-
1 ομοκλήσας
ὁμοκλήσᾱς, ὁμοκλάωcall: aor part act masc nom /voc sg (attic epic ionic)ὁμοκλήσᾱς, ὁμοκλέωaor part act masc nom /voc sg (attic epic ionic) -
2 ὁμοκλήσας
ὁμοκλήσᾱς, ὁμοκλάωcall: aor part act masc nom /voc sg (attic epic ionic)ὁμοκλήσᾱς, ὁμοκλέωaor part act masc nom /voc sg (attic epic ionic) -
3 ὁμο-κλέω
ὁμο-κλέω (von ὁμοκλή), zusammen schreien, lärmen, bes. drohend; μνηστῆρες δ' ἄρα πάντες ὁμόκλεον ἐν μεγάροισιν, Od. 21, 360; häufig von einzelnen Personen, zurufen, bes. antreiben, ermuntern; ὁμόκλεον ἀλλήλοισιν, Il. 15, 658; τοῖς ὁ γέρων ὁμοκλήσας ἐκέλευεν, 24, 252; schelten, ὁμοκλήσασκε δὲ μύϑῳ, 2, 199; ὁμόκλησαν δ' ἐπέεσσιν, sie riefen den Pferden zu mit Worten, 23, 363; ὁμοκλήσας σεῠεν κύνας, Od. 14, 35; δεινὰ ὁμοκλήσας, Il. 5, 439, öfter; – auch mit dem inf., mit lautem Zuruf befehlen, ἢ λαοὺς ἐς τεῖχος ὁμοκλήσειεν ἀλῆναι, 16, 714, vgl. 23, 337; οἱ δ' ἅμα ἵππους ὁμοκλήσαντες, Soph. El. 702; einzeln bei sp. D., wie Qu. Sm. 3, 166.
-
4 ὁμοκλάω
ὁμοκλ-άω, [dialect] Ep. [tense] impf. [ per.] 3pl. ὁμόκλεον (as if from [suff] ὁμοκλ-κλέω, cf. ὁμοκλεῖ· ἀπειλεῖ, βοᾷ, Hsch.) and [ per.] 3sg. ὁμόκλᾱ (v. infr.): [tense] aor.Aὁμόκλησα Hom.
(v. infr.), S.El. 712 ; [dialect] Ion. Iterat. ὁμοκλήσασκε (v. infr.):—[dialect] Ep. Verb, call or shout to, c. dat., either to encourage,ὁμόκλεον ἀλλήλοισι Il.15.658
: once in Trag.,ἵπποις ὁμοκλήσαντες S.El. 712
; or (more freq.), to upbraid, threaten,δεινὰ ὁμοκλήσας Il.5.439
, etc. ;ὁμοκλήσας ἔπος ηὔδα 6.54
, etc. ;μέγα δὲ Τρώεσσιν ὁμόκλα 18.156
;ὁ δ' υἱάσιν οἷσιν ὁμόκλα 24.248
;μνηστῆρες δ' ἄρα πάντες ὁμόκλεον Od.21.360
: also c. dat. modi,ὁμοκλήσασκέ τε μύθῳ Il.2.199
;ὁμόκλησάν τ' ἐπέεσσιν 23.363
: c. inf., command loudly, call on one to do, 16.714. (Spir. asp. indicated byκέκλεθ' ὁμοκλήσας Il.20.365
(v.l. κέκλετ' ὀμ-), spir. lenis byὑπ' ὀμοκλῆς Hes.Sc. 341
, h.Cer.88, Call.Del. 158 : the former is perh. due to the mistaken idea of connexion with ὁμός.)Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ὁμοκλάω
-
5 δεξιός
δεξιός, rechts; Wurzel Δεκ-, verwandt δέκομαι, δἐχομαι; Nebenform δεξιτερός, Latein. dexter; Sanskrit dahshas »tüchtig«, »tauglich«, dakshinas »rechts«. Zunächst war δεξιός Bezeichnung der rechten Hand, welche zum Empfangen, Fassen, δέχεσϑαι, tauglicher ist als die linke Hand, δεξιὰ χείρ wörtlich »die zum Fassen geeignete, bestimmte Hand«; von der Hand wurde diese Bezeichnung sodann auf alles dieser Seite Angehörige ausgedehnt; vgl. s. v. δέκα und Curtius Grundzüge der Griech. Etymol. 1, 55. 104. 200. 2, 315. Mit χείρ scheint δεξιός, δεξιὰ χείρ, bei Homer nicht vorzukommen; start dessen sagt er δεξιτερὴ χείρ, s. δεξιτερός. Aber substantwirt δεξιά »die Rechte« start »die rechte Hand« Iliad. 10, 542, τοὶ δὲ χαρέντες δεξιῇ ἠσπάζοντο ἔπεσσί τε μειλιχίοισιν; übertragen auf den durch Handschlag der Rechten bekräftigten Vertrag, Iliad. 2, 341. 4, 159 σπονδαί τ' ἄκρητοι καὶ δεξιαί, ᾗς ἐπέπιϑμεν. Von anderen Körpertheilen: δεξιὸν ὦμον Odyss. 17, 462, μαζὸν δεξιόν Iliad. 4, 481, γλουτὸν δεξιόν Iliad. 13, 651. Von der rechten Seite im Allgemeinen: Iliad. 7, 238 οἶδ' ἐπὶ δεξιά, οἶδ' ἐπ' ἀριστερὰ νωμῆσαι βῶν ἀζαλέην; Iliad. 13, 308 πῇ τ' ἂρ μέμονας καταδῠναι ὅμιλον; ἦ ἐπὶ δεξιόφιν παντὸς στρατοῠ, ἦ ἀνὰ μέσσους, ἦ ἐπ' ἀριστερόφιν; von einem auf der rechten Seite des Gespanns gehenden Pferde, Iliad. 23. 336 αὐτὸς δὲ κλινϑῆναι ἐυπλέκτῳ ἐνὶ δίφρῳ ἦκ' ἐπ' ἀριστερὰ τοῖιν· ἀτὰρ τὸν δεξιὸν ἵππον κένσαι ὁμοκλήσας, εἶξαί τέ οἱ ἡνία χερσίν. ἐν νύσσῃ δέ τοι ἱππος ἀριστερὸς ἐγχριμφϑήτω. Die rechte Seite war bei den Griechischen Wahrsagern die glückliche; der Wahrsager stand mit dem Gesichte nach Norden, rechts war Osten: Iliad. 12, 239 τύνη δ' οἰωνοῖσι κελεύεις πείϑεσϑαι, τῶν οὔ τι μετατρέπομ' οὐδ· ἀλεγίζω, εἴτ' ἐπὶ δεξί' ἴωσι πρὸς ἠῶ τ' ἠέλιόν τε, εἴτ' ἐπ' ἀριστερὰ τοίγε ποτὶ ζόφον ἠερόεντα, vgl. Lehrs Aristarch. p. 177. Daher Iliad. 13, 821 δεξιὸς ὄρνις = ein Glück verkündender, ἃς ἄρα οἱ εἰπόντι ἐπέπτατο δεξιὸς ὄρνις, αίετὸς ὑψιπέτης; Odyss. 24, 312 ἦ τέ οἱ ἐσϑλοὶ ἔσαν ὄρνιϑες ἰόντι, δεξιοί; Iliad. 24, 294 οἰωνὸν δεξιόν; 10, 274 τοῖσι δὲ δεξιὸν ἧκεν ἐρωδιὸν Παλλάς; Odyss. 2, 154 Iliad. 24, 320. Vgl. ἐνδέξιος und ἐπιδέξιος. – Folgende: 1) rechter Hand, auf der rechten Seite, Ggstz von links, überall; zur Rechten, τοῠ Ἑλληςπόντου Her. 6, 37; ἐπὶ τὰ δεξιά 2, 36; τὰ ἐπὶ δεξιά Plat. Conv. 177 d u. öfter; ἐκ τῶν δεξιῶν ἐπὶ τὰ ἀριστερά Tim. 77 e; εἰς δεξιά 43 b; vgl. Rep. IV, 436 c; εἰς τὰ δεξιὰ χειρός Soph. frg. 527 d; ἐπὶ δεξιὰ χειρός Theocr. 25, 18; κατὰ δεξιὰ χειρός Arat. Phaen. 