-
1 τιμημάτων
τίμημαhonouring: neut gen pl -
2 τίμημα
τίμημα, τό, das durch Schätzung Bestimmte, der Werth einer Sache; auch Ehre, τύμβου, Aesch. Ch. 504; Eur. Hipp. 622; Sp., τῆς ἀξίας, Pol. 2, 62, 7. – Bes. die durch Schätzung bestimmte, zuerkannte Strafe, vorzugsweise Geldstrafe, τῆς δίκης, litis aestimatio, Ar. Vesp. 897; τίμ ημα ἐπιγράφειν τῇ δίκῃ, Plut. 480; τίμημα δὲ ὅ τι χρὴ πάσχειν ἢ ἀποτίνειν, Plat. Legg. XII, 941 a; τιμάτω τὸ δικαστήριον τίμημα, X, 907 e, u. öfter; Dem. 29, 2 u. öfter; τῆς ἀδικίας, Pol. 6, 14, 6; auch von Todesstrafe, Din. 1, 60. – Die Schätzung eines Bürgers nach seinem Vermögen, der Census, und die darnach bestimmte Klasse; οἱ τὰ μέγιστα τιμήματα κεκτημένοι, Dem. 27, 7; τὸ τίμημα τὸ ἐπιγεγραμμένον τοῖς χρήμασιν, Lys. 17, 7. 19, 48; ὁ μεγίστου τιμήματος ὤν, Plat. Legg. IX, 880 d, wie ὁ μέγιστον τίμημα ἔχων, VI, 754 d; ἡ ἀπὸ τιμημάτων πολιτεία, Rep. VIII, 550 c, die auf dem Census beruhende Staatsverfassung; ἐκ τιμημάτων ἔχουσα τοὺς ἄρχοντας, 553 a.
-
3 τίμημα
2 estimate, valuation,τ. τῆς ἀξίας E.Hipp. 622
;τὸ τ. ἐστι τῆς χώρας ἑξακις χιλίων ταλάντων D.14.19
, cf. Docum.ib.18.55, POxy. 1274.14 (iii A.D.), etc.3 payment, τίμαμα hοίσοντι will make payment, Tab.Heracl.1.150, cf. PGrenf.2.67.12 (iii A.D.); τὸ τ. ἔχων having received the price, Alciphr.3.47; pretium = τ. ἐπὶ τοῖς ὠνίοις καταβαλλόμενον, Gloss.4 in legal sense, estimate of damages done: hence, penalty, punishment, fine,τ. κλῳὸς σύκινος Ar.V. 897
; τί τίμημ' ἐπιγράψω τῇ δίκῃ; Id.Pl. 480, cf. Lys.27.16, etc.;καὶ ἐγώ τε τῷ τ. ἐμμένω, καὶ οὗτοι Pl.Ap. 39b
;τ. δὲ [ἔστω], ὅ τι χρὴ πάσχειν ἢ ἀποτίνειν Id.Lg. 941a
; τιμάτω τὸ δικαστήριον τὸ τ. ib. 907e, etc.; εἰς τὸ τ. ἀναβάς rising to speak on the matter of the penalty, D.19.290; πρᾶξαι Πειθίαν τὸ τ. τῆς ὕβρεως καὶ ἀποδοῦναί μοι the damages for the assault, PEnteux.74.17 (iii B.C.).5 cost, expense, τῷ ἑαυτῆς τ. at her own expense, POxy.1208.4 (iii A.D.);κινδύνῳ καὶ πόρῳ καὶ τ. τῆς παντοίας μου ὑποστάσεως PStrassb.40.20
(vi A.D.), cf. PFlor.297.27 (vi A.D.).6 in political sense, the value at which a citizen's property was rated for taxation, his rateable property, IG12.98.11, 22.2498.8, Lys.17.7, 19.48, Pl.Lg. 945a, etc.; ἡ ἀπὸ τιμημάτων πολιτεία a government where the magistrates were chosen according to property, a timocracy, Id.R. 550c;ἐκ τιμημάτων αἱ ἀρχαὶ καθίστανται X.Mem. 4.6.12
, cf. Pl.Lg. 698b;ἀπὸ τ. μακρῶν αἱ μεθέξεις τῶν ἀρχῶν Arist.Pol. 1278a23
; ἐκκλησιάζειν οἱ μὲν ἀπὸ τιμήματος οὐθενὸς οἱ δ' ἀπὸ μακροῦ τ. ib. 1294b3; δημοκρατικὸν τὸ μὴ ἀπὸ τιμήματος ὀλιγαρχικὸν δὲ τὸ ἀπὸ τ. ib. line 9, cf. 1306b13: the τ. was calculated at so many years' purchase of theοὐσία, πεντεκαίδεκα ταλάντων τρία τάλαντα τίμημα D. 27.9
. -
4 ἈΠΌ
ἈΠΌ, ab, ab, drückt im Allgemeinen die Entfernung von einem Gegenstande aus.
I. Als Adverbium findet es sich fast nur bei Dichtern, u. auch da wohl immer so, daß besser eine Tmesis angenommen wird: Hom. Iliad. 5, 214 ἀπ' ἐμεῖο κάρη τάμοι; 16, 82 ἀπὸ νόστον ἕλωνται; 18, 92 ἀπὸ ϑυμὸν ὀλέσσῃ; 19, 266 ἀπὸ στόμαχον κάπρου τάμε; 22, 505 φίλου ἀπὸ πατρὸς ἁμαρτών; 1, 67 ἡμῖν ἀπὸ λοιγὸν ἀμῦναι; Od. 8, 149 σκέδασον δ' ἀπὸ κήδεα ϑυμοῦ; vgl. Scholl. Herodian Iliad. 18, 92. 1, 67; – Her. 8, 89 ἀπὸ μὲν ἔϑανε ὁ στρατηγός, ἀπὸ δέ ἄλλοι.
