gesinnt sein, Ar. Nubb. 811; τά τινος φρονεῖν, Jemandes Gesinnungen, Meinungen theilen, von seiner Partei sein, es mit ihm halten, ihm anhangen, Thuc. 3, 68; auch τὰ πρός τινα φρονεῖν, Xen. An. 7, 7,30. – Auch = beachten, berücksichtigen, u. dah. sich wovor in Acht nehmen, scheuen, ὄπιδα Od. 14, 82; – εὖ φρονεῖν auch = sich freuen, ἀλλ' εὖ φρονεῖς εὖ τοῖσι νῦν ἠγγελμένοις Aesch. Ch. 763; Thuc. sagt auch τοῦτο φρονεῖ ἡ ἀγωγή, das bezweckt, 5, 85.
-
96 а
а Iсоюз1. (при противопоставлении) καί:я остаюсь в Ленингра́де, а вы в Москве; ἐγώ μένω στό Λένινγκραντ, κι ἐσείς στήν Μόσχα;2. (после отрицания) ἀλλα:я приеду вас навестить не сегодня, а за́втра θά ἔρθω νά σᾶς ἰδῶ ὄχι σήμερα, ἀλλά αὐριο;3. (после предложений с уступительным смыслом) ὅμως, καί ὅμως, ὡστόσο:прошло́ десять лет с тех пор, а я все по́мню, как бу́дто э́то было вчера́ πέρασαν ἀπό τότε δέκα χρόνια, ὅμως ἐγώ ὅλα τά θυμάμαι σάν νά ήταν (ἐ)χθές; хотя́ я уже́ закончил работу, а все же хочу́ посмотреть ее еще раз ἄν καί τελείωσα τήν ἐργασία, ὡστόσο θέλω νά τήν κυττάζω ἀκόμη μιά φορά;4. (при присоединении) καί:он написал письмо́, а затем ушел ἐγραψε τό γράμμα καί ἔπειτα ἔφυγε5. (при пояснении с оттенком следствия) καί γι ' αὐτό, γιά τοῦτο:он еще слаб после боле́зни, а потому́ не выходит из дому εἶναι ἀκόμη ἀδύνατος ἀπό τήν ἀρρώστια καί γι ' αὐτό δέν βγαίνει ἀπό τό σπίτι του; ◊ а то, а не τό ἀλλιῶς, ειδεμή, γιατί; поспеши, а то опоздаешь κάνε γρήγορα, γιατί θ'ἀργήσης; а и́менно δηλαδή, ἤτοι.а IIчастица разг ἔ, τί λές:пойдем гуля́ть, а? πᾶμε νά περπατήσουμε, ἔ;; мальчик, а мальчик, подойди сюда μικρέ, ἔ, μικρέ! ἐλα ἐδῶ.а IIIмежд (выраж. неожиданность, радость, боль, страх и т. п.) ἆ, ὦ:а, наконе́ц-то ты пришел! ἆ, ήρθες ἐπί τέλους! -
97 правда
правд||аж1. ἡ ἀλήθεια:су́щая \правда ἡ καθαρή ἀλήθεια· говорить кому́-л. \правдау в глаза́ λέω τήν ἀλήθεια κατάμουτρα· в этом нет ни доли \правдаы σ' αὐτό δέν ὑπάρχει οὔτε Ιχνος ἀληθείας·2. предик безл εἶναι ἀλήθεια:это \правда εἶναι ἀλήθεια, τοῦτο είνε ἀληθές· это совершенная \правда αὐτό εἶναι ἀληθέστατο· \правда, что он уезжает? εἶναι ἀλήθεια δτι φεύγει;·3. вводн. сл. εἶναι ἀλήθεια.., ἡ ἀλήθεια εἶναι...· ◊ твоя \правда· ἔχεις δίκιο· по \правдае говоря γιά νά πούμε τήν ἀλήθεια· всеми \правдаами и неправдами χρησιμοποιώντας θεμιτά κι ἀθέμιτα μέσα -
