-
1 μανεις
-
2 μανείς
μαίνομαιrage: aor part pass masc nom /voc sg -
3 μανείς
см. μαίνομαι -
4 γαλλο-μανεῖς
γαλλο-μανεῖς, οἱ, wie die Galler rasend, Maneth. 4, 221.
-
5 μαίνομαι
μαίνομαι (ΜΑΩ, verwandt mit μαιμάω), fut. μανήσομαι u. μανοῦμαι, Her. 1, 109, perf. mit Präsensbdtg μέμηνα, perf. pass. μεμάνημαι, Theocr. 10, 31, aor. ἐμάνην, μανείς, – rasen, wüthen; Il. meist vom grimmigen Wüthen u. Kämpfen eines Gottes od. Helden in der Schlacht, von Ares, 5, 717. 831, ὅτε μαίνεται Ἕκτωρ, 21, 5 u. öfter, vgl. Ἕκτωρ δὲ μέγα σϑένεϊ βλεμεαίνων μαίνεται ἐκπάγλως, 9, 238, vom Diomedes, 5, 185, u. in demselben Sinne πῆ μέματον; τί σφῶϊν ἐνὶ φρεσὶ μαίνεται ἦτορ 8, 413; übertr. auch καὶ ἐμὸν δόρυ μαίνεται ἐν παλάμῃσιν, 8, 111, vgl. 16, 75; ἤ οἱ τότε χεῖρες ἄαπτοι μαίνονται, 16, 245; 15, 606 ist μαίνετο δ' ὡς ὅτ' Ἄρης – ἢ ὀλοὁν πῠρ οὔρεσι μαίνηται verbunden, wie das Feuer in den Bergen wüthet; vom heftigen Zorn, ἀλλὰ πατὴρ οὑμὸς (Zeus) φρεσὶ μαίνεται οὐκ ἀγαϑῇσιν, 8, 360; vom weinberauschten Dionysus, 6, 132; vgl. Od. 18, 406. 21, 298, wo es von Weintrunkenen, Weintollen gesagt ist; μαινομέναις φρασίν, rasend, Pind. P. 2, 26; μαινόμενος ἐπιπνεῖ Ἄρης, Aesch. Spt. 325; φρήν, κραδία, 466. 763; auch μαίνεται γόοισι φρήν, 950, im Herzen ras't der Schmerz; u. vom Wahnsinn, κλύω σ' ἐγὼ μεμηνότ' οὐ σμικρὰν νόσον, Prom. 979; μεμηνότ' ἄνδρα, μανείς, Soph. Ai. 81. 813; von bacchischer Begeisterung, Ant. 1138; μαινομένᾳ ξὺν ὁρμᾷ βακχεύων ἐπέπνει, von rasender Kampfwuth, 135; auch von der Freude, μαίνεται δ' ὑφ' ἡδονῆς, El. 1142; übh. thöricht sein, Ant. 761 O. C. 1534; in ähnlichen Vbdgn auch Eur.; εἰ μὴ μαίνομαι, Ar. Nubb. 650 Thesm. 470. – Und in Prosa, ἐμάνη μεγάλως, Her. 3, 38, ἐλπίδι μαινομένῃ πέρσαντες Ἀϑήνας, in rasender, thörichter Hoffnung, 8, 77, auch ὑπὸ ϑεοῦ μαίνεται, verzückt, begeistert sein, 4, 79; καὶ παραπαίω, Plat. Conv. 173 e, καὶ ληρεῖν, Lys. 205 a; ὁ μαινόμενος καὶ ὑποκεκινηκώς Rep. IX, 573 c. Ggstz von σωφρονεῖν, Phaedr. 244 a; μαίνεσϑαι ὑπὸ ἐπιϑυμιῶν καὶ ἐρώτων, Rep. IX, 578 a, wie δι' ἔρωτα μανείς, aus Liebe rasend, Phaedr. 253 c; Oratt. u. Sp.; μέμηνεν ὑπὸ σοῦ, Luc. D. D. 12, 1; μεμηνότες ὑπὸ τοῦ ποτοῦ, ib. 18, 2; μαί. νεσϑαι ἐπί τινι, auf Etwas rasen, begierig sein, Eur. Phoen. 535; Alexis Ath. XIII, 587 b; auch εἴς τι, D. Sic. 14, 109. – Οἶνος μαινόμενος, wilder, brausender Wein, Plat. Legg. VI, 869 e. – Μανήσομαι, ein Ausruf des Unwillens, wie unser »es ist zum Tollwerden«. – Der aor. med. selten, μηνάμενος, Antiphil. 25 (IX, 35). – Das act., rasend machen, ist selten, u. im praes. erst bei Sp. (für ἐκμαίνω), der aor. schon bei Eur., σ' ἔμηνε ϑεοῠ τις βλάβη, Ion 520; οὐδ' ὡς φαρμάκοις ἑτέρα τὸν ἄνδρ' ἔμηνεν, Ar. Thesm. 561; ἔμηνε ταῦτα τὸν Ἀγησίλαον, Xen. Hell. 3, 4, 8; aber bei Bion. 1, 62 ist dieser aor. intrans.
-
6 μαίνομαι
Aμᾰνοῦμαι Hdt.1.109
,μᾰνήσομαι AP11.216
(Lucill.), D.L.7.118 (neither found in [dialect] Att.): [tense] pf. with [tense] pres. sense , S.El. 879, Ar.Byz. ap. Ath.13.586f; [dialect] Dor. μέμηνα dub. in Alcm. 68; also in pass. form μεμάνημαι [ᾰ] Theoc.10.31: [tense] aor. [voice] Pass. ἐμάνην, part. μᾰνείς, inf. μᾰνῆναι, Hdt.3.30, E.Ba. 1295: also [tense] aor. [voice] Med.ἐμηνάμην CPHerm.7.18
(iii A. D.); poet. [ per.] 2sg. ἐμήναο prob. in Bion 1.61, [ per.] 3sg.μήνατο Theoc.20.34
; part.μηνάμενος AP9.35
(Antiphil.):—on the act. forms, v. infr. 11.—Hom. uses only [tense] pres. and [tense] impf.:—rage, be furious, in Il. freq. of martial rage, , cf. 6.101, Od.9.350, etc.;χεῖρες ἄαπτοι μαίνονται Il.16.245
; μαίνεται ἐγχείη ἀπὸ λοιγὸν ἀμῦναι ib.75; ; rage with anger, πατὴρ.. φρεσὶ μαίνεται οὐκ ἀγαθῇσι ib. 360; ἐνὶ φρεσὶ μ. ἦτορ ib. 413;φρεσὶ μαινομένῃσιν 24.114
;μαινομένᾳ κραδίᾳ A.Th. 781
, E.Med. 432 (both lyr.);μανείσᾳ πραπίδι Id.Ba. 999
(lyr.); ὁ μανείς the madman, S.Aj. 726;μ. καὶ παραπαίω Pl.Smp. 173e
, etc.;αἱ τῶν μεμηνότων αἰσθήσεις Aristocl.