706; δεξιά, rechts, Pol. 3, 82. Das fem. gew. ohne χείρ, die Rechte; ἐκ δεξιᾶς Ar. Equ. 631; Plat. Euthyd. 271 a; ἐν δεξιᾷ Her. 7, 217; Thuc. 3, 24; Plat. Phaed. 89 a; τὰ ἐν δεξιᾷ Phaedr. 266 e u. öfter; bes. als Ortsbestimmung, ἐν δεξιᾷ ἔχειν, oft Thuc., auch λαβεῖν, 7, 1; πορεύεσϑαι τὴν εἰς δεξιάν Plat. Rep. X, 614 c; ἐπὶ δεξιᾷ Arist. – Zeichen der Zusage, Handschlag, Zusicherung, δεξιὰν διδόναι καὶ λαμβάνειν, Versprechungen leisten u. empfangen, d. i. Verträge mit einander schließen, Xen. An. 1, 6, 6 u. öfter; φέρειν 2, 4, 1, Versprechungen überbringen; πέμπειν Ages. 3, 4. – 2) = αἴσιος, Glück verkündend, günstig; Aesch. Prom. 489; Eur. Phoen. 1189; ἀετός Xen. Cyr. 2, 1, 1; An. 9, 23; βροντή Cyr. 7, 1, 3. – 3) geschickt, gewandt, im Ggstz des Linkischen, auch = gescheidt, klug; δεξιὸς νόῳ ἀντίπαλος Pind. I. 4, 61; δεξιώτατος ἀρετᾶν ὀπαδός N. 3, 8; ἔϑνος δεξιώτερον Her. 1, 60; οἱ πολλοὶ κακουργοὶ ὄντες δεξιοὶ κέκληνται Thuc. 3, 82; öfter bei Ar., der δεξιοὶ καὶ χρηστοί vrbdt, Plut. 387; δεξιὸς ποιητής, ϑεατής, Ran. 71 Nubb. 513; λέγειν δεξιόν τι, etwas gescheidtes sagen, Equ. 96; δεξιώτατα εἰπεῖν Eccl. 159; vgl. Nubb. 149; Plat. δεξιὰ καὶ κομψά Legg. I, 634 a; περὶ τὰς δίκας Hipp. 225 c; τινὶ πρός τι, behülflich zu etwas, Luc. Necyom. 13.
-
6 αυδαω
1) редко med. говорить(ηὔδα μάντις Hom.)
ὁμοκλήσας ἔπος ηὔδα Hom. — он грозно проговорил;τινὰ ἀντίον αὐ. Hom. — обращаться к кому-л. с речью;ποικίλως αὐδᾶσθαι Soph. — затейливо говорить;αὐ. κραυγήν Eur. — издать крик2) подразумеватьἹππόλυτον αὐδᾷς ; Eur. — ты имеешь в виду Гипполита?
3) приказывать(τινα μέ ποιεῖν τι Aesch. и τινι ποιεῖν τι Eur.; med. Soph.)
4) называть, именовать(Θετίδειον πεδίον τι Eur.)
αὐδῶμαι Νεοπτόλεμος Soph. — меня зовут Неоптолемом5) воспевать(ἀγῶνα Pind.)
-
7 ομοκλαω...
ὁμοκλάω...ὁμοκλέω, ὁμοκλάω(impf. ὁμόκλεον, aor. ὁμόκλησα - 3 л. sing. iter. ὁμοκλήσασκε)1) подбодрять общим криком(ἀλλήλοισιν Hom.; ἵπποις Soph.)
2) набрасываться с криком, кричатьὁ. μὐθῳ Hom. — сердито кричать;
τοῖς ὁμόκλησας ἐκέλευεν Hom. — (Приам), повысив голос, приказал им3) шуметь, галдеть(ἐν μεγάροισιν Hom.)
-
8 ομοκλεω
ὁμοκλέω, ὁμοκλάω(impf. ὁμόκλεον, aor. ὁμόκλησα - 3 л. sing. iter. ὁμοκλήσασκε)1) подбодрять общим криком(ἀλλήλοισιν Hom.; ἵπποις Soph.)
