-
41 ἥκιστος
2 c. inf., worst at.., ἥ. θηρᾶν, κρυμῷ ὁμιλεῖν, Ael.NA9.1,4.31 (cf. foreg.).II mostly as Adv., ἥκιστα least, Hp.Acut.68, S.Ph. 427, etc.;οὐκ ἥ. ἀλλὰ μάλιστα Hdt.4.170
; ὡς ἥ. as little as possible, Th.1.91.2 in reply to a question, not at all, S.OT 623, E.HF 299, etc.; , Pl.Phdr. 276c;ἥ. πάντων Ar.Pl. 440
.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ἥκιστος
-
42 ὑπομένω
A stay behind, Od.10.232, 258, Th.5.14, Lys.13.12, etc.;ἐν Σπάρτῃ Hdt.6.51
, 7.209; ὑπομεινονἕως ἂν παραγένηται PSI4.322.4
(iii B. C.): also, remain alive, Hdt.4.149: of things, to be left behind, remain,ὑπέμεινε τὸ παχύτερον Gal.7.664
, cf. Sor.1.88, al.: generally, to be permanent, Arist.Cat. 5a28.II trans.,1 c. acc. pers., abide or await another,διὰ τοῦτό σε οὐχ ὑπέμενον X.An.4.1.21
; esp. await his attack, bide the onset, Il.14.488, 16.814, al., Hdt.3.9, 4.3, al., App.BC5.81; ὑ. τὰς Σειρῆνας abide their presence, X.Mem.2.6.31; of evils,κακῶν ὅσα ἡμᾶς ἐν ὑστέρῳ χρόνῳ ὑ. Pl.Phdr. 250c
, cf. Plb.1.81.3.2 c. acc. rei, to be patient under, abide patiently, submit to any evil that threatens one,δουλείαν Th.1.8
;πόνον X.Mem.2.1.3
; ;αἰσχρόν τι Id.Ap. 28c
, cf. Ti. 49e;δούλειον ζυγόν Id.Lg. 770e
;τοὺς ἄλλους λόγους Isoc.8.65
; face,τὴν μέλλουσαν δουληΐην Hdt. 6.12
; , cf. Isoc. 6.70;ἀπειλάς D.21.3
; face up to, ; οὐχὑπέμειναν τὰς δωρεάς they could not abide the gifts, i. e. scorned to accept them, Isoc.4.94; ὑ. τὴν κρίσιν await one's trial, Aeschin.2.6, cf. And.1.121, Lys.20.6: generally, wait for,τὴν ἑορτήν Th.5.50
; μακρὸν οὐχ ὑπέμεινεν ὄλβον could not endure his great bliss, i. e. it turned his head, Pi.P.2.26.3 abs., stand one's ground, stand firm, Il.5.498, 15.312, Hdt.6.96;ἐς ἀλκὴν ὑ. Th.3.108
;ἐς χεῖρας Id.5.72
;ἀνδρικῶς ὑ. Pl.Tht. 177b
; ὑπομένων καρτερεῖν endure patiently, Id.Grg. 507b;ὑ. καὶ καρτερεῖν Id.La. 193a
.4 c. inf., submit, bear, or dare to do a thing, wait to do, οὐδ' ὑπέμεινε γνώμεναι he did not wait for us to know him, Od.1.410; ὑ. πονεῖν he submitted to toil, X.Mem.2.2.5, cf. 2.7.11, Pl.Lg. 869c, D.18.204, PCair.Zen.8.22 (iii B. C.), Phld.Ir. p.46 W., etc.;ἀξιωθεὶς ὑπέμεινε γυμνασιαρχῆσαι IG12(3).331.16
(Thera, iii/ii B. C.).5 with part. relating to the subject, εἰ ὑπομενέουσι χεῖρας ἐμοὶ ἀνταειρόμενοι if they shall dare to lift hand against me, Hdt.7.101, cf. 209; ὑπομένεις με κηδεύων you persist in.., S.OT 1323 (lyr.); οὐχ ὑπομένει ὠφελούμενος he submits not to be helped, Pl.Grg. 505c;πολύποδες ὑ. τεμνόμενοι Arist.HA 534b28
.6 with part. relating to the object, ὑ. Ξέρξην ἐπιόντα await his coming, Hdt. 7.120, cf. Pl.Phd. 104c, Mx. 241a; οὐ.. γὰρ ἀπ' αὐτοῦ χωριζόμενον τὸ βρέφος ὑπέμενεν (sc. τὸ θηρίον) it (the elephant) could not bear the infant's being removed, Phylarch.36 J.: c. gen. part., φιλοῦντος ὑ. submit to his kissing, Ael.VH12.1.7 in App.BC5.54, ὑ. τῇ Ἀντωνίου γνώμῃ is prob. f. l. for ἐπιμεμενηκώς.8 promise, c. [tense] fut. inf., Iamb.VP8.36.9 admit of, like δέχομαι 111.3, D.H.Isoc.2;φοινίκων βάλανοι αἱ κατὰ τὴν Ἀλεξάνδρειαν.. οὐδὲ τὴν ἀπόθεσιν ὑπομένουσιν Gal.Vict.Att.12
.10 τὴν ναυτίαν οὐχ ὑπομένουσιν do not suffer from seasickness, Sor.1.49; ἀλλοκότους φαντασίας τῆς ψυχῆς ὑπομενούσης experiencing, ib.39, cf. 31, al.; ὅταν ἔμφραξιν ὑπομένῃ ὁ πόρος χωρὶς αἰτίας undergoes obstruction, Aët.7.50.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ὑπομένω
-
43 ὡς
ὡς, auf welche Art, Weise, wie, so wie; (1) sich auf ein demonstratives adv. beziehend; ἑλὼν κρέα, ὥς οἱ χεῖρες ἐχάνδανον, er nahm Fleisch, so wie die Hände faßten; ὦκα δὲ μητρὶ ἔννεπον, ὡς εἶδόν τε καὶ ἔκλυον, ich sagte es der Mutter, wie ich es hörte, = was ich sah und hörte; gew. bleibt das Demonstrativum weg: ὡς κύων νεβρὸν ἐκμαστεύομεν, wie ein Hund das Hirschkalb; (a) Zwischensätze zu merken: ὡς ἐμοὶ δοκεῖ, wie mir scheint; ὡς ἔοικε, wie es scheint; ὡς ἐγῷμαι, wie ich meine, eigtl. das ist in so weit richtig, wie es mir scheint; ὡς γοῠν ὁ λόγος σημαίνει, wie wenigstens die Rede lehrt. Der optat. potent. ermäßigt den Ausdruck noch mehr: ὡς ἡμεῖς φαῖμεν ἄν, wie wir sagen möchten; abgekürzte Redensarten: ὡς ἐμοί, ὥς γ' ἐμοί, nach meinem Urteile; ὥς γ' ἐμοὶ κριτῇ u. ὥς γ' ἐμοὶ χρῆσϑαι κριτῇ, nach Maßgabe meiner Kräfte; ὡς ἐμῇ δόξῃ, so nach meiner Meinung; (b) ὡς ἔχει, wie es sich verhält; ὡς ἔχει ποδῶν ἕκαστος ἡμῶν, = so schnell ein jeder kann; (c) mit ἄν u. dem conj. erhält der Satz den Ausdruck großer Allgemeinheit, wie einer auch; (2) an diesen einfachsten Relativgebrauch reiht sich: (a) der des Ausrufs: wie, wie sehr; ὡς ἄνοον κραδίην ἔχες, ein wie unverständiges Herz hattest du; ὡς ἀγαϑὸν καὶ παῖδα λιπέσϑαι, wie gut ists; ὡς ἀγαϑαὶ φρένες ἦσαν Πηνελοπείῃ, ὡς εὖ μέμνητ' Ὀδυσῆος, wie gut war ihr Sinn, wie treu gedachte sie des Odysseus; ὡς ἐν μιᾷ πληγῇ κατέφϑαρται πολὺς ὄλβος, wie ist auf einen Schlag vernichtet; φεῦ, ὡς εὖ λέγεις, ei, wie gut sprichst du; ὡς ἀστεῖος ὁ ἄνϑρωπος, wie fein ist der Mensch; ϑαυμαστῶς ὡς ἐπείσϑην ὑπ' αὐτοῦ, es ist zu verwundern, wie ich überredet wurde, wundervoll, wie überaus wunderbar wurde ich überredet; über alle Maßen wie!; ὥς μοι δέχεται κακὸν ἐκ κακοῠ αἰεί, wie doch folgt bei mir Unglück aus Unglück; ὡς οὔ τίς με ϑεῶν ἐλεεινὸν ὑπέστη ἐκ ποταμοῖο σαῶσαι, wie erbarmte sich doch kein Gott meiner, mich zu retten!; ὡς οὐκ ἔστι χάρις μετόπισϑ' εὐεργέων, wie doch ist hinterdrein kein Dank für die Wohltaten; ὥς σ' ἀτιμάζει πατήρ, wobei man sich immer einen Gedanken, wie 'es ist erstaunlich, entsetzlich' ergänzen kann; (b) bei Wünschen od. Beteuerungen, wo sich οὕτως ὡς entsprechen; als Wunschpartikel: so, daß doch; ὡς ἔρις ἀπόλοιτο, daß doch der Zwist untergehen möge; ὡς ἀπόλοιτο καὶ ἄλλος, daß doch ein andrer unterginge; mit der Verneinung, ὡς μὴ ϑάνοι, daß er nicht sterben möchte; (3) bei adverb.; (a) beim posit. hat es verstärkende Kraft; ὡς ἀληϑῶς, wie wahr! od. so wahr, wie etwas sein kann, ganz wahr, wie auch wir sagen: das ist so wahr; ὡς ἄτοπον, gar seltsam; (b) dagegen ist ὡς bei superl., um den höchsten, möglichsten Grad auszudrücken; ὡς ἐδύνατο κάλλιστα, so schön er nur konnte, so wie es am besten ist; ὡς ἄριστα, ὡς τάχιστα, ὡς μάλιστα, so gut, schnell, sehr wie möglich, am schnellsten; ὡς πολύ, ὡς ἐπὶ τὸ πολύ, eigtl. wie es am meisten ist, gewöhnlich, meistenteils; (4) in indirecter Frage, wie auch wir unser wie für daß brauchen; Θουκυδίδης ξυνέγραψε τὸν πόλεμον, ὡς ἐπολέμησαν, wie sie Krieg führten; εἰςορᾶς μ' ὡς ἔκδικα πάσχω, du siehst mich, wie ich leide, = du siehst wie oder daß ich Ungerechtes leide; (5) zum Ausdrucke der Absicht: damit, auf daß; (a) ταῦτ' ἐγὼ ἀπολογοῦμαι, ὡς εἰκότως οὐ χαλεπῶς φέρω, um zu beweisen, daß ich; μή μ' ἐρέϑιζε, σαώτερος ὥς κε νέηαι, eigtl. damit du in dem Falle dann, wenn du mich nicht reizest, gesund heimkehrest; (b) Ἀϑήνη σιωπᾶν λαὸν ἀνώγει, ὡς μῦϑον ἀκούσειαν, damit, dies war ihre Absicht, alle hören möchten; (c) mit dem indic. der Nichtwirklichkeit, zum Ausdrucke, daß etwas habe geschehen sollen, was nicht geschehen ist od. nicht geschehen kann: so daß, wenn er auch wollte, er nicht konnte; (d) nach den Aufforderungen getrost od. ohne Furcht zu sein; μηκέτ' ἐκφοβοῦ, μητρῷον ὥς σε λῆμ' ἀτιμάσει ποτέ, fürchte nicht, daß dich der mütterliche Übermut je entehren wird; μὴ δείσητε, ὡς οὐχ καϑευδήσετε, eigtl., fürchtet euch nicht, als ob ihr nicht schlafen werdet; (e) in einigen Wendungen cum inf., wie unser um zu; ὡς εἰπεῖν, daß ich so sage, so zu sagen; ὡς συνελόντι εἰπεῖν, um es kurz zu sagen; ὡς εἰκάσαι, um eine Vermutung auszusprechen, vermutungsweise; (6) die Art u. Weise durch den Erfolg näher bestimmend: so daß; εὖρος ὡς δύο τριήρεις πλέειν ὁμοῦ, so breit, daß zwei Galeeren zugleich darauf fahren können; ἐνετύγχανον τάφροις πλήρεσιν ὕδατος, ὡς μὴ δύνασϑαι διαβαίνειν, so daß sie nicht durchgehen konnten; nach einem comparat., lat. quam ut; ὡς ἐμὲ εὖ μεμνῆσϑαι, so viel, in so fern ich mich recht erinnere; ὡς μὲν ἐμὲ συμβαλλόμενον εὑρίσκειν, so viel ich erraten kann; ὥς γε ἐντεῦϑεν ἰδεῖν, von hier aus wenigstens betrachtet; μεγάλα ἐκτήσατο χρήματα ὡς ἂν εἶναι Ῥοδῶπιν, ἀτὰρ οὐχ ὥς γε ἐς πυραμίδα τοσαύ-την ἐξικέσϑαι, für die Rhodopis, da sie nichts Besseres als eine Rhodopis war, insofern dies das Vermögen einer Privatperson war; (7) wie im Deutschen wie, als, ist ὡς auch Zeitpartikel; (a) mit dem Indic., bei einfacher Angabe einer Zeitbestimmung; (b) c. opt., in Beziehung auf die Vergangenheit, eine oftmalige, wiederholte Handlung ausdrückend: so oft als; ὡς δὲ εἰς τὴν Μιλησίην ἀπίκοιτο, οἰκήματα οὔτε κατέβαλλεν, οὔτε ἐνεπίμπρη, so oft er in das Milesische Gebiet kam, zerstörte er wieder; (c) cum ἄν u. conj., die wiederholte Handlung in Beziehung auf die Gegenwart oder ohne alle Rücksicht auf eine bestimmte Zeit auszudrücken; (d) cum inf. in der indirecten Rede; (8) auch Causalpartikel: da, weil, da doch; πρὸς ταῦτα βούλευ', ὡς ὅδ' οὐ πεπλασμένος ὁ κόμπος, da dieser Lärm nicht erdichtet ist, od. denn der Lärm ist wahr; (9) zur Anfügung der Apposition; προςεκύνεον τὸν Δαρεῖον ὡς βασιλῆα, sie verehrten ihn als König (sie verehrten ihn, den sie für ihren König erkannten); bei Participien: (a) bei denen, die sich auf das subj. od. ein Nomen in einem anderen Casus beziehen; ἐξ ὀμμάτων δ' ἤστραπτε γοργωπὸν σέλας, ὡς τὴν Διὸς τυραννίδ' ἐκπέρσων βίᾳ, als wollte er, wie einer, der da zerstören wollte; ἐλάμβανε τὸ τόξον ὡς κατατοξεύσων αὐτόν, als wollte er ihn erschießen, od. um ihn zu erschießen; ἀπῄεσαν ὡς περὶ τῶν χρημάτων μαχούμενοι, indem sie sich stellten, als wollten sie kämpfen; ἔλεγον Κοιρατάδῃ μὴ ϑύειν, ὡς οὐχ ἡγησόμενον τῇ στρατιᾷ, εἰ μὴ δώσει τὰ ἐπιτήδεια, als einer, der nicht das Heer führen solle, od. denn er werde das Heer nicht führen, wenn er nicht; ἔτι πρὸς αὐτὸν ἔβλεπον ὡς ἐροῦντά τι, in der Erwartung, er werde etwas sagen; ὡς οὐχὶ συνδράσουσα νουϑετεῖς τάδε, mit dem Vorsatze, mir nicht beizustehen; ἀγανακτοῦσιν ὡς μεγάλων τινῶν ἀπεστερημένοι, als wären sie beraubt, da sie nach ihrer Meinung beraubt sind; αὐτοὶ ἐνταῠϑα ἔμενον ὡς κατέχοντες τὸ ἄκρον, in der Meinung, sie hätten die Spitze besetzt; διεμάχετο ὡς κάμνων, indem er sich stellte, als ob er müde würde; τὸν ἐκβαίνοντα κολάζουσιν ὡς παρανομοῦντα, als einen, der da übertrete; ἵνα μὴ ἀγανακτῇ ὑπὲρ ἐμοῦ ὡς δεινὰ ἄττα πάσχοντος, in der Meinung, als ob ich etwas Schreckliches litte; στειπτή γε φυλλὰς ὡς ἐναυλίζοντί τῳ, wie von einem, der darin wohnt; (b) bei gen. absolutis: in der Meinung, Ansicht; ὡς οὕτως ἐχόντων στρατιὴν ἐκπέμπετε, = ἡγούμενοι, ὅτι οὕτως ἔχει, seid überzeugt, daß die Sache sich so verhält und schicket; ἐρώτα, ὅ, τι βούλει, ὡς τἀληϑῆ ἐροῠντος, frage was du willst, in der Überzeugung, daß ich dir die Wahrheit sagen werde; ὡς ἐμοῠ οὖν ἰόντος, ὅπη ἂν καὶ ὑμεῖς, οὕτω τὴν γνώμην ἔχετε, eigtl. in der Überzeugung also, daß ich gehen werde, wohin ihr immer gehen möget, so bildet euch eure Ansicht von mir, = glaubt also, daß ich gehen werde; (c) andere Casus; οὐχ ὕβρει λέγω τάδ', ἀλλ' ἐκεῖνον ὡς παρόντα νῷν, weil ich weiß, daß er hier ist; bei den Verbis des Sagens: λέγουσιν ἡμᾶς ὡς ὀλωλότας, sie sprechen von uns. wie von, sie sagen, daß wir; ὡς μὲν στρατηγήσοντα ἐμὲ ταύτην τὴν στρατηγίαν μηδεὶς ὑμῶν λεγέτω, keiner spreche von mir als einem, spreche so, als ob ich, od. daß ich; (10) nähere Bestimmungen durch eine Präposition; καὶ γὰρ ἦσαν ὡπλισμένοι ὡς ἐν ὄρεσιν ἱκανῶς πρὸς τὸ ἐπιδραμεῖν, für eine Gebirgsgegend hinlänglich bewaffnet; ὡς ἐκ τῶν δυνατῶν, ὡς ἐκ τῶν ὑπαρχόντων, nach Möglichkeit, wie es sich nach den Zeitumständen tun ließ; ἀϑροίζει ὡς ἐπὶ τούτους, unter dem Vorwande eines Zuges gegen diese; ὡς ἐκ κακῶν ἐχάρη, meinend, er sei aus der Not entronnen; ὡς ἐν εἰδόσιν ἱκανῶς εἴρηται, wie sichs für Kundige gehört; τοὺς πολεμίους ἐπίσταμαι ἰδιώτας ὄντας ὡς πρὸς ἡμᾶς ἀγωνίζεσϑαι, im Vergleich mit uns, wenn ich den Maßstab nach uns nehme; (11) (a) ὡς statt ἤ; (b) bei Zahlwörtern eine ungefähre Angabe: ungefähr, etwa, gegen; ἀπέϑανον ὡς πεντακόσιοι, ungefähr 500 blieben; (c) ὡς ἕκαστοι, sc. τυγχάνουσιν, jeder einzeln; ὡς ἑκάτεροι, jeder von beiden für sich allein; (d) wie ὡς οἷον = pleonastisch; (12) als Präposition c. accus., die Richtung 'zu' ausdrückend -
44 μή