ap. Eus.PE14.20; to be mad with wine, Od. 18.406, 21.298;μεμηνότες ὑπὸ τοῦ ποτοῦ Luc.DDeor.18.2
; of Bacchic frenzy,μαινόμενος Διώνυσος Il.6.132
; [Θυιάδες] μαινόμεναι S.Ant. 1152
(lyr.);Διονύσῳ μαίνεσθαι Paus.2.7.5
;ἐπὶ τῷ Δ. Alex.223
; ὑπὸ τοῦ θεοῦ μ. to be inspired by.., driven mad by.., Hdt.4.79, cf. μάντις; τὸ μαίνεσθαι madness, S.OC 1537; πλεῖν ἢ μαίνομαι I am beside myself with joy, Ar.Ra. 103, 751; of madness in animals, Plu.2.641c, al.; later simply, = ὀργίζομαι, μαινόμενος ὅτι.. PCair.Zen.41.11 (iii B. C.): freq. with words of manner,ὁ δὲ μαίνεται οὐκέτ' ἀνεκτῶς Il.8.355
;τάδε μαίνεται 5.185
: c. acc. cogn., l. c.;μ. μανίας Ar.Th. 793
;μ. μανίαν ἐρρωμένην Luc.Ind.22
: c. dat.,μ. γόοισι φρήν A.Th. 967
(lyr.);τόλμῃ X.Cyr.1.4.24
; πόνοις at or because of.., A.Supp. 562 (lyr.);τοῖς εὑρήμασιν E.Cyc. 465
; ἐπί τινι (sc. φιλοτιμίᾳ) Id.Ph. 535 (but ἐπί τινι, of love, Theoc.10.31);ἀμφί τινι Semon.7.33
;εἰς τὴν ποιητικήν D.S.14.109
;κατά τινος Luc.Abd. 1
;ὑφ' ἡδονῆς S.El. 1153
.2 of things, rage, riot, esp. of fire,ὡς ὅτ'.. ὀλοὸν πῦρ οὔρεσι μαίνηται Il.15.606
, cf. Tryph.230; μαινόμενος οἶνος a hot, strong wine, Pl.Lg. 773d; of feelings, ἐλπὶς μαινομένη Orac. ap. Hdt.8.77; (lyr.); (lyr.);μαινομένᾳ ξὺν ὁρμᾷ Id.Ant. 135
(lyr.);σὺν μ. δόξᾳ E.Ba. 887
(lyr.).3 ἄμπελος μαινομένη, of a vine that is never done bearing fruit, Arist. Mir. 846a38, Thphr.CP1.18.4.4 μαινόμενα ἕλκη malignant ulcers, Asclep. ap. Aët.15.14.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > μαίνομαι
-
7 θυίω
-
8 ὅ-γε
ὅ-γε, ἥ-γε, τό-γε, durch das angehängte γε nachdrücklich hervorgehobenes ὁ, ἡ, τό, der ja, der da; oft bei Hom. nur dazu dienend, das Subject noch einmal nachdrücklich hervorzuheben und bestimmter anzudeuten, daß im zweiten Satzgliede dasselbe Subject wie im ersten ist, wo wir uns gewöhnlich mit dem einfachen er, oder er wenigstens, begnügen; αἶψα δὲ νῆας ἔπηξε, πολὺν δ' ὅγε λαὸν ἀγείρας βῆ, Il. 2, 664; bes. auch in disjunctiven Sätzen, ἤ τινας ἐκ Πύλου ἄξει ἀμύντορας, ἢ ὅγε καὶ Σπάρτηϑεν, Od. 2, 327, vgl. Il. 12, 239; so auch Her. 2, 173: λάϑοι ἂν ἤτοι μανείς, ἢ ὅγε ἀπόπληκτος γενόμενος, oder auch, dem lat. idem entsprechend. Hom. vrbdt auch κεῖνος ὅγε, jener dort, eigtl. jener, der da, Il. 19, 344. 3, 391; selbst mit subst., ὅγ' ἥρως, 5, 308, τόνγε ἄνακτα, 794; – τοίγε steht Il. 12, 240 Od. 20, 390; – τῇγε, hierher gerade, an diesen Ort, Il. 6, 435; – τόγε, deshalb gerade, aus keinem andern Grunde, Il. 5, 827 Od. 17, 401. – Bei den Attikern behält γε seine eigentliche Bdtg und ist nicht mit ὁ zu verbinden, welches der Artikel ist, ὅ γε καλός.
-
9 μαινομαι
(med. к μαίνω См. μαινω; fut. μᾰνοῦμαι и μᾰνήσομαι, aor. 1 ἐμηνάμην, aor. 2 ἐμάνην, pf.-praes. μέμηνα; pf. pass. μεμάνημαι; part. μᾰνείς; inf. μᾰνῆναι)(тж. μ. νόσον Aesch. и μ. μανίας Arph.) быть в исступлении, бесноваться, бушевать, буйствовать, неистовствовать, свирепствовать (ὅτε μαίνετο Ἕκτωρ, πῦρ μαίνεται Hom.; δαιμόνιον ἔχειν καὴ μ. NT.)
δόρυ μαίνεται ἐν παλάμῃσιν Hom. — копье (само) ходит в руках;μ. τόλμῃ Xen. — быть охваченным безумной отвагой;ὑπὸ τοῦ θεοῦ μαίνεται Her. — он одержим божеством;μ. γόοισι Aesch. — обезуметь от горя;μ, ὑφ΄ ἡδονῆς Soph. — быть вне себя от радости (ликовать);μ. ὑπὸ ποτοῦ Luc. — буйствовать во хмелю;μαινόμενος οἶνος Plat. — крепкое (пьянящее) вино;ἐλπίδι μαινομένῃ Her. — в безрассудной надежде;σὺν μαινομένᾳ δόξᾳ Eur. — в безумном ослеплении - см. тж. μαίνω -
10 θυιόω
-
11 καιρομανέω
Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > καιρομανέω
-
12 μανία
A madness, Hdt.6.112, Hp.Aph. 7.5, S.Ant. 958 (lyr.), etc.;πολλὴν καταγνῶναι μ. τινῶν Isoc.4.133
;μέχρι μανίας ἡ σφοδρὰ ἡδονὴ κατέχουσα Pl.Phlb. 45e
;μανίη νοῦσος Hdt.6.75
: freq. in pl., Lex Solonis ap.D.46.14, Thgn.1231, A.Pr. 879, 1057 (both anap.), etc.II enthusiasm, inspired frenzy,μ. Διονύσου πάρα E.Ba. 305
;ἀπὸ Μουσῶν κατοκωχή τε καὶ μ. Pl.Phdr. 245a
; θεία μ., opp. σωφροσύνη ἀνθρωπίνη, ib. 256b, cf. Prt. 323b, X. Mem.1.1.16;τῆς φιλοσόφου μ. τε καὶ βακχείας Pl.Smp. 218b
.III passion,ἐρωτικὴ μ. Id.Phdr. 265b
;μανίην μανεὶς ἀρίστην Anacreont. 59.2
: freq. in pl., Pi.O.9.39, N.11.48, E.HF 835;ἐγγὺς μανιῶν ἐλαύνει Id.Heracl. 904
(lyr.); μανίη τινός mad desire for.., Hermesian.7.85.------------------------------------μανία (B), ἡ,A = μανότης, An.Ox.2.393. -
13 ἀξιομανεῖς
ἀξιο-μανεῖς· δυνατώτεροι, Hsch.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ἀξιομανεῖς
-
14 ὁπότε
ὁπότε, [dialect] Ep. [full] ὁππότε, both in Hom. ; [dialect] Ion. [full] ὁκότε; Cyrenaic [full] ὁπόκᾰ Berl.Sitzb.1927.164 ; in [dialect] Dor. Poets [full] ὁππόκᾰ Theoc.5.98: Adv. of Time, correlat. to πότε, used muchA like ὅτε, exc. that the sense is less definite (cf. X.Cyr.1.6.3), though the two were freq. used without distinction:I Relat., with the ind., mostly with reference to the past, when, Il.1.399,3.173, etc. ; the ind. ἦστε is omitted, 8.230 : in Class. [dialect] Att. Prose only ὅτε is so used, when referring to a particular time, but later ὁπότε returns, as ὁπότε περιῆν when she was alive, POxy.243.10(i A. D.): with the [tense] pres. in a simile,ὡς δ' ὁπότε.. ποταμὸς πεδίονδε κάτεισι Il.11.492
: with subj., like ὁπόταν, with reference to an indef. number of occasions in the [tense] pres. or to the future, , cf.13.817, 21.112, Od.14.170, Hes.Th. 782 : sts. in similes,ὡς ὁπότε νέφεα Ζέφυρος στυφελίξῃ Il.11.305
, cf. Od.4.335 ; but ὁπότ' ἄν, [dialect] Ep. ὁπότε or ὁππότε κεν, is more common with subj., and in [dialect] Att. Prose ἄν must be used, v. ὁπόταν: Cyrenaic ὁπόκα κα δήληται Berl.Sitzb. l. c.2 with opt.:a to express an event that occurred often,ὁπότε Κρήτηθεν ἵκοιτο Il.3.233
, cf. 10.189, 15.284, Od.11.591, Th.1.99,2.15, Pl.Smp. 220a, X.An.3.4.28.b after a verb of waiting, of a time future relatively to the past,ἷζε.. δέγμενος ὁππότε ναῦφιν ἀφορμηθεῖεν Il.2.794
, cf. 4.334,7.415,9.191,18.524.c in orat. obliq., S.Tr. 824 (lyr.), X.An.4.6.20 ; in implied orat. obliq., Od.24.344 (of a past promise) ; ἀποδοτέον.. ὁ. μανεὶς ἀπαιτοῖ we were not [as you remember] to.., Pl.R. 332a.d where the principal clause has an opt.,μηδ' ἀντιάσειας ἐκείνῳ ὁππότε νοστήσειε Od.18.148
, cf. Pl.R. 396c, X.Cyr.1.6.3.II in indirect questions, with ind., ἦ ῥά τι ἴδμεν.. ὁππότε Τηλέμαχος νεῖται; when he is to return, Od. 4.633 ;εἰς ὁ.