98 καθόλου
καθόλου, Adv.A on the whole, in general, = καθ' ὅλου (as it shd. perh. be written), Epist.Philipp. ap. D.18.77; κ. γράφειν, opp. κατὰ μέρος, Plb.3.32.8;κ. εἰπεῖν Arist.Top. 156a13
, Plu.2.397c, etc.; οἱ κ. λόγοι general statements, opp. οἱ ἐπὶ μέρους, Arist.EN 1107a30 (but in Roman times, accounts kept by the central government, = Lat. summae rationes, OGI715.3 ([place name] Alexandria), D.C.79.21, etc.); τοῦτο γάρ ἐστι κ. μᾶλλον too general, Arist.Pol. 1265a31, cf. GA 748a8; ἡ τῶν κ. πραγμάτων σύνταξις general history, Plb.1.4.2; τὸ κ. D.S.1.77, Plu. 2.569f; τὸ κ. τῆς μοχθηρίας, opp. τὸ πρὸς ἡμᾶς, ib.468e; οὐδ' οὗτος ἀποφαίνει κ. τὸ καταλειφθέν the whole amount left, D.27.43; ἐν τῷ κ. in general, speaking generally, Ath.1.30e, Arr.Epict.1.8.8, al.2 in the Logic of Arist., of terms, τὸ κ. general, opp. τὸ καθ' ἕκαστον (singular),λέγω δὲ κ. μὲν ὃ ἐπὶ πλειόνων πέφυκε κατηγορεῖσθαι, καθ' ἕκαστον δὲ ὃ μή Int. 17a39
, cf. Metaph. 1023b29; opp. τὸ κατὰ μέρος, Rh. 1357b1, al.; hence, τὰ κ. universal truths,ἡ ποίησις μᾶλλον τὰ κ., ἡ δ' ἱστορία τὰ καθ' ἕ. λέγει Po. 1451b7
; = γνῶμαι, ib. 1450b12; esp. commensurate predicate,ὃ ἂν κατὰ παντός τε ὑπάρχῃ καὶ καθ' αὑτὸ καὶ ᾗ αὐτό APo. 73b26
; as Adj., of propositions, λόγος κ. a universal statement, opp. ἐν μέρει, κατὰ μέρος (particular), ἀδιόριστος (infinite), APr. 24a17 sq.; of inference, ἡ κ. ἀπόδειξις universal proof, opp. κατὰ μέρος, APo. 85a13; hence, as predicate, κ. εἰσὶν [ αἱ ἀρχαί] Metaph. 1003a7; as Adv., κ. ἀποφαίνεσθαι ἐπὶ τοῦ κ. Int. 17b5, al.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > καθόλου
-
99 φαντασία
A appearing, appearance, = τὸ φαίνεσθαι, πάντες ἐφίενται τοῦ φαινομένου ἀγαθοῦ, τῆς δὲ φ. οὐ κύριοι do not control the appearing, Arist.EN 1114a32; usu. with less verbal force, appearance, presentation to consciousness, whether immediate or in memory, whether true or illusory,φαίνεται μὲν ὁ ἥλιος ποδιαῖος, ἀντίφησι δὲ πολλάκις ἕτερόν τι πρὸς τὴν φ. Id.Insomn. 460b19
; ἡ τοῦ γάλακτος φ. the appearance of the milky way, Id.Mete. 339a35;ἡ τοῦ προσώπου φ. Phld.Acad.Ind. p.50
M.; esp. of visual images, ἐπεὶ ἡ ὄψις μάλιστα αἴσθησίς ἐστι, καὶ τὸ ὄνομα ἀπὸ τοῦ φάους εἴληφεν [ἡ φ.] Arist. de An. 429a2; κατοπτρικὴ φ. image reflected in a mirror, Placit.3.1.2; also of other sense=perceptions, φ. καὶ αἴσθησις ταὐτὸν ἔν τε θερμοῖς καὶ πᾶσι τοῖς τοιούτοις appearance is the same as perception, whether we are talking of hot things or of anything else like them, Pl.Tht. 152c, cf. Chrysipp.Stoic.2.21;ταῦτα ἔστι μέν τι, ἀλλ' οὐχ ὧν ἐμποιεῖ τὴν φ. Arist.Metaph. 1024b24
;ἡ φ. ἐστὶν αἴσθησίς τις ἀσθενής.. κἂν τῷ ἐλπίζοντι ἀκολουθοῖ ἂν φ. τις οὗ ἐλπίζει Id.Rh. 1370a28
;αἱ [αἰσθήσεις] ἀληθεῖς ἀεί, αἱ δὲ φ. γίνονται αἱ πλείους ψευδεῖς Id.de An. 428a12
;φ. ἀληθεῖς ἁπάσας Epicur.Fr. 254
;ἀπελθόντων τῶν αἰσθητῶν ἔνεισιν αἱ αἰσθήσεις καὶ φ. ἐν τοῖς αἰσθητηρίοις Arist. de An. 425b25
; διὰ τὸ ἐμμένειν [τὰς φ.] καὶ ὁμοίας εἶναι ταῖς αἰσθήσεσι ib. 429a5;τῆς αἰσθήσεως ἀλλοιουμένης ἐξ ἧς γίνεσθαι τὴν φ. Thphr.Sens.63
;ἐλέγχειν τὰς ἀλλήλων φ. καὶ δόξας Pl.Tht. 161e
; freq. in later Philos. esp. in meaning psychic image, Epicur.Ep.1p.12U., S.E.M.7.152, M.Ant.4.24, al.; defined asτύπωσις ἐν ψυχῇ Chrysipp.Stoic.2.23
;φ. καταληπτική Zeno Stoic. 1.17
, etc.; [φ. κ.] ἢν κριτήριον εἶναι τῶν πραγμάτων φασί, τὴν γιγνομένην ἀπὸ ὑπάρχοντος κατ' αὐτὸ τὸ ὑπάρχον ἐναπεσφραγισμένην Stoic. 2.21
, cf. 26, al.; διανοητικαὶ φ. mental images, Cic.Fam.15.16.1;νυκτεριναὶ φ. Phlp.
in de An.486.13, cf. Gp.12.17.15; apparition, Arist.Mir. 846a37.b less scientifically, appearance, ἐμποιοῦντα τὴν φ. (sc. τοῦ ἐλέγχειν) Id.SE 165b25;τὸ παράδοξον τῆς τῶν ζῴων φ. Plb. 3.53.8
, cf. 5.48.9, App.BC4.102, Hann.15;κατὰ τὴν πρώτην φ. Plb.11.27.7
; συναύξειν τὴν φ. [τῆς νίκης] Id.16.8.3;δουλεύοντες τῇ τῶν ἐκτὸς φ. Id.30.19.4
;φ. ποιεῖν καὶ προσδοκίαν Id.18.10.7
, cf. 14.2.4; ζῷα.. μέχρι φ. φαινόμενα (in a conjuring trick) Cels. ap. OrigenesCels.1.68;κατὰ τὴν πρόχειρον οὑτωσὶ φ. Gal.6.105
, cf. 15.17,115, 19.206;τῶν ἀπεπτούντων ἐνίοις φ... γίνονται Id.18(2).73
, cf. 71, al.2 imagination, i.e. the re-presentation of appearances or images, primarily derived from sensation (cf.αἴσθησις 11