μή, Verneinungspartikel, sowohl adv. nicht, als conj. damit nicht (vgl. ne, mit dem es auch den Gebrauch als Fragepartikel gemein hat), von οὐ, welches nur adv. nicht ist, so unterschieden, daß es nicht objectiv eine Sache, welche selbst wieder ein Gedanke sein kann, verneint od. als nicht vorhanden bezeichnet (s. οὐ, sondern subjectiv die Vorstellung einer Sache negirt, also den Wunsch oder die Annahme, daß sie nicht stattfinden möchte oder nicht stattgefunden habe, die Ansicht, daß sie nicht vorhanden sei, ausdrückt. Zerfällt man die Sätze übh. in Aussage- und Forderungssätze, so kann man einfach sagen: οὐ negirt die Aussage, μή die Forderung. Dieser zugleich für alle Zusammensetzungen mit οὐ u. μή geltende Unterschied wird in den Grammatiken und mehreren Monographien ausführlicher auseinandergesetzt; hier sollen die Haupterscheinungen, in welchen μή sich zeigt, in Beispielen der Klassiker nachgewiesen werden. Zunächst tritt dies subjective Verneinen – 1) als Verbot auf, wofür nur μή, nie οὐ gebraucht wird, und zwar gewöhnlich entweder mit dem imperat. praes. oderdem conj. aor., von Hom. an überall; μὴ ψεύδεο, Il. 4, 404; μή μ' ἔρεϑε, μὴ χωσαμένη σε μεϑείω, 3, 414, vgl. 6, 330 Od. 16, 168, wofür auch inf. praes. steht, μὴ σύγ' ἄνευϑεν ἐμεῖο λιλαίεσϑαι πολεμίζειν, Il. 16, 89, vgl. 839; Hes. O. 354. 356; μὴ κρύπτε, Pind. Ol. 7, 92 u. oft; μὴ πόνει μάτην, Aesch. Prom. 44; μὴ λέγε τάδε, Soph. Phil. 898; auch μὴ παρέστατε, der Präsensbdtg wegen, Ai. 1161; τάδε μὴ ποίει, Plat. Prot. 325 d; Folgende überall. Während dieser imperat. praes. mit μή eigentl. das Unterlassen dessen gebietet, was Einer schon thut, also ein Verbot einer fortdauernden Handlung enthält, geht der conj. aor. mehr auf ein Verbot dessen, was Einer thun will, oder drückt das Verbot einer momentanen Handlung aus, wie z. B. Od. 16, 168 Athene zum Odysseus, der sich schon lange vor seinem Sohne verstellt hat, sagt ἤδη νῦν σῷ παιδὶ ἔπος φάο μηδ' ἐπίκευϑε, eigtl. höre jetzt auf, dich zu verbergen, 15, 263, aber Theoklymenus den Telemach beschwört, den er eben beim Opfer trifft, εἰπέ μοι εἰρομένῳ νημερτέα μηδ' ἐπικεύσῃς, verhehle mir nicht; so öfter neben einem imper. aor., wie Soph. ἐλέησον, ὦ παῖ, καὶ μὴ παρῇς σαυτοῦ βροτοῖς ὄνειδος, Phil. 955; doch dürfte sich der Unterschied bes. im Verlauf der Sprache nicht überall scharf herausstellen; σὺ δὲ μή τι χολωϑῇς, Il. 9, 33; μή τοί με κρύψῃς τοῦτο, Aesch. Prom. 628; μὴ δ' ἐπιλεχϑῇς, Ag. 1447; μὴ λίπῃς μ' οὕτω μόνον Soph. Phil. 468, öfter, der auch vrbdt καὶ μὴ βράδυνε μηδ' ἐπιμνησϑῇς ἔτι Τροίας, 1386, wie Her. 1, 155, σὺ μέντοι μὴ πάντα ϑυμῷ χρέω, μηδὲ πόλιν ἀρχαίην ἐξαναστήσῃς, wo das Erstere auf eine dauernde Gemüthsstimmung, das Letztere auf ein einzelnes Factum geht; μὴ φϑονήσῃς, Plat. Prot. 320 c; Folgde; auch in Nebensätzen, ὥςτε μὴ λίαν στένε Soph. El. 1175, ὥςτε μὴ ϑαυμάσῃς Plat. Phaedr. 238 d; vgl. Dem. 21, 211, wo verbunden ist μὴ κατὰ τοὺς νόμους δικάσητε, μὴ βοηϑήσητε τῷ πεπονϑότι δεινά, μὴ εὐορκεῖτε, richtet nicht nach den Gesetzen in diesem Falle, seid eurem Eide nicht treu, denn das εὐορκεῖν ist die dauernde Eigenschaft des guten Richters, die in jedem einzelnen Falle zur Anwendung kommt. – Selten auch beim indic. fut. in derselben Bedeutung, οὐκοῦν ἅπασι δῆτα γενναίως ἐρεῖς, καὶ μὴ παραλείψεις μηδένα, Ar. Eccl. 1145; vgl. Aesch. μηδὲν τῶνδ' ἐρεῖς κατὰ πτόλιν, Spt. 252. Bei Hom. kann μὴ νῦν μοι νεμεσήσετε, Il. 15, 115, für conj. aor. gelten. – Abweichend steht auch – a) der conj. praes., wofür ein leichter Anfang bei Plat. Gorg. 500 e ist: ἢ σύμφαϑι ἢ μὴ συμφῇς, wo Heindorf ἢ μή· σύμφῃς; ändert, aber die aoristische Natur der modi von φημί den Gebrauch erklärt; häufiger bei Sp., vgl. Schäfer ad Gnom. p. 157. – In der dritten Person findet sich diese Vrbdg auch bei den Früheren, wo freilich immer eine Erklärung durch ὅρα und φοβοῠμαι (s. unten) zulässig ist, wie Aesch. ἔρως δὲ μή τις πρότερον ἐμπίπ τῃ στρατῷ, ποϑεῖν ἃ μὴ χρή, Ag. 332, doch ergreife nicht Begier das Heer; μὴ τοίνυν τις τὰς βλάβας πάσας ἀδικίας τιϑεὶς οὕτως οἴηται, Plat. Conv. 213 e. – b) der imperat. aor., um lebhafter das augenblickliche Befolgen des Verbotes von Etwas, das der Andere thun will, einzuschärfen, ἄλλο δέ τοι ἐρέω, σὺ δὲ μὴ χόλον ἔνϑεο ϑυμῷ, Od. 24, 248, vgl. Il. 4, 410; μὴ ψεῦσον, ὦ Ζεῦ, Ar. Th. 870, was der Schol. als sophoklëisch bezeichnet; Aesch. 1, 161 hat Bekk. aufgenommen μὴ γὰρ ὑπ' ἐμοῦ λεγόμενον, ἀλλὰ γινόμενον τὸ πρᾶγμα νομίσαϑ' ὁρᾶν, vulg. νομίσητε. – Häufiger ist auch hier die dritte Person, μή τις ἔπειτ' Ὀδυσῆος ἀκουσάτω ἔνδον ἐόντος, Od. 16, 301; μὴ δοκησάτω τινί, Aesch. Spt. 1027; μηδέ σοι μελησάτω, Prom. 352; μηδ' ἡ βία σε νικησάτω, Soph. Ai. 1313; φύλασσε μηδέ σε κινησάτω τις, 1159; vgl. μηδεὶς προςδοκησάτω Plat. Apol. init.; καὶ μηδείς γε ὑμῶν ἔχων ταῦτα νομισάτω ἀλλότρια ἔχειν, Xen. Cyr. 7, 5, 73; μήτ' ἀπογνώτω μηδέν, μήτε καταγνώτω, Aesch. 3, 60; u. neben dem conj. aor., ὥςτε, ὅπερ λέγω, μήτε ἀποκάμῃς – μήτε δυςχερές σοι γενέσϑω, Plat. Crit. 45 b. – Daran reihen sich auch c) die elliptischen Constructionen, wo bei μή ein acc. steht, der von einem ausgelassenen imperat. abhängig zu denken ist, μὴ τριβὰς ἔτι, sc. ἐμβάλλετε, Soph. Ant. 573, wie wir auch kurz sagen: keinen Verzug weiter; ἀλλὰ μή μοι πρόφασιν, Ar. Ach. 326, keine Ausflüchte; auch μὴ δῆτα τοῦτό γε, nur das nicht, Soph. Phil. 752, u. ähnlich μὴ πρὸς ϑεῶν, Ai. 76; ἀλλὰ μὴ οὕτως, Plat. Prot. 318 b; μή μοι, 331 c; μή μοι μυρίους μηδὲ διςμυρίους ξένους, Dem. 4, 19, wo man λέγε ergänzen kann; vgl. ἄπελϑε νῦν μοι, worauf erwidert wird μή· ἀλλά μοι δός, nicht doch! mit nichten! Ar. Ach. 434; Eur. Ion 1225. – 2) Aufforderung Etwas nicht zu thun; – a) bei der ersten Person plur. conj., als hortativus, wo ebenfalls nie οὐ steht, sowohl bei praes., als bei aor. mit ähnlichem Unterschiede, wie der unter 1) bemerkte; μὴ ἴομεν, ep. für ἴωμεν, laßt uns nicht gehen, Il. 12, 216 Od. 24, 462; μή οἱ χρήματ' ἔδωμεν, laßt uns ihm sein Vermögen nicht aufzehren, 16, 389; μὴ δοκῶμεν οὐκ ἀντιτίσειν αὖϑις, Soph. Ai. 1064; μήπω ἐκεῖσε ἴωμεν, Plat. Prot. 311 a; μὴ πρὸς ϑεῶν μαινώμεϑα, μηδὲ αἰσχρῶς ἀπολώμεϑα, laßt uns nicht rasend handeln, Xen. An. 7, 1, 29. – b) auch die erste Person >sing. u. plur. des conj. als dubitativus hat μή bei sich, πῶς λέγεις; μὴ ἀποκρίνωμαι ὧν προεῖπες μηδέν; soll ich etwa Nichts antworten? worin liegt »du verbietest mir also zu antworten«, Plat. Rep. I, 337 b; πότερον βίαν φῶμεν εἶναι ἢ μὴ φῶμεν; sollen wir sagen oder nicht? Xen. Mem. 1, 2, 45. – So auch elliptisch, ἄρχοντές εἰσιν, ὥςτ' ὑπεικτέον· τί μή; warum nicht? sc. ὑπείκωμεν, Soph. Ai. 653. Vgl. unten 10. – 3) beim optat. zum Ausdruck des verneinenden Wunsches; μὴ τοῦτο φίλον Διῒ πατρὶ γένοιτο, Od. 7, 316, das möge nicht dem Vater Zeus gefallen; μὴ γὰρ ὅγ' ἔλϑοι ἀνήρ, 1, 403; μὴ τοῦτο ϑεὸς τελέσειεν, nicht möge dies ein Gott erfüllen, 20, 344, vgl. Il. 16, 30 Od. 12, 106; ὃ μὴ γένοιτο, was nicht geschehen möge, Aesch. Spt. 5; ἃ μὴ κράνοι τύχη, 408; εἴϑε μήποτε γνοίης, Soph. O. R. 1068; μὴ νῦν ὀναίμην, 644; μή γ' ἐκμάϑοις ποϑοῦσα, Trach. 142; ὃ μή ποτε γέ. νοιτο, Plat. Legg. XI, 918 d; μή πως ἐγὼ ὑπὸ Μελήτου τοσαύτας δίκας φύγοιμι, Apol. 19 c; ὑμῖν δὲ τοιοῦτο μὲν οὐδὲν οὔτ' ἦν, μήτε γένοιτο τοῦ λοιποῦ, es war nicht und möge auch in Zukunft nicht sein, Dem. 19, 149, vgl. 8, 51. 68. Vgl. noch δὸς μὴ Ὀδυσσῆα οἴκαδ' ἱκέσϑαι, Od. 9, 530, verleihe, daß er nicht zurückkommt. Soll die Unmöglichkeit der Erfüllung des Wunsches ausgedrückt werden, so steht der indic. des Nichtwirklichen, μὴ ὄφελες λίσσεσϑαι, Il. 9, 698; aber auch als Aussage betrachtet, πῶς οὐκ ὄφελον Τρώεσσι – κακὰ ῥάψαι, 18, 367; μή ποτ' ὤφελον λιπεῖν τὴν Σκῦρον, hätte ich doch niemals Skyrus verlassen, Soph. Phil. 957, vgl. Tr. 993; εἴϑ' ἐξ ἀγῶνος τήνδε μὴ 'λαβές ποτε, Eur. Alc. 1054, hättest du sie doch nie gewonnen. – 4) Auch bei der Versicherung durch einen Schwur, daß Etwas nicht geschehen werde, liegt in der Seele des Schwörenden der Wunsch, daß es nicht eintrete, u. die Absicht es zu verhindern, daher μή, oft mit μήν oder μέν, mit dem int. aor., ἀλλ' ὄμοσον μὴ μητρὶ φίλῃ τάδε μυϑήσασϑαι, schwöre mir, daß du es nicht sagen willst, es nicht zu sagen, Od. 2, 373; ὄμνυϑι μὴ μὲν ἑκὼν τὸ ἐμὸν δόλῳ ἅρμα πεδῆσαι, Il. 23, 585, vgl. 9, 261 Od. 4, 254; ἐμεῦ δ' ἕλετο μέγαν ὅρκον μὴ πρὶν σοὶ ἐρέειν, Od. 4, 747; Pind. ἀπομνύω μὴ τέρμα προβὰς ὄρσαι, N. 7, 71; c. inf. fut., ἴστω νῦν τόδε Γαῖα – μή τι σοὶ αὐτῷ πῆμα κακὸν βουλευσέμεν ἄλλο, Od. 5, 187; sogar der indic. steht zum Ausdruck der größern Zuversicht, fut., Il. 10, 330, ἴστω νῦν Ζεύς, μὴ μὲν τοῖς ἵπποισιν ἀνὴρ ἐποχήσεται, Keiner soll und wird den Wagen besteigen; u. praes., ἴστω νῦν τόδε Γαῖα –, μὴ δι' ἐμὴν ἰότητα Ποσειδάων πημαίνει Τρῶας, 15, 41; vgl. Ar. μὰ τὴν Ἀφροδίτην, – μὴ 'γώ σ' ἀφήσω, Eccl. 999; auffallender c. aor., μὰ γῆν –, μὴ 'γὼ νόημα κομψότερον ἤκουσά πω, Av. 195, wo die Betheuerung nur die subjective Ansicht hervorheben u. bekräftigen soll. – 5) Zum Ausdruck einer verneinten Absicht oder Verhütung steht immer μή, also – a) nach den Absichtspartikeln ἵνα, ὅπως, ὄφρα u. ä., Hom. u. Folgde überall, z. B. ὡς μὴ γένωμαι δμωΐς, Aesch. Suppl. 330, ὅπως μὴ πείσεταί τις, Ch. 263. – b) auch allein, damit nicht, mit derselben Construction, welche die Absichtspartikeln haben, also mit dem conj., Hom. u. Folgde; προπέμπετ' ἐς δόμους μὴ καὶ πατρὸς κακοῖσι πρόςϑηται κακόν, Aesch. Ag. 921; πρὸς κέντρα μὴ λάκτιζε μὴ πταίσας μογῇς, 1607; auch nach dem imper. aor., ἀπόστιχε, μή σε νοήσῃ Ἥρη, Il. 1, 522, vgl. 587. 4, 37. 16, 545 Od. 15, 278; πέμψον μὴ καὶ λάϑῃ με προςπεσών, Soph. Phil. 46, öfter; auch in der Frage, ἦ μὴ μίασμα τῶν φυτευσάντων λάβῃς; etwa damit du nicht befleckt werdest? Soph. O. R. 1012; c. optat. nach einem vorausgehenden Präteritum, δοάσσατο κέρδιον εἶναι, λίσσεσϑαι – μή οἱ γοῠνα λαβόντι χολώσαιτο, Od. 6, 145; κλισμὸν ϑέτο ποικίλον ἔκτοϑεν ἄλλων – μὴ ξεῖνος – δείπνῳ ἀδδήσειεν, 1, 133; Folgde. Auch c. indic. fut., ὥςτ' εἰκὸς ἡμᾶς μὴ βραδύνειν ἔστ' ἐπαναμενούσας – μὴ καί τις ἡμᾶς ὄψεται, Ar. Eccl. 495, wo darauf folgt χἡμῶν ἴσως κατείπῃ, s. auch unten 6). – 6) Bei den Verbis des Fürchtens drückt der Grieche zugleich den Wunsch aus, daß das befürchtete Uebel abgewendet werde, und läßt daher darauf gewöhnlich μή folgen, in derselben Construction, wie unter 5, also c. conj., δείδοικα μή σε παρείπῃ, Il. 1, 555, wo wir sagen »ich fürchte, daß er dich überredet«; der Grieche denkt »ich fürchte und wünsche zugleich, daß er dich nicht überrede«; dah. ich fürchte, daß dies nicht geschieht, heißt δέδοικα μὴ οὐ γένηται, eigtl.: ich fürchte und wünsche zugleich, daß das Nichtgeschehen nicht eintreten möge, d. i. ich wünsche, daß es geschieht, wie der Lateiner geradezu vereor ut fiat sagt für vereor, ne non fiat; τοῦτο αἰνῶς δείδοικα, μή οἱ ἀπειλὰς ἐκτελέσωσι ϑεοί, ich fürchte, daß die Götter ihm die Drohungen vollenden, Il. 9, 244; νῦν δὲ τρέω μὴ τελέσῃ Ἐρινύς, Aesch. Spt. 773; φρὴν ἀμύσσεται φόβῳ, μὴ πόλις πύϑηται, Pers. 117; δεινῶς ἀϑυμῶ μὴ βλέπων ὁ μάντις ᾖ, Soph. O. R. 747; οὐδὲν δεινὸν μὴ φοβηϑῇ, ὅπως μὴ οὐδὲν ἔτι οὐδαμοῦ ᾖ, Plat. Phaed. 845; δέδοικά σ', ὦ πρεσβῦτα, μὴ πληγῶν δέῃ, Ar. Nubb. 493; Eccl. 338; nach einem Präteritum mit dem optat., ἐμὲ δὲ χλωρὸν δέος ᾕρει, μή μοι Γοργείην κεφαλὴν – πέμψειεν, Od. 11, 634; ταρβήσας δ' ἑτέρωσε βάλ' ὄμματα, μὴ ϑεὸς εἴη, 16, 179, vgl. Il. 14, 261. 21, 329; Tragg. u. in Prosa überall, doch tritt auch in der den Griechen so geläufigen lebhaften Darstellungsweise nach einem Präteritum der conj. ein, anschaulicher in die auf die Gegenwart bezügliche Rede übergehend, φοβηϑείς, μὴ λοιδορία γένηται πάλιν, κατεπράϋνον αὐτόν, Plat. Euthyd. 288 b, wo keinesweges mit Heindorf γένοιτο zu ändern, sondern die Sache so dargestellt ist, als wenn der Streit wirklich schon eintrete: ich fürchtete, nun kommt es zu Schmähungen; daher steht auch conj. u. optat. neben einander, δίε ποιμένι λαῶν, μή τι πάϑῃ (Bekk. πάϑοι), μέγα δέ σφεας ἀποσφήλειε πόνοιο, Il. 5, 567, wo der conj. die als bestimmt angesehene Folge ausdrückt, der optat. die, welche möglicher Weise noch eintreten kann, womit man etwa Her. 1, 196 vergleiche, ἄλλο δέ τι ἐξευρήκασι γενέσϑαι, ἵνα μὴ ἀδικοῖεν αὐτὰς μηδ' ἐς ἑτέρην πόλιν ἄγωνται, u. Plat. Phaed. 88 c, ἡμᾶς πάλιν ἐδόκουν ἀναταράξαι καὶ εἰς ἀπιστίαν καταβαλεῖν, μὴ οὐδενὸς ἄξιοι εἶμεν κριταί, ἢ καὶ τὰ πράγματα ἄπιστα ᾖ, nach der Lesart aller mss. – Eben so werden die Verba sichhüten, sich vorsehen construirt, wo auch wir daß nicht sagen, τούτου φυλάσσου μή ποτ' ἀχϑεσϑῇ κέαρ, Aesch. Prom. 390; Suppl. 493; εὐλάβειαν ἔχων μή τι γένος ἀϊστωϑείη, Plat. Prot. 321 a; φύλαττε γάρ με, μή πη παρακρούσωμαί σε, Crat. 393 c; – so nach ὑποπτεύω, Xen. Hell. 6, 2, 31 An. 3, 1, 5; vgl. Thuc. 7, 50. – Es folgt aber auch der indic., – a) futuri, der die sichere Ueberzeugung ausdrückt, daß das gefürchtete Uebel wirklich eintreten wird, φοβοῠμαι δὲ μή τινας ἡδονὰς ἡδοναῖς εὑρήσομεν ἐναντίας, Plat. Phil. 13 a, wie φοβερόν, μὴ σφαλεὶς τῆς ἀληϑείας κείσομαι, Rep. V, 451 a, obgleich hier, wie bei Ar. Eccl. 486, περισκοπουμένη μὴ ξυμφορὰ γενήσεται τὸ πρᾶγμα, μή auch durch »ob nicht« übersetzt werden kann. Vgl. noch ὅρα μὴ δεήσει, Xen. Cyr. 4, 1, 18. Beide Constructionen vrbdt Aesch. φρὴν ἀμύσσεται φόβῳ – μὴ πόλις πύϑηται – καὶ τὸ πόλισμ' ἀντίδουπον ἔσσεται, Pers. 115 ff. – bl aor., wo auch μή als Fragepartikel gefaßt werden kann, δείδω μὴ δὴ πάντα νημερτέα εἶπεν, Od. 5, 300, ich fürchte, daß sie Alles wahrhaft gesprochen hat, d. i. ich weiß nicht, ob sie nicht wirklich wahr gesprochen hat; vgl. φοβούμεϑα, μὴ ἀμφοτέρων ἅμα διημαρτήκαμεν, Thuc. 3, 53; δέδοικα, μὴ λελήϑαμεν ὥσπερ οἱ δανειζόμενοι ἐπὶ πολλῷ ἄγοντες, Dem. 19, 96. – Uebh. steht μή gew. beim inf. nach allen Verbis, welche ein Verhindern, Abhalten, Zweifeln, Leugnenn. vgl. ausdrücken, wo uns das μή gew, überflüssig erscheint u. nicht übersetzt wird, der Grieche aber die Absicht, daß Etwas nicht geschehen solle, dadurch bestimmter ausdrückt, Ἀριστόδικος ἔσχε μὴ ποιῆσαι ταῦτα Κυμαίους, er hielt sie ab, dies zu thun, daß sie dies nicht thäten, Her. 1, 158, wie Thuc. ἀπέσχοντο μὴ ἐπὶ τὴν ἑκατέρωνγῆν στρατεῠσαι, 5, 25. Vgl. ϑνητοὺς ἔπαυσα μὴ προδέρκεσϑαι μόρον, Aesch. Prom. 248, ich brachte es dahin, daß die Menschen aufhörten, ihr Geschick vorauszusehen; ὅδε Καδμείων ἤρυξε πόλιν μὴ νατραπῆναι, Spt. 1068; εἶργε μὴ πλέον φέρειν, Ag. 998, wie Eur. νόμων γραφαὶ εἴργουσι χρῆσϑαι μὴ κατὰ γνώμην τρόποις, Hec. 867; u. Thuc., τῆς ϑαλάσσης εἶργον μὴ χρῆσϑαι τοὺς Μιτυληναίους, 3, 6; u. Plat., ἃ εἶργε μὴ βλαστάνειν, Phaedr. 