II. Als Präposition stets mit dem gen. verbunden. Grundbedeutung: von, ab.
A. räumlich, die älteste bei Homer fast herrschende Bdtg; παρά bei Personen, ἀπό mit wenigen Ausnahmen bei Sachen, nach richtiger Unterscheidung der alten Grammatiker; vgl. z. B. Iliad. 11, 603 φϑεγξάμενος παρὰ νηός, wo das von Lehrs Quaestt. epp. p. 88 erwähnte Scholium so zu lesen ist: παρὰ νηός: οὐκ ἀντὶ τοῦ παρὰ νηί, ἀλλ' ἀντὶ τοῦ ἀπὸ τῆς νηός. – 1) von einem Orte weg, bei Verbis der Bewegung, φοβέοντο ἀπὸ νηῶν Il. 16, 304, sie flohen von den Schiffen fort; ἔῤῥιψ' ἐμαυτὴν τῆσδ' ἀπὸ πέτρας Aesch. Prom. 705; γᾶς ἀπ' Ἀσίδος ἦλϑε Pers. 262; μητρὸς ἁρπασϑεῖσ' ἄπο Eur. Hec. 513; πηδᾷ πῶλος ἃς ἀπὸ ζυγοῦ Or. 45; ἀπ' ἀλλήλων ἀπιέναι ποι Xen. Cyr. 1, 4, 28; διώκειν ἀπὸ τοῦ στρατεύματος, vom Heere fort, An. 3, 5, 9; Hom. vrbdt auch ἀπ' οὐρανόϑεν, ἀπὸ Τροίᾷϑεν: Iliad. 8, 365 ἀπ' οὐρανόϑεν προΐαλλεν; 21, 199 ὅτ' ἀπ' οὐρανόϑεν σμαραγήσῃ; Od. 11, 18 ἀπ' οὐρανόϑεν προτράπηται; 12, 381 ἀπ' οὐρανόϑεν προτραποίμην; Iliad. 24, 492 ἀπὸ Τροίηϑε μολόντα; Od. 9, 38 ἀπὸ Τροίηϑεν ἰόντι; doch kann man Tmesis annehmen, vgl. Od. 9, 259 Τροίηϑεν ἀποπλαγχϑέντες. Bes. von einem höheren Orte herab, Iliad. 5, 835 ἀφ' ἵππων ὦσε χαμᾶζε; 16, 733 ἀφ' ἵππων ἆλτο χαμᾶζε, vom Wagen herab; Il. 14, 153 εἰσεῖδε στᾶσ' ἐξ Οὐλύμποιο ἀπὸ ῥίου, schaute vom Vorgebirge herab; vgl. Eur. Troad. 523; ἀφ' ἵππων μάχεσϑαι, vom Pferde herab kämpfen, zu Pferde kämpfen; οἱ μὲν ἀφ' ἵππων, οἱ δ' ἀπὸ νηῶν ἐπιβάντες, von den Rossen, von den Schiffen herab, Il. 15, 386; Iliad. 5, 13 τὼ μὲν ἀφ' ἵπποιιν, ὁ δ' ἀπὸ χϑονὸς ὤρνυτο πεζός; μάχη ἀφ' ἵππων Her. 1, 79; ἀφ' ἵππου ϑηρεύειν Xen. An. 1, 2, 7; ἀπὸ τῶν ἵππων ἠκόντιζε Plat. Men. 93 d; λαμπὰς ἀφ' ἵππων ἔσται, ein Fackellauf zu Pferde, Rep. I, 328 a; ἀπὸ τῶν ἁρμάτων προμαχοῠντες Xen. Cyr. 3, 3, 60; ἀπὸ νεῶν πεζομαχεῖν Thuc. 4, 14; Luc. Ver. H. II, 38. Hiermit hängt zusammen: ταχὺ φεύγειν τοὺς ἀπὸ τῶν οἰκιῶν Xen. Cyr. 7, 5, 23; An. 5, 2, 24; οἱ ἀπὸ τῶν πύργων ἐπαρήξουσι Cyr. 6, 4, 18, die auf den Thürmen wer den von da herab beistehen; vgl. ἀπ' οὐδοῠ τοξάσσεται, von der Schwelle aus, indem er auf der Schwelle seinen Stand hat, Od. 22, 72. Aehnl. ἁψαμένη βρόχον ἀπὸ μελάϑρου, den Strick anknüpfen, daß er vom Gebälk herabhängt, am Gebälk befestigen, Od. 11, 278. Man vgl. noch ἀπ' αἰῶνος νέος ὤλεο, du starbst jung vom Leben hinweg, Il. 24, 725; – ἄρχομαι ἀπό τινος, von etwas anfangen, indem man davon ausgeht, Plat. Phaedr. 228 d; εἰ μέν τι ἀπ' αὐτῶν ἄλλο ἀποβήσεται, wenn etwas anderes davon ausgehen, die Folge sein wird, Prot. 351 c u. öfter; πειρατέον ἀπ' αὐτῆς τῆς ϑεοῦ Phil. 12 c; vgl. Her. 9, 66; – ἀπὸ ϑαλάσσης εἰς ϑάλασσαν Xen. Hell. 1, 3, 4, von einem Meere zum andern; ἀπὸ τραπεζῶν δειπνεῖν, von Tischen essen, Plat. Rep. II, 372 e. – 2) von einem Orte her, nur den Ursprung oder das Ausgehen von einem Orte bezeichnend, ohne daß die Entfernung dabei in Betracht kommt, ἵπποι – ποταμοῦ ἄπο Σελλήεντος Il. 2, 839, Pferde, die von dem Flusse S. her sind; wo sie gerade sind, ist gleichgültig; κωκυτοῦ δ' ἤκουσε καὶ οἰμωγῆς ἀπὸ πύργου 22, 447. So bes. oft οἱ ἀπὸ τῶν πόλεων πρέσβεις, στρατηγοί, στρατιῶται, auch οἱ ἀπὸ τῶν πόλεων allein, Xen. Hell. 7, 1, 27. Vgl. C. – 3) fern, entfernt, bei Verbis, die keine Bewegung bedeuten; Τεῦκρος πάρεστι Μυσίων ἀπὸ κρημνῶν Soph. Ai. 707 gehört zu 1). In der Bedeutung »fern« wurde und wird von Manchen anastrophirt, ἄπο, z. B. Od. 15, 517 ἀλλ' ἄπο τῶν ὑπερωίῳ ἱστὸν ὑφαίνει, s. Lehrs Quaestt. epp. p. 94 sqq. Iliad. 18. 64 ἀπὸ πτολέμοιο μένοντα; μένων ἀπὸ ἧς ἀλόχοιο, fern von seiner Gattin weilend, 2, 292; ἀπ' οὔατος ὧδε γένοιτο, fern vom Gehör, 18, 272; vgl. 20, 341; τὸν δ' ἐκίχανον ἐκτὸς ἀπὸ κλισίης Iliad. 10, 151; νούσων δ' ἑσμὸς ἀπ' ἀστῶν ἵζοι Aesch. Suppl. 667; κεῖται μοῦνος ἀπ' ἄλλων Soph. Phil. 183; ἀπὸ λέχεος Eur. Or. 185; αὐλίζεσϑαι ἀπὸ τῶν ὅπλων Thuc. 6, 64; ἀπὸ ϑαλάσσης 1, 7; ἀπὸ τοῠ Σωκράτους γεγονότε Xen. Mem. 1, 2, 25; διαλείποντες συχνὸν ἀπ' ἀλλήλων Cyr. 1, 8, 10; ἔσται οὐκ ἀπὸ τοῦ πράγματος, es wird nicht von der Sache abliegen, zur Sache gehören, Dem. 24, 6, wo die mss. ἄπο haben; gew. ist ἀπέχειν ἀπό τινος, s. das Wort; ἀπὸ οἴκου εἶναι, fern vom Hause sein, Thuc. 1, 99; ἀπ' ἀνδρὸς εἶναι, vom Manne getrennt leben, Plut. C. Graech. 4. – Man vgl. noch κεκρυμμένος ἀπ' ἄλλων, den Anderen verborgen, Od. 23, 110; ἀπὸ σκοποῦ, fern vom Ziele, das rechte Ziel verfehlend; ἀπὸ δόξης, fern von der richtigen Meinung, gegen die Erwartung: Od. 11, 344 οὐ μὰν ἧμιν ἀπὸ σκοποῦ οὐδ' ἀπὸ δόξης μυϑεῖται; Iliad. 10, 324 σοὶ δ' ἐγὼ οὐχ ἅλιος σκοπὸς ἔσσομαι, οὐδ' ἀπὸ δόξης; οὐκ ἀπὸ σκοποῦ εἴρηκεν Plat. Theaet. 179 c; ἀπ' ἐλπίδος, wider Erwarten, Aesch. Ag. 996; Soph. El. 1116; Ap. Rh. 2, 863; ἀπὸ ϑυμοῦ εἶναί τινι Il. 1, 562, dem Herzen entfremdet, verhaßt; οὐκ ἀπὸ γνώμης λέγεις Soph. Tr. 388, Herm. ἄπο; ἄπο τρόπου λέγεις Plat. Rep. V, 470 b; Theaet. 143 c; Soph. 225 a; – ἀπὸ ῥυτῆρος σπεύδειν, ohne Zügel, mit verhängtem Zügel, Soph. O. C. 904; ἀπ' ἀκάνϑης ῥόδον, Rose ohne Dornen, Mel. 2, 5 (XII, 256). Wird das Maaß der Entfernung hinzugesetzt, so steht bes. bei Sp. ἀπό vor diesem, wie schon Her. ἀπὸ σταδίων ἑκατὸν καὶ εἴκοσι τῆς Μέμφεως, wo auch der gen. des Maaßes auffällt, vgl. Plut. Philop. 4 Oth. 11.
B. Von der Zeit: von, an, seit, nach. So läßt sich auffassen Hom. Iliad. 8, 54 οἱ δ' ἄρα δεῖπνον ἕλοντο ῥίμφα, ἀπὸ δ' αὐτοῦ ϑωρήσσοντο, nach dem Mahle, so daß das Mahl der Ausgangspunkt ist; so sicht es Antiph. 1, 17 dem πρὸ δείπνου entgegen, u. nachher dafür μετὰ δεῖπνον; so ἀπὸ δείπνου γενέσϑαι Her. 6, 129 u. öfter; οἱ ἀπὸ δείπνου, die abgespeis't haben, Ar. Eccl. 726; Ath. XIII, 584 d; ἀπὸ τοῦ σιτίου πίνειν, gleich nach dem Essen trinken, Hippocr. Von den Tragg. an häufig bei Att., ἀπὸ στρατείας Aesch. Ag. 611; ἀπὸ πρώτων ἐπῶν Ar. Ran. 975; ἀπὸ ϑεάτρου, nach dem Theater, Luc. conscr. hist. 1; ἀπὸ τοῦ πάνυ ἀρχαίου, seit uralter Zeit, Thuc. 2, 15; ἀφ' οὗ γε ἄνϑρωποι γεγόναμεν Plat. Phaed. 76 c; u. bes. oft bei Xen. u. spät. Historikern; ἀπὸ γενεᾶς Xen. Cyr. 1, 2, 13; ἀπὸ παίδων 1, 2, 6; ἀφ' οὗ, seitdem, ἡμέρα πέμπτη, ἀφ' ἧς εἰσέβαλλε Hell. 4, 6, 6; ἀπὸ τοῦ κατορϑώματος τούτου Pol. 2, 31; ἀπὸ Περσῶν, seit den Zeiten der Perser, 5, 107. Dieser u. Sp., wie Plut., fügen noch oft γίγνεσϑαι hinzu, ἐπεὶ ἀπὸ τούτων ἐγένοντο Pol. 1, 24. 5, 77 u. öfter, = ἀπὸ τούτου; τὸ ἀπ' ἐκείνου, von jener Zeit an, Luc. Prom. 13, wie τὸ ἀπὸ τούτου Her. 1, 130. 3; Xen. Ages. 1, 34; τὸ ἀπὸ τοῦδε Her. 2, 99; Xen. Cyr. 4, 2, 22; τὸ ἀφ' ἑσπέρας Hell. 2, 4, 24. So ἀπὸ τῶν ἔργων τῶν στρατιωτικῶν γενόμενος, nach dem Kriegsdienst. Plut. ὁ ἀπὸ τῆς στρατηγίας, gewesener Feldherr. Ebenso bei Bezeichnungder eigtl. Tageszeiten, εὐϑὺς ἀφ' ἑσπέρας οἴχεσϑαι, mit Einbruch des Abends. Xen. An. 6, 1, 23; ἀπὸ μέσων νυκτῶν, gleich nach Mitternacht, Ar. Vesp. 218; ebenso ἀφ' ἡμέρας, ἀπὸ νυκτός, vom Anbruch des Tages an.
C. Uebh. zur Bezeichnung des Ursprungs u. Ausgangs von etwas u. ähnl. Beziehungen. 1) Abstammung, Herkunft dem Geschlechte nach; Od. 19, 163 οὐ γὰρ ἀπὸ δρυός ἐσσι παλαιφάτου, οὐδ' ἀπὸ πέτρης, du stammst nicht von der Eiche, auch nicht vom Felsen, d. h. du bist nicht von unbekannter Herkunft, womit zu vgl. der ähnl. Ausdruck οὐ μέν πως νῦν ἔστιν ἀπὸ δρυὸς οὐδ' ἀπὸ πέτρης τῷ ὀαριζέμεναι Iliad. 22. 126; γίγνονται δ' ἄρα ταί γ' ἔκ τε κρηνέων ἀπό τ' ἀλσέων ἔκ ϑ' ἱερῶν ποταμῶν Od. 10, 350; ἀπὸ δυστήνου πατρός Aesch. Sept. 1011; ἆρ' οἶσϑ' ἀφ' ὧν εἶ Soph. O. R. 415; ἀφ' ὧν αὐτὸς ἔφυν 1364, woran sich schließt τραφεὶς ἀπό τινος Ai. 1229; Eur. Ion. 262. 693. In Prosa, Her. 6, 125; οἱ ἀπ' ἐκείνων, die Nachkommen jener, Xen. Cyr. 7, 1, 45; οἱ ἀπὸ Δαμαράτου Hell. 3, 1, 4; An. 2, 1, 3; οἱ ἀφ' Ἁρμοδίου καὶ Ἀριστογείτονος Dem. Lept. 18; immer entferntere Verwandtschaft, vgl. Isocr. 12, 81 τοὺς μὲν ἀπὸ ϑεῶν τοὺς δ' ἐξ αὐτῶν τῶν ϑεῶν γεγονότας; Plat. Rep. III, 391 c τρίτος ἀπὸ Διός. Nachkomme des Zeus im dritten Gliede; ἀπὸ πατρός, ἀπὸ μητρός, von väterlicher, mütterlicher Seite; auch ε'ς ἀπὸ Σπάρτης, aus Sparta stammend, Soph. El. 691; vgl. Her. 8, 114; ἰατρός τις Σικελίας ἀπὸ γᾶς Epicrat. Ath. II, 59 c (V. 28); ἀφ' αἴματός τινος, aus dem Geblüte, Eur. Alc. 512; οἱ ἀπὸ γένους, Familienglieder, Plut. Them. 32 Dem. 30. – 2) Allgemeiner den Ursprung, den Urheber bezeichnend, wo es oft als bloße Umschreibung für den gen. erscheint, αἷμα ἀπὸ Τρώων. Troerblut, Il. 12, 431; λαχὼν ἀπὸ ληίδος αἶσαν Od. 5, 40; ὀλίγοι ἀπὸ πολλῶν Thuc. 7, 87, vgl. Her. 6, 27; – ἀπὸ ϑεοῦ εἶναι. von Gott herrühren, Od. 6. 12 ϑεῶν ἄπο μήδεα εἰδώς; 6, 18 χαρίτων ἄπο κάλλος ἔχουσαι; 8. 457 ϑεῶν ἄπο κάλλος ἔχουσα; τὰ ἀπὸ τύχης φέρειν com. Ath. 458 c; τίμοι νεώτερον βούλευμ' ἀπ' Ἀργείων ἔχεις Soph. Phil. 556. welch neueren Beschluß von den Argivern, d. i. der Argiver; οἱ ἀπ' Αἰγίσϑου φίλοι Eur. Or. 435; ἐχϑρᾶς ἀπὸ γυναικὸς κτερίσματα Soph. El. 433; βάλανος ἡ ἀπὸ τοῦ φοίνικος, Eichel von der Palme, d. i. Dattel, Xen. An. 1, 5, 10; ἡ ἀπ' αὐτῶν τιμωρία Lycurg. 79; ὄναρ ἀπὸ Διός, ein vom Zeus herrührender, gesandter Traum, Xen. An. 3, 1, 12; πρόσοδοι οἱ ἀπὸ τῶν ἐνδήμων 7, 1. 27; ὁ ἀπὸ τῶν πολεμίων φόβος, Furcht, die von den Feinden ausgcht, Furcht vor den Feinden, Cyr. 3, 3, 53; κίνδυνος ἀπό τινος Plut. Aem. P. 36; ἡ ἀπὸ τούτων χάρις Mem. 2. 7, 9; φϑόνος ἀπὸ τῶν πρώτων ἀνδρῶν Thuc. 4, 108; wohin auch die Vrbdg τρόπαιον ἀπό τινος εἱστήκει Dem. 19. 