by what time,Aeschin.
3.99 : rarely after a past tense, προσεδέρκετο, δέγμενος αἰεί, ὁππότε δὴ.. ἐφήσει (for ἐφείη, v. supr. 1.2 b) Od.20.386 ;εἰς σὲ βλέψαι καὶ τὸν ταμίαν ὁπότ' ἄριστον παραθήσει Ar.V. 613
. -
15 ὅ γε
ὅ γε, ἥ γε, τό γε, the demonstr. Pron. ὁ, ἡ, τό, made slightly (if at all) more emphatic by the addition of γε,A he, she, it:IΤεῦκρον.. καὶ Λήϊτον.., τοὺς ὅ γ' ἐποτρύνων Il.13.94
;πάντες ἄρ' οἵ γ' ἔθελον 7.169
; κεῖνος ὅ γε.. ἧσται there he sitteth, 19.344 ; with a Subst., ὅ γ' ἥρως he the hero, 5.327 ; τόν γε ἄνακτα ib. 794.II in one clause of a disjunctive sentence, either the former,πατὴρ δ' ἐμός.. ζώει ὅ γ' ἦ τέθνηκε Od.2.132
, cf. 3.90,4.821 ; or the latter,ἤ τινας ἐκ Πύλου ἄξει.., ἢ ὅ γε καὶ Σπάρτηθεν 2.327
; so : so also in an adversative clause,Θέτις δ' οὐ λήθετ' ἐφετμέων.., ἀλλ' ἥ γ' ἀνεδύσετο Il.1.496
, cf. 11.226.IV Adverbial usages:1 dat. τῇ γε, there, at that point, 6.435.2 acc. neut. τό γε, on that account, 5.827, Od.17.401. -
16 ὑλομανής
Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ὑλομανής
-
17 γαλλομανεῖς
-
18 μαίνομαι
μαίνομαι, rasen, wüten; meist vom grimmigen Wüten u. Kämpfen eines Gottes od. Helden in der Schlacht, von Ares; vom Diomedes; ἢ ὀλοὁν πῠρ οὔρεσι μαίνηται verbunden, wie das Feuer in den Bergen wütet; vom heftigen Zorn; vom weinberauschten Dionysus; von Weintrunkenen, Weintollen gesagt; μαινομέναις φρασίν, rasend; auch μαίνεται γόοισι φρήν, im Herzen rast der Schmerz; u. vom Wahnsinn; von bacchischer Begeisterung; μαινομένᾳ ξὺν ὁρμᾷ βακχεύων ἐπέπνει, von rasender Kampfwut; auch von der Freude; übh. töricht sein; ἐλπίδι μαινομένῃ πέρσαντες Ἀϑήνας, in rasender, törichter Hoffnung; auch ὑπὸ ϑεοῦ μαίνεται, verzückt, begeistert sein; δι' ἔρωτα μανείς, aus Liebe rasend; μαί. νεσϑαι ἐπί τινι, auf etwas rasen, begierig sein. Οἶνος μαινόμενος, wilder, brausender Wein. Μανήσομαι, ein Ausruf des Unwillens, wie unser 'es ist zum Tollwerden'. Das act., rasend machen, ist selten -
19 ὅγε
ὅ-γε, ἥ-γε, τό-γε, durch das angehängte γε nachdrücklich hervorgehobenes ὁ, ἡ, τό, der ja, der da; nur dazu dienend, das Subject noch einmal nachdrücklich hervorzuheben und bestimmter anzudeuten, daß im zweiten Satzgliede dasselbe Subject wie im ersten ist, wo wir uns gewöhnlich mit dem einfachen 'er', oder 'er wenigstens', begnügen; λάϑοι ἂν ἤτοι μανείς, ἢ ὅγε ἀπόπληκτος γενόμενος, oder auch, dem lat. idem entsprechend; κεῖνος ὅγε, jener dort, eigtl. jener, der da; τῇγε, hierher gerade, an diesen Ort; τόγε, deshalb gerade, aus keinem anderen Grunde -
20 ἥγε
ὅ-γε, ἥ-γε, τό-γε, durch das angehängte γε nachdrücklich hervorgehobenes ὁ, ἡ, τό, der ja, der da; nur dazu dienend, das Subject noch einmal nachdrücklich hervorzuheben und bestimmter anzudeuten, daß im zweiten Satzgliede dasselbe Subject wie im ersten ist, wo wir uns gewöhnlich mit dem einfachen 'er', oder 'er wenigstens', begnügen; λάϑοι ἂν ἤτοι μανείς, ἢ ὅγε ἀπόπληκτος γενόμενος, oder auch, dem lat. idem entsprechend; κεῖνος ὅγε, jener dort, eigtl. jener, der da; τῇγε, hierher gerade, an diesen Ort; τόγε, deshalb gerade, aus keinem anderen Grunde
- 1
- 2
См. также в других словарях:
μανείς — μαίνομαι rage aor part pass masc nom/voc sg … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
неистовитисѧ — НЕИСТОВ|ИТИСѦ (16), ЛЮСѦ, ИТЬСѦ гл. 1. Неистовствовать, буйствовать, безумствовать: приде манентъ неистовѧсѧ неистовъ. (ὁ ἀληϑῶς μανείς) ПНЧ XIV, 11б; не буди испытливъ праведнѹ... елико же... се творить. безѹменъ есть неистовѧсѧ. Там же, 27б;… … Словарь древнерусского языка (XI-XIV вв.)
неистовыи — (42) пр. 1. Бесчестный, лживый, недостойный, совершающий неподобающие поступки: Аще къто таковъ обрѧщетьсѧ неистовъ или дьрзъ. акы о таковыихъ мьнѣти комѹ приносити отъречениѥ (μανιώδης) КЕ XII, 100б; На лихоимьца... ѥда не всi быша тѧ изгнали.… … Словарь древнерусского языка (XI-XIV вв.)
μαίνομαι — (AM μαίνομαι) 1. είμαι ή γίνομαι μανιώδης, κατέχομαι από μανία («χεῑρες ἄαπτοι μαίνονται», Ομ. Ιλ.) 2. είμαι πολύ οργισμένος, πνέω μένεα («πατὴρ φρεσὶ μαίνεται οὐκ ἀγαθῇσι», Ομ. Ιλ.) 3. ξεσπώ ορμητικά, εκδηλώνομαι με ακατάσχετη ορμή, μανιάζω (α.… … Dictionary of Greek
όγε, ήγε, τόγε — / ὅγε, ἥγε, τόγε (Α) (η δεικτική αντωνυμία ὁ, ἡ, τό που γίνεται πιο εμφαντική με την προσθήκη τού μορίου γε και χρησιμοποιείται κυρίως για να δειχθεί και να δηλωθεί ένα πρόσωπο με πιο εκφραστικό και οριστικό τρόπο και να διακριθεί από άλλα) 1.… … Dictionary of Greek