251 b; so φείδεσϑαι, Rep. IX, 574 b, ἀφιέναι, V, 451 b; ἀπεῖπε μὴ διάγειν, Xen. An. 7, 2, 12, wie Her. ἀπηγόρευε μὴ στρατεύεσϑαι, eigtl. er verbot ihnen, daß sie nicht zu Felde ziehen sollten, d. i. er verbot ihnen zu Felde zu ziehen, 8, 116, vgl. 3, 128; ἀπέλεγόν τινες αὐτῷ μὴ ἰέναι πάντας, Xen. An. 2, 5, 29, vgl. Hell. 2, 2, 19; ὁ νομοϑέτης ἀπεῖπε τῷ ποιητῷ αὐτῷ ὄντι ποιητὸν υἱὸν μὴ ποιεῖσϑαι, Dem. 44, 64; – ἀπηγόρευες ὅπως μὴ τοῦτο ἀποκρινοίμην, Plat. Rep. I, 539 a, du verbotest, dies zu antworten; – ἀπ εκρύπτετο μὴ καϑ' ἡδονὴν ποιεῖν, Thuc. 2, 53; ἀποκωλῦσαι τοὺς Ἕλληνας μὴ ἐλϑεῖν εἰς τὴν Φρυγίαν, Xen. An. 6, 2, 24; τί μέλλομεν μὴ πράσσειν κακά, Eur. Med. 1243, was zögern wir zu thun, daß wir nicht thun; Ar. ἐμποδὼν ἡμῖν γένηται, τὴν ϑεὸν μὴ ξελκύσαι, Pax 315; – ὁ μὲν ἀπέγνω μὴ βοηϑεῖν, Dem. 15, 9; ἔξαρνος ἦν μὴ ἀποκτεῖναι Σμέρδιν, er leugnete, den Smerdis getödtet zu haben, Her. 3, 66; ήρνοῦντο μὴ αὐτόχειρες γενέσϑαι, sie leugneten, Thäter zu sein, Xen. Hell. 7, 3, 7; μὴ λαβεῖν ἐξαρνούμενος, Dem. 27, 16, u. ib. 15, ἠμφεσβήτησε μὴ ἔχειν, ἀπομόσας ἦ μὴν μὴ εἰδέναι, nachdem er abgeschworen, es zu wissen, Plat. Legg. XI, 936 e. – So auch ἀπολύεσϑαι τοῦ μὴ κακῶς ἔχειν, Plat. Legg. 637 c; ῥύεσϑαι τοῦ μὴ κατακαυϑῆναι, Her. 1, 86. – Vgl. hierüber und über das Folgende Buttmann exc. XI zu Dem. Md. – Zu einem solchen inf. tritt auch der Artikel, καὶ πάρος ἀπέφυγε τὰ σφῷν τὸ μὴ πιτνεῖν κακῶς, Soph. O. C. 1737; ὁ ἀσκὸς δύο ἄνδρας ἕξει τοῦ μὴ καταδῦναι, Xen. An. 3, 5, 11; μικρὸν ἐξέφυγε τοῦ μὴ καταπετρωϑῆναι, 1, 3, 2. – Aesch. ἵμερος ϑέλξει τὸ μὴ κτεῖναι σύνευνον, Prom. 867, ἄκος δ' οὐδὲν ἐπήρκεσαν τὸ μὴ πόλιν μὲν ὥςπερ οὖν ἔχει παϑεῖν, Ag. 1144, welche Stellen man durch ein ausgelassenes ὥστε zu erklären pflegt, wo aber die verneinende Absicht ausgedrückt ist; χαλᾷς τὸ μή γ' ἕπεσϑαι, Eum. 211; ἐξομεῖ τὸ μὴ εἰδέναι, Soph. Ant. 535; u. zum Ausdruck eines bestimmten Verbotes, φασὶν ἐκκεκηρῦχϑαι τὸ μὴ τάφῳ καλύψαι, 27. Auch in Prosa, τέως μὲν οἷοί τε ἦσαν κατέχειν τὸ μὴ δακρύειν, Plat. Phaed. 117 d, sie konnten das Weinen zurückhalten, sie konnten an sich halten, daß sie nicht weinten, vgl. Parm. 147 a Phil. 15 a; τὸ μὴ οὐχ ἡδέα εἶναι τὰ ἡδέα λόγος οὐδεὶς ἀμφισβητεῖ, Keiner zweifelt, daß etwa das Angenehme etwas nicht Angenehmes sei, eigtl.: u. meinet, daß das Angenehme nicht etwas nicht Angenehmes sei, Phil. 13 a; vgl. Soph. 219 e; οὐκ ἀπεσχόμην τὸ (v. l. τοῦ) μὴ οὐκ ἐπὶ τοῦτο ἐλϑεῖν ἀπ' ἐκείνου, Rep. I, 354 b; Crit. 43 c (vgl. unter 8). – 7) In allen Conditionalsätzen steht μή, also – a) nach εἰ, ἐάν und den mit ἄν zusammengesetzten ἐπειδάν u. ä., wofür sich Beispiele von Hom. an überall finden (vgl. auch oben εἰ μή); λώβη τάδε γ' ἔσσεται – εἰ μή τις Δαναῶν νῦν Ἕκτορος ἀντίος εἶσιν, Il. 7, 97; ἐὰν μή τις τύχῃ ἰατρικὸς ὤν, Plat. Prot. 313 e. – Bezieht sich aber die Negation auf ein einzelnes Wort, das objectiv verneint wird, so tritt auch hier οὐ ein, wobei der Nachdruck auf nichtzu legen ist, εἰ δέ τοι οὐ δώσει ἑὸν ἄγγελον, wenn er ihn dir nicht geben wird, vorenthalten wird, Il. 24, 296; γιγνώσκεις τόδε, ὡς πᾶς τις αὑτὸν τῶν πέλας μᾶλλον φιλεῖ, εἰ τούςδε γ' εὐνῆς οὕνεκ' οὐ στέργει, Eur. Med. 87, wenn er diese nicht liebt, d. h. wenn er lieblos gegen sie ist, wo μισεῖ zu stark erscheinen würde; εἰ μὲν οὖν οὐ πολλοὶ ἦσαν, d. i. wenn es wenige wären, Lys. 13, 62; so bes. bei φημί u. ἐάω, ἐάν τε οὐ φῆτε, ἐάν τε φῆτε, mögt ihr es leugnen oder gestehen, Plat. Apol. 25 c; ἐὰν μὲν οὖν φάσκῃ Φρύνιχον ἀπ οκτεῖναι, καὶ τοῦτον τιμωρεῖσϑε· ἐὰν δ' οὐ φάσκῃ, ἔρεσϑε αὐτὸν, διότι φησὶν Ἀϑηναῖος ποιηϑῆναι· ἐὰν δὲ μὴ ἔχῃ ἀποδεῖξαι –, Lys. 13, 76, wo ἐὰν μὴ φάσκῃ nicht gesagt werden könnte, denn verhört muß der Angeklagte antworten, entweder eingestehen oder leugnen; in letzterm Falle aber kann man annehmen, daß er es nicht beweisen kann; εἰ δ' οὐκ ἠϑελήσαμεν, wenn wir uns weigerten, Thuc. 3, 55; οὐκ ἄρα ἔτι μαχεῖται, εἰ ἐκ ταύταις οὐ μαχεῖται ταῖς ἡμέραις, wenn er nicht kämpfen, d. i. den Kampf vermeiden wird, Xen. An. 1, 7, 18; u. natürlich da, wo ein solcher Satz mit εἰ nur eine andere Form für einen Aussagesatz ist, so nach ϑαυμάζω, δεινὸν ἂν εἴη, εἰ οὐ, wo wir geradezu mit daß übersetzen können, Her. 7, 9; Thuc. 1, 121; vgl. noch οὐδὲν ἴσον ἐστίν, εἴ γε ἀφ' ἡμῶν τῶν ἐν μέσῳ οὐδεὶς οὐδέποτε ἄρξεται, Xen. Cyr. 2, 2, 3, denn das erscheint dem Sprechenden als etwas Factisches, da immer von dem Ersten oder dem Letzten angefangen ist. – b) nach Relativisu. Zeitpartikeln, wenn sie eine Annahme oder einen allgemeinen Fall ausdrücken, also nach ὃς ἄν c. conj. u. ähnlichen; εἴ τίς σε διδάξειεν ἃ μὴ τυγχάνεις ἐπιστάμενος, Plat. Prot. 318 b; u. so oft λέγειν ἃ μὴ δεῖ, was man nicht sagen sollte, Soph. Phil. 579. 897 u. sonst; μὴ δρᾶν ἃ μὴ χρῄζεις, O. C. 1177; ἐπεὶ εἶδε κρύψασ' ἑαυτὴν ἔνϑα μή τις εἰςίδοι, Trach. 899; οἳ ἂν μὴ εὑρεϑῶσιν, Thuc. 2, 34; ἐπεὶ μὴ ἀντανάγοιεν, 8, 38; bes. nach ὅςτις, τίς ταῦτ' ἄν, ὅςτις μὴ 'ξ ἀλαστόρων νοσοῖ, ἕλοιτο, Soph. Tr. 1235; ἐπνίγετο, ὅςτις μὴ ἐτύγχανεν ἐπιστάμενος νεῖν, Xen. An. 5, 7, 25, jeder welcher, oder wenn er nicht schwimmen konnte, ertrank; und nach ὅσος, ὅσοι μὴ εἰς τὴν ϑάλασσαν κατέφυγον, κατελεύσϑησαν, 5, 7, 2; ὅσον μὴ ἀνάγκη μετέχειν αὐτῶν, Plat. Phaed. 64 d 83 a, sofern nicht, außer, vgl. Xen. An. 5, 3, 1; dagegen bei vorausgehendem πάντες, wo ὅσοι einfach erklärend ist, οὐ steht Il. 2, 143. Daher ist auch Plat. Men. 85 c richtig, τῷ οὐκ εἰδότι ἄρα περὶ ὧν ἂν μὴ εἰδῇ ἔνεισιν ἀληϑεῖς δόξαι περὶ τούτων ὧν οὐκ οἶδεν, vgl. ib. e, εἰ δὲ μὴ ἐν τῷ νῦν βίῳ λαβὼν οὐκ ᾔδει τοῦτο, δῆλον ὅτι ἐν ἄλλῳ τινὶ χρόνῳ εἶχε. – c) eben so bei Participien, wenn diese für einen Conditionalsatz oder einen allgemeinen Relativsatz stehen, wogegen οὐ steht, wenn sie für einen Zeit- oder Erklärungssatz stehen, eben so wie bei den die Stelle eines indirecten Satzes vertretenden nach den Verbis der Wahrnehmung und des Wissens, wie ᾔδει γὰρ καὶ ἐμὲ οὐκ ἄπειρον ὄντα, Xen. An. 5, 6, 29; Thuc. 1, 102. 6, 64 u. A.; selten tritt hier ein anders begründetes μή ein, ἴσμεν μὴ ἂν ἧττον ὑμᾶς λυπηροὺς γενομένους τοῖς ξυμμάχοις, Thuc. 1, 76; u. καὶ τήνδε δείξω μὴ λέγουσαν ἔνδικα, Eur. Troad. 977. Dagegen tritt regelmäßig μή auch hier ein, wenn das regierende Verbum in einer μή verlangenden Construction steht, ἢν εὑρεϑῇς ἐς τήνδε μὴ δίκαιος ὤν, Soph. Trach. 411; οἳ ἂν δῆλοι ὦσι μὴ ἐπιτρέψοντες, Thuc. 1, 71; ὅσοι ξυνῄδεσαν ἑαυτοῖς μὴ ὄντες τοιοῦτοι, Xen. Hell. 2, 3, 12; ἐάν τι τοιοῦτον αἴσϑῃ σεαυτὸν μὴ εἰδότα, Cyr. 5, 1, 17. – Aber dem Vorigen entsprechen folgende Beispiele: ἐδόκει καὶ πρότερον πολλὰ ἤδη ἀληϑεῦσαι, τὰ ὄντα τε ὡς ὄντα καὶ τὰ μὴ ὄντα ὡς οὐκ ὄντα, Xen. An. 4, 4, 15, was aufgelös't sein würde: ἃ ἂν μὴ ᾖ – ὅτι οὐκ ἔστι, wie es Plat. Charmid. 175 c heißt: ἵνα γένοιτο ὁ σώφρων ἐπιστήμων ὧν τε οἶδεν, ὅτι οἶδεν, καὶ ὧν μὴ οἶδεν, ὅτι οὐκ οἶδε; ἐπηρώτα τὸν ϑεόν, εἰ ὁσίως ἂν ἔχοι αὐτῷ μὴ δεχομένῳ τὰς σπονδάς, Xen. Hell. 4, 7, 2, falls er nicht annehmen sollte; vgl. Thuc. 1, 38; Πάρις δ' ἔγημε τὴν Διός· γήμας δὲ μή, σιγώμενον τὸ κῆδος εἶχεν ἐν δόμοις, wenn er nicht geheirathet hätte, Eur. Troad. 412; vgl. Dem. 18, 34. Daher bei gen. abs., die gewöhnlich eine einfache Zeitbestimmung ausdrücken, οὐ steht, aber Her. 9, 9 Ἀϑηναίων ἡμῖν ἐόντων μὴ ἀρϑμίων, μεγάλαι κλισιάδες ἀναπεπτέαται; vgl. Dem. 8, 15. – Vgl. noch εἰς τόδ' ἥξεις μὴ λέγων γε τοὔνδικον, Soph. O. R. 1154, vgl. 77. 1110; κἀμοῦ μὴ παρόντος οἶδ' ὅτι τοὐμὸν φυλάξει σ' ὄνομα, O. C. 672, d. i. ἐὰν μη παρῶ. – d) eben so ist das oft bei Substantivenn. Adjectiven alleinstehende μή zu fassen, δίκαια καὶ μὴ δίκαια, Aesch. Ch. 76, = ἃ ἂν μὴ δίκαια ᾖ, u. in sofern unterschieden von οὐ δίκαια = ἄδικα; εἰς τὸ μὴ τελεςφόρον, Ag. 972; ὅτῳ τὸ μὴ καλὸν ξύνεστι, Soph. Ant. 368, wie das Participium mit dem Artikel, δρᾶν τὰ μὴ προςεικότα, Phil. 891; δῆμον καὶ μὴ δῆμον, Plat. Legg. VI, 759 b; οὔϑ' ὡς ἀρχὰς οὔϑ' ὡς μή, 768 c; τῶν μὴ ἀκοῶν, Charmid. 167 d; καὶ τόδε δεῖ σκοπεῖν, ὅταν κρίνειν μέλλῃς φιλόσοφόν τε καὶ μή, sc. φιλόσοφον οὖσαν, Rep. VI, 486 a. Vgl. οὐκ οἶδα· δεινὸν δ' ἐστὶν ἡ μὴ ἐμπειρία, wenn man unerfahren ist, Ar. Eccl. 115; ἐς μὲν ἀκρόασιν τὸ μὴ μυϑῶδες αὐτῶν ἀτερπέστερον φανεῖται, Thuc. 1, 22; ἔστι τὸ μὲν ϑεοῖς προςφιλὲς ὅσιον, τὸ δὲ μὴ προςφιλὲς ἀνόσιον, Plat. Euthyph. 6 e; Parmenid. 146 d, wo τὰ μὴ ἓν ὄντα dem ὅσα μὴ ἕν ἐστι entspricht; vgl. noch οἱ πελταστικοὶ ἢ οἱ μή, Prot. 350 a. – 8) Bei dem Infinitiv steht μή (s. oben 6), – a) zum Ausdruck einer Forderung nach κελεύω, δέομαι, βούλομαι, ἐϑέλω u. ä., wofür sich Beispiele überall finden. Eben so nach λέγω u. ä., λέγω κατ' ἄνδρα, μὴ ϑεὸν σέβειν ἐμέ, Aesch. Ag. 899; αὐδῶ σε μὴ περισσὰ κηρύσσειν ἐμοί, Spt. 1034; ἔλεγε μὴ ϑύειν, er sagte, sie sollten nicht opfern, Xen. An. 2, 7, 4; προλέγουσιν ἅπασι μηδ' ὁτιοῦν ἐκείνω διδόναι, Dem. 8, 27, sie sagen Alle, man sollte Jenem Nichts geben; ein indirecter Aussagesatz aber wird immer mit οὐ construirt, welches natürlich auch immer bei ὅτι steht; Thuc. 2, 5 vrbdt daher λέγοντες, ὅτι οὔτε ὁσίως δράσειαν, – τά τε ἔξω ἔλεγον αὐτοῖς μὴ ἀδικεῖν, sie hätten nicht gottesfürchtig gehandelt und sie sollten nicht unrecht thun; so διανοοῦνται, οὐ τὴν ἐπιστήμην τοῦ ἀνϑρώπου ἄρχειν, sie meinen, Plat. Prot. 352 b; aber διενενόητο εἰς τὸ στρατόπεδον μηκέτι ἐλϑεῖν, er hatte vor, wollte nicht mehr kommen, Xen. An. 5, 7, 15. – Auch nach den Verbis, die ein Versprechen, Verabreden, Hoffen u. vgl. ausdrücken, steht μή beim inf., weil hier die Negation immer nur subjectiv aufzufassen ist; ἐκόμπασε, μηδ' ἂν τὸ πῦρ νιν εἰργάϑειν Διός heißt es vom Kapaneus, Eur. Phoen. 1190, er prahlte, er verhieß drohend, auch Zeus' Blitzstrahl solle ihn nicht abhalten; aber Aesch. Spt. 412 ist von demselben gesagt φησὶν οὐδὲ τὴν Διὸς ἔριν σχεϑεῖν, als bestimmte Aussage gefaßt; vgl. Plat. Prot. 319 b; Xen. Mem. 3, 6, 38 Cyr. 2, 4, 23; Thuc. 3, 32. So hat οἴομαι, νομίζω gew. den inf. mit οὐ bei sich, wenn sie aber die Nebenbedeutung von besorgen, argwöhnen haben, auch μή, wie νομίσαντες μὴ ἂν ἔτι ἱκανοὶ γενέσϑαι κωλῦσαι τὸν τειχισμόν, Thuc. 6, 102; ἐνόμιζον αὐτὸν τὴν πόλιν μὴ βούλεσϑαι μᾶλλον ἢ μὴ δύ νασϑαι ἑλεῖν, Xen. Hell. 3, 2, 27. Häufig πιστεύειν mit folgendem μή, Xen. Cyr. 1, 5, 13 An. 1, 9, 8; Andoc. 1, 2. – b) zum Ausdruck der Folgenach ὥς τε, während ὥςτε c. indic. u. optat. mit οὐ verbunden wird, μέγας τις ἦλϑε δαίμων, ὥςτε μὴ φρονεῖν καλῶς, Aesch. Pers. 711; Eum. 290; ἄνδρες εἰσὶν ὥςτε μὴ σπάνιν ἔχειν, Soph. Phil. 1460, öfter; in Prosa, ὥςτε μηδὲν δεινὸν πάσχειν, Plat. Prot. 317 d, öfter (vgl. auch μὴ οὐ); ὥςτε πολέμου μὲν μηδὲν ἔτι ἅψασϑαι μηδετέρους, Thuc. 5, 14; Xen. u. Folgde. – c) ein mit dem Artikel verbundener, dadurch substantivisch gewordener Infinitiv wird immer durch μή negirt, πάντ' ἐκπορίζει πλὴν τὸ μὴ νοσεῖν ἐμέ, Soph. Phil. 299, ἐν τῷ μὴ δύνασϑαι μήϑ' ὁρᾶν, O. C. 497; τὸ μὴ μαϑεῖν σοι κρεῖσσον ἢ μαϑεῖν τόδε, Aesch. Prom. 627, vgl. Eum. 719; ἡ τῶν παίδων ἀρχὴ τὸ μὴ ἐᾶν ἐλευϑέρους εἶναι, Plat. Rep. IX, 590 c; so oft auch τοῦ μὴ λύειν ἕνεκα τὰς σπονδάς, Thuc. 1, 45 u. A.; auch ohne ἕνεκα, οἱ οἰνοχόοι ἐγχεάμενοι καταῤῥοφοῦσι, τοῦ δή, εἰ φάρμακα ἐγχέοιεν, μὴ λυσιτελεῖν αὐτοῖς, damit es ihnen nichts nütze, Xen. Cyr. 1, 3, 9; ἐὰν δύναμιν παρασκευάσηται τοῠ μὴ ἀδικεῖσϑαι, Plat. Gorg. 509 d; oft bei Dem. u. Sp. – 9) An die Construction der Verba des Fürchtens(s. 6) schließt sich die mit ὅρα μή, siehe wohl zu, hüte dich, daß nicht, mit denselben Modis, wie jene verbunden, aber auch, da das μή hier eine Frage ausdrückt u. durch ob nicht übersetzt werden, die indirecte Frage aber im Griechischen den indicat. haben kann, mit dem indicat. aller Tempora verbunden, so daß man gew. unterscheidet ὅρα μὴ ᾖ, yide ne sit, ὅρα μὴ ἔστι, vide num sit; ὅρα μὴ πῆμα σαυτῇ καὶ μετάγνοιαν τιϑῇς, Soph. El. 571; ὅρα κακῶς πράσσοντε μὴ μείζω κακὰ κτησώμεϑα, 991; ὅρα καϑ' ὕπνον μὴ κατακλιϑεὶς παρῇ, Phil. 30, sieh zu, daß er nicht etwa schläft, so viel wie »er wird doch nicht schlafen?« Hierauf führt man diejenigen Verbindungen zurück, wo ohne ein voranstehendes Verbum der Art μή c. conj. praes. steht, μὴ ἀγροικότερον ᾖ τὸ ἀληϑὲς εἰπεῖν, gewöhnlich durch ein zu supplirendes ὅρα erklärt, es dürfte wohl zu grob sein, Plat. Gorg. 462 e; μὴ ἁπλοῦν ᾖ ὅτι, Theaet. 188 d; ἀλλὰ μὴ οὐχ οὗτοι ἡμεῖς ὦμεν, Conv. 194 c, wie ἀλλὰ μὴ οὐχ οὕτως ἔχῃ, es dürfte sich wohl nicht so verhalten, Crat. 436 b. Vergleicht man übrigens die unter 2) aufgeführten Fälle, so sieht man, daß die Ergänzung von ὅρα durchaus nicht nothwendig ist. – Daran reiht sich 10) der Fall, daß μή geradezu dazu dient, den in Form einer negativen Frage ausgedrückten Zweifel, der gewöhnlich auch den Wunsch enthält, daß es nicht so sein möge, zu bezeichnen, u. als ein Fragewort behandelt wird, wobei zu beachten, daß es gewöhnlich die Erwartung einer verneinenden Antwort ausdrückt, während auf eine Frage mit οὐ eine bejahende Antwort erwartet wird. So steht es – a) in directen Fragen; ἦ μή πού τινα δυςμενέων φάσϑ' ἔμμεναι ἀνδρῶν, Od. 6, 200, ihr meint doch wohl nicht, das sei einer von den Feinden? ἦ μήτις σευ μῆλα βροτῶν ἀέκοντος ἐλαύνει; ἦ μήτις σ' αὐτὸν κτεινῃ δόλῳ ἠὲ βίηφιν; 9, 405, worauf die Cyklopen Polyphem's Antwort Οὖτίς με κτείνει δόλῳ οὐδὲ βίηφιν erwarten, nur daß sie οὔτις verstehen; ἆρα μὴ διαβάλλεσϑαι δόξεις ὑπ' ἐμοῦ, Xen. Mem. 2, 6, 34; vgl. Plat. Crit. 44 d Parm. 163 c; bei den Attikern auch ohne eine andere Fragepartikel, μή πού τι προὔβης τῶνδε καὶ περαιτέρω; Aesch. Prom. 247, vgl. 961 Pers. 336; auch ὁ ναύτης ἆρα μὴ'ς πρῷραν φυγὼν πρύμνηϑεν εὗρε μηχανὴν σωτηρίας, Spt. 208; μή τι νεώτερον ἀγγέλλεις; Plat. Prot. 310 b, vgl. 332 c 351 c; μὴ οὖν ἐγὼ ληρῶ, Theaet. 163 a, öfter. – b) in indirecten Fragen; ὄφρ' ἴδωμεν μή τοι κοιμήσωνται, ob sie etwa schlafen, Il. 10, 98; οὐδέ τι ἴδμεν, μή πως μενοινήσωσι, ob nicht etwa, 10, 101; πειρώμενος ἔνϑα καὶ ἔνϑα, μὴ κέρας ἶπες ἔδοιεν, Od. 21, 394; εἰσόμεσϑα, μή τι καὶ κατάσχετον κρυφῇ καλύπτει καρδίᾳ, Soph. Ant. 1238; bes. nach ὁράω, ἀλλ' ὁρῶμεν μὴ Νικίας οἴεταί τι λέγειν, Plat. Lach. 196 o; ἀλλ' ὅρα, μὴ ἐκεῖνον κωλύει, Charmid. 163 a; ὅρα μὴ πολλῶν χειρῶν δεήσει, Xen. Cyr. 4, 1, 18; σκοπεῖτε, μὴ δόκησιν εἴχετ' ἐκ ϑεῶν, Eur. Hel. 119; ἀλλὰ σκοπεῖν δεῖ, μή τι λέγουσι, Plat. Phaedr. 260 a. – Auch εἰπέτω, μή τι ἄλλο λέγει, er soll sagen, ob er etwa meint, Plat. Phaedr. 273 a; ἐνϑυμοῦ, μή τι τότε γίγνεται ἄλλο, Theaet. 196 b; ἐκεῖνο ἐννοῶ, μὴ λίαν ἂν ταχὺ σωφρονισϑείην, Xen. An. 6, 1, 28. Daher es auch außer der Frage auf ähnliche Weise gebraucht dem deutschen vielleicht entspricht, ἀλλὰ μὴ τοῦτο οὐ καλῶς ὡμολογήσαμεν, aber wir haben vielleicht nicht recht zugegeben, Plat. Men. 89 c, vgl. Prot. 312 a.