), ὅταν μὴ καθ' αὑτὸ ἀλλὰ δι' αἰσθήσεως παρῇ τινι τὸ τοιοῦτον αὖ πάθος (sc. δόξα) ἆρ' οἷόν τε ὀρθῶς εἰπεῖν ἕτερόν τι πλὴν φ.;.. φαίνεται δὲ ὃ λέγομεν (i.e. φαντασία)σύμμειξις αἰσθήσεως καὶ δόξης Pl.Sph. 264a
, 264b;οὐδὲ δόξα μετ' αἰσθήσεως οὐδὲ δι' αἰσθήσεως οὐδὲ συμπλοκὴ δόξης καὶ αἰσθήσεως φ. ἂν εἴη Arist. de An. 428a26
; ἡ φ. καθ' ἣν λέγομεν φάντασμά τι ἡμῖν γίγνεσθαι ib. 428a1;ἔστι δὲ φ. ἡ ὑπὸ τῆς κατ' ἐνέργειαν αἰσθήσεως γινομένη κίνησις Id.Insomn. 459a17
, cf. de An. 429a1; εἰ ἔστι καὶ τοῦτο [τὸ νοεῖν] φ. τις ἢ μὴ ἄνευ φ. ib. 403a8; c. gen.,μέλλοντος κακοῦ Id.Rh. 1382a21
, cf. 1370a30, b33, al.;αἰσχροῦ φ. Cic.Att.9.6.5
; alsoπερὶ ἀδοξίας φ. ἐστὶν ἡ αἰσχύνη Arist.Rh. 1384a23
; γίγνεται ἑκάστῳ φ. ὅτι τοιοῦτός [ἐστι] ib. 1371a9;ἡ κατὰ τὴν σύλληψιν φ. τῆς γυναικός Placit.5.12.2
, cf. Sor.1.39 (pl.); τὰ πρὸς τὴν φ. χρώματα colours as judged by the φ., apparent colours, Placit.1.15.8; φωτίζεσθαι πρὸς τὴν φ. ib.2.28.6.b in Aristotle, faculty of imagination, both presentative and representative, opp.αἴσθησις, [φ.] οὐκ ἔστιν αἴσθησις Arist.de An. 428a5
; opp. δόξα, because πίστις is absent, ib.22, 24; opp. ἐπιστήμη, νοῦς, διάνοια, οὐδὲ [φ.] τῶν ἀεὶ ἀληθευόντων οὐδεμία ἔσται, οἷον ἐπιστήμη ἢ νοῦς ib. 428a17; φ. ἕτερον καὶ αἰσθήσεως καὶ διανοίας· αὐτή τε οὐ γίγνεται ἄνευ αἰσθήσεως καὶ ἄνευ ταύτης οὐκ ἔστιν ὑπόληψις ib. 427b14;φ. γίνεται ἢ διὰ νοήσεως ἢ δι' αἰσθήσεως Id.MA 702a19
;ὀρεκτικὸν [τὸ ζῷον] οὐκ ἄνευ φ., φ. δὲ πᾶσα ἢ λογιστικὴ ἢ αἰσθητική Id.de An. 433b28
.c creative imagination,φ. σοφωτέρα μιμήσεως δημιουργός Philostr.VA6.19
.3 the use of imagery in literature,τεθορύβηται ταῖς φ. μᾶλλον ἢ δεδείνωται Longin.3.1
;ἡ ῥητορικὴ φ. Id.15.2
;ἀπὸ τοῦ ἀποδεικτικοῦ περιελκόμεθα εἰς τὸ κατὰ φαντασίαν ἐκπληκτικόν Id.15.11
;αἱ ποιητικαὶ φ. Plu.2.759c
;ἐς τὰς φ. τῶν λεγομένων τῷ σχήματι τοῦ σώματος συνεφέροντο App.Pun. 134
, cf. Hisp.26, Syr.40.4 prestige, reputation,μεγάλην ἐφείλκετο φ. ὡς μόνος εἰδὼς τί λέγει Plb.22.9.12
, cf. 24.7.2, 24.11.5, Fr. 233;ἐκ τοῦ τοὺς ἄλλους ἐλέγχειν φ. ἀπενέγκασθαι προαιρούμενος Hipparch.1.1.6
; parade, ostentation,ποιέειν μηδὲν περιέργως μηδὲ μετὰ φαντασίης Hp.Decent.7
, cf. Plb.15.25.22, 16.21.1, 31.26.6, Posidon.36 J., D.S.12.83, Vett.Val.38.26, al.;ἡ ἐφήμερος τῆς ἀρχῆς φ. Sopat.