2) набрасываться с криком, кричатьὁ. μὐθῳ Hom. — сердито кричать;
τοῖς ὁμόκλησας ἐκέλευεν Hom. — (Приам), повысив голос, приказал им3) шуметь, галдеть(ἐν μεγάροισιν Hom.)
-
9 αὐδάω
Aηὔδων Il.3.203
, Hdt.2.57, S.OT 568, etc.: [tense] fut.αὐδήσω, [dialect] Dor.-άσω [ᾱ] Pi.O.1.7, S.OT 846; [dialect] Dor.αὐδασοῦντι APl.4.120
(Archel. or Asclep.): [tense] aor. ηὔδησα, [dialect] Dor.αὔδᾱσα Pi.I.6(5).42
, etc.; part.αὐδήσας Il.10.47
, [dialect] Dor.αὐδάσαις Pi.P.4.61
; [dialect] Ion. [ per.] 3sg.αὐδήσασκε Il.5.786
: [tense] pf. ηὔδηκα ([etym.] ἀπ-) Hp.Gland.14:—[voice] Pass., [tense] impf. ηὐδώμην (v. infr.): [tense] aor. part. , [dialect] Dor. (lyr.): [tense] pf.ηὔδημαι Maiist.3
: [tense] fut.αὐδηθήσομαι Lyc.630
: [dialect] Ep. [tense] pres. [ per.] 3pl.αὐδώωνται Opp.H.1.776
:—also [voice] Med., [full] αὐδάομαι, A.Pr. 766, Eu. 379, S.Ph. 130: [tense] impf. : [tense] fut. αὐδήσομαι, [dialect] Dor.αὐδάσομαι Pi.O. 2.101
: ([etym.] αὐδή).I c. acc. rei,1 utter sounds, speak, Il.1.92, etc.; ;ὣς δέ τις.. αὐδήσασκεν 17.420
; αὐδᾶν κραυγήν utter a cry, E. Ion 893 (lyr.).2 speak, say,ὁμοκλήσας ἔπος ηὔδα Il.6.54
;αὔδα ὅ τι φρονέεις 18.426
; so ;τί τινι Id.OC25
:—[voice] Med., Id.Ph. 130, 852 (lyr.):—[voice] Pass., ηὐδᾶτο γὰρ ταῦτα so 'twas said, Id.OT 731, cf. 527; ὡς ηὐδᾶτ' ἐκεῖib. 940.4 αὐ. ἀγῶνα sing of a contest, Pi.O.1.7.II c. acc. pers.,1 speak to, address, accost,ἀντίον αὐδᾶν τινά Il.3.203
, al.;ἔπος τέ μιν ἀντίον ηὔδα 5.170
;αὐδῶν δεινὰ πρόσπολον κακά E.Hipp. 584
; call on or invoke a god, Id.HF 499, 1215.2 c. acc. et inf., bid, order to do,αὐ. σε χαίρειν Pi.P.4.61
, cf. S.OC 1630; αὐ. σε μή .. forbid, A.Th. 1048, etc.;αὐδῶ τινὶ ποιεῖν E.IT 1226
;αὐδῶ σιωπᾶν S.OC 864
;αὐδήσας χαίρειν Epigr.Gr.205.7
(Halic.);αὐδῶ καὖθις ἀπαυδῶ Ar.Ra. 369
:—[voice] Med., S.Aj. 772.3 call by name,λεώς νιν Θετίδειον αὐδᾷ E.Andr.20
:—[voice] Med.,ὅν τε λέοντα αὐδάξαντο Nic.Th. 464
:—more freq. in [voice] Pass.,αὐδῶμαι παῖς Ἀχιλλέως S.Ph. 240
;Ζηνὸς αὐδηθεὶς γόνος Id.Tr. 1106
;αὐδᾶσθαι νεκρόν Id.Ph. 430
; κάκιστ' αὐδώμενος most ill reported of, A.Th. 678;ὁ παραμασήτης ἐν βροτοῖς αὐδώμενος Alex.236
(paratrag.). -
10 αὐδάω
αὐδάω, impf. αὔδᾶ, ipf. 3 sing. ηὔδᾶ, aor. iter. αὐδήσασκε, part. αὐδήσᾶς: speak loud and clear, cf. αὐδή, Στέντορι εἰσαμένη μεγαλήτορι, χαλκεοφώνῳ, | ὃς τόσον αὐδήσασχ' ὅσον ἄλλοι πεντήκοντα, Il. 5.786; τοῦ δὲ Ποσειδάων μεγάλ ἔκλυεν αὐδήσαντος, ‘heard his loud boastful utterance,’ Od. 4.505 ; ὁμοκλήσᾶς ἔπος ηὔδᾶ, Il. 6.54; often w. acc. in the phrase ἀντίον ηὔδᾶ, ‘addressed.’A Homeric dictionary (Greek-English) (Ελληνικά-Αγγλικά ομηρικό λεξικό) > αὐδάω