Zu bemerken ist noch die Verdoppelung des μή in demselben Satze, die sich einzeln findet; so nimmt bei Hom. μηδέ ein vorausgegangenes μή auf, μή μνηστεύσαντες, μηδ' ἄλλοϑ' ὁμιλήσαντες ὕστατα καὶ πύματα νῦν ἐνϑάδε δειπνήσειαν, Od. 4, 684, wie μὴ τεχνησάμενος μηδ' ἄλλο τι τεχνήσαιτο, nicht nachdem er dies gefertigt hat, nicht möge er auch noch etwas Anderes fertigen, 11, 613; vgl. Hermann Vig. 796 u. Nitzsch zur ersteren Stelle.
Mit den Anfangsvocalen der darauf folgenden Wörter verschmilzt μή oft bei Dichtern. Ellendt lex. Soph. führt auf: μὴ ἐ wird μὴ', bes. häufig beim Augment, μὴ 'πόϑουν, μὴ 'δυνήϑημεν, Soph. Ai. 941. 1046; so auch μὴ 'κ u. μὴ 'ξ für μὴ ἐκ u. μὴ ἐξ; μὴ 'κλιπεῖν, 271; Phil. 465 El. 973; μή 'στι = μή ἐστι, El. 1250 u. öfter; μὴ 'πί, Phil. 991; μὴ 'πιχωρεῖν, Ant. 219; μὴ 'νδικον = μὴ ἔνδικον, O. R. 681; – μὴ εἰδέναι, μὴ εἰδότα sind dreisilbig zu sprechen, Soph. Tr. 320 O. C. 1157 u. öfter; – μὴ ἡμεῖς, Ar. Th. 542, μὴ εὐρύπρωκτος, Nubb. 1085, u. noch gewagtere finden sich bei den Komikern; – μὴ οὐ ist oft per synizesin einsilbig zu sprechen, Soph. O. R. 13. 221; μὴ οὐχί, O. C. 361. – Bei μή mit folgendem α schwankt der Gebrauch, es scheint aber eine Synizesis der Elision vorzuziehen.
Die Zusammensetzungen und Verbindungen von μή mit anderen Partikeln sind der Buchstabenfolge nach besonders aufgeführt, und sind immer die entsprechenden mit οὐ zu vergleichen.
-
45 ὁράω
ὁράω, bei Hom. theils zusammengezogen, ὁρῶ, ὁρᾷς, ὁρᾷ u. s. w., theils gedehnt, ὁρόω, ὁράᾳς u. s. w., ion. auch ὁρέω, ὁρέομεν, im praes. med. ὅρηαι (schlechter Acc. ὁρῆαι) wie von ὅρημαι, Od. 14, 343; impf. bei den Att. ἑώρων, perf. ἑώρᾱκα, bei den att. Dichtern gew. dreisylbig zu sprechen, weshalb auch ἑόρακα in diesem Falle geschrieben wird, Eur. Phoen. 1367; pass. ἑώρᾱμαι, u. aor. ἑωράϑην, nur bei Sp., u. adj. verb. ὁρατός, ὁρατέος. – Dazu gehört von ΟΠ fut. ὄψομαι u. aor. ὠψάμην, nur in der Form ὄψαιντο (vgl. Lob. Phryn. 734) vorkommend; perf. ὄπωπα, nur poetisch, aor. pass. ὤφϑην, u. fut. ὀφϑήσομαι; u. selten auch perf. pass. ὦμμαι, ὦφϑαι, adj. verb. ὀπτός, ὀπτέος; – u. von ΙΔ aor. εἶδον, inf. ἰδεῖν, part. ἰδών u. s. w., conj. auch ἴδωμι, Il. 22, 450, imper. nach Moeris ἰδέ, wie auch Plat. Phileb. 12 c accentuirt ist; med. εἰδόμην, ἰδέσϑαι (das perf. οἶδα s. oben unter ΕΙΔΩ); – sehen; absol., sehend sein, blicken, ὁ γὰρ οἶος ὃρα πρόσσω καὶ ὀπίσσω, Od. 24, 452 (s. ὀπίσω) ὡς ὁρᾶτε, Aesch. Prom. 677, u. sonst; auch ἴδοιτο πρευμενοῦς ἀπ' ὄμματος, Suppl. 207; ὀφϑαλμοῖς, Soph. Ai. 84; – ἔς τι, z. B. ἐς γε-νεὴν ὁρόων, Il. 10, 239; ἰδέσϑω δ' ἐς ὕβριν βρότειον, Aesch. Suppl. 97; πρὸς πρᾶγμα, 706; μηδὲν εἰς κεῖνόν γ' ὅρα, Soph. El. 913; φιλεῖ γὰρ πρὸς τὰ χρηστὰ πᾶς ὁρᾶν, 960; εἰς ἕν καὶ ἐπὶ πολλα, Plat. Phaedr. 266 b; ἧστο κάτω ὁρόων, Od. 23, 91; δεῠρο, Il. 17, 637; ἐς ἀλλήλους, auf einander blicken, 24, 633; vgl. Od. 5, 439. 18, 219. 19, 514. 20, 373, öfter; u. eben so im med., Hes. O. 536; κατ' αὐτοὺς αἰὲν ὅρα, er sah immer auf sie von oben herab, Il. 16, 646; κατὰ Τροίην, auf Troja herunter sehen, 24, 291; ἐπὶ πόντον, er sah über das Meer hin, 1, 350; oft ὀφϑαλμοῖσιν ἰδών, Hom.; – absolut braucht Hom. ὑπόδρα ἰδών, ἄντα, ἀχρεῖον ἰδών; – auch zusehen, sich vorsehen, sich hüten, besonders ὅρα, siehe wohl zu, ὅρα εἰ, siehe wohl zu, ob, Aesch. Prom. 946; ὅρα, εἴ τι ἄλλο λέγεις, Plat. Phaed. 118, öfter; ὁρᾶτε, Ar. Plut. 215; ὅρα, μή, hüte dich, Tragg. u. in Prosa (s. μή u. ὅπως); auch parenthetisch, ὁρᾷς, siehst du! καὶ νῦν γ' ὅτι Κλεισϑένη εἶδον, ὁρᾷς, διὰ τοῦτ' ἐγένοντο γυναῖκες, Ar. Nubb. 354, vgl. Thesm. 490. 496 Eccl. 104; ἀλλ' ὁρᾷς, δίκαια δοκεῖ λέγειν, d. i. offenbar scheint er zu sagen, Plat. Prot. 336 b, öfter; vgl. ὁρᾶτε γάρ, ἐπειδή –, Legg. III, 699 e; – c. acc., ὄφρα δέ μοι ζώει καὶ ὁρᾷ φάος ἠελίοιο, Il. 18, 61, öfter; ἄνδρ' ὁρόω κρατερώ, 5, 244; ὕβριν, Pind. P. 10, 36; Tragg. u. in Prosa, ὁρᾶτε δεσμώτην ἐμέ, Aesch. Prom. 119; – mit folgendem ὅτι, οὐχ ὁρᾷς, ὅτι ἥμαρτες; ibd. 259, vgl. 953, öfter; μὴ δῆτ' ἴδοιμι ταύτην ἡμέραν, Soph. O. R. 831, möchte ich diesen Tag nicht sehen, nicht erleben; ὁ πάνϑ' ὁρῶν χρόνος, 1213, öfter; – mit folgender indirecter Frage, οὐχ ὁράᾳς, οἷος κἀγὼ καλός τε μέγας τε, Il. 21, 108; ὅρα νυν, εἴ σοι ταῦτ' ἀρωγὰ φαίνεται, Aesch. Prom. 999; Eum. 137; τὰν Διὸς γὰρ οὐχ ὁρῶ μῆτιν ὅπᾳ φύγοιμ' ἄν, mit einer sehr geläufigen Umsetzung des Objects, ich sehe nicht, wie ich dem Rathschlusse des Zeus entfliehen könnte, Prom. 908; ἴδεσϑέ μ' οἷα πρὸς ϑεῶν πάσχω ϑεός, 92; ἴδεϑ' ὅπη προνέμεται Ἄρης, Soph. El. 1376; vgl. Plat. ὁρᾷς οὖν ἡμᾶς, ὅσοι ἐσμέν; Rep. I, 327 c; ὁρῶντας τοὺς στρατηγούς, οἷα πεπόνϑασιν, Xen. An. 3, 2, 8, was den Feldherren widerfahren ist, vgl. 4, 7, 11. 6, 2, 23; sehr gewöhnlich mit acc. u. partic. (statt des inf.), καπνὸν δ' οἶον ὁρῶμεν ἀπὸ χϑονὸς ἀΐσσοντα, den Rauch sich erheben sehen, Od. 10, 99; φίλον ἄνδρα διωκόμενον περὶ τεῖχος ὀφϑαλμοῖσιν ὁρῶμαι, Il. 22, 169; εἶπέ τιν' αὐτὸς ὁρᾶν αὐξομέναν, Pind. Ol. 7, 62; ὁρῶ κυροῦντα τόνδε τῶν ἐπαξίων, Aesch. Prom. 70; χλιδῶντας ὧδε τοὺς ἐμοὺς ἐγὼ ἐχϑροὺς ἴδοιμι, 975; ὁρῶ δὲ φεύγοντ' αἰετόν, Pers. 201; ἰδὼν τὸν ἄνδρα τόνδε κείμενον, da ich diesen Mann hier liegen sah, Ag. 1563, öfter; πολλὰ γάρ σε ϑεσπίζονϑ' ὁρῶ, Soph. O. C. 1512; οὐ γὰρ δίκαιά σ' ἐξαμαρτάνονϑ' ὁρῶ, Ant. 739; ἤδη γὰρ εἶδον πολλάκις καὶ τοὺς σοφοὺς λόγῳ μάτην ϑνήσκοντας, El. 62; ὁρῶ σε δεξιὰν κρύπτοντα χεῖρα, Eur. Hec. 343; ὁρῶ τοὺς οἰκοδόμους μεταπεμπομένους συμβούλους περὶ τῶν οἰκοδομημάτων, Plat. Prot. 319 b; ὡς εἶδε τὸν Κλέαρχον διελαύνοντα, Xen. An. 1, 5, 12; u. überall in Prosa, auch pass., ὅταν ὀφϑῶσι διαλεγόμενοι ἀλλήλοις, Plat. Phaedr. 232 a; Eur. I. T. 933. Auch auf leblose Dinge, wie bei uns, übertragen, ἦ πᾶσ' ἀνάγκη τήνδε τὴν στέγην ἰδεῖν τά τ' ὄντα καὶ μέλλοντα κακά; Soph. El. 1489; μηδ' ὄψεταί νιν φέγγος ἡλίου, wird ihn nicht anblicken, Trach. 603; u. gewagter, ὅσ' ἂν λέγωμεν, πάνϑ' ὁρῶντα λέξομεν, O. C. 74. – Hom. u. die folgdn Dichter haben oft das med. in ganz gleicher Bedeutung mit dem act., ὀφϑαλμοῖσιν oder ἐν ὀφϑαλμοῖσιν ἰδέσϑαι, vor Augen sehen, oft bei Hom., ἄγε, πειρήσομαι ἠδὲ ἴδωμαι, Od. 6, 126, ich will doch einen Versuch machen u. zusehen, vgl. 21, 159; so auch ohne πειράομαι, 4, 22. 10, 44; u. beim geistigen Wahrnehmen vrbdt er ὄφρα ἴδωμαι ἐνὶ φρεσὶν ἠδὲ δαείω, Il. 21, 61, vgl. 4, 249 Od. 21, 112; ἰδέσϑαι, Pind. P. 1, 26 I. 3, 68; Trsgg., ἴδεσϑε χώρας τὴν διπλῆν τυραννίδα, Aesch. Ch. 967, öfter; Soph. Ant. 590 Trach. 305 u. sonst. – In allgemeiner Bdtg wird ὁρᾶν nicht bloß vom inneren geistigen Sehen, sondern von allem Wahrnehmen durch die Sinne gebraucht, φωνῇ γὰρ ὁρῶ τὸ φατιζόμενον, Soph. O. C. 687. – Mit Accusativen, wie ἀλκήν, ϑυμόν verbunden, eigtl. Muth sehen, aus den Augen strahlen, blicken lassen, Pind. Ol. 9, 111; ὁρᾶν σεμνὸν καὶ βλοσυρόν, Ael. V. H. 12, 21. – Im pass. nicht bloß gesehen werden, sondern auch sich zeigen, sich sehen lassen, erscheinen, bes. Att., τὰ ὁρώμενα, sichtbare Dinge, Plat. Parmen. 130 a.
-
46 ὅλος
ὅλος, ion. u. ep. οὖλος, s. unten ( heil, vgl. salvus, solidus), ganz, unversehrt, vollständig; ὅλον στρατόν, Pind. Ol. 11, 45; ὅλον ἂν χρόνον, N. 3, 47; vgl. Ol. 2, 33; ὅλον ἑσπέρας όφϑαλμόν, vom Vollmonde, Ol. 3, 20; ἡμέρας τοι μόχϑος οὐχ ὅλης μιᾶς, Soph. Phil. 478; ὕπαρχος ἄλλων, οὐχ ὅλων στρατηγός, nicht Feldherr über das ganze Heer, Ai. 1084; ἐκπιεῖν ὅλον πίϑον, Eur. Cycl. 216; ἐπ' ὤμοις ὅλην πόλιν φέρων, Phoen. 1138; τῆς ἡμέρας ὅλης, den ganzen Tag hindurch, Xen. An. 3, 3, 11; δι' ὅλης τῆς νυκτός, 4, 2, 4; u. so auch bei Plat. neben dem subst. mit dem Artikel, ὅλῳ τῷ ὀνόματι Crat. 393 e, τὸν βίον ὅλον Rep. III, 411 a, τὴν νύκτα ὅλην Conv. 219 c; wenn es einen Gesammtbegriff ausdrücken soll, steht τὴν ὅλην ἀδικίαν ἠδικηκώς, Rep. I, 344 c, πρὸς τὸ ὅλον πρόςωπον, Prot. 329 e; auch ohne Artikel, ὅλους ποιητὰς ἐκμανϑάνειν Legg. VII, 811 a, πόλεις ὅλας σώζει Gorg. 512 b; dem ἥμισυ entgegengesetzt, Conv. 191 b; ὅλην καὶ πᾶσαν οἰκίαν, Legg. VII, 808 a; ὅλος und πᾶς unterschieden Theaet. 204 b; – τὰ ὅλα πράγματα, die Hauptsache, das Ganze, Dem. 1, 3; vgl. Xen. Cyr. 8, 1, 13; ἡ τῶν ὅλων τάξις, 8, 7, 22; κινδυνεύειν τοῖς ὅλοις πράγμασιν, von der höchsten Gefahr, wo Alles auf dem Spiele steht, Pol. 1, 70, 1; so σφάλλεσϑαι, 18, 16, 1, ἀγνοεῖν, 18, 19, 6, κρατεῖν τῶν ὅλων, 3, 90, 11 u. öfter; auch τοῖς ὅλοις πρῶτος οὐ τύχην, οὐδ' ἀνάγκην διακοσμήσεως ἀρχήν, ἀλλὰ τὸν νοῠν ἐπέστησε, Plut. Pericl. 5, vom Anaxagoras, dem All, allen Dingen, der ganzen Welt; τὸ ὅλον, das Ganze, Plat. oft. – Adverbial werden ὅλον und τὸ ὅλον gebraucht, im Ganzen, überhaupt, διαφέρει δὲ ὅλον που καὶ τὸ πᾶν, Plat. Legg. XII, 944 c Alc. I, 109 b; καὶ τὸ ὅλον, Xen. Mem. 4, 1, 2; εἰς τὸ ὅλον, Plat. Polit. 302 b; καϑ' ὅλον, Rep. III, 392 d; auch καϑ' ὅλου, Men. 77 a, ein bei Arist. sehr häufiger Ausdruck, auch als ein Wort geschrieben, s. oben, dem καϑ' ἕκαστα, den einzelnen Beziehungen, entgegengstzt; ὅλῳ καὶ παντί, ganz und gar, Plat. Phaed. 79 c u. öfter, auch τῷ ὅλῳ καὶ παντί, Rep. VII, 527 ci Pol. vrbdt oft ὅλος καὶ πᾶς, ganz und gar, εἶναι πρός τινι, 3, 94, 10. 32, 1, 5; τὸ ὅλον αὐτοῖς ἦν καὶ πᾶν Ἀπελλῆς, er war ihr Eins und ihr Alles, 5, 26, 5. – Adv. ὅλως, gänzlich, im Ganzen, überhaupt, Plat. Phaed. 64 e; bes. nach Aufzählungen, wie denique, kurz, διψῆν καὶ πεινῆν καὶ ὅλως τὰς ἐπιϑυμίας, Rep. IV, 437 b; vgl. Dem. Lpt. 3 u. Wolf p. 220; οὐχ ὅλως, ganz und gar nicht, Pol. 20, 5, 10 u. A.; οὐδὲ ὅλως, überall nicht einmal, Ath.
-
47 οτι
IIIэп.-ион. тж. ὅττι ( иногда ῑ; ι почти никогда не элидируется)1) (после verba dicendi, sciendi, cognoscendi etc.) что(ἠγγέλθη τῷ Περικλεῖ, ὅ. Μέγαρα ἀφέστηκε Thuc.; ἐπυθόμεθα, ὅ. τὸ πλοῖον ἀφιγμένον εἴη Plat.)
αἰσθάνομαί σου, ὅ. οὐ δυναμένου ἀντιλέγειν Plat. — я замечаю, что ты не в состоянии возражать;Λυκάονας εἴδομεν, ὅ. καρποῦνται Xen. — мы знаем, что ликаонцы заняты сбором урожая;( иногда плеонастически перед — мнимо-косвенной речью, acc. cum inf. и пр.) εἶπεν, ὅ. αὐτός εἰμι, ὅν ζητεῖς Xen. он сказал:«я тот, кого ты ищешь»;εἶπον, ὅ. πρῶτον ἐμὲ χρῆναι …(= εἶπον, πρῶτον ἐμὲ χρῆναι или εἶπον, ὅ. πρῶτον ἐμὲἐχρῆν) … Plat. — я сказал бы, что прежде всего мне следовало бы …;οὐ μόνον ὅ. ἄνδρες, ἀλλὰ καὴ γυναῖκες Plat. — не только (что) мужчины, но и женщины;— (эллиптически) πάρειμι δ΄ ἄκων οὐχ ἑκοῦσιν, οἶδ΄ ὅ. Soph. я здесь вопреки своей воле и, уверен в том, вопреки вашей;( в ответах) δῆλον δέ ὅ. Plat. — ясно, что так;οὐχ ὅ. — не то, чтобы, т.е. хотя:οὐχ ὅ. τῷ ῥήματι οὕτως εἶπες Plat. — хотя ты выразился таким образом;ὅ. μή — разве только, за исключением, если не считать или не говоря уже о том, что не, не то что:οὐδὲ ἀναπνεῖν, μέ ὅ. λέγειν τι δυνησόμεθα Xen. — (не в меру напившись), мы не сможем дышать, не то что говорить что-л.;μέ ὅ. ἰδιώτης τις, ἀλλὰ ὅ μέγας βασιλεύς Plat. — не то что какой-нибудь рядовой человек, но и (сам) великий (т.е. персидский) царь;(для усиления superl.) — по возможности, как можно:ὅ. τάχιστα Hom. и ὅ. τάχος Her. — как можно быстрее;ὅ. πλεῖστον χρόνον Xen. — как можно дольше2) что касается, в отношении того что, посколькуὅ. δὲ καὴ ἐμὲ οἴει εἰπεῖν τοῦτο, παρήκουσας Plat. — что же касается того, что, по-твоему, и я это сказал, (здесь) ты ослышался;
ἆρά τίς σοι δοκεῖ ἀδικῶν ἄνθρωπος σωφρονεῖν, ὅ. ἀδικεῖ ; Plat. — разве несправедливо поступающий человек кажется тебе разумным в своей несправедливости?3) (потому) что, из-за того что(χωόμενος, ὅτ΄ ἄριστον Ἀχαιῶν οὐδὲν ἔτισας Hom.)