ap. Stob.4.5.55;μετὰ πολλῆς φ. Act.Ap. 25.23
, cf. D.L.4.53.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > φαντασία
-
100 πάλιν
πάλιν, 1) zurück, rückwärts, εἰς τοὐπίσω, Scholl. u. VLL., wie Aristarch. schon bemerkt, die einzige Bdtg des Wortes bei Hom. (vgl. Schol. II. 9, 56 u. sonst, τὸ πάλιν οὐκ ἔστιν ἐκ δευτέρου ὡς ἡμεῖς, ἀλλ' ἀντὶ τοῦ ἔμπαλιν ἐρεῖ, ἐναντίως). also vom Orte; πάλιν ᾤχετο Il. 1, 380, u. oft bei Verbis der Bewegung; πάλιν ἄγεν ὀξέες ὄγκοι, Il. 4, 214; auch πάλιν δ' ὅγε λάζετο μῦϑον, er nahm das Wort zurück, 4, 357, vgl. Od. 13, 254, wo es im Ggstz von ἀληϑέα εἰπεῖν gesagt ist, das Gegentheil von dem, was man meint, sagen; πάλιν ἐρεῖν, widersprechen, Il. 9, 56. – Hom. vrbdt auch ἐχώρησαν πάλιν αὖτις, Il. 17, 533 u. öfter, ἂψ πάλιν εἶσι, 18, 280, αὐτοὶ δ' αὖτ' οἶκόνδε πάλιν κίον, Od. 13, 125, πάλιν ὀπίσσω, 11, 149; πάλιν ἐξοπίσω Hes. Th. 181; – πάλιν ποίησε γέροντα, sie machte ihn zurück zum Greise, Od. 16, 456, d. i. sie bildete ihn wieder zum Greise um; – πάλιν δοῦναι, zurückgeben, z. B. den Leichnam eines Gefallenen, Il. 22, 259, wie Soph. sagt αὖϑις πάλιν δοῦναι, Phil. 1216; πάλιν ἀπέδωκε, Xen. An. 6, 4, 37; selten c. gen., πάλιν τράπεϑ' υἷος ἑοῖο, sie wandte sich zurück von ihrem Sohne, Il. 18, 138; δόρυ πάλιν ἔτραπεν Ἀχιλλῆος, sie wandte den Speer zurück von Achilleus, 20, 439; πάλιν κίε ϑυγατέρος ἧς, 21, 504, vgl. Od. 7, 143; Pind. verbindet πάλιν αὖτις, Ol. 1, 65, ὀπίσω πάλιν οἴκαδε, N. 3, 60; auch νεότατος τὸ πάλιν, das der Jugend entgegengesetzte Alter, Ol. 11, 87; κέλευϑον ἥνπερ ἦλϑες ἐγκόνει πάλιν, Aesch. Prom. 964; εἰ νόστιμός γε καὶ σεσωσμένος πάλιν ἥξει, Ag. 604, öfter; δεῦρ' αὖϑις (wiederum) ἐκπέμψω πάλιν (zurück) τὸν αὐτὸν ἄνδρα, Soph. Phil. 127, vgl. 559; πάλιν κατελϑεῖν, aus der Verbannung zurückkehren, O. C. 607; ὡς τάχιστα τῆς πάλιν μέμνησ' ὁδοῦ, Eur. Or. 125; Ar. Av. 2. 648; πάλιν χώρει, μήτ' εἴςιϑι, Her. 5, 72; ἄκοντας πάλιν αὖ ἄγοντες, Plat. Prot. 318 e; πάλιν ἐκεῖνον ἥκειν αὖ νῦν, Soph. 225 e; ἄγειν, ἥκειν, Xen. An. 4, 7, 28. 