320 zu rechnen ist; vgl. noch δικαίωσις ἀπὸ τῶν ὁμοίων Thuc. 1, 141; νίκα ἀπὸ παγκρατίου Pind. I. 3, 57; δόξα ἀπό τινος Plut. Al. 4; auch τιμᾶν τινα ἀπό τινος, Einen wegen etwas ehren, C. Graech. 4. Ebenso wo der Begriff des Ausgehens noch mehr hervortritt, so daß einzelne Fälle zu A. 1) gerechnet werden können, οἱ ἀπὸ Πελοποννήσου, = οἱ Πελοποννήσιοι, Her. 8, 79; ἧκε ἡ ἀπ' Αἰγίνης τριήρης 8, 83. Oft bei Pol. οἱ ἀπὸ τῆςχώρας, οἱ ἀπὸ τῆς πόλεως, οἱ ἀπὸ τοῦ στόλου. 3, 76. Dah. τὰ ἀπό τινος. das von Jem. Ausgebende, Worte, Unternehmungen, oft gleich τά τινος. z. B. ἴστον γὰρ ἤδη τἀπ' ἐμοῠ, Ar. Plut. 100; τὰ ἀπ' ἐμοῦ. was ich zu thun habe, Soph. El. 1464; τὸ ἀπὸ σεῦ, deine Meinung, Her. 7, 101; ἐσκόπουν τὰ ἀπ' Ἀλκιβιάδου. 8, 48; προχωρεῖν τὰ ἀπὸ τῶν Ἀϑηναίων 1, 127. – 3) dah. a) beim pass., die Veranlassung, mittelbare Ursache angebend, vgl. Herm. zu Soph. El. 65, und erst bei späteren, nachlässigeren Schriftstellern geradezu = ὑπό, welches die unmittelbare Ursache bezeichnet, obwohl noch an vielen Stellen die Lesart schwankt u. ὑπό oft damit von den Abschreibern verwechselt ist; εἷς ἀπὸ πολλῶν ταχϑείς Soph. Phil. 1128, Einer von vielen abgesondert, vor vielen, nicht für gen. partitiv., vgl. 643; ἀρετὴ ἐπακτός ἐστι, ἀπό τε σοφίης κατεργασμένη καὶ νόμου ἰσχυροῠ, von Seiten der Weisheit gleichsam eingeführt, Her. 7. 102. 2, 54; πρόβουλοι. ἀραιρημένοι ἀπὸ τῶν πολίων, von den Städten gewählt u. hingesandt, 7, 192; öfter τὰ ἀπό τινος γενόμενα; vgl. ἐπράχϑη ἀπ' αὐτῶν οὐδὲν ἔργον ἀξιόλογον Thuc. 1, 17; vgl. 6, 61. 8. 48; ἀπὸ πολέμου τινὸς διεφϑάρησαν 1, 24; ἀφ' ὧν ἐκπίπτοντες 1, 12; ἀπὸ συμφορῶν διαβάλλεσϑαι, in Folge von Unglücksfällen, 5, 17; ἄλλαι γνῶμαι ἀφ' ἑκάστων ἐλέγοντο 3, 36, von Seiten, wie ἀφ' ἁπάντων ἤκουσαν γνώμην 1. 125; παρασκευὴ προεπανεσείσϑη ἀπὸ τῶν Λακεδαιμονίων 5, 17; δεδόσϑαι ἀπὸ πάντων τὴν ἡγεμονίαν ὑμῖν Aesch. 3, 98: vgl. Xen. Hell. 2, 3, 15. 7, 15; ὠφελεῖσϑαι ἀπό τινος Xen. Cyr. 1, 1, 2, wie 5, 4, 35; βλάπτεσϑαι Aeech. 3, 98; ἀπεστάλη ἀπ' ἐκείνου Plut. Sol. 4; bei Andoc. 4. 6 hat Bekk. ἀπό in ὑπό geändert. – b) die Abhängigkeit u. Anhänglichkeit ausdrückend, bei Bezeichnung von Schulen, bes. bei Sp., wo diese Schulen einen abgeschlossenen Charakter annahmen, u. dah. allgemein das Zugehören zu einer Corporation, οἱ ἀπὸ Πλάτωνος. die Anhänger des Plato, οἱ ἀπὸ Ἀκαδημίας, ἀπὸ' Στοᾶς, Akademiker, Stoiker, Luc.; Plut. οἱ ἀπὸ σκηνῆς, Schauspieler; οἱ ἀπὸ βήματος, Redner. Plut. an seni 4; οἱ ἀπὸ σφαίρας Alex. 39; οἱ ἀπὸ βουλῆς, Senatoren, Caes. 35; οἱ ἀπὸ λόγων, Gelehrte; οἱ ἀπ' Ἀριστάρχου σῆτες ἀκανϑολόγοι, spöttisch von den Grammatikern, Philipp. 44 (XI, 347). – 4) Werkzeug u. Mittel: durch, vermittelst, ἀπὸ βιοῖο πέφνεν, mit dem Bogen tödtete er, eigtl. (mit dem Pfeil) vom Bogen aus, Il. 24, 605; 12, 306 ἔβλητο ϑοῆς ἀπὸ χειρὸς ἄκοντι. vgl. 11. 675: 8, 279 τόξου ἄπο κρατεροῦ ὀλέκοντα φάλαγγας; 10, 371 οὐδέ σέ φημι δηρὸν ἐμῆς ἀπὸ χειρὸς ἀλύξειν ὄλεϑρον; σφενδόνας ἀπ' εὐμέτρου Aesch. Ag. 982: κυκλοτερὴς ὡς ἀπὸ τόρνου Her. 4, 36; τὸ ἀπὸ πρίονος καὶ πελέκεως γίγνεσϑαι τὰ ϑυρώματα Plut. de esu carn. 2, 1; ἀπὸ δυοῖν ὀνομάτοιν προσαγορεύεσϑαι, mit zwei Namen, Mar. 1. So bes. Tragg., πεύϑομαι δ' ἀπ' ὀμμάτων νόστον, mit den Augen; durch den Augenschein, Aesch. Ag. 961; ὡς ἀπ' ὀμμάτων Soph. O. C. 15 u. öfter; καλλίστων ἀπ' ὀμμάτων αἰσχρῶς τὰ κλεινὰ πεδί' ἀπώλεσας Eur. Tr. 768; ἀπὸ ληκυϑίου διαφϑερῶ Ar. Ran. 1200; λογίζεσϑαι ἀπὸ χειρός, an den Fingern abzählen, Vesp. 676; μηνύειν ἀπὸ τῶν βλεμμάτων καὶ τῶν λόγων ταῠτα Antiphan. Ath. II, 38 b; viele Verbindungen der Art werden adverbialisch, ἀπὸ γλώσσης Thuc. 7, 10; vgl. δίκαι οὐκ ἀπὸ γλώσσης Aesch. Ag. 813; ἀπὸ στόματος, mündlich, Plat. Theaet. 142 d; wie Philem. com. B. A. 436 durch ἀπὸ μνήμης erkl.; dafür sagt Cratin. ἀπὸ γλώσσης φράσω, μνημονεύω γὰρ καλῶς, Ib.; ἀφ' ἁγνοῠ στόματος Aesch. Eum. 283; ἀπὸχειρός Ar. Vesp. 676; ἀπὸ ψυχῆς κακῆς Aesch. Ag. 1643; ἀπὸ γνώμης, von Herzen, Eum. 671; ἀπὸ γνώμης σοφῆς Eur. Ion. 1313; ὅλας ἀπὸ κραδίας Theocr. 