-
48 οὐ
+ 630-305-651-493-451=2530 Gn 2,5.17.18; 3,1.3οὐ and οὐ-compounds: as negation in sentences expressing fact, statement or objectivitybefore a verb: can negate a whole sentence, οὐ μέμνησαι τῶν λόγων you do not remember the wordsTobBA 6,16before another word type: negates the word preceded by it, αὐτοὶ παρεζήλωσάν με ἐπ᾽ οὐ θεῷ they have provoked me to jealousy with that which is not God Dt 32,21introduces a question when an affirm. answer is expectedοὐ μή [+subj.] expresses a strong pro-hibition, οὐ μὴ φάγητε ἀπὸ παντὸς ξύλου τοῦ ἐν τῷ παραδείσῳ you shall not eat of any tree in the garden Gn 3,1; οὐ μόνον... ἀλλὰ καὶ... not only... but also... Jdt 11,7; πᾶς... οὐκ nobody, no (semit., rendering Hebr. לא[*]+...כל, for class. οὐδείς) Ex 12,43*Gn 4,15 οὐχ οὕτως not so-כן לא for MT לכן therefore, see also 30,15; *Gn 26,32 οὐχ not-לא for MT לו to him; *Mi 2,4 οὐκ not-אין for MT איך howCf. CONYBEARE 1905=1988 79-80; SHIPP 1979, 424-425(→οὐδαμοῦ, οὐδαμῶς, οὐδέ, οὐδείς, οὐδέποτε, οὐδέπω, οὐθείς, οὐκ, οὐκέτι, οὔπω, οὔτε, οὐχ, οὐχί) -
49 εἷς
εἷς, μίᾰ, ἕν ( μίη only in late [dialect] Ion. Prose): gen. ἑνός, μιᾶς, ἑνός:—[dialect] Ep. [full] ἕεις Hes.Th. 145, AP7.341 (Procl.), cj.in Il.5.603:—[dialect] Dor. [full] ἧς Rhinth. 12, Tab.Heracl.1.136:—[dialect] Ep., [dialect] Aeol., and [dialect] Ion. fem.Aἴᾰ Il.13.354
, prob. in Hp.Morb.4.37; acc.ἴαν Alc.33.6
(prob.), Sapph.69.1 (cf. μηδεΐα), Corinn.Supp.2.56, IG9(2).517.22(Thess.); gen.ἰῆς Il.16.173
,24.496; dat.ἰῇ 9.319
, 11.174, etc.: neut. dat. ([etym.] ἰῷ κίον ἤματι) 6.422. (In Com. οὐδὲ (μηδὲ) εἷς, οὐδὲ (μηδὲ) ἕν, occur, mostly at the end of an iambic trimeter, without elision, Cratin.302,Ar.Ra. 927, Pl.37, 138,al.) (Orig. [full] ἕνς, assim. ἔν ([etym.] δ) prob. in Leg.Gort.9.50, from Εμς, I.-Eur. sem-(cf. ὁμός); μία from sm-ία; ἴα is not related to μία, but prob. to pronom. stem i-(Lat.is), cf.ἰός.)1 as a Numeral, εἷς κοίρανος ἔστω Il.2.204, etc.; strengthd., εἷς οἶος, μία οἴη, a singleA one, one alone, 4.397, Od.7.65;μία μούνη 23.227
;εἷς μοῦνος Hdt.1.119
, Ar.Pl. 1053, etc.;εἷς καὶ μόνος D.H.1.74
; , E.Ph. 894, etc.; opp.πολύς, μία τὰς πολλὰς ψυχὰς ὀλέσασα A.Ag. 1456
, cf. 1465, Ch. 299, etc.b emphatically with a [comp] Sup.,εἷς οἰωνὸς ἄριστος Il.12.243
, etc.: freq. in Trag.,εἷς ἀνὴρ πλεῖστον..πόνον παρασχών A.Pers. 327
;πλείστας ἀνὴρ εἷς.. ἔγημε S.Tr. 460
;κάλλιστ' ἀνὴρ εἷς Id.OT 1380
;ἕνακριθέντ' ἄριστον Id.Ph. 1344
; also in Prose,ἐπὶ πλεῖστον δὴ χλιδῆς εἷς ἀνὴρ ἀπίκετο Hdt.6.127
, cf. Th.8.68; ; : without a [comp] Sup., .c in oppos., made emphatic by the Art., ὁ εἷς, ἡ μία, Il.20.272, Od.20.110, Pl.Cri. 48a;τοῦ ἑνὸς οἱ δύο ἀγαθοὶ βελτίους Arist.Pol. 1287b13
, cf. Theoc.6.22.d with a neg., εἷς οὐδείς no single man, Hdt.1.32;ἓν οὐδὲ ἓν ἴαμα Th.2.51
; οὐκ ἐν ἄλλῳ ἑνί γε χωρίῳ in no other single country, Id.1.80; οὐχ εἷς, i.e. more than one, A.Th. 103, E.Andr.96; εἷς οὐ.., εἷς μή.., emphatic for οὐδείς, μηδείς, Ar.Th. 549, X.An.5.6.12; more emphatic, οὐδὲ εἷς, μηδὲ εἷς, v. οὐδείς, μηδείς.e εἷς ἕκαστος each one, each by himself, Hdt. 1.123, Pl.Prt. 332c, etc.; αἴσθησις μία ἑνός (sc. γένους) one of each, Arist.Metaph. 1003b19: pl.,ἑκάτεροι ἕνες POxy.276.8
(i A.D.).f with κατά, καθ' ἓν ἕκαστον each singly, piece by piece, Hdt.1.9, etc.; καθ' ἕν one by one, Pl.Sph. 217a, etc.; καθ' ἕν, τό, list, PEleph.20.7 (iii B.C.), etc.; καθ' ἕν' ἡμῶν ἕκαστον ἀποστερεῖν to deprive each of us singly, D.21.142, cf. Men.Epit. 164, 186; εἷς κατὰ εἷς one by one, Ev.Marc.14.19; but καθ' ἓν γίγνεσθαι, εἶναι, to be united, Th.8.46, X. HG5.2.16.g with other Preps., above all,Pl.
R. 331b, Phlb. 63c; but alternately,PStrassb.
25.13, etc.; one by one, separately,Hdt.
4.67; ;ἓν ἐφ' ἑνί Id.Sph. 229b
, Lg. 758b: ἓν πρὸς ἕν, with or without συμβάλλειν, in comparisons, Hdt.4.50, Pl.Lg. 647b;πρὸς ἕν' εἷς D.21.131
: alternately,Luc.
Salt.12;εἰς ἓν συναγαγεῖν E.Or. 1640
;ἰσχὺς τοσαύτη εἰς ἓν ξυστᾶσα Th.6.85
;εἰς ἓν μοίρας συνέκυρσας E.Andr. 1172
;ἐς μίαν βουλεύειν Il.2.379
; in full,ἐς μίαν βουλήν Th.5.111
;εἰς μίαν νοεῖν Ael.NA5.9
;ἓν ἐξ ἑνὸς ἐπισεσώρευκεν Arr.Epict.1.10.5
, cf. Luc.Asin.54; ἀπὸ μιᾶς with one accord, Ev.Luc.14.18; at once,S.E.
M.10.124; alsoὑφ' ἓν θέσθαι τὸ ὂν τῷ μὴ ὄντι Plot.6.2.1
; cf. ὑφέν.h in compd. numerals, as an ordinal, τῷ ἑνὶ καὶ τριηκοστῷ [ἔτει] Hdt.5.89, cf.Th.8.109, etc.; so in [dialect] Att. Inscrr., IG2.660.30, al,: later εἷς alone,=first, LXXGe.1.5; μιᾷ τοῦ μηνός ib.8.13.2 one, i.e. the same,τώ μοι μία γείνατο μήτηρ Il. 3.238
, etc.; εἷς καὶ ὁ αὐτός one and the same,ἓν καὶ ταὐτὸν ἀριθμῷ Arist.Metaph. 1039a28
, etc.;ὑπὸ μίαν καὶ τὰν αὐτὰν ἀρχάν Perict.
ap. Stob.3.1.121;ταὐτὸν καὶ ἕν Arist.Ph. 201b3
; soἓν καὶ ὅμοιον Pl.Phdr. 271a
;εἷς καὶ κοινός Plu.2.699f
: c. dat.,ἐμοὶ μιᾶς ἐγένετ' ἐκ ματρός E. Ph. 156
;ἐκ μιᾶς οἰνοχόης Ἐπικούρῳ πεπωκότες Plu.2.1089a
.b possessing unity,ἧττον μία ἡ μίμησις ἡ τῶν ἐποποιῶν Arist.Po. 1462b3
;λίαν ἓν ποιεῖν τὴν πόλιν Id.Pol. 1263b7
;τὰ κυρίως ἕνα Dam.Pr. 437
.3 one, opp. another,ἓν μὲν..ἓν δὲ.. Arist.EN 1139a6
, Pol. 1285b38, etc.;ὁ μὲν..εἷς δὲ..εἷς δ' αὖ.. Od.3.421
sq., cf. Pl.R. 369d;εἷς μὲν..ἕτερος δὲ.. X.HG1.7.23
.4 indefinitely, εἷς τις some one, S.OT 118, Pl.Grg. 471e, etc.;ἐξ ἑνός γέ του τρόπου Th.6.34
; rarely , Pl.Prm. 145d; εἷς γάρ τις ἦν ἕκαστος οὑξειργασμένος each single one was suspected, S.Ant. 262;εἷς ὁστισοῦν Arist.Pol. 1325b28
; εἷς ὁ πρῶτος, Germ. der erste beste, Is.8.33, D.1.9, cf. Luc. Herm.61: alone, like our indef. Art., a, an,Κάδμου θυγατέρων μιᾷ E.Ba. 917
; εἷς κάπηλος, στρατηγός, Ar.Av. 1292, Th.4.50;εἷς Ἀθηναίων D.21.87
, cf. LXXGe.21.15, Ev.Matt.21.19, etc.; εἷς ἀπό.. LXX Le.6.3(22).5 many,A.
Th. 103, Call.Dian.33; οὐχ εἷς οὐδὲ δύο not one or two only, D.29.12; οὐ μίαν οὐδὲ δύο not once nor twice, LXX 4 Ki.6.10;ἓν ἢ καὶ δύο ληφθὲν μαρτύριον Plb.2.38.10
;εἷς ἢ δεύτερος Jul.Or.6.190d
: prov., εἷς ἀνὴρ οὐδεὶς ἀνήρ one man's no man, D.Chr.48.10.6 Math., τὸ ἕν unity, opp.πλῆθος, Pythag.Fr.5, etc.: pl., units,Arist.
Metaph. 1056b21;ὁ ἀριθμός ἐστιν ἕνα πλείω Id.Ph. 207b7
;τῶν προτέρων ἑνῶν Dam.Pr. 460
.7 Philos., ἕν, τό, unity, the One,ἐκ πάντων ἓν καὶ ἐξ ἑνὸς πάντα Heraclit.10
, cf.Emp.17.1, etc.: later indecl.,ἓν εἶναι τοῦ ἓν παρουσίᾳ Plot.6.6.14
, cf.5.5.5. -
50 ἅζομαι
A :—stand in awe of, esp. gods and one's parents,ἁζόμενοι.. Απόλλωνα Il.1.21
;μήτ' οὖν μητέρ' ἐμὴν ἅζευ Od.17.401
; followed by inf.,χερσὶ δ' ἀνίπτοισιν Διἴ λείβειν.. ἅζομαι Il.6.267
;ξείνους οὐχ ἅζεο.. ἐσθέμεναι Od.9.478
;ἅ. μή Il.14.261
;τίς δή κεν.. ἅζοιτ' ἀθανάτους; Thgn.748
,cf.Alcm.54: used by A. in lyr.,τίς οὖν τάδ' οὐχ ἅζεται; Eu. 389
; Παλλάδος δ' ὑπὸ πτεροῖς ὄντας ἅζεται πατήρ (sc. Ζεύς) respects.., ib. 1002;ἅζονται γὰρ ὁμαίμους Id.Supp. 652
; πλόκαμον οὐδάμ' ἅζεται ib. 884 (all lyr.); θανεῖν οὐχ ἅζομαι I fear not to die.., E.Or. 1116.2 abs. in part., reverently, in holy fear, Od.9.200; ἀμφί σοι ἁζόμενος S.OT 155. -
51 ἑκάς
ἑκάς, Adv.A afar, far off, Il.20.422, etc.;οὐχ ἑκάς που S.Ph.41
; rare in Prose, Th.1.69,80 (and later, Nic.Dam.p.6D.): c. gen., far from, far away from,ἑ. Ἄργεος Il.9.246
, etc.: freq. following its case, 13.263, Od.14.496, al.;οὐ Χαρίτων ἑ. Pi.P.8.21
, cf. E.Ph. 907 ;ἑ. ἀπὸ τείχεος Il.18.256
;ἀπὸ τῆς νήσου ἑ. Hdt.3.41
.2 [comp] Comp. farther,Od.
7.321, h.Bacch.29, Alc.Supp.5.8 ([etym.] ἐκ-), Hdt.6.108, E.HF 1047 (lyr.), etc.: c. gen., Hdt.2.169, al. ; also ἑκαστοτέρω dub. in Theoc.15.7 : [comp] Sup. farthest,Il.
10.113, Hdt.4.33 : c. gen.,τοὺς ἑωυτῶν ἑ. οἰκημένους
farthest from..,Id.
1.134 ; τῆς Λιβύης ἑ. ἦλθε to the farthest point of Libya, Id.4.204, cf.9.14. -
52 ἕδρα
1 seat, chair, stool, bench, Il.19.77, Od.3.7;ἀγοραί τε καὶ ἕδραι 8.16
, cf. 3.31; seat of honour,περὶ μέν σε τίον.. ἕδρῃ τε κρέασίν τε Il.8.162
, 12.311;ἕδραις γεραίρειν τινά X.Cyr.8.1.39
;τιμίαν ἕ. ἔχειν A.Eu. 855
; throne,ἐκβαλεῖν ἕδρας Κρόνον Id.Pr. 203
; θακεῖν παγκρατεῖς ἕ. to sit on an almighty throne, ib. 391, cf. Pers. 466.2 seat, abode, freq. in pl., Pi.O.7.76, P.11.63, etc.; esp. of the gods, sanctuary, temple, Id.I.7(6).44, A.Ag. 596, etc.; also νέοικος ἕ. station for ships, Pi.O.5.8;ναύλοχοι ἕδραι S.Aj. 460
: periphr.,ἕδραισι Θεράπνας Pi.P.11.63
;Παρνησοῦ ἕδραι A.Eu.11
, cf. E.Tr. 557 (lyr.); βλεφάρων ἕ. the eye, Id.Rh. 8 (anap.); ὄμματος ἕ. ib. 554 (lyr.).3 seat or place of anything, ἐξ ἕδρας out of its right place, Id.Ba. 928, cf. Plu.Fab.3;καταναγκάσαι ἐς ἕδρην Hp.Mochl.38
;ὁ ἥλιος ἐκλιπὼν τὴν ἕ. Hdt.7.37
; τὴν τοῦ ἥπατος ἕ., σπλάγχνου, etc., Pl.Ti. 67b, 72c, etc.; ἐκ τῆς ἕ. ὠθεῖν ib. 79b; ἔχειν ἕδραν to keep its place, Arist.Mete. 356a4;μεταθέσεις ἐξ ἕδρας ἀτόμων Epicur.Fr.61
; ἕδραν στρέφειν to wriggle, Thphr.Char.27.14;στοὰν εἰς τὴν ἀρχαίαν ἕ. ἐπαναγαγεῖν D.C.57.21
; base, Plu.Demetr.21: metaph. in Rhet., D.H.Dem.31, etc.; of a plant, Gp.5.9.9.4 ἡ ἕ. τοῦ ἵππου the back of the horse, on which the rider sits, X.Eq.5.5, 12.9, Eq. Mag.4.1.2 sitting still, Hp.Aër.20: hence, inactivity, delay,περιημέκτεε τῇ ἕδρῃ Hdt.9.41
;ἀχθομένων τῇ ἕ. Th.5.7
;οὐχ ἕδρας ἀκμή S.Aj. 811
;οὐχ ἕδρας ἀγών E.Or. 1291
;οὐχ ἕδρας ἔργον B.Fr.11
; also οἰκίης ἕδρῃ sitting at home, Herod.4.92.3 position, γονυπετεῖς ἕδραι kneeling, E.Ph. 293 (lyr.); βέλεος ἕδρη place occupied by a weapon which fixes itself in the skull, Hp.VC7.4 sitting, session of a council, etc., εὐθὺς ἐξ ἕδρας when he rose from the sitting, S.Aj. 780 (but ἐξ ἕδρας ἀνίσταται ib. 788, means from quietude); ἕδραν ποιεῖν to hold a sitting, And.1.111, cf.IG12.110.41.III seat, breech, fundament, Hdt.2.87, Hp. Aph.5.22, Ar.Th. 133, etc.; of birds and animals, rump, Arist.HA 633b8, Simon Eq.9, etc.IV Geom., face of a regular solid, Theol.Ar.37. -
53 ἕπομαι
Aεἱπόμην Il.4.274
, al., Hdt.1.45, Th.3.10, etc., [dialect] Ep. alsoἑπόμην Od.2.413
, al.: [tense] fut.ἕψομαι Il.10.108
, etc.: [tense] aor. 2ἑσπόμην 12.398
, al., in moods without [pref] ἑ- (v. infr.), imper.σπεῖο 10.285
,συνεπί-σπεο Lyr.Alex.Adesp.20
, inf.σπέσθαι Il.5.423
, Od.22.324, part.σπόμενος Call.Hec.1.4.7
; in Prose in compds.,ἐπισπέσθαι Pl.Phdr. 248c
,ἐπι-σπόμενος Th.3.43
, etc. (Cf. Skt. sacate 'accompany', 'follow', Lat. sequor, Lith. sèkti'follow'; ἑσπόμην ( Ἀρίσταρχος δασύνει Sch.Il.10.246) fr. ἐ-σπ-όμην, ἐ- (augm.) becoming ἑ- under the influence of ἕπομαι : ἑσπ- does not certainly occur in the moods in Hom.; when found (usu. with v.l. σπ-), it is preceded by an elided vowel, so that σπ- can be read (cf. Ptol.Asc. ap. Sch.Il.l.c.) ; Pi.O.8.11, 9.83, 10(11).78, I.5(4).36 are indecisive ( ἑσπ- only cj. in P.10.17, I.6(5).17); but ἑσποίμην occurs A.R.3.35,ἑσπόμενος 1.103
, 470, 3.615, 4.434, Mosch.2.147, [tense] pres. indic.ἕσπεται A.R.4.1607
, D.P.436, 1140, v.l. for ἔρχεται in Od.4.826 : [tense] pres. part.ἐφεσπόμενος Maiist.46
: Skt. has a redupl. [tense] pres. stem saśc(a)-):— to be or come after, follow,I of Persons, whether after or in company with, abs.,ὁ μὲν ἦρχ', ὁ δ' ἅμ' ἕσπετο Il.11.472
;ἡγήσατο, τοὶ δ' ἅμ' ἕποντο Od.2.413
:—Constr.: c. dat.,υἱέϊ σῷ Il.3.174
, cf. 9.428, 10.108, etc.: c. acc., Pi.N.10.37 (s.v.l.), Luc.Asin.51 ;ἕ. ἅμα τινί Il.2.534
, etc.;σοὶ γὰρ ἑψόμεσθ' ἅμα S.El. 253
; with ἅμα doubled,οἵ τοι ἅμ' αὐτῷ Ἴλιον εἰς ἅμ' ἕποντο Od.11.372
, cf. 15.541 ; abs., v. infr. 11.2 ; less freq. ἐπ'. τινος Apollod.Ath. ap. Ath.7.281f (v. infr. 11.1); , X.Cyr.5.2.1, etc.; ἐπὶ βασιλέα against the king, Id.An.1.4.14;μετά τινι Il.18.234
;μετά τινα 13.492
;μετά τινος Ar.Pl. 823
;σύν τινι Od.7.304
, etc.;ὄπισθε Hdt.1.45
, etc.2 follow, as attendants,οὐκ οἴη, ἅμα τῇ γε καὶ ἀμφίπολοι δὔ ἕποντο Od.1.331
, cf. 8.46, etc.; also, escort, attend, by way of honour,θεοὶ δ' ἅμα πάντες ἕποντο Il.1.424
;νέῳ ὧδε θεοὶ πομπῆες ἕπονται Od.3.376
.3 in hostile sense, pursue, Il.11.154, etc.; ἀμφὶ δ' ἄρ' αὐτὸν ἕποντο they pressed upon him, ib. 474 (never in Od.);οἱ πελτασταὶ εἵποντο διώκοντες X.An.5.4.24
.4 keep pace with, , cf. Od.6.319: metaph. of a man's limbs or strength, γούναθ' ἕποιτο, δύναμις καὶ χεῖρες ἕπονται, they do his bidding, Il.4.314, Od.20.237 ;ἕπεσθαι τοῖς καιροῖς τοῦ πολέμου Plu.Pomp.17
.5 follow the motions of another, ὁ δ' ἑσπόμενος (better δὲ σπ.) πέσε δουρί, of one from whose body a spear is drawn, Il.12.395 ; τρυφάλεια ἅμ' ἕσπετο χειρί the helm went with his hand, i. e. came off in his hand, 3.376 ; [ἔπαλξις] ἕσπετο, i.e. the battlement came down, 12.398.7 follow, obey,νόμῳ Hdt.5.18
, Th.2.35;τῷ ξυνῷ Heraclit.2
;μηνυτῆρος φραδαῖς A.Eu. 245
: abs., Id.Ag. 1053, Hdt.0.16; accept an invitation, X.Smp.1.7 ; ἕ. κακοῖς submit to them, S.Tr. 1074.8 simply, come near, approach, in imper., ἕπεο προτέρω come on nearer, Il.18.387, Od.5.91.9 follow up, esp. in mind, understand, ἆρ' ἕπομαί σου τῷ λόγῳ; Pl.Prt. 319a ;οὐχ ἕσπου τοῖς λεχθεῖσιν Id.Plt. 280b
;οὐχ ἕπομαι τοῖς λεγομένοις Id.Euthphr. 12a
.11 impers., ἕπεται διελθεῖν it follows to.., Arist.EN 1111b5.12 ἑπόμενα, τά, opp. προηγούμενα, backward points, i.e. those lying on the opposite side of the radius vector of a spiral from the direction of its motion, Archim.Spir.11 Def.6.b Astron., positions following in the daily movement of the heavens, eastward positions, Hipparch.1.11.5, etc.II of Things, as of bridal presents, ὅσσα ἔοικε φίλης ἐπὶ παιδὸς ἕπεσθαι go with her from the parent's house, Od.1.278, 2.197 (v. supr. 4 and 5).2 of honour, glory, etc.,τούτῳ.. κῦδος ἅμ' ἕψεται Il.4.415
; so ἄτη, τιμὴ ἕπεταί τινι, 9.512, 513,ἕπεται παλαιὸς ὄλβος Pi.P.5.55
;πειθὼ δ' ἕποιτο καὶ τύχη A.Supp. 523
, etc.; ἦ οὐ γιγνώσκεις ὅ τοι ἐκ Διὸς οὐχ ἕπετ' ἀλκή; that no defence attendeth thee from Zeus, Il.8.140, cf. Pi.N.11.43, A.Ag. 854.3 follow upon (i.e. result from),τῇ ἀχαριστίᾳ ἡ ἀναισχυντία ἕ. X.Cyr. 1.2.7
, etc.; τὰ ἑπόμενα τῆς τοιαύτης κατακοσμήσεως its consequences, Pl.Plt. 271e, cf. R. 504b; ἑπόμενος, opp. προηγούμενος, consequent (opp. antecedent), Dam.Pr. 115 ; τὰ ἑ. [μεγέθη] the consequents in a proportion, opp. ἡγούμενα, Euc.5Def.11, etc.4 follow suit, agree with,ἕπεται ὁ λόγος..Κάδμοιο κούραις Pi.O.2.22
; ἕπεται ἐν ἑκάστῳ μέτρον ib.13.47 ; ἑπόμενα σωφροσύνῃ things agreeing with.., Pl.Lg. 632c ; ἔργα -όμενα τῇ γραφῇ ib. 934c; τὰ τούτοις ἑ. the like to these, Id.R. 406d ; ἀναγκαῖα καὶ ἑ. ἀλλήλοις interdependent, ib. 486e ; ; of Nymphs, οὔτε θνητοῖς οὔτ' ἀθανάτοισιν ἕπονται they belong to.., h.Ven.259. -
54 ὅσιος
A hallowed, i. e. sanctioned or allowed by the law of God or of nature,δίκη Thgn.132
; (lyr.) ; (anap.);καθαρμοί E.Ba.77
(lyr.); ; οὐχ ὅ. unhallowed, (lyr.) ; (lyr.); (anap.).—The sense of ὅσιος often depends on its relation on the one hand to δίκαιος (sanctioned by human law), on the other to ἱερός ( sacred to the gods):1 opp. δίκαιος, sanctioned by divine law, hallowed, holy (μόριον τοῦ δικαίου τὸ ὅ. Pl.Euthphr. 12d
),δικαιότερον καὶ ὁσιώτερον καὶ πρὸς θεῶν καὶ πρὸς ἀνθρώπων Antipho 1.25
;τὰ πρὸς τοὺς ἀνθρώπους δίκαια καὶ τὰ πρὸς τοὺς θεοὺς ὅ. Plb.22.10.8
: hence, in a common antithesis, τὰ δίκαια καὶ ὅ. things of human and divine ordinance, Pl. Plt. 301d, etc., cf. Euthphr.6e ; alsoὅ. καὶ νόμιμα Ar.Th. 676
(lyr.);οὐ.. νόμιμον οὐδ' ὅ. ἂν εἴη Pl.Lg. 861d
; θεοὺς ὅσιόν τι δρᾶν discharge a duty men owe the gods, E.Supp.40, cf. Hipp. 1081 ; τὸ ὅσιον, = εὐσέβεια, Pl.Euthphr.5d: in an imprecatory formula,ἀποδοῦσι μὲν αὐτοῖς ὅσια ᾖ, μὴ ἀποδοῦσι δὲ ἀνόσια SIG1199
([place name] Cnidus), cf.ἀνοσία 11
; so ὅ. καὶ ἐλεύθερα ib.1180.6 (ibid.).2 opp. ἱερός, permitted or not forbidden by divine law, profane, ἱερὰ καὶ ὅ. things sacred and profane,ἐς ὀλιγωρίαν ἐτράποντο καὶ ἱερῶν καὶ ὁ. ὁμοίως Th.2.52
, cf. Pl.R. 344a, Lg. 857b, etc. ; κοσμεῖν τὴν πόλιν καὶ τοῖς ἱεροῖς καὶ τοῖς ὁ. with sacred and profane buildings, Isoc.7.66 ;τῶν ἱερῶν μὲν χρημάτων τοὺς θεούς, τῶν ὁ. δὲ τὴν πόλιν ἀποστερεῖ D.24.9
;ἀργυρίου ὁσίου IG12.186.13
;ὁ ταμίας τῶν ὁ. προσόδων OGI229.58
(Smyrna, iii B. C.);ὁ ταμίας τῶν ὁ. Supp.Epigr.1.366.58
(Samos, iii B. C.); ὅ. χωρίον a lawful place (for giving birth to a child), Ar.Lys. 743 ; ὅσιόν ἐστι folld. by inf., it is lawful, not forbidden by any law, E.IT 1045, etc.; nefas est,Hdt.