6, 2, 8 u. öfter; Folgde. – 2) in dieser schon aus Hom. erwähnten Bdtg entgegengesetzt einzeln auch bei sp. D., μηδέ τῳ δόξῃ πάλιν, Aesch. Spt. 1031; daher ἐκβαλεῖν πάλιν, Soph. O. R. 849, aufheben; vgl. noch Eur. Herc. F. 777, χρόνου γὰρ οὐδεὶς ἔτλα τὸ πάλιν εἰςορᾶν, den Wechsel der Zeit; auch in Prosa, dagegen, wechselweise, auch seinerseits, νῦν δὲ πάλιν αὐτὸς ταὐτὸν τοῦτο ἔπαϑε, Plat. Gorg. 482 d; νῦν δ' αὖ πάλιν φαμὲν ἐκεῖνο τὸ αἰσχρόν, Lach. 193 d, vgl. Rep. VI, 507 b X, 612 d; u. so auch Folgde. Wie aber im Deutschen wiedern. wider eigentlich derselbe Begriff ist, bedeutet auch πάλιν – 3) wieder, wiederum, noch einmal, denn den Weg, den man zurückmacht, legt man zum zweitenmal zurück; so gew. bei den Attikern; ὡς λέγοις πάλιν, Aesch. Ag. 310, öfter; τὸ σὸν φράσον αὖϑις πάλιν μοι πρᾶγμα, Soph. Phil. 342; ὄλωλας, εἴ σε ταῦτ' ἐρήσομαι πάλιν, O. R. 1166; δαίνυται γὰρ αὖ πάλιν, Tr. 1078; πάλιν ἐξ ἀρχῆς, Ar. Pax 1292; u. gehäuft πάλιν αὖ, wie αὖ πάλιν, Plut. 622 Av. 434; πάλιν αὖϑις Ran. 1482; αὖ πάλιν αὖϑις Nubb. 962; τοῦτ' αὐτὸ πάλιν αὖ διαιρεῖν ἀναγκαῖον, Plat. Polit. 261 a, öfter (vgl. auch αὖϑις); u. so auch Folgde; πάλιν ὁ Κῦρος ἠρώτα, er fragte wiederum, Xen. An. 1, 6, 7; auch wiederholt, ἔγχει καὶ πάλιν εἰπέ, πάλιν, πάλιν Mel. 98 (V, 136). – In πάλιν δοῦναι, λαβεῖν u. ä. Vrbdgn, die häufig vorkommen, fällt der Be griff des Zurück gebens mit dem Nochmaligen, Wiederholten zusammen. – Sp. D. haben auch die Form πάλι, s. oben. – [Diophant. ep. (App. 19) hat neben πάλι auch πάλιν mit langer Endsylbe gebraucht in der Arsis des Verses.]
См. также в других словарях:
τουτί — Α (αντων.) (αττ. τ.) αυτό, τούτο ακριβώς. [ΕΤΥΜΟΛ. < τοῦτο, ουδ. τής αντων. οὗτος + επιτατ. ί*] … Dictionary of Greek
ЕПИФАНИЙ КИПРСКИЙ — [греч. ᾿Επιφάνιος ὁ τῆς Κύπρου; лат. Epiphanius Constantiensis in Cypro], свт. (пам. 12 мая) (ок. 315, сел. Бесандука, Палестина 12 мая 403), еп. г. Констанции (древний Саламин, ныне пригород Фамагусты, Кипр), отец и учитель Церкви, богослов… … Православная энциклопедия
αγαθοειδής — ἀγαθοειδής, ές (AM) αυτός που φαίνεται αγαθός, που έχει τη μορφή τού αγαθού εκκλ. οἱ ἀγαθοειδεῖς οι άγγελοι, σε αντίθεση προς τον Θεό, που είναι αυτό τούτο το αγαθό. [ΕΤΥΜΟΛ. < ἀγαθὸς + εἰδὴς < εἶδος] … Dictionary of Greek