29, 4; ἀπ' οὐδενὸς δολερο ῦ νόου Her. 3, 135; ἀπ' εὐνοίας. mit gutem Herzen, Plut. Them. 12; ἀπὸ μιᾶς ὁρμῆς Thuc. 7, 71; ἀπὸ σπουδῆς. eifrig, Il. 7, 359; Ar. Equ. 541; ἀπὸ δικαιοσύνης Her. 7, 164. Aehnlich ὀξύτης σώματος ἡ ἀπὸ τῶν ποδῶν Plat. Legg. VIII, 832 e; ἀπὸ τῶν ὑμετέρων ὑμῖν πολεμεῖ συμμάχων Dem. 4, 34, von euren Bundesgenossen aus, d. i. vermittelst eurer Bundesgenossen; ἀπὸ τῶν αὐτῶν λόγων ἀποτρέπειν τινά Thuc. 6, 19; ἀπὸ ῥητορικῆς πεῖσαι Arist. rhet. 1, 1; vgl. ἡ ἀπὸ τῆς ῥητορικῆς πειϑώ Plat. Gorg. 453 b; ἡ ἀπὸ τοῦ στόματος δύναμις Conv. 215 c. Vgl. C. 2); – ζῆν ἀπό τινος, von etwas leben, Ar. Pax 825; ἀπὸ ϑήρης Her. 4, 22. 46. 103; ἀπὸ σμικρᾶς δαπάνης Thuc. 1, 91 u. öfter; ἀφ' ὧν ψυχὴ τρέφεται Plat. Prot. 313 e. Im N. T. ἐσϑίειν ἀπό τινος. So τρέφειν τὸ ναυτικὸν ἀπὸ προσόδων Thuc. 1, 187; στράτευμα συνέλεξε ἀπὸ τούτων τῶν χρημάτων, mit diesem Gelde warb er ein Heer, Xen. An. 1, 1, 9 u. öfter; βίος ἦν αὐτοῖς ἀπὸ σιδηρείας 5, 5, 1; βίον ἔχειν ἀπὸ ϑαλάττης Plut. Symp. 8, 8, 2; ähnl. ἀπὸ παντὸς κερδαίνειν Mem. 2, 9, 4; ἀφ' ὥρας ἐργάζεσϑαι, mit der Schönheit Erwerb treiben, Plut. Timol. 14; vgl. ὠφελεῖν, ὀνίνασϑαι u. ä.; oft ἀπὸ τῶν ὑπαρχόντων, z. B. ἀμύνασϑαί τινα Thuc. 6, 83; ἀπὸ τῶν παρόντων, ἀπὸ τῆς παρούσης δυνάμεως Xen. Oec. 9, 15, von dem Vorhandenen aus, nach Kräften, s. unten. – Ganz adverbial, ἀπὸ τοῦ προφανοῠς, = προφανῶς, Thuc.. 2, 93; ἀπὸ τοῦαὐτομάτου Plat. Prot. 323 c. Ebenso ἀπὸ τοῦ εὐϑέος, u. Sp. ἀπὸ κράτους, ἀπὸ σπουδῆς = σπουδαίως u. dgl. – 5) Seltener bezeichnet es den Stoff, ἀπὸ κέδρου, von Cedernholz, Theocr. ep. 7, 4; ἀπὸ γλυκερῶ μέλιτος Theocr. 15, 117; ἔνδυμα εἶχεν ἀπὸ τριχῶν καμήλου Matth. 3, 4; ähnl. ὀπώρα ἀπ' ἀμπέλου Soph. Trach. 703; βοὸς ἀφ' ἁγνῆς γάλα Aesch. Pers. 606, wo mehr das Herkommen davon hervortritt. Hierher sind Vrbdgn zu rechnen, wo es das Gewicht angiebt, στέφανος ἀπὸ πεντήκοντα ταλάντων Pol. 22, 13, u. öfter, s. στέφανος u. vgl. Dem. 18, 92, im Psephisma. – 6) wegen; auf Veranlassung; wohin manche Beispiele aus 3) u. 4) gezogen werden können, ϑαυμάζειν τινὰ ἀπό τινος, Jemand wegen etwas bewundern, ἀφ' ἑαυτοῦ, aus eigenem Antrieb, von selbst, Thuc. 8, 6; Plat. Rep. III, 409 a u. sonst; auch wird verstärkend ἕνεκα hinzugstzt, ἀπὸ βοῆς ἕνεκα von wegen des Geschreies, bloß um zu schreien, Thuc. 8, 92. Womit – 7) die Bdtg zufol ge, nach, gemäß zusammenhängt, ἀπ' ὀρνίϑων, nach dem Vogelfluge, Aesch. Ag. 160; ἀπὸ χρήσιος, nach dem Orakel, Pind. Ol. 13, 73; ϑῆλυς ἀπὸ χροιᾶς, der Farbe nach, Theocr. 16, 49; ἀπὸ τῆς ὄψεως Ἑλληνικός Antiphan. Ath. XII, 544 f; ἀπό τινος καλεῖσϑαι, wonach genannt werden, Her. 7, 74; τὴν ἐπωνυμίαν ἔχειν ἀπό τινος Thuc. 1, 46, s. καλεῖν; κρίνειν ἀπ' αὐτῶν τῶν ἔργων, nach den Handlungen (von diesen aus) urtheilen, Dem. 2, 27; εἰ ἀπὸ τῆς συνήϑους εὐηϑείας εἰσεληλυϑότες καϑεδεῖσϑε 25, 12; ἀπὸ σημείου ἑνός, auf ein Zeichen, Thuc. 2, 90; vgl. Xen. An 2, 5, 32 Pol. 5, 69; ἀπὸ κελεύσματος Thuc. 2, 92; ἀπὸ συμμαχίας αὐτόνομοι, nach dem Bündniß, 7, 57; ἀπὸ παραγγέλσεως Xen. An. 4, 1, 5; ἀπὸ τοῦ συγκειμένου Paus. 8, 10. Aehnl. οὐκ ἔμοιγε δοκεῖ ἀπὸ τούτων γε Plat. Gorg. 477 d; ὡς ἔστιν ὁρᾶν ἀπὸ τῶν στεφάνων, wie man aus den Kränzen sieht, Luc. bis acc. 23; καταμαϑεῖν ἀπό τινος, aus etwas abnehmen, Plut. Anton. 1; ἀφ' ὧν ἔγραψε, nach seiner Schrift zu urtheilen, ib. 5. – Bei ἀπὸ κυάμου καϑιστάναι ἄρχοντα Xen. Mem. 1, 2, 9, οἱ ἀπὸ τοῦ κυάμου βουλευταί Thuc. 8, 69, wie βουλὴ ἡ ἀπὸ τοῠ κυάμου, ist wohl mehr an: »vermittelst der Bohne«, durchs Loos gewählt zu denken; ἡ ἀπὸ τιμημάτων πολιτεία, die nach dem Census eingerichtete Verfassung, Plat. Rep. VIII, 550 c; vgl. ἀπὸ συμβόλων πίνειν Alexis Ath. IV, 134 c. – Unmittelbar an A 1) schleßen sich noch – 8) die Verbdgn λύειν ἀπό τινος, Hes. Th. 501; vgl. Plat. Rep. IX, 571 e; ἐλευϑεροῠν ἀπό τινος, Thuc. 2, 71; μουνωϑεῖσ' ἀπὸ πατρός, Eur. I. A. 673; – u. ἀπὸ τούτου λογιστέον, davon muß man abziehen, subtrahiren, Dem. 27, 36; wie ἀπαλείφειν ἀπὸ τοῦ, ἐγγεγραμμένου (ὀφλήματος)), 58. 50. Mit C. 4) hängt noch zusammen der bei Sp. vorkommende Ausdruck ἀπὸ γυμνῆς τῆς κεφαλῆς μάχεσϑαι, mit bloßem Haupte kämpfen; ebenso ἀπ' ὀρϑῆς τῆς κεφαλῆς, mit aufgerichtetem Haupte, ἀπὸ ψιλῆς τῆς κεραίας πλεῖν, mit nackten Spieren segeln, Lac. Tox. 19; ἀπὸ γυμνοῦ προσώπου προσλαλεῖν, Nigr. 11.
In der Zusammensetzung bedeutet ἀπό 1) weg, ab, fort, ἀποβαίνω, ἀπάγω, ἀπολύω. – 2) das Ab-, Nachlassen, Aufhören, ἀπαλγέω. ἀπεῖπον, und – 3) Fertigmachen, Vollenden, ἀπεργάζομαι. – 4) zurück, wenn die Handlung als eine Pflicht erscheint, deren man sich entledigt, ἀποδίδωμι. – 5) ein Verwandeln in etwas. Machen zu etwas, ἀπανδρόω, ἀπανϑρωπίζω. – 6) wie das α privativ. den Begriff des simplex aufhebend, ἀπόϑεος, ἀπάνϑρωπος. Zuweilen dient es nur zur Verstärkung des Verbalbegriffs. – Das ο wird von ältern Ep. vor den liquidis, vor δ u. digamma aeol., bei den Att. nur vor ρ in der Arsis lang gebraucht. Spätere brauchen lieber dann ἀπαί; – das α wird in langen Wörtern mit vielen Kürzen, wie ἀπονέεσϑαι, lang. – Ueber die Anastrophe s. Lehrs Quaestt. epp. p. 68 sqq.
-
5 τιμημα
1) определение стоимости, оценка(τῆς χώρας Dem.)
πρίασθαί τι τοῦ τιμήματος τῆς ἀξίας Eur. — покупать что-л. согласно справедливой оценке2) податная оценка имущества, имущественный цензοἱ ἀπὸ μακροῦ τιμήματος Arst. — граждане с высоким имущественным цензом;
ἥ ἀπὸ τιμημάτων πολιτεία Arst. — цензовое государство ( в котором должности замещаются в соответствии с имущественным цензом)3) цензовая подать, налогπεντεκαίδεκα ταλάντων τρία τάλαντα τ. (sc. ἐστιν) Dem. — налог с имущества в пятнадцать талантов составляет три таланта
4) возда(ва)ние почестей(τ. τύμβου Aesch.)
5) кара, наказание, штраф(τιμάτω τὸ δικαστήριον τὸ τ. Plat.)
6) юр. возмещение, исковая сумма Isocr. -
6 ποῖος
A of what kind? in Hom. commonly expressing surprise and anger, π. τὸν μῦθον ἔειπες what manner of speech hast thou spoken! Il.1.552, al.; , al.; simply,ποῖον ἔειπες 13.824
, Od.2.85, al.;ποῖον ἔρεξας Il.23.570
; ποῖοί κ' εἶτ' Ὀδυσῆϊ ἀμυνέμεν what sort would ye be to.. ! Od.21.195; in simple questions,ποίῃ.. νηΐ σε ναῦται ἤγαγον; 16.222
;κοίῃ χειρί; Hdt.4.155
, cf. A.Th. 304 (lyr.), etc.; ποῖος οὐ interrog., equiv. to every affirm., Hdt.7.21, S.OT 420, etc.2 freq. in Com. and Prose dialogue, used in repeating a word used by the former speaker, to express scornful surprise, Πρωτέως τάδ' ἐστὶ μέλαθρα. Answ.ποίου Πρωτέως; Ar.Th. 874
, cf. Ach.62, 157, 761, Nu. 367, Pl.Tht. 180b, Grg. 490e, Chrm. 174b: twice in Trag., S. Tr. 427, E.Hel. 567: with Art.,τὰν ποίαν σύριγγα; Theoc.5.5
: abbrev. ποῖ (q.v.).3 with the Art., when the question implies a Noun which is defined by the Art. or the context,τὸ π. εὑρὼν.. φάρμακον; A.Pr. 251
;τὰ π. τρύχη; μῶν ἐν οἷς..; Ar.Ach. 418
; λέγεις δὲ τὴν π. κατάστασιν ὀλιγαρχίαν; Answ. : freq. with the demonstr., ὁ ποῖος οὗτος Λάμαχος; Answ.ὁ δεινός, ὁ ταλαύρινος.. Ar.Ach. 963
, cf. Nu. 1270, Timocl.12.4 (corr. Elmsley): sts. the answer is given more generally, S.OT 120, 291, OC 1415, Ph. 1229: in Prose,τὸ π.; Pl.Sph. 220e
, etc.;τὸ π. δή; Id.Tht. 147d
, Phdr. 279a;τὰ π. ταῦτα; Id.Cra. 395d
, etc.;τῆς π. μερίδος γενέσθαι τὴν πόλιν ἐβούλετ' ἄν; D.18.64
: so also without the Art.,κοῖα ταῦτα λέγεις; Hdt.7.48
; π. Ἐρινὺν τήνδε..; what sort of Fury is this that..? A.Ag. 1119; π. ἐρεῖς τόδ' ἔπος; what sort of word is this that thou wilt speak? S.Ph. 1204 (lyr.), cf. 441, etc.4 ποῖός τις; making the question less definite,κοῖόν μέ τινα νομίζουσι Πέρσαι εἶναι; Hdt.3.34
, cf. S.OC 1163, X.HG4.1.6, etc.: with Art.,τὰ ποῖ' ἄττα; Id.Cyr.3.3.8
, cf. Pl.Sph. 240c.II like ὁποῖος, in indirect questions,διδάξω.. ποῖα χρὴ λέγειν A.Supp. 519
, cf. Pr. 196, S.Ph. 153 (lyr.), etc.; ; οὐκ οἶδα ὁποίᾳ τόλμῃ ἢ ποίοις λόγοις χρώμενος ἐρῶ ib. 414d;εἴρετο.. κοῖός τις δοκέοι ἀνὴρ εἶναι Hdt.3.34
; doubled,ποίαν χρὴ [γυναῖκα] ποίῳ ἀνδρὶ συνοῦσαν τίκτειν Pl.Tht. 149d
.IV simply, what, which? esp. of place or time,ποίης ἐξ εὔχεται εἶναι γαίης; Od.1.406
, cf. Pi.P.4.97;ἐν π. πόλει; Eup.23
D., cf. Alex.267.6;ἐκ ποίας πόλεως σὺ εἶ; LXX 2 Ki.15.2
, cf. 3 Ki.13.12, al., Act.Ap.23.34; ποίᾳ ἄλλῃ (sc. ὁδῷ); by what other way? Ar.Av. 1219 (hence κοίῃ metaph., how? Hdt.1.30); ποίου χρόνου; since what time? A.Ag. 278, cf. E.IA 815 (nisi leg. πόσον); ἀπὸ π. χρόνου; Ar.Av. 920
, UPZ65.7 (ii B.C.);ἀπὸ ποίου ἔτους PAmh.2.68.7
(i A.D.);ποίᾳ ἡμέρᾳ; Ev.Matt.24.42
, cf. Hyp.Epit.31, Arist.Cat. 5a20,22, SIG 826 Eii28 (Delph., ii B.C.), IG5(1).1390.113 (Andania, i B.C.), PUniv.Giss.20.18 (ii A.D.); φυλᾶς ἑλομένοις ἑκάστου ( = -ῳ) ποίας κε βέλλειτει ( ἧστινος ἂν βούληται, sc. εἶναι) IG9(2).517.20 (Larissa, iii B.C.);ποίας φυλῆς ἐστι LXXTo.5.8
; π., = quis, Gloss.V = πότερος, An.Ox.1.284. -
7 στρατηγέω
στρᾰτηγ-έω, [dialect] Dor. [full] στρᾰτᾱγέω SIG 421.16 (Thermum, iii B.C.), etc.; [dialect] Aeol. [full] στροτᾱγέω IGRom.4.1243 ([place name] Thyatira), but [pref] στρατ- in the duplicate, IG12(2).243.3 (Mytil.):—A to be general, Hdt.5.28, E.Heracl. 391; esp. at Athens (v.στρατηγός 11
), Ar.Eq. 288, Nu. 586, Th.1.57, etc.;προγόνων εἶναι τῶν ἐστρατηγηκότων Aeschin.1.27
, cf. D.34.50; καὶ πολιτεύεσθαι καὶ ς. Isoc.5.140; σ. ἀπὸ μεγάλων (sc. τιμημάτων ) they are eligible as general beginning from a high property-qualification, Arist.Pol. 1282a31: in Egypt, hold the office of στρατηγός, BGU1297.4 (iii B.C.), PEnteux.8.10 (iii B.C.), etc.: at Rome, to be consul, Plb.2.21.7, 3.114.6; more freq., to be praetor, Plu.Ant.6;στρατηγῶν καὶ ὑπατεύων Id.Cat.Ma.4
, cf. Arr.Epict.4.1.149.b c. gen., to be general of an army, τῶν Λυδῶν, Ἐρετριέων, etc., Hdt.1.34, 5.102, etc.; freq. in [dialect] Att., Th.1.29, D.20.82, etc.; alsoσ. τῆς Σάμου Plu.Per.26
;πολέμου D.H.3.22
(v.l. -ον) ; ποῦ σὺ στρατηγεῖς τοῦδε; S.Aj. 1100.c c. dat., , cf. A.Eu.25, E.Tr. 926, Andr. 324, Lys.13.62; but σ. Ξέρξῃ to be general of his army, Paus. 9.1.3.d folld. by a Prep.,σ. ἐπὶ Δηλίῳ And.4.13
;ἐν Τροίᾳ S.El.1
;ἐς Θεσσαλίην Hdt.
(v. supr. c); σ. ὑπὲρ τῆς Ἀσίας serve as general on the side of Asia, Isoc.4.154.e c. inf., manoeuvre so as..,μάχην θέσθαι Plu.Pyrrh.21
, cf. Crass.25, etc.f c. acc. cogn., σ. στρατηγίας And 1.147, Dinsmoor Archons of Athens 7; ναυμαχίαν, πόλεμον, D.13.21, 49.25: with neut. Adj., do a thing as general,τοῦτο X.An.7.6.40
; πάντα ὑπὲρ Φιλίππου carry on the whole war in Philip's favour, D.3.6; τοιαῦτα ς. manage matters so in his command, Hdt.9.107; εἰ μὲν ἄλλο τι καλῶς ἐστρ. X.HG6.5.51 —[voice] Pass.,τὰ στρατηγούμενα D.4.25
,47.g [voice] Pass., to be commanded by a general, ;στρατιὰ ὑπό τινων στρατηγουμένη Isoc.4.185
;δυοῖν.. στρατηγεῖται φυγή E.Heracl.39
; στρατηγηθῆναι serve under a στρατηγός, Arist. Pol. 1277b11; to be governed as a province, App.Mith. 105.2 metaph., ἡ τύχη ἐστρ. X.An.2.2.13, cf. 3.2.27;ἐστρ. ἡ σιωπὴ τὸν ἀγῶνα Plu.2.506e
.II c. acc. pers., out-general, D.4.41 ([voice] Pass.), Plb.3.71.1, 9.25.6, LXX 2 Ma.14.31 ([voice] Pass.), cf. D.H.5.29 codd.: metaph. of Homer,δημαγωγῶν καὶ στρατηγῶν τὰ πλήθη Str.1.2.9
; in [voice] Med., of Pythagoras, Socr.Ep.28 ( τερατευσαμένῳ Hercher).2 c. acc. rei, τῷ σχήματι τοῦ προσώπου στρατηγεῖν τὴν τοῦ πλήθους εὐθυμίαν (of a general) Onos.13.3.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > στρατηγέω
-
8 ἐπιγράφω
A mark the surface, graze,ὀϊστὸς ἐπέγραψε χρόα φωτός Il.4.139
, cf. 13.553, Poll.4.179; μιν ἐπιγράψας having put a mark on the lot, Il. 7.187; ἄκροις δακτύλοις ἐ. trifle with dishes, Luc.Am.42.—In Hom. the word has not the sense of writing.II. write upon, inscribe,γράμματα Hdt.3.88
;τάδε Id.4.88
;ἐ. ὀνομαστὶ τὰς πόλεις Th.1.132
, cf. D.59.97;ἐπίγραμμα ὃ.. προείλεθ' ἡ πόλις αὐτοῖς ἐπιγράψαι Id.18.289
: abs.,ἐ. τοῖς ἀναθήμασι IG12.76.43
; esp. write or place an epitaph on a tomb, ib.14.1835, al., 7.2543.9: [voice] Med., have inscribed, ἐπεγράφουτὴν Γοργόνα Ar.Ach. 1095
(with play on 111.5);ἐλεγεῖον Th.1.132
:—[voice] Pass., of the inscription, to be inscribed upon, ἐπιγέγραπταίοἱ τάδε Hdt.5.77
, cf. 7.228; ; [ἐπίγραμμα] ὃ Μίδᾳ φασὶν ἐπιγεγράφθαι over or on the tomb of Midas, Pl.Phdr. 264c; ἐπιστολὴ -γεγραμμένη addressed, of a letter, Plb.16.36.4, cf. Plu.Cic.15; also, to have something inscribed upon one, ἐπεγράφοντο ῥόπαλα, ὡς Θηβαῖοι ὄντες used to bear clubs upon their shields, X.HG7.5.20; so ἀσπὶς ἐπιγεγραμμένη τὰς ὁμολογίας having the articles inscribed upon it, D.H.4.58.2. entitle,τοῦτο τὸ δρᾶμα Καλλίμαχος ἐ. Εὐνοῦχον Ath.11.496f
; αἱ -όμεναιΜαιανδρίου ἱστορίαι Inscr.Prien.37.104
(ii B.C.).3. sign, append a signature to, (iii B.C.); ἐ. τὸν Ἀντώνιον sign Antonius' name, App.BC5.144; αὑτοῦ ποιήματα ἐπέγραψεν (sc. τοῖς Ἑρμαῖς) inscribed poems signed by himself, Pl.Hipparch. 228d.4. write subsequently,αἱ ἐπιγραφεῖσαι διαθῆκαι J.AJ17.9.4
.III. freq.as law-term: 1. set down the penalty or damages in the title of an indictment (cf. ), τί δῆτά σοι τίμημ' ἐπιγράψω τῇ δίκῃ; Ar.Pl. 480; μέχρι πεντήκοντα δραχμῶν καθ' ἕκαστον ἀδίκημα ἐ. Lexap.Aeschin.1.38; τὰ ἐπιγεγραμμένα the damages claimed, D.29.8, cf. Pl.Lg. 915a; τιμημάτων- μένων Isoc.16.47
:—[voice] Med., Lexap.Aeschin.1.16.b. of a lawgiver, assign a punishment,τὰ μέγιστα ἐπιτίμια Aeschin.1.14
:— [voice] Pass., Din.2.12.c. make note of, enter, τὴν πρόφασιν, in inflicting a fine, Arist.Ath.8.4.2. register the citizens' names and property, with a view to taxes, lay a public burden upon one (cf.ἐπιγραφή 11.2