6.81; οὐκ ὅσιον ποιεῦμαι I deem it impious, Id.2.170, cf. D.Ep.5.3 ; οὐδὲ ὅσια (sc. ἐστι).. ;οὐ γάρ σοι θέμις οὐδ' ὅσιον.. ἱστάναι κτερίσματα S.El. 432
;ὅσια ποιέειν Hdt.6.86
.α';λέγειν Id.9.79
; ; (lyr.).II of persons, pious, devout, religious,ἄνδρες A.Supp.27
(anap.), cf. E.Med. 850 (lyr.), etc.;Παλλάδος ὁ. πόλις Id.El. 1320
(anap.); ὅ. θιασῶται, μύσται, Ar.Ra. 327, 336 (both lyr.);ἐμαυτὸν ὅ. καὶ δίκαιον παρέχειν Antipho 2.2.2
;ὅσιοι πρὸς οὐ δικαίους ἱστάμεθα Th.5.104
; opp. ἀνόσιος, E.Or. 547; opp. ἐπίορκος, X.An.2.6.25 ; ὅσιος εἴς τινα, περὶ ξένους, E.Heracl. 719, Cyc. 125 ;πρὸς τοὺς τοκέας Gorg.6
.2 sinless, pure,ἐξ ὁ. στομάτων Emp.4.2
; ὅ. ἔστω καὶ εὐαγής Lex Solonis ap.And.1.96: c. gen., ἱερῶν πατρῴων ὅσιος in regard to the sacred rites of his forefathers, A.Th. 1015; (lyr.); also ὅσιαι χέρες pure, clean hands, A.Ch. 378 (anap.), cf. S.OC 470.3 rarely of the gods, holy, Orph.H.77.2 ;θεοῖς ὁ. καὶ δικαίοις CIG3830
([place name] Cotyaeum), cf. 3594 (Alexandria Troas).4 title of five special priests at Delphi, Plu.2.292d, 365a.III Adv. , etc.;ὁ. οὔχ, ὑπ' ἀνάγκας δέ E.Supp.63
(lyr.);οὐχ ὁ. Id.Hipp. 1287
(anap.), cf. Th.2.5 (v. l.);καλῶς καὶ ὁ. Pl.Phd. 113d
;δικαίως καὶ ὁ. Id.R. 331a
;ὁ. καὶ κατὰ νόμον Id.Lg. 799b
; ὁ. ἂν ὑμῖν ἔχοι τοῦτον θύειν.. it would be right for you that he should.., X.Cyr.8.5.26 : c. part., ὁ. ἂν ἔχοι αὐτῷ μὴ δεχομένῳ .. Id.HG4.7.2 : [comp] Comp. , etc.: [comp] Sup.,ὡς -ώτατα διαβιῶναι τὸν βίον Pl.Men. 81b
, etc. (Not in Hom., who has only Subst. ὁσίη, v. ὁσία.) -
55 οὕτω
οὕτω/οὕτως adv. of οὗτος (Hom.+ gener. ‘so’); the form οὕτως is most used, before consonants as well as before vowels; the form οὕτω (En 98:3 before a vowel; EpArist only before consonants) in the NT only Ac 23:11; Phil 3:17; Hb 12:21; Rv 16:18 w. really outstanding attestation and taken into the text by most edd.; by others, with t.r., also Mt 3:15; 7:17; Mk 2:7; Ac 13:47; Ro 1:15; 6:19 (B-D-F §21; W-S. §5, 28b; Mlt-H. 112f; W-H. appendix 146f. Also in ins [s. Nachmanson 112], pap [Mayser 242f; Crönert 142] and LXX [Thackeray p. 136] οὕτως predominates)① referring to what precedes, in this manner, thus, soⓐ w. a correlative word καθάπερ … οὕτως (s. καθάπερ) (just) as … so Ro 12:4f; 1 Cor 12:12; 2 Cor 8:11. καθὼς … οὕτως (just) as … so Lk 11:30; 17:26; J 3:14; 12:50; 14:31; 15:4; 2 Cor 1:5; 10:7; Col 3:13; 1 Th 2:4. ὡς … οὕτως as … so Ac 8:32 (Is 53:7); 23:11 (οὕτω); Ro 5:15, 18; 1 Cor 7:17a; 2 Cor 7:14. ὥσπερ … οὕτως (ParJer 7:26f; GrBar 4:16; ApcEsdr 1:14; Jos., Vi. 1; Just., D. 6, 2; Tat. 5, 2 [οὕτω]) Mt 12:40; 13:40; Lk 17:24; J 5:21, 26; Ro 5:12, 19, 21; 6:4; GJs 13:1 (end). καθʼ ὅσον … οὕτως as … so Hb 9:27f. ὸ̔ν τρόπον … οὕτως 2 Ti 3:8 (TestJob 27:3ff; Just., A I, 7, 3 al.).ⓑ w. ref. to what precedes, abs. Mt 5:19; 6:30; Ro 11:5; 1 Cor 8:12 al. τὸν οὕτως (namely ἐν σαρκί) ἀναστάντα AcPlCor 2:25. ταῦτα οὕτως so much for that 17:2. οὐδὲ οὕτως not even thus Mk 14:59 (Just., D. 12, 2; 46, 6). Pointing the moral after figures of speech, parables, and examples (Aristot., Rhet. 1393b [II, 20]) Mt 5:16; 12:45; 13:49; 18:14; 20:16; Lk 12:21; 15:7, 10; J 3:8.—οὕτως can take on a specif. mng. fr. what precedes: οὕτως ἀποκρίνῃ τῷ ἀρχιερεῖ; is that the way (= so shamelessly) you answer the high priest? J 18:22; so basely 1 Cor 5:3; so intensely (of love) Dg 10:3; unmarried 1 Cor 7:26, 40. ἐὰν ἀφῶμεν αὐτὸν οὕτως if we let him (go on) this way (performing miracle after miracle) J 11:48. Cp. Ro 9:20. οὕτως προοδοιπορούντων those who thus precede AcPlCor 2:37 (restored).—οὕτως καί Mt 17:12; 18:35; 24:33; Mk 13:29; Lk 17:10. οὐχ οὕτως ἐστὶν ἐν ὑμῖν it is not so among you Mt 20:26; Mk 10:43. Elliptically (B-D-F §480, 5) ὑμεῖς οὐχ οὕτως you (are) not (to act) in this way Lk 22:26 (ὑμεῖς δὲ μὴ οὕτως [v.l. οὕτως μὴ ποιεῖτε] TestNapht 3:4). οὐχ οὕτως, Μαρία (you are not to conceive a child) in that way i.e. the normal way of women GJs 11:3. Summarizing a thought expressed in what precedes: Mt 11:26; Ac 7:8; 1 Cor 14:25; 1 Th 4:17; 2 Pt 1:11.—Drawing an inference fr. what precedes so, hence (Horapollo 1, 34 οὕτω ὀνομασθήσεται; En 98:3) Ro 1:15; 6:11. οὕτως ὅτι as it is, since Rv 3:16.—Introducing a question so: Mt 26:40 οὕτως οὐκ ἰσχύσατε μίαν ὥραν γρηγορῆσαι μετʼ ἐμοῦ; so, you were not able to remain awake with me for only one hour?; Mk 7:18 οὕτως καὶ ὑμεῖς ἀσύνετοί ἐστε; are you so dense, too? (i.e. like the crowd); 1 Cor 6:5 οὕτως οὐκ ἔνι ἐν ὑμῖν οὐδεὶς σοφός is it so (=our colloq. ‘do you mean to tell me’), that there’s not one person among you wise enough to settle a dispute between members?—Summarizing the content of a preceding participial constr. (Att.: Lysias 2, 79; also Jos., Bell. 2, 129, Ant. 8, 270; B-D-F §425, 6) Ac 20:11; 27:17.—ὁ μὲν οὕτως, ὁ δὲ οὕτως the one in one way, the other in another 1 Cor 7:7.② pert. to what follows in discourse material, in this way, as follows J 21:1. Of spoken or written words: what is so introduced follows immediately after οὕτως γέγραπται Mt 2:5. Cp. 6:9; Ac 7:6; 13:34, 47; Ro 10:6; Hb 4:4; GJs 21:2 (codd.); w. ὅτι recitative Lk 19:31; Ac 7:6; 13:34 (TestAbr A 8 p. 85, 15 [Stone p. 18]). W. inf. foll. (Gen 29:26) 1 Pt 2:15. Correlatively: οὕτως … καθώς Lk 24:24; Ro 11:26; Phil 3:17. οὕτως … ὸ̔ν τρόπον Ac 1:11; cp. 27:25. οὕτως … ὡς thus … as (Jos., Ant. 12, 304; Just., A I, 12, 10; 66, 1 al.) Mk 4:26 (‘it’s like when … ’); J 7:46; 1 Cor 3:15; 4:1; 9:26ab; Eph 5:33; Js 2:12. οὕτως … ὥστε (Hdt. 7, 174; Epict. 1, 11, 4; 4, 11, 19; SIG 1169, 57f ἔμπυος ἦς οὕτω σφόδρως, ὥστε … ἐνέπλησε πύους=he was suffering to such an extent from a suppurating wound, that … he was filled with matter; Jos., Ant. 8, 206; 9, 255) J 3:16 (s. B-D-F §391, 2; Mlt. 209; Rob. 1000); Ac 14:1. οὕτως … ἵνα: οὕτως τρέχετε ἵνα καταλάβητε 1 Cor 9:24.—Functions as an adj. (B-D-F) §434, 1; HLjungvik, Eranos 62, ’64, 26–31) ἡ γένεσις οὕτως ἦν (=τοιαύτη ἦν) Mt 1:18.—19:10; Ro 4:18 (Gen 15:5). Cp. Rv 9:17.—Also as subst. something like this: as subj. Mt 9:33; as obj. Mk 2:12. οὕτως ποιεῖν τινι do thus and so to/for someone Lk 1:25; 2:48.③ marker of a relatively high degree, so, before adj. and adv. (Soph., Aristoph. et al.) σεισμὸς οὕτω μέγας an earthquake so great Rv 16:18. οὕτως ἀνόητοί ἐστε; Gal 3:3 (s. ἀνόητος a). οὕτως φοβερόν Hb 12:21.—οὕτως ταχέως (Jos., Vi. 92; cp. οὕτω δρομαίως TestAbr A 7 p. 83, 33 [Stone p. 14]) Gal 1:6; AcPlCor 2:2.—Before a verb so intensely (X., Cyr. 1, 3, 11; TestAbr B 4 p. 108, 11 [Stone p. 64]; Tat. 19, 1) 1J 4:11.④ to the exclusion of other considerations, without further ado, just, simply: οὕτως (Soph., Phil. 1067 ἀλλʼ οὕτως ἄπει; ‘then will you go away without further ado?’; Ael. Aristid. 51, 49 K.=27 p. 546 D.; Aesop, Fab. 308 P.=Babr. 48 Cr./48 L-P.; Jos., Ant. 14, 438) Ἰησοῦς … ἐκαθέζετο οὕτως ἐπὶ τῇ πηγῇ J 4:6 (cp. Ammonius, Catena in ev. S. Ioa. p. 216, 21 Cramer τὸ δὲ ‘οὕτως’ ἀντὶ τοῦ ‘ὡς ἁπλῶς’ καὶ ‘ὡς ἔτυχε’). Likew. 8:59 v.l. and prob. ἀναπεσὼν ἐκεῖνος οὕτως ἐπὶ τὸ στῆθος τοῦ Ἰησοῦ J 13:25 (but here οὕτως can also refer to what precedes accordingly=following Peter’s nod).—DELG s.v. οὗτος. M-M. -
56 οὕτως
οὕτω/οὕτως adv. of οὗτος (Hom.+ gener. ‘so’); the form οὕτως is most used, before consonants as well as before vowels; the form οὕτω (En 98:3 before a vowel; EpArist only before consonants) in the NT only Ac 23:11; Phil 3:17; Hb 12:21; Rv 16:18 w. really outstanding attestation and taken into the text by most edd.; by others, with t.r., also Mt 3:15; 7:17; Mk 2:7; Ac 13:47; Ro 1:15; 6:19 (B-D-F §21; W-S. §5, 28b; Mlt-H. 112f; W-H. appendix 146f. Also in ins [s. Nachmanson 112], pap [Mayser 242f; Crönert 142] and LXX [Thackeray p. 136] οὕτως predominates)① referring to what precedes, in this manner, thus, soⓐ w. a correlative word καθάπερ … οὕτως (s. καθάπερ) (just) as … so Ro 12:4f; 1 Cor 12:12; 2 Cor 8:11. καθὼς … οὕτως (just) as … so Lk 11:30; 17:26; J 3:14; 12:50; 14:31; 15:4; 2 Cor 1:5; 10:7; Col 3:13; 1 Th 2:4. ὡς … οὕτως as … so Ac 8:32 (Is 53:7); 23:11 (οὕτω); Ro 5:15, 18; 1 Cor 7:17a; 2 Cor 7:14. ὥσπερ … οὕτως (ParJer 7:26f; GrBar 4:16; ApcEsdr 1:14; Jos., Vi. 1; Just., D. 6, 2; Tat. 5, 2 [οὕτω]) Mt 12:40; 13:40; Lk 17:24; J 5:21, 26; Ro 5:12, 19, 21; 6:4; GJs 13:1 (end). καθʼ ὅσον … οὕτως as … so Hb 9:27f. ὸ̔ν τρόπον … οὕτως 2 Ti 3:8 (TestJob 27:3ff; Just., A I, 7, 3 al.).ⓑ w. ref. to what precedes, abs. Mt 5:19; 6:30; Ro 11:5; 1 Cor 8:12 al. τὸν οὕτως (namely ἐν σαρκί) ἀναστάντα AcPlCor 2:25. ταῦτα οὕτως so much for that 17:2. οὐδὲ οὕτως not even thus Mk 14:59 (Just., D. 12, 2; 46, 6). Pointing the moral after figures of speech, parables, and examples (Aristot., Rhet. 1393b [II, 20]) Mt 5:16; 12:45; 13:49; 18:14; 20:16; Lk 12:21; 15:7, 10; J 3:8.—οὕτως can take on a specif. mng. fr. what precedes: οὕτως ἀποκρίνῃ τῷ ἀρχιερεῖ; is that the way (= so shamelessly) you answer the high priest? J 18:22; so basely 1 Cor 5:3; so intensely (of love) Dg 10:3; unmarried 1 Cor 7:26, 40. ἐὰν ἀφῶμεν αὐτὸν οὕτως if we let him (go on) this way (performing miracle after miracle) J 11:48. Cp. Ro 9:20. οὕτως προοδοιπορούντων those who thus precede AcPlCor 2:37 (restored).—οὕτως καί Mt 17:12; 18:35; 24:33; Mk 13:29; Lk 17:10. οὐχ οὕτως ἐστὶν ἐν ὑμῖν it is not so among you Mt 20:26; Mk 10:43. Elliptically (B-D-F §480, 5) ὑμεῖς οὐχ οὕτως you (are) not (to act) in this way Lk 22:26 (ὑμεῖς δὲ μὴ οὕτως [v.l. οὕτως μὴ ποιεῖτε] TestNapht 3:4). οὐχ οὕτως, Μαρία (you are not to conceive a child) in that way i.e. the normal way of women GJs 11:3. Summarizing a thought expressed in what precedes: Mt 11:26; Ac 7:8; 1 Cor 14:25; 1 Th 4:17; 2 Pt 1:11.—Drawing an inference fr. what precedes so, hence (Horapollo 1, 34 οὕτω ὀνομασθήσεται; En 98:3) Ro 1:15; 6:11. οὕτως ὅτι as it is, since Rv 3:16.—Introducing a question so: Mt 26:40 οὕτως οὐκ ἰσχύσατε μίαν ὥραν γρηγορῆσαι μετʼ ἐμοῦ; so, you were not able to remain awake with me for only one hour?; Mk 7:18 οὕτως καὶ ὑμεῖς ἀσύνετοί ἐστε; are you so dense, too? (i.e. like the crowd); 1 Cor 6:5 οὕτως οὐκ ἔνι ἐν ὑμῖν οὐδεὶς σοφός is it so (=our colloq. ‘do you mean to tell me’), that there’s not one person among you wise enough to settle a dispute between members?—Summarizing the content of a preceding participial constr. (Att.: Lysias 2, 79; also Jos., Bell. 2, 129, Ant. 8, 270; B-D-F §425, 6) Ac 20:11; 27:17.—ὁ μὲν οὕτως, ὁ δὲ οὕτως the one in one way, the other in another 1 Cor 7:7.② pert. to what follows in discourse material, in this way, as follows J 21:1. Of spoken or written words: what is so introduced follows immediately after οὕτως γέγραπται Mt 2:5. Cp. 6:9; Ac 7:6; 13:34, 47; Ro 10:6; Hb 4:4; GJs 21:2 (codd.); w. ὅτι recitative Lk 19:31; Ac 7:6; 13:34 (TestAbr A 8 p. 85, 15 [Stone p. 18]). W. inf. foll. (Gen 29:26) 1 Pt 2:15. Correlatively: οὕτως … καθώς Lk 24:24; Ro 11:26; Phil 3:17. οὕτως … ὸ̔ν τρόπον Ac 1:11; cp. 27:25. οὕτως … ὡς thus … as (Jos., Ant. 12, 304; Just., A I, 12, 10; 66, 1 al.) Mk 4:26 (‘it’s like when … ’); J 7:46; 1 Cor 3:15; 4:1; 9:26ab; Eph 5:33; Js 2:12. οὕτως … ὥστε (Hdt. 7, 174; Epict. 1, 11, 4; 4, 11, 19; SIG 1169, 57f ἔμπυος ἦς οὕτω σφόδρως, ὥστε … ἐνέπλησε πύους=he was suffering to such an extent from a suppurating wound, that … he was filled with matter; Jos., Ant. 8, 206; 9, 255) J 3:16 (s. B-D-F §391, 2; Mlt. 209; Rob. 1000); Ac 14:1. οὕτως … ἵνα: οὕτως τρέχετε ἵνα καταλάβητε 1 Cor 9:24.—Functions as an adj. (B-D-F) §434, 1; HLjungvik, Eranos 62, ’64, 26–31) ἡ γένεσις οὕτως ἦν (=τοιαύτη ἦν) Mt 1:18.—19:10; Ro 4:18 (Gen 15:5). Cp. Rv 9:17.—Also as subst. something like this: as subj. Mt 9:33; as obj. Mk 2:12. οὕτως ποιεῖν τινι do thus and so to/for someone Lk 1:25; 2:48.③ marker of a relatively high degree, so, before adj. and adv. (Soph., Aristoph. et al.) σεισμὸς οὕτω μέγας an earthquake so great Rv 16:18. οὕτως ἀνόητοί ἐστε; Gal 3:3 (s. ἀνόητος a). οὕτως φοβερόν Hb 12:21.—οὕτως ταχέως (Jos., Vi. 92; cp. οὕτω δρομαίως TestAbr A 7 p. 83, 33 [Stone p. 14]) Gal 1:6; AcPlCor 2:2.—Before a verb so intensely (X., Cyr. 1, 3, 11; TestAbr B 4 p. 108, 11 [Stone p. 64]; Tat. 19, 1) 1J 4:11.④ to the exclusion of other considerations, without further ado, just, simply: οὕτως (Soph., Phil. 1067 ἀλλʼ οὕτως ἄπει; ‘then will you go away without further ado?’; Ael. Aristid. 51, 49 K.=27 p. 546 D.; Aesop, Fab. 308 P.=Babr. 48 Cr./48 L-P.; Jos., Ant. 14, 438) Ἰησοῦς … ἐκαθέζετο οὕτως ἐπὶ τῇ πηγῇ J 4:6 (cp. Ammonius, Catena in ev. S. Ioa. p. 216, 21 Cramer τὸ δὲ ‘οὕτως’ ἀντὶ τοῦ ‘ὡς ἁπλῶς’ καὶ ‘ὡς ἔτυχε’). Likew. 8:59 v.l. and prob. ἀναπεσὼν ἐκεῖνος οὕτως ἐπὶ τὸ στῆθος τοῦ Ἰησοῦ J 13:25 (but here οὕτως can also refer to what precedes accordingly=following Peter’s nod).—DELG s.v. οὗτος. M-M. -