εξεργάζομαι — (AM ἐξεργάζομαι) [εργάζομαι] κατεργάζομαι, δουλεύω καλά αρχ. 1. φέρω σε πέρας, ολοκληρώνω («καὶ τὶς βλέποντα σώματ ἐξεργάζεται;», Ευρ.) 2. (για αγρό) καλλιεργώ 3. (για φυτά) περιποιούμαι 4. (για συγγραφέα) επεξεργάζομαι 5. απόλ. πραγματεύομαι… … Dictionary of Greek
καταδέχομαι — (AM καταδέχομαι, Α αρκαδ. τ. κατυδέχομαι) νεοελλ. μσν. δέχομαι κάποιον ή κάτι με καλή διάθεση, με ευγένεια και συγκατάβαση, είμαι καταδεκτικός («δεν καταδέχεται να μιλάει μαζί μας») μσν. επιτρέπω μσν. αρχ. 1. δέχομαι, παίρνω («καταδεχόμενος εἰς… … Dictionary of Greek
ԴՈՅՆ — I. (դորին, դմին. դովին, վիմբ. դոքին, դոցին, ցունց, ցուն, դովիմբք կամ դոքիմբք.) NBH 1 0638 Chronological Sequence: Early classical, 5c, 6c, 8c (դերան. ցուց. ա.գ.) Երրորդ դէմ որպէս յանդիմանակաց եւ միջին՝ ընդ հեռաւոր եւ ընդ մերձաւոր. Այդ. նոյն այս,… … հայերեն բառարան (Armenian dictionary)
ούτος — αύτη, τούτο (ΑΜ οὗτος, αὕτη, τοῡτο, γεν. τούτου, ταύτης, τούτου) (δεικτ. αντων. με την οποία δηλώνεται πρόσωπο ή πράγμα το οποίο βρίσκεται τοπικώς ή χρονικώς κοντά ή είναι παρόν ή για το οποίο γίνεται λόγος) 1. αυτός, τούτος 2. φρ. (με επιρρμ.… … Dictionary of Greek
Ελλάδα - Φιλοσοφία και Σκέψη — ΑΡΧΑΙΑ ΕΛΛΗΝΙΚΗ ΦΙΛΟΣΟΦΙΑ Η φιλοσοφία ως κατανοητικός λόγος Όταν κανείς δοκιμάζει να προσεγγίσει την αρχαία ελληνική φιλοσοφία, πρωτίστως έρχεται αντιμέτωπος με το ερώτημα για τη γένεσή της. Πράγματι, η νέα ποιότητα των φιλοσοφικών θεωρήσεων της… … Dictionary of Greek
Ελλάδα - Θέατρο — ΑΡΧΑΙΑ ΤΡΑΓΩΔΙΑ Ένας λαός που έχει έξι πτώσεις και κλίνει τα ρήματά του με χίλιους τρόπους, έχει μια πλήρη, συλλογική και υπερχειλίζουσα ψυχή. Αυτός ο λαός, που δημιούργησε μια τέτοια γλώσσα, χάρισε τον πλούτο της ψυχής του σε όλο το… … Dictionary of Greek
Ελλάδα - Κοινωνία και Οικονομία (Αρχαιότητα) — ΟΙΚΟΝΟΜΙΑ ΚΑΙ ΚΟΙΝΩΝΙΑ ΣΤΗΝ ΑΡΧΑΙΟΤΗΤΑ ΑΡΧΑΪΚΗ ΠΕΡΙΟΔΟΣ Η οικονομία στην Aρχαϊκή περίοδο Στον τομέα της οικονομίας, στην Aρχαϊκή περίοδο, σημειώθηκε μια σημαντική πρόοδος σε σχέση με τη Γεωμετρική περίοδο. Κατά τη διάρκεια της Γεωμετρικής… … Dictionary of Greek
Ελλάδα - Τέχνη (Αρχαιότητα) — ΑΡΧΑΙΑ ΕΛΛΗΝΙΚΗ ΤΕΧΝΗ Η απαρχή της αρχαίας ελληνικής τέχνης τοποθετείται συνήθως περί το 1100 π.Χ., μετά την κάθοδο των Δωριέων. Μετά την αποκρυπτογράφηση της Γραμμικής Β’ και την ανάγνωση των πινακίδων των ανακτόρων της Πύλου, των Μυκηνών, των… … Dictionary of Greek