-
11 ὁμοκλή
Grammatical information: f.Meaning: `loud (threatening, scolding) acclamation, command' (Hom., Hes. Sc.; also Emp. [- έων], Pi. [- αῖς], A. Fr. 57,5 = 71,5 [άν]); `attack, onset' (hell.; false duced from Π 147?).Other forms: (ὀ-?, s.below).Derivatives: Besides, prob. as denominative, the more usual ὁμοκλ-άω, - έω (ὀ-) in ipf. 3. sg. ὁμόκλα (Σ 156, Ω 248), 3 pl. ὁμόκλ-εον, 1 pl. - έομεν (Ο 658 a.o., ω 173), aor. ὁμοκλῆσαι (Hom., S. El. 712), iter. ipf. ὁμοκλήσασκε (Β 199) `to shout (threateningly), to call, to exhort, to warn'; from there ὁμοκλη-τήρ, - ῆρος m. `shouter, warner' (Μ 273, Ψ 452), f. - τειρα (Lyc. 1337).Origin: XX [etym. unknown]Etymology: As the elided ὑπ' ὀμοκλῆς (e.g. Hes. Sc. 341), κέκλετ' ὀμοκλήσας (v. l. Υ 365) point to orig. lenis (Wackernagel Unt. 47 A. 1), one doubted clearly already in antiquity the hard to understand connection with ὁμός etc. In ὀμο- Jacobsohn Phil. 67, 509ff., KZ 42, 160 n. 1, Χάριτες F. Leo (1911) 443 f. wanted to find a counterpart of Skt. áma- m. `violence, pressure, turbulence', Av. ama- m. `power (to attack), strength'; so ὀμο-κλή prop. as determinative comp. "(attack)-, cry" (?). The 2. member, in any case to καλέω, can be a root-noun (Brugmann Grundr.2 II: 1,140, Risch $ 72b); but it can also be explained as an ā-abstract ὀμο-κλ-ά̄ (: *ὀμο-κλ-ός like νεο-γν-ός; cf. on μεσόδμη) (Fraenkel Nom. ag. 1, 8 n. 2 with Jacobsohn l.c.), in which case the laryngeal must have been lost. For the latter interpretation pleads ὁμοκλάν in A. (s. above), as Greek as monosyll. zero grade only knows κλη- (s. on καλέω); an artificial Dorism (Jacobsohn as alternative) is however not excluded. -- On the variation - άω: - έω in the verb, which can be phonetic, s. Schwyzer 242, Chantraine Gramm. hom. 1, 361.Page in Frisk: 2,389Greek-English etymological dictionary (Ελληνικά-Αγγλικά ετυμολογική λεξικό) > ὁμοκλή
См. также в других словарях:
ὁμοκλήσας — ὁμοκλήσᾱς , ὁμοκλάω call aor part act masc nom/voc sg (attic epic ionic) ὁμοκλήσᾱς , ὁμοκλέω aor part act masc nom/voc sg (attic epic ionic) … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
META — in Circo, creta erat et terminus, in quo currendi finem faciebant quadrigae et palmam accipiebant: Victoriae nota, Solino, c. 47. quod solae victrices quadrigae, quae metam septimo circumagere anticipâssent, eousque decurrebant praemium… … Hofmann J. Lexicon universale