57 ἅπτω
ἅπτω 1 aor. ἧψα, ptc. ἅψας. Mid.: fut. ἅψομαι LXX; 1 aor. ἡψάμην; pf. 3 sg. ἧπται; ptc. ἡμμένος LXX. Pass.: fut. 3 sg. ἀφθήσεται Jer 31:9 B S (Hom.+).① to cause illumination or burning to take place, light, kindle (Aeschyl., Hdt.; PGM 7, 543; POxy 1297, 4; 7; 13; LXX, Joseph.) λύχνον ἅ. (Herodas 8, 6; PAthen 60, 6; Epict. 1, 20, 19; Diog. L. 4, 66; 6, 41; TestSol 6:10 λύχνους; Philo, Gig. 33 [mid.]; Jos., Ant. 3, 199) Lk 8:16; 11:33; 15:8. ἅ. πῦρ kindle a fire (Eur., Hel. 503; Phalaris, Ep. 122, 2; Jdth 13:13; TestSol 7:5; Jos., Ant. 4, 55) Lk 22:55 v.l.; Ac 28:2. Pass. Mk 4:21 v.l. (cp. PGM 13, 683 λύχνους ἡμμένους).② to make close contact, mid. w. gen. (Hom. et al.; En, PsSol, GrBar; Jos., Ant. 6, 308 al; Just., Ath.; Mel., P. 52, 383).ⓐ gener. touch, take hold of, hold τινός someone or someth. Lk 7:39; IRo 5:2. Dg 12:8. MPol 13:2. Hs 1:11; the sky by throwing a stone m 11:18.— Touch someone’s chest, spontaneously, of one who is speaking Hv 1, 4, 2; cp. 3, 1, 6. Cp. GHb 356, 39=ISm 3:2. ἅψαι τοῦ παιδίου take hold of the child GJs 20:3. Fig., take hold of τ. βασιλείας the Kingdom B 7:11.—JBauer, Agraphon 90 Resch: ZNW 62, ’71, 301–3.ⓑ cling to μή μου ἅπτου stop clinging to me! (s. BHaensler, BZ 11, 1913, 172–77; KKastner, ibid. 13, 1915, 344–53; KRösch, ibid. 14, 1917, 333–37; BViolet, ZNW 24, 1925, 78–80; FPerles, ibid. 25, 1926, 287; WCotter, ET 43, ’32, 45f; TNicklin, ibid. 51, ’39/40, 478; JMaiworm, ThGl ’38, 540–46) J 20:17 (Arrian, Anab. 6, 13, 3: Alexander is severely wounded in the chest by an arrow and his soldiers cannot believe that he is still alive. When he appears among them, recovered from his wound, they take hold [ἁπτόμενοι] of his hands, knees, and clothing in astonishment and delight).ⓒ freq. of touching as a means of conveying a blessing (divine working by a touch of the hand: Anton. Lib. 4, 7 Ἀπόλλων ἁψάμενος αὐτοῦ τῇ χειρὶ πέτρον ἐποίησεν; Ps.-Apollod. 2, 1, 3, 1 Zeus transforms by touching [ἅπτεσθαι]) Mk 10:13; Lk 18:15 (here perh. hold), esp. to bring about a healing (SIG 1169, 62). Gener. of touching persons who are ill Mt 8:3; 17:7; Mk 1:41; 8:22; Lk 5:13. ἅψαι αὐτῆς ἐκ τ. χειρῶν σου Mk 5:23 D. Esp. of touching parts of the body (SIG 1170, 23 ἥψατό μου τῆς δεξιᾶς χιρός) τ. γλώσσης (cp. Philo, De Prov. in Eus., PE 8, 14, 18) Mk 7:33. τ. ὀφθαλμῶν Mt 9:29; cp. 20:34; 8:15; Lk 22:51. Likew. τῆς σοροῦ touch the coffin, if the purpose was to raise the dead man, not simply to halt the bearers (cp. Aphrodite touching a chariot Pind., P. 9, 11) Lk 7:14. Of those who are ill, touching the healer Mk 3:10; 6:56; Lk 6:19; 8:45ff. Also of touching the clothes of the healer (cp. Athen. 5, 212f ἑκάστου σπεύδοντος κἂν προσάψασθαι τῆς ἐσθῆτος) ἅ. τ. ἱματίου touch his cloak Mt 9:21; Mk 5:27; 6:56. τ. ἱματίων 5:28, 30f. τ. κρασπέδου the hem or tassel Mt 9:20; 14:36; Lk 8:44.③ to partake of someth., w. cultic implications, have contact with, touch. Of contact w. unclean things 2 Cor 6:17 (Num 16:26; Is 52:11). The abs. μὴ ἅψῃ you must not touch or handle Col 2:21 can be interpreted in this sense. On the other hand, ἅπτεσθαι can mean eat, like our ‘touch food’ (Od. 4, 60; Plut., Anton. 923 [17]; Chariton 6, 2, 8 οὐχ ἥπτετο τροφῆς; Arrian, Anab. 4, 9, 5 σίτου ἅπτεσθαι; Aelian, VH 12, 37 ἐπʼ ἀπορίᾳ τροφῶν ἥψατο τῶν καμήλων=he seized [and ate] the camels; Diog. L. 6, 73 κρεῶν; Philostrat., Vi. Apoll. 3, 27 p. 105, 9; Philo, Exs. 134; Jos., Ant. 4, 234; 8, 362; 13, 276; En 25:4f [tree of life, as in GrBar 4:8]). We would, then, have in this passage the anticlimax eat, taste, touch. Finally, θιγγάνω, like ἅπτ. and γεύομαι (q.v. 1) can mean eat (cp. Iambl., Vi. Pyth. 31, 191 κυάμων μὴ θιγγάνειν; 13, 61 γεύεσθαι=Porphyr., Vi. Pyth. 24 θιγγάνειν; POxy 1185, 10f [c. 200 A.D.], where three difft. expr. for ‘eat’ are grouped together: τὸν παῖδα δεῖ ἄρτον ἐσθίειν, ἅλας ἐπιτρώγειν, ὀψαρίου μὴ θιγγάνειν [eat, eat [with], not eat at all]). The combination ἐσθ., τρωγ., θιγγ. might corresp. to Col 2:21 ἅπτ., γεύ., θιγγ., taken to mean eat, enjoy, consume (ἅ. and γεύ. together, both=‘eat’ in Teles p. 34, 5). The verbs, perh. used in association w. var. foods (s. POxy 1185) by the false spirits, are effectively combined by Paul, in order to picture the feeling of dread which he castigates.④ to touch intimately, have sexual contact, of intercourse w. a woman (Pla., Leg. 8, 840a; Aristot., Pol. 7, 14, 12 [1335b]; Plut., Alex. 676 [21, 9]; M. Ant. 1, 17, 13; Jos., Ant. 1, 163; Gen 20:6; Pr 6:29) γυναικὸς μὴ ἅ. 1 Cor 7:1 (ἅπτεσθαι w. gen. of ‘touching’ a woman in general: Vi. Aesopi G103).⑤ to make contact with a view to causing harm, touch for the purpose of harming, injure (Diod S 1, 84, 1; Arrian, Alex. Anab. 4, 4, 2; Ps 104:15; 1 Ch 16:22; Zech 2:12; Demetr.: 722 Fgm. 1, 7 Jac.) ὁ πονηρὸς οὐχ ἅπτεται αὐτοῦ the evil one cannot harm him (or cannot even touch him; cp. 1 Esdr 4:28; PsSol 13:6; TestAbr A 15 p. 96, 11 [Stone p. 40]) 1J 5:18.—Fig. οὐχ ἅψηται σου κακόν no evil shall touch you 1 Cl 56:8 (Job 5:19; cp. PsSol 13:6; 15:4).—OHeick, Hapto in the NT: Luth. Church Quart. 12, ’39, 90–95.—B. 76; 1061. DELG. M-M s.v. ἅπτομαι. TW. Sv. -
58 ΕΠω
ΕΠω, 1) activ., um Etwas sein, um Etwas beschäftigt sein, besorgen, behandeln, sicher nur partic. praes., τὸν δ' εὗρ' ἐν ϑαλάμῳ περικαλλέα τεύχε' ἕποντα Il. 6, 321, er fand ihn seine Waffen besorgend; denn in den anderen Stellen steht eine Präposition dabei, so daß man eine Tmesis annehmen kann. Δόλοπος περὶ τεύχε' ἕπουσιν, sie sind um die Waffen beschäftigt, kämpfen darum, 15, 555; ἀμφ' Ὀδυσῆα ἕπον, sie waren um den Odysseus beschäftigt, griffen ihn von allen Seiten an, 11, 483, μετὰ Τυδέος υἱὸν ἕπουσα, Athene, die nach des Tydeus Sohne eilt, um ihm beizustehen, 10, 516; τὸν δέρον ἀμφί ϑ' ἕπον, und waren um ihn beschäftigt, Il. 7, 316 Od. 8, 61; vgl. die Composita, in denen sich das impf. εἷπον, u. ohne augm. ἕπον, wie der aor. ἔσπον, inf. σπεῖν, partic. σπών findet. – 2) Med. ἕπομαι, impf. εἱπόμην, ep. auch ohne augm. ἑπόμην, fut. ἕψομαι, aor. ἑσπόμην, σπέσϑαι, imperat. σποῠ, ep. σπεῖο, Il. 10, 285, poet. auch in den übrigen Modis ἕσπωμαι, ἑσποίμην, ἑσπέσϑω, Il. 12, 350. 363 (ἅμ' ἑσπέσϑω), ἑσπέσϑαι (Il. 5, 423 u. Od. 4, 38, wo Bekker ἅμα σπέσϑαι schreibt), ἑσπόμενος tin Compositis aber ἐπισπέσϑαι, ἐπισπόμενος); über den Spiritus asper dieser Formen vgl. Spitzner ezc. X zur Iliade; die Form ἕσπεται, Od. 4, 826, ist von Bekker mit ἔρχεται vertauscht; Sp. haben auch Präsensform ἕσπομαι, – (lat. sequor), – fol gen, mitgehen, das Geleit geben, u. bes. dem Führenden, Vorangehenden nachgehen, ὁ μὲν ἦρχ', ὁ δ' ἅμ' ἕσπετο, Il. 11, 472; ὡς εἰπὼν ἡγεῖτ', ἡ δ' ἕσπετο, oft, οὐκ ἔφασαν ἕψεσϑαι ἡγεομένοισι Her. 8, 2, wie auch bei Plat. τὸ μὲν γούμενον – τὸ δ' ἑπόμενον einander gegenübersteht, Rep. VIII, 564 b; vgl. οἷν ἑπόμεϑα ᾑ ἂν ἄγητον Phaedr. 237 b; der gewöhnliche Ausdruck von den einem Anführer folgenden, mit ihm oder ihm nachziehenden, ihm Gehorsam leistenden Schiffsgeschwadern oder Kriegerschaaren, Hom. überall. Gew. Verbindungen sind ἕπεσϑαι ἅμα τινί, Il. 2. 534 u. öfter; Soph. El. 253; Eur. Herc. Für. 1323; Her. 5. 106; Plat. Legg. I, 631, c; auch doppelt, οἵ τοι ἅμ' αὐτῷ Ἴλιον εἰς ἅμ' ἕποντο, Od. 11, 372, vgl. 15, 541; ohne Casus, ἅμ' ἕπεσϑαι, Hom., wie Soph. O. R. 471 Ai. 801; – μετά τινος, Ar. Plut. 823; Thuc. 7. 52; Plat. Menex. 235 b Phil. 30 c Phaedr. 250 b; Xen. Hell. 5. 2. 19 u. Sp., wie Luc. Nav. 1; anders μετὰ κτίλον ἕσπετο μῆλα, hinterhergehen, Il. 13, 492, u. ähnlich, doch mehr absolut zu fassen, μετὰ ταῠτα περὶ φιλίας ἕποιτ' ἂν διελϑεῖν, Arist. Eth. 7, 1; μετά τινι, Il. 18, 234; – σύν τινι, Od. 7, 304, vgl. σὺν δ' ὁ ϑρασὺς εἵπετ' Ὀδυσσεύς 10, 436; Soph. Tr. 560; Xen. Cyr. 5, 2, 13 An. 1, 3, 6 u. öfter; – ἐπί τινι, Eur. Alc. 1032; Xen. Cyr. 5, 2, 1. 3, 40. 5, 37 u. Sp., wie D. Cass. 75, 3; ἐπί τινος, Od. 1, 278. 2, 197; τὸν ἕτερον ἐπὶ τοῦ ἑτέρου κατ' οὐρὰν ὲπόμε νον Ath. VII, 281 f; – mit ὄπισϑεν, Aesch. Pers. 962; Her. 1, 45. 59 u. öfter; ἕπεο προτέρω, tritt näher heran, Il. 18, 383; – Pind. vrbdí es auch mit dem acc., N. 10, 37; vgl. Qu. Sm. 1, 341; αὐτὴ εἵπετο τὸ φεῠγον Luc. Asin. 51. – Auch der Ordnung od. Zeit nach folgen, οἱ πρόσϑεν παρέδοσαν ἡμῖν τοῖς ἑπομένοις ἐκείνοις, die Vorfahren übergaben uns, ihren Nachkommen, Plat. Phil. 17 d; öfter Arist. ἕπεται διελϑεῖν, es folgt, daß wir durchgehen, es reiht sich daran, Eth. 3, 4 (s. oben). – Selten feindlich, verfolgen, nachsetzen, ohne Casus, Il. 21, 256; τινί, 11, 154. 165. 754; οἳ ἅμ' ἕποντο, sie setzten auf der Ferse nach, 17, 753; ἀμφὶ δ' ἄρ' αὐτὸν ἕποντο, um ihn her gedrängt setzten sie nach, 11, 474; ϑηρίοις φεύγουσιν εἵποντο διώ-κοντες Xen. An. 5, 4, 24, öfter. – Absolut, ἕπεο προτέρω, komme näher, Od. 5, 91 Il. 18, 387; – καιροῖς τοῠ πολέμου, den günstigen Zeitpunkt ergreifen, benutzen, Plut. Pomp. 17; – folgen können, gleichen Schritt halten, ὃς καὶ ϑνητὸς ἐὼν ἕπεϑ' ἵπποις ἀϑανάτοισιν Il. 16, 154; Od. 6, 319; einzelne Glieder, ὥς τοι γούναϑ' ἕποιτο, die Beine kommen mit fort, reichen aus, Il. 4, 314; übertr., der Rede folgen können, sie verstehen, begreifen, ἆρ' ἕπομαί σου τῷ λόγῳ; verstehe ich dich recht? Plat. Prot. 319 a; Theaet. 102 c; οὐχ ἕσπου τοῖς λεχϑεῖσιν Polit. 280 b. – Uebertr. von Dingen, τρυφάλεια ἕσπετο χειρί, der Helm folgte der Hand, ließ sich abreißen, Il. 3, 376, ähnlich ἔπαλξις ἕσπετο 12, 398; von Brautgeschenken, die der Braut mitgegeben werden, ihr folgen, Od. 1, 278. 2, 197. – Dah. an Etwas haften, hangen, δουρὶ ἑπόμενος, von Einem, der am Speere steckt, Il. 12, 395, übh. eng mit Etwas verbunden sein, bes. κῠδος, τιμή, Ἅτη, Ruhm folgt ihm, ist sein Antheil, Il. 4, 415. 9, 512. 514; ὄλβος, μῶμος, τιμά u. ä., Pind. P. 5, 55. 1, 82 N. 10, 37; ᾡ τινι σὸν γέρας ἕσπητ' ἀγλαόν Ol. 8, 11; τόλμα καὶ δύναμις ἕσποιτο 9, 89; – ἔκ τινος, z. B. ἢ οὐ γιγνώσκεις, ὅ τοι ἐκ Διὸς οὐχ ἕπετ' ἀλκή, daß keine Abwehr von Zeus mit dir ist, dir zu Theil wird, Il. 8, 140, vgl. γνοίης χ' οἵη ἐμὴ δύναμις καὶ χεῖρες ἕπονται Od. 20, 237; ἐκ Διὸς ἀνϑρώποις ἕπεται τέκμαρ Pind. N. 11, 43; Ζεῦ, μεγάλαι ἀρεταὶ ϑνατοῖς ἕπονται ἐκ σέϑεν I. 3, 4, werden von dir den Menschen verliehen; νίκη ἕσπετο, Sieg wurde zu Theil, Aesch. Ag. 828, wie πειϑὼ δ' ἕποιτο καὶ τύχη πρακτήριος Suppl. 518; vgl. Xen. Hell. 2, 4, 18 νίκη ἡμῖν ἔσται ἑπομένη, wo aber ἑπομένοις.bessere Lesart ist; Sp., wie Paus. 8, 10, 9. – Aus Etwas folgen, hervorgehen, entstehen, ἕπεσϑαι δοκεῖ τῇ ἀχαριστίᾳ ἡ ἀναισχυντία Xen. Cyr. 1, 2, 7; τῇ ἀρετῇ τὸ σώζεσϑαι Lac. 9, 2; ἄλλα ϑ' ὅσα τῆς τοιαύτης ἐστὶ κατακοσμήσεως ἑπόμενα Plat. Polit. 271 e, was sich daraus ergiebt, folgt; τῶν ἔμπροσϑεν προειρημένων ἑπομένας ἀποδείξεις Rep. VI, 504 b; ἢ καὶ τοῠτο τοῖς ἔμπροσϑεν ἕπεται, ὅτι, oder ergiebt sich, folgt aus dem Vorhergehenden, daß –, Rep. III, 394 e. – Dah. zu Etwas passen, einer Sache entsprechen, sich dazu schicken, ἕπεται λόγος εὐϑρόνοις Κάδμοιο κούραις Pind. Ol. 2, 22, Schol. ἁρμόζει, u. öfter; τὸ πρέπον καὶ ἑπόμενον πάσῃ τῂ πολιτείᾳ τάττων Plat. Legg. VIII, 835 c; vgl. I, 632 c; τὰ τούτοις ἑπόμενα, was dem ähnlich ist, dergleichen, Rep. III, 406 d; Sp. – Aehnlich auch Νύμφαι αἵ ῥ' οὔτε ϑνητοῖς οὔτ' ἀϑανάτοισιν ἕπονται H. h. Ven. 260, die weder den Sterblichen, noch den Göttern ähnlich sind, zu ihnen gehören. – Häufig = den Anordnungen, Befehlen, Wünschen eines Andern Folge leisten, nachkommen, gehorchen, ἕπου, τὰ λῷστα τῶν παρεστώτων λέγει Aesch. Ag. 1023; μηνυτῆρος φραδαῖς Eum. 236; νόμοις Soph. frg.; ἀστένακτος αἰὲν ἑσπ όμην κακοῖς, ich fügte mich ohne Klagen dem Unglück, schickte mich in das Leid, Tr. 1063; ἔϑεσι καὶ νόμοις Plat. Legg. III, 680 a; Tim. 40 e.
-
59 οὐκ ἄν
οὐκ ἄν gehört nie zusammen, sondern ἄν ist zum Verbum zu ziehen, bes. ist οὐκ mit dem opt. pot. in und außer der Frage nicht selten; – οὐκ ἄρα, nicht also, besonders in der Frage, οὐκ ἄρ' ἔμελλες οὐδὲ ϑανὼν λήσεσϑαι χόλου; also auch nicht im Tode einmal solltest du des Zornes vergessen? Od. 11, 553; οὐκ ἄρα σοί γε πατὴρ ἦν Πηλεύς, so war also nicht Peleus dein Vater, Il. 16, 33; s. ἄρα; – οὐ γάρ, denn nicht, einen negativen Grund angebend, Hom. u. Folgde; Her. 1, 199. Es tritt auch ein Wort dazwischen, οὐ μὲν γάρ, Il. 5, 402. In der Frage wird es gebraucht, wenn man eine bejahende Antwort erwartet, Ar. Equ. 1389 Av. 611 u. öfter; auch allein stehend, οὐ γάρ; nicht wahr? nicht so?. Plat. oft. In der Antwort bestätigt es eine negative Frage, οὐδὲ τοῠτό με ϑέμις εἰδέναι; οὐ γάρ, auch dieses darf ich nicht wissen? Antwort: auch das nicht, Luc. lup. cont. 16, vgl. D. Hort. 20, 4; – οὐ γὰρ ἄν und οὐ γάρ κεν, Od. 12, 107, denn wohl nicht, Soph. O. R. 82. 220 u. öfter; Plut. u. A.; οὐ γὰρ ἄν που u. οὐ γὰρ ἄν ποτε, denn wohl auf keine Weise, denn wohl nimmermehr, mit γέ, Soph. Phil. 412; οὐ γὰρ – γέ πω, O. R. 105; οὐ γὰρ ἄν κοτε, Her. 1, 124; – οὐ γὰρ ἀλλά, ein bei den Attikern gewöhnlicher, elliptischer Ausdruck, denn es ist nicht anders, sondern, die Verneinung und zugleich den Grund derselben ausdrückend, μὴ σκῶπτέ μ', οὐ γὰρ ἀλλ' ἔχω κακῶς, spaße nicht, denn es ist mir nicht spaßhaft, sondern schlimm zu Muthe, Ar. Ran. 58; ἆρ' οὐ παρεῖναι τὰς γυναῖκας δῆτ' ἐχρῆν; sollten die Frauen nicht längst dasein? οὐ γάρ, μὰ Δί', ἀλλὰ πετομένας ἥκειν πάλαι, Lys. 55, ja sieilich wohl, sie sollten längst herbeigeflogen sein, imo vero; vollständig οὐ γὰρ μὰ Δία πάρεισιν, ἀλλά –, vgl. Nubb. 232 Eccl. 386, oft; Plat. Phaedr. 276 c Phaed. 84 a; noch verstärkt, οὐ γάρ τοι ἀλλά, Euthyd. 284 c 305 e; οὐ γάρ δή u. οὐ γάρ δήπου, wie οὐ γάρ nur ausdrückend, daß sich der Grund von selbst versteht, denn doch woh nicht, Soph. Phil. 246 O. R. 576; mit folgendem γέ, Plat. Phil. 76 c 92 b Prot. 309 c, wie Soph. οὐ γὰρ δὴ τό γε σῶμα, O. C. 266; οὐ γὰρ δήποτε, Plat. Phaedr. 255 b; u. eben so οὐ γάρ που, 258 e Phaed. 62 d; und mit folgendem γέ, Conv. 199 a Euthyphr. 13 a; οὐ γὰρ οὖν, Parm. 134 b; οὐ γὰρ οὖν δή, Theaet. 105 d; – οὐ γάρ ποτε, denn nimmermehr, Soph. O. C. 913 u. öfter, El. 474; – οὐ γάρ τοι, denn doch nicht, Od. 21, 172; – οὐ δή, fürwahr nicht, gewiß nicht, Hom. u. Folgde, auch in negativer Frage, Od. 7, 239; u. verstärkt οὐ δή που, wohl gewiß nicht, Ar. Ach. 122 Ran. 527; οὐ δήπου ἀδύνατον, das ist wohl in der That nicht unmöglich, Plat., auch οὐ δήπουϑεν; – οὐ δῆτα, fürwahr nicht, Hom., Aesch. Prom. 347. 772, Soph. Phil. 417. 725 u. öfter; Ar. Plut. 374. 391; Plat. u. A.; – οὐ ϑήν, doch wohl nicht, gewiß doch nicht, Hom. u. a. D., auch verstärkt, οὐ ϑὴν δή, Od. 3, 352; – οὐ μά, s. μά; – οὐ μάν, fürwahr nicht, wahrlich nicht, in Betheuerungen, s. μάν; – οὐ μέν, wie οὐ μήν, gewiß nicht, gar nicht (s. μέν), verstärkt οὐ μὲν δή, und οὐ μὲν δὴ οὐδέ, aber auch fürwahr nicht einmal; – οὐ μὲν οὖν, auch in einem Worte οὐμενοῦν geschrieben, also nicht, οὐμενοῦν με προςεδόκας ἀναγνῶναί σ' ἔτι, du hast also nicht erwartet, daß ich dich wieder erkennen würde, Ar. Ran. 556; – auch in der Frage, also nicht? – in der Antwort nachdrücklich den Gegensatz hervorhebend, ἐγώ σοι οὐκ ἂν δυναίμην ἀντιλέγειν, Antwort οὐμενοῦν τῇ ἀληϑείᾳ δύνασαι ἀντιλέγειν, nein, nicht mir, sondern vielmehr der Wahrheit vermagst du nicht zu widersprechen, Plat. Conv. 201 c; ἐμὲ δεῖ προκεκρίσϑαι σοῦ; – οὐμενοῦν, ἀλλ' ἐμέ, nein, nicht du, sondern vielmehr ich oin vorzuziehen, Luc. Mort. D. 12, 1; – οὐμενοῦν γε, doch wenigstens also nicht, Paus. 1, 20, 1; – οὐ μέν πως, doch auf keine Weise, Il. 2, 203; – οὐ μέντ οι, doch wohl, freilich nicht; οὐ μέντοι ἀλλά, jedoch aber, Plat. Phaed. 62 b Crat. 436 d; mit folgendem γέ, Conv. 173 b; – in der Frage, doch wohl nicht, worauf eine verneinende Antwort erwartet wird; – οὐ μή s. unten bes.; – οὐ μήν, fürwahr nicht, ganz u. gar nicht, Hom.; οὐ μὴν ἀλλά u. οὐ μὴν ἀλλὰ καί, nichts desto weniger, dennoch aber, gleichwohl, Plat. Gorg. 449 c; mit folgdm γέ, Polit. 263 b; vgl. Ar. Pax 41, Ἀφροδίτης γὰρ οὔ μοι φαίνεται οὐ μὴν Χαρίτων γε, geschweige denn, vollends nicht; – οὐ μὴν οὐδέ, fürwahr auch nicht, auch nicht einmal, Isocr. 4, 139; Xen.; – οὔ νυ, nun nicht, nicht ja, in u. außer der Frage (s. νύ), Il. 4, 242. 10, 165 u. a. Ep.; – οὔ περ, auch in einem Worte geschrieben, οὔπερ, doch nicht, mit nichten, Hom.; – οὐχ ὅτι u. οὐχ ὅπως s. unter ὅτι u. ὅπως.
-
60 οὗτος
οὗτος, αὕτη, τοῦτο (für ΤΟΥΤΟΣ, ΤΑΥΤΗ, von welchen Formen auch die andern Casus genommen werden, nur nom. plur. masc. u. fem. lautet noch οὗτοι, αὗται, vgl. ὁ, ἡ, τό), demonstrat. zu ΠΟΣ, bestimmter hinweisend als ὁ; – 1) dieser, diese, dieses, Hom. u. Folgde; mit Hinweisung auf einen Relativsatz, οὐχ ἑκὰς οὗτος ἀνήρ, ὃς λαὸν ἤγειρα, Od. 2, 40. 6, 201. 7, 48 u. sonst; Hes. O. 291; πάντες οὗτοι, οὓς ὁρᾶτε, βάρβαροι, Xen. An. 1, 5, 16; ὅλην ταύτην, ἣν λέγεις, κοινωνίαν, Plat. Rep. V, 449 e; auch ταῦτα ἕκαστα λέγων, ὅσα δὴ πάϑες, Od. 14, 362; oft dem Relativum nachgstzt, s. 2 c; – ohne dieses, bald stärker, bald schwächer hinzeigend, sowohl substantivisch allein stehend, οὗτος δέ μοι φίλος μέγιστος Soph. Phil. 581, öfter bei den Tragg., wie in Prosa, als auch adjectivisch, wo dann das dabeistehende Substantivum regelmäßig den Artikel bei sich hat, entweder οὗτος ὁ σοφός, Soph. O. R. 568, oder umgestellt, ὁ μάντις οὗτος, 562; τούτου τἀνδρός, Tr. 350; τοῦ λόγου τούτου, O. R. 520; ἡ σεμνὴ αὕτη καὶ ϑαυμαστὴ ἡ τῆς τραγῳδίας ποίησις, Plat. Gorg. 502 b; ἀναδήσω καὶ τὴν τούτου ταυτηνὶ τὴν ϑαυμαστὴν κεφαλήν, Conv. 213 e. – Wenn der Artikel fehlt, so ist das Substantivum als Prädicat zu betrachten, ταύτην, ἔφη, γνώμην ἔχω ἔγωγε, eigtl. dies habe ich als meine Ansicht, dies ist meine Ansicht, Xen. An. 2, 2, 12; ἔνεστι γάρ πως τοῦτο τῇ τυραννίδι νόσημα, eigtl. dies als eine Krankheit; τούτῳ γὰρ Ἄρης βόσκεται φόνῳ βροτῶν, Aesch. Spt. 226, wo das subst. als eine Erklärung hinzugesetzt ist, daran, nämlich am Morde; αὕτη γὰρ ἦν σοι πρόφασις, Soph. Phil. 1022, u. öfter, wo also οὗτος ebenfalls substantivisch gebraucht ist, obwohl an manchen Stellen der Dichter der Artikel, wie auch in anderen Vrbdgn bloß ausgelassen scheint. – Eben so ist es aufzufassen, wo es ausdrücklich auf Etwas hinzeigt und im Deutschen mit heda! du da! übersetzt werden kann, οὗτος, τί ποιεῖς; Aesch. Suppl. 889; οὗτος, σὲ προςμολεῖν καλῶ, Soph. Ai. 71, vgl. 1026; οὗτος σύ, πῶς δεῦρ' ἦλϑες; O. R. 532; O. C. 1632; Ἱπποκράτης οὗτος, μή τι νεώτερον ἀγγέλλεις; Plat. Prot. 310 h; auch mit dem Artikel, ὁ Φαληρεὺς οὗτος Ἀπολλόδωρος, οὐ περιμενεῖς; Conv., u. A. Daher es oft geradezu mit »hier«, »da« übersetzt werden kann, τίς δ' οὗτος κατὰ νῆας ἔρχεαι οἶος; Il. 10, 82, wer bist du, der da allein geht? οὗτος, ἔφη, ὄπισϑεν προςέρχεται, da kommt er her, Plat. Rep. I, u. A.; ὅπου 'στίν; αὑτηί, da! Ar. Nubb. 214. – In solchen Vrbdgn steht das Hauptwort ohne Artikel, πολλὰ δὲ ὁρῶ ταῦτα πρόβατα, ich sehe da viel Schaafe, Xen. An. 3, 5, 9; οὐ γὰρ ὁρῶμεν, εἰ μὴ ὀλίγους τούτους ἀνϑρώπους, 4, 7, 5; οὗτος ἀνήρ, Plat. Gorg. 467 b; 489 b 505 c; ὃ σὺ λέγεις τοῠτο, was du da sagst, Prot. 342 a; τί οὖν δὴ τοῦτο λέγεις; was sagst du da? Gorg. 452 d; Ar. Pax 275 sagt auch ταῦτ', ὦ δέσποτα, hier, Herr! oder ja, Herr! – 2) Besonders zu bemerken ist – a) daß οὗτος von ὅδε (s. dieses oben) sich so unterscheidet, daß es auf das nächst Vorhergehende, ὅδε auf das Folgende geht, ὡς, ὅταν τοῦτο λέγωμεν, τόδε λέγομεν, ὅτι, Plat. Men. 90 c; oder daß sich οὗτος auf ein entfernteres, ὅδε auf ein näheres Nomen bezieht, τούτω μὲν (auf die v. 104 erwähnten Rosse des Nestor bezüglich) ϑεράποντε κομείτων· τώδε (auf die von dem redenden Diomedes erbeuteten Pferde des Aeneas) νῶι ἰϑύνομεν, Il. 8, 109; zuweilen geht es aber auch auf das Folgende, 13, 377 Od. 2, 306; Her. 2, 104; – ταῦτα, die zunächstliegenden Dinge, das Irdische, s. Heind. Plat. Phaed. 75 e. – b) wenn das, worauf durch οὗτος hingewiesen wird, nicht als gegenwärtig zu denken ist, so wird es als etwas Bekanntes, gewöhnlich Berühmtes dargestellt, ὁ μάντις οὗτος ἦν ἐν τῇ τέχνῃ, der bekannte Tiresias, von dem schon oft die Rede gewesen, Soph. O. R. 562; ὁ πάντ' ἄναλκις οὗτος, El. 293; vgl. αὕτη γὰρ ἡ λόγοισι γενναία γυνή, 279; οὗ ἔστιν ἐν Πυϑοῖ τοῦτο τὸ καλὸν ἀνάϑημα, Plat. Gorg. 472 a; Phaed. 69 c; selten verächtlich od. im üblen Sinne, wie iste, τούτους τοὺς συκοφάντας, die berüchtigten Sykophanten, Crit. 45 a; τούτους τοὺς πανδήμους ἐραστάς, Conv. 181 e; ἔχοντες τούτους τοὺς πολυτελεῖς χιτῶνας, die vornehmen Perser mit ihren bekannten kostbaren Kleidern, Xen. An. 1, 5, 8 u. sonst. – Bes. bezieht es sich auf das, wovon eben die Rede gewesen, im Gespräch auf das, was der Andere gesagt hat, oft bei Plat., wie iste; daher in der att. Gerichtssprache im Munde des Anwalts sowohl von dem, dessen Sache er führt, als gewöhnlich auf die entgegengesetzte Partei hinzeigend, aber auch auf die Richter, Oratt., auch, im plur., auf alle Zuhörer, Wolf Dem. Lpt. p. 222 ff. – c) ähnlich ist auch der Gebrauch des οὗτος nach einem Zwischensatze, wo es den Hauptsatz mit Nachdruck wieder aufnehmen soll, wo wir » wie gesagt« dafür setzen können, οὐδὲ Ἀριστέης, –, οὐδὲ οὗτος ἔφησε προσωτέρω ἀπικέσϑαι, Her. 4, 16, also auch dieser nicht, vgl. 4, 81; καὶ τὰς ἁμάξας ἃς παρεσκευάσατο Κῦρος, ἦσαν δὲ αὗται τετρακόσιαι, καὶ ταύτας διήρπασαν, Xen. An. 1, 10, 18; Κλέαρχος δὲ Τολμίδην, ὃν ἐτύγχανεν ἔχων παρ' ἑαυτῷ κήρυκα ἄριστον τῶν τότε, τοῦτον ἐκέλευσεν, 2, 3, 20, wo Krüger mehrere Beispiele aus Xen. anführt, wo aber wie 5, 7, 30, τοὺς δὲ νεκρούς, οὓς πρόσϑεν αὐτοὶ ἐκέλευον ϑάπτειν, τούτους διεπράξαντο, eigtl. eine Umstellung der Sätze anzunehmen, so daß τούτους τοὺς νεκρούς zusammenzuziehen u. in der Uebersetzung wenigstens es heißen kann »sie machten, daß man die Todten, welche –«; denn oft geht der relative Satz, auf den sich οὗτος bezieht, voran, vgl. ὃς γῆν πατρῴαν ἠϑέλησε μὲν πυρὶ πρῆσαι, τοῦτον πόλει τῇδ' ἐκκεκηρῦχϑαι, Soph. Ant. 203; u. mit Wiederholung des Nomens, Δαρεῖος βουλόμενος Ἰνδὸν ποταμόν, ὃς κροκοδείλους παρέχεται, τοῦτον τὸν ποταμὸν εἰδέναι, Her. 4, 44. – d) καὶ οὗτος, wie im Lat. isque, und zwar, ebenfalls das Frühere wieder aufnehmend und näher bestimmend, οὗτοι γὰρ μοῦνοι Ἰώνων οὐκ ἄγουσιν Ἀπατούρια· καὶ οὗτοι κατὰ φόνου τινὰ σκῆψιν, Her. 1, 147, vgl. 6, 11; ἀπόρων ἐστὶ καὶ ἀμηχάνων καὶ τούτων πονηρῶν, οἵτινες ἐϑέλουσιν, Xen. An. 5, 2, 21. Bes. ist καὶ ταῦτα eine geläufige Verbindung, und noch dazu, od. mit einem ganzen Satze durch da doch, obschon zu übersetzen, ἥτις τοιαῦτα τὴν τεκοῦσαν ὕβρισεν, καὶ ταῦτα τηλικοῦτος, u. noch dazu in diesem Alter, Soph. El. 614; Ὅμηρος οὔτε ἰχϑύσιν αὐτοὺς ἑστιᾷ καὶ ταῦτα ἐπὶ ϑαλάττῃ ἐν Ἑλληςπόντῳ ὄντας, obschon sie doch am Meere sind, Plat. Rep. III, 404 b; vgl. Xen. An. 1, 4, 12; Μένωνα δὲ οὐκ ἐζήτει, καὶ ταῦτα παρὰ Ἀριαίου ὤν, 2, 4, 15, eigtl. und dies that er, obgleich er vom Ariäos kam; Cyr. 2, 2, 12; auch nach dem partic., νῦν γοῦν, ἔφη, ἐπεχείρησας, οὐδὲν ὢν καὶ ταῦτα, dennoch, Plat. Rep. I, 341 c. Vgl. noch Aesch. Eum. 864 Prom. 951; – Καὶ ταῦτα μὲν δὴ ταῦτα, das wäre denn nun das, schließt eine längere Untersuchung ab, das mag denn sein, genug davon, Ar. Plut. 8; Plat. – Anders ist Ἀγίας καὶ Σωκράτης καὶ τούτω ἀπεϑανέτην, auch diese, wie et hi, et ipsi, sie wurden ebenfalls hingerichtet, Xen. An. 2, 6, 30, vgl. Krüger zu 1, 10, 18; ταῦτα δὲ ποιῶν καὶ οὗτος ἀποϑνήσκει, Hell. 6, 4, 34. – e) in der Antwort ist τοῦτο, ταῦτα, sc. ἔστι, dies ist so, so viel, wie ja, ἐὰν δέῃ μάχεσϑαι, ἆρ' οὐ πλουσίοις ἀνδράσι μαχοῦνται –; ναὶ τοῠτό γε, Plat. Rep. IV, 422 b; ἀλλ' εἰςίωμεν. – Ταῦτά γε, νῠν εἴπερ δοκεῖ, Ar. Vesp. 1008. – f) τοῦτο geht oft auf einen ganzen Satz, der gew. mit ὅτι ausgedrückt ist, oder mit dem acc. c. inf., τοῦτο γιγνώσκεις, ὅτι ὀργῆς νοσούσης εἰσὶν ἰατροὶ λόγοι; Aesch. Prom. 377; ἀτὰρ φράσον μοι τοῦτο, πόσον τι πλῆϑος ἦν νεῶν, Pers. 325; δέονται δέ σου καὶ τοῦτο, παραγενόμενον πεῖραν λαβεῖν, Xen. An. 6, 4, 33; ἀπὸ τοῠ αὐτομάτου τοῦτο ἐγένετο, ἐμὲ τεϑνάναι δή, Plat. Apol. 38 c; vgl. Soph. 234 b, οὐκοῦν τόν γ' ὑπισχνούμενον δυνατὸν εἶναι μιᾷ τέχνῃ πάντα ποιεῖν γιγνώσκομέν που τοῦτο ὅτι δυνατὸς ἔσται; oft bei Xen., vgl. An. 2, 6, 18. 3, 1, 7. 5, 7, 7; τοῦτο πάνυ χαλεπῶς φέρω, εἰ – Cyr. 5, 5, 12. – g) wenn auch gewöhnlich in Verbindungen, wie dieses ist die Ursache, αὕτη τούτου αἰτία, Plat. Prot. 323 a, gesagt wird, sich also οὗτος nach dem folgenden Prädikatssubstantivum im Genus richtet, so findet sich doch auch im Griechischen, wie bei uns, τοῦτο nicht bloß so, daß das Substantiv als eine Erklärung nachgesetzt wird, wie Xen. An. 4, 6, 3, τοῠτό γε δὴ μόνον διάφορον ἐν τῇ πορείᾳ ἐγένετο, ἡ τοῦ ἡγεμόνος κάκωσις καὶ ἀμέλεια, nämlich die Mißhandlung, womit man Od. 1, 159 vergleichen kann, τούτοισιν μὲν ταῦτα μέλει, κίϑαρις καὶ ἀοιδή, u. ταυτὶ γὰρ ἔγωγε ἀκούω Περικλέα πεποιηκέναι Ἀϑηναίους ἀργοὺς καὶ δειλοὺς καὶ φιλαργύρους, Plat. Gorg. 515 e, Rep. III, 407 a, sondern auch unmittelbar neben einander stehend, τοῦτό γε ϑάνατος ὀνομάζεται, Phaed. 67 d, u. oft bei Plat. Aehnlich καὶ τοῠτο κίνδυνος, Xen. An. 7, 7, 31, auch das ist zu fürchten, wenn man nicht τοῦτο für den acc. erklären will, in dieser Beziehung ist zu fürchten; denn – h) τοῦτο u. ταῦτα stehen auch für διὰ τοῦτο, wie man es gew. erkl., oder als accus. abs., in dieser Beziehung, in dieser Rücksicht, deshalb, καὶ μὴν μάλιστα τοῦτ' ἀφικόμην, ὅπως εὖ πράξαιμί τι, Soph. O. R. 1005; vgl. Eur. Andr. 212 I. T. 939; so ταῦτ' ἄρα, ταῦτ' οὖν, Ar. Pax 406 Av. 120; ἀλλ' αὐτὰ ταῦτα καὶ νῠν ἥκω, Plat. Prot. 310 e; ταῦτα δὴ ἐκαλλωπισάμην, ἵνα καλὸς παρὰ καλὸν ἴω, Conv. 174 a; vgl. Xen. Cyr. 1, 4, 27, der An. 4, 1, 21 sogar verbindet ταῦτα ἐγὼ ἔσπευδον καὶ διὰ τοῦτό σε οὐχ ὑπέμενον. – i) τοῦτ' ἐκεῖνο, s. ἐκεῖνος u. vgl. damit τοῦτ' ἐκεῖ, grade damals, Eur. Ion 566; τοῦτ' αὐτό, grade dies, τοῦτ' αὐτό, πρέσβυ, τοῦτό μ' εἰςαεὶ φοβεῖ, Soph. O. R. 1013; u. eben so mit wiederholtem οὗτος, τοῦτ' αὔτ' ἔχρῃζον τοῦτό σου μαϑεῖν, Tr. 407. – k) τοῦτο μέν – τοῦτο δέ, wie τὸ μέν – τὸ δέ bilden coordinirte Sätze, theils – theils, Her. u. A.; auch mit anderen Abweichungen, wie το ῦτο μέν – ἔπειτα δέ, Soph. Ant. 61, τοῦτο μέν – εἶτα, Ai. 672 O. C. 441, τοῦτο μέν – τοῦτ' αὖϑις, Ant. 165. – Ταύτῃ s. besonders.
См. также в других словарях:
ουχ — (I) επιφών. ουφ. [ΕΤΥΜΟΛ. Ονοματοποιημένη λ. (πρβλ. ουφ)]. (II) (ΑΜ οὐχ) βλ. ου … Dictionary of Greek
οὐχ — οὐ in truth proclitic indeclform (adverb) … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
οὐχ' — οὐκί , οὐ in truth epic ionic (proclitic indeclform adverb) οὐχί , οὐ in truth attic epic (proclitic indeclform adverb) … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
οὔχ — οὐ in truth proclitic indeclform (adverb) … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
οὖχ — οὐ in truth proclitic indeclform (adverb) … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
Οὐχ ὁ τόπος τὸν ἄνδρα, ἀλλ’ ὁ ἀνὴρ αὐτὸν ἔντιμον ποιεῖ. — См. Не место человека красит, но человек место … Большой толково-фразеологический словарь Михельсона (оригинальная орфография)
Οὐχ ἡ πόλις σου το γένος εὐγενὲς ποιεῖ… — См. Не место человека красит, но человек место … Большой толково-фразеологический словарь Михельсона (оригинальная орфография)
Ἀλλ’ οὐχ ὅλον, ὥς φάσιν, ἕλκος. — ἀλλ’ οὐχ ὅλον, ὥς φάσιν, ἕλκος. См. Не вспоминай того, что было. Не растравляй душевных ран … Большой толково-фразеологический словарь Михельсона (оригинальная орфография)
Ὥστε οὐχ ὁρῶ τι χρήσιμον ἔνεστι, τοῖς ὀψὲ δὴ τούτοις ἀλεῖν λεγομένοις μύλοις τῶν θεῶν. — ὥστε οὐχ ὁρῶ τι χρήσιμον ἔνεστι, τοῖς ὀψὲ δὴ τούτοις ἀλεῖν λεγομένοις μύλοις τῶν θεῶν. См. Бог долго ждет, да больно бьет … Большой толково-фразеологический словарь Михельсона (оригинальная орфография)
Ζῶμεν γὰρ οὐχ ὡς θέλομεν ἀλλ’ ὡς δυνάμεθα. — См. Живи не так, как хочется, а как Бог велит … Большой толково-фразеологический словарь Михельсона (оригинальная орфография)
Ζῶμεν οὐχ ἵνα ἐσθίωμεν, ἀλλ’ ἐσθίομεν ἵνα ζῶμεν. — См. О хлебе не жить, да и без хлеба не жить … Большой толково-фразеологический словарь Михельсона (оригинальная орфография)