),ἐμαυτῷ.. τὴν μεγίστην εἰσφοράν Isoc.17.41
, cf. Arist.Oec. 1351b2; ἐ.δήμοις καὶ δυνάσταις στρατιωτῶν καταλόγους Plu.Crass.17
, cf. PHib.1.44.3 (iii B.C., [voice] Pass.), etc.; but ἐ. τινὰ προστίμοις visit with penalties, D.S.12.12(s.v.l.).b. assess, :—[voice] Pass., .3. generally, register or enter in a public list,ἐπιγράψαι σφᾶς αὐτοὺς ἐπιτρόπους Is.6.36
; ἐ. τινὰ εἰς τοὺς πράκτορας register his name among the πράκτορες, Decr. ap. And.1.77 ([voice] Pass.):—[voice] Med., ἐπεγράψαντο πολίτας enrolled fresh citizens, Th.5.4;ξένην καὶ ξένον γονέας -ψάμενος D.57.51
; πῶς οἷόν τε τῷ ἀνδρὶ δύο πατέρας -ψασθαι; Is.4.4 (later in [voice] Act., ἑαυτῷ τινὰ πατέρα - γράφων claiming as his father, App.BC1.32).4. [voice] Med., ἐπιγράφεσθαι μάρτυρας cause to be endorsed on a deposition as witnesses, D.54.31;κλητῆρα οὐδ' ὁντινοῦν ἐπιγραψάμενος Id.21.87
; but ἐπιγράφεσθαι τίμημα τῷ κλήρῳ set one's valuation on the property, Is.3.2.5. προστάτην ἐπιγράψασθαι choose a patron, and enter his name as such in the public register (as μέτοικοι at Athens were obliged to do), Ar. Pax 684; so prob. ἐπεγράφοντο shd. be restored for - γραφον in Luc. Peregr.11;ἐπιγράψασθαί τινα κύριον D.43.15
; οἱ τὸν Πλάτωνα ἐπιγραφόμενοι, i.e. the Platonists, Luc.Herm.14:—[voice] Pass.,κύριος ἐπιγεγράφθαι D.43.15
, cf. POxy.251.32 (i A.D.),al.b. metaph., Ὅμηρον ἐπιγράφεσθαι attribute one's fluency to Homer, Luc.Dem.Enc.2; πρεσβυτέρους ἐ. χρόνους claim the authority of greater antiquity, Id.Am. 35.IV. ἐπιγράψαι ἐαυτὸν ἐπί τι claim credit for, Aeschin.3.167;ἀλλοτρίοις ἐαυτὸν πόνοις Ael.NA8.2
, cf. Plu.Pomp.31; αὐτὸς ἐ. τὴν νίκην claim as his own, J.AJ7.7.5:—so [voice] Med. and [voice] Pass., τοιούτων ῥητόρων ἐπὶ τὰς τοῦ δήμου γνώμας ἐπιγραφομένων inscribing their names on.., Aeschin.1.188;ἐπιγράφεσθαι ἀλλοτρίαις γνώμαις D.59.43
; τὸν ; οἱ ἐπιγεγραμμένοι ἢ φυλάττοντες the parties whose names were endorsed upon the συνθῆκαι as securities, Arist.Rh. 1376b4; οἱ ἐπιγραφόμενοι τοῖςδόγμασι D.H.6.84
; ἡμεῖς δ' ἐσμὲν ἐπιγεγραμμένοι we are merely the endorsers, Men.482.8.V. ascribe to,τοῖς θεοῖς τὸ ἔργον Hld.8.9
(butθεὸν τῇ πομπῇ Philostr.VA8.12
):—[voice] Med.,Φοίβῳ τὰς ἀνίσους χεῖρας AP9.263
(Antiphil.).2. claim credit for,τὰ ὑπὸ ἄλλων εὑρημένα J.AJ3.4.2
; assume, προσωνυμίαν Plu Demetr.42; ἐπεγράψατοτὴν ἑαυτοῦ προσηγορίαν Id.Tim.36
:—[voice] Pass., of books, to be ascribed,τινί Gal.15.25
.3. predicate of,φυγὴν οὐ φυγόντι Philostr.VS2.1.12
.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ἐπιγράφω
-
9 τίμημα
τίμημα, τό, das durch Schätzung Bestimmte, der Wert einer Sache; auch Ehre. Bes. die durch Schätzung bestimmte, zuerkannte Strafe, vorzugsweise Geldstrafe, τῆς δίκης, litis aestimatio; von Todesstrafe. Die Schätzung eines Bürgers nach seinem Vermögen, der Census, und die danach bestimmte Klasse; ἡ ἀπὸ τιμημάτων πολιτεία, die auf dem Census beruhende Staatsverfassung
См. также в других словарях:
τιμημάτων — τίμημα honouring neut gen pl … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
ιδιοκτησία — Όρος που αναφέρεται στην κυριότητα, το απόλυτο δικαίωμα στη χρήση και εκμετάλλευση ενός πράγματος. Η καταγωγή της έννοιας της ι. ανάγεται στην προϊστορική εποχή. Ως πηγή της πιθανολογείται η ενέργεια του ενστίκτου της άμυνας. Οι έρευνες των… … Dictionary of Greek
ποιος — ποια, ποιο / ποῑος, ποία, ποῑον, ΝΜΑ και ιων. τ. κοῖος, η, ον, Α (ερωτ. αντων.) χρησιμοποιείται στις ερωτηματικές προτάσεις προκειμένου από την απάντηση να δηλωθεί: 1. η ταυτότητα προσώπου, τόπου ή πράγματος (α. «ποιος ρώτησε;, Εγώ» β. «ποιος… … Dictionary of Greek
στρατηγώ — στρατηγῶ, έω, ΝΜΑ, και δωρ. τ. στραταγῶ και αιολ. τ. στροταγῶ, έω, Α [στρατηγός] είμαι στρατηγός, διοικώ στράτευμα αρχ. 1. (γενικά) είμαι αρχηγός στρατεύματος ή στόλου 2. (ειδικά στην Αθήνα) έχω το αξίωμα τού στρατηγού 3. (με αιτ. προσ.) α)… … Dictionary of Greek
τίμημα — το, ΝΜΑ [τιμῶ] νεοελλ. 1. το αντίτιμο, το χρηματικό ποσό με το οποίο τιμάται ένα πράγμα 2. το αντάλλαγμα για την απόκτηση ή τη διατήρηση ενός αγαθού, το κοινωνικό και ψυχολογικό κόστος μιας στάσης ή μιας ενέργειας («το τίμημα για την ανάκτηση τής … Dictionary of Greek
Ελλάδα - Ιστορία (Αρχαιότητα) — ΠΡΟΪΣΤΟΡΙΑ ΚΑΙ ΑΡΧΑΙΟΤΗΤΑ ΠΡΟΪΣΤΟΡΙΑ (600000 1100 π.Χ.) Σύμφωνα με τα αρχαιολογικά ευρήματα, θεωρείται ότι η ζωή ξεκίνησε στον ελλαδικό χώρο από το 100 000 π.Χ. (Παλαιολιθική εποχή). Όμως, η χρονική περίοδος που ιστορικά παρουσιάζει εξαιρετικό… … Dictionary of Greek