-
1 κατ-αράσσω
κατ-αράσσω, alt. - αράττω, herunterreißen, schmettern; Hipponax bei Ath. XI, 495 d; τοὺς λοιποὺς κατήραξαν διώκοντες Her. 9, 69; τὸ στράτευμα νικηϑὲν κατηράχϑη εἰς τὰ τειχίσματα Thuc. 7, 6; Folgde, wie Arr. An. 5, 17, 4; κατήραξε εἰς τὴν ϑάλατταν ἅπαντας Dem. 23, 165; auch übertr., διασείειν καὶ καταράττειν τὰ βουλεύματα Luc. Dem. enc. 38. – Intrans., mit Geräusch hinabfahren, εἰς οὓς καταράττει ὁ ποταμός Pol. 10, 4, 7, εἰς τοῦτο τὸ χάσμα καταράττων ὁ ποταμὸς μετὰ πολλοῦ ψόφου D. Sic. 17, 75; vom Regen, Arist. de mund. 2, wie D. Sic. 1, 41. Vgl. καταῤρήγνυμι. An vielen Stellen ist V, 1. καταῤῥάσσω.
-
2 ἐπι-κατ-αράσσω
ἐπι-κατ-αράσσω, auf Etwas herabschleudern, D. Hal. 10, 16. 11, 26, pass.
-
3 ἀράσσω
Aἀράσσεσκον Pi.P.4.226
: [tense] fut. ἀράξω ([etym.] συν-) Hom., [dialect] Dor.ἀραξῶ Theoc.2.160
: [tense] aor. ἤραξα ([etym.] ἀπ-) Hom., [dialect] Ep. :—[voice] Pass., [tense] aor. ἠράχθην, [dialect] Ep. ἀράχθην ([etym.] συν-) Hom.: [tense] fut. [voice] Med. in pass. sense,κατ-αράξεσθαι Plu.Caes.44
:— smite, dash in pieces, (Hom. only in compds. ἀπαράσσω, συναράσσω); of any violent impact, with collat. notion of rattling, clanging, as of horses,ὁπλαῖς ἀ. χθόνα Pi.
l.c.; ἄρασσε (sc. πύλας) knock at the door, E.Hec. 1044; , cf. Theoc.2.6 ([voice] Pass., of the door, open with a crash, Luc.DMeretr.15.2); pound in a mortar,ὅλμῳ ἀ. Nic. Th. 508
; ἀράσσειν στέρνα, κρᾶτα, beat the breasts, the head, in mourning, A.Pers. 1054 (lyr.), E.Tr. 279 (lyr.); ἄρασσε μᾶλλον strike harder, A.Pr.58;ὄψεις ἀράξας S.Ant.52
;ἤρασσε βλέφαρα Id.OT 1276
:—in [voice] Pass.,ὀμμάτων ἀραχθέντων Id.Ant. 975
(lyr.); also ἀ. πέτροις τινά strike with a shower of stones, E.IT 327:—[voice] Pass.,πέτροισιν ἠράσσοντο A. Pers. 460
:—a). κιθάρην strike the lyre, Orph.A. 382; ὕμνον, μέλος, etc., Nonn.D.1.15, 440, etc.2 c. dat. modi, ἀράσσειν τινὰ ὀνείδεσι, κακοῖς, assail with reproaches or threats, S.Aj. 725, Ph. 374, cf. ἐξαράσσω.II [voice] Pass., to be dashed against,πρὸς τὰς πέτρας Hdt.6.44
;πρὸς τὴν γῆν Luc.Anach.11
; of things, dash one against the other, A.R.2.553, Ael.NA16.39.—The simple Verb is poetic, used once by Hdt. and in late Prose, v. supr. (Akin to ῥάσσω, [dialect] Ion. ῥήσσω (q.v.), cf. προσαρασσόμενον· προσρησσόμενον, Hsch.). -
4 ἀράσσω
(→κατ-,,) -
5 καταράσσω
A dash down, break in pieces, ὁ παῖς ἐμπεσὼν κατήραξε (sc. τὴν κύλικα) Hippon.38:—[voice] Pass.,ἡ θύρη κατήρακται Herod.2.63
: metaph., διασείειν καὶ κ. τὰ βουλεύματα cj. for ταράττειν in Luc.Dem.Enc.38; esp. of a broken and routed army, ;κ. εἰς τὴν θάλασσαν ἅπαντας D. 23.165
; , cf. D.H.9.58, Arr.An.5.17.2: [tense] fut. [voice] Med. in pass. sense, Plu.Caes.44.II of sea-birds, κ. αὑτοὺς εἰς τὰς κεφαλὰς αὐτῶν dash down head foremost, Arist.Mir. 836a13: but more freq.2 intr., fall down, fall headlong, Clearch.44; of rain, Arist.Mu. 392b10; of rivers, εἰς τὸ Χάσμα κ. D.S.17.75, cf. Plb.10.48.7, Str.14.4.1: c. gen., τοῦ ἀγγείου, of a stream of water, Gal.10.554. (Freq. written καταρρ-, augm. κατερρ-, in part perh. correctly, if fr. κατα-ρρᾱσσω, cf. ῥάσσω, ἐπιρράσσω.)Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > καταράσσω
-
6 καταράσσω
κατ-αράσσω, herunterreißen, schmettern. Intrans., mit Geräusch hinabfahren; vom Regen -
7 καταρασσω
атт. κατᾰράττω1) отбрасывать, прогонять(τινὰ ἐς τὸν Κιθαιρῶνα Her.; τὸ στράτευμα κατηράχθη ἐς τὰ τειχίσματα Thuc.)
2) низвергать, бросать(τινὰ εἰς τέν θάλατταν Dem.; κ. ἑαυτὸν εἰς τέν κεφαλήν τινος Arst.)
3) перен. разбивать, разрушать(τὰ βουλεύματα Luc.)
4) ( о воде) низвергаться, с шумом падать(εἰς τοὺς πλαταμῶνας Polyb.; εἰς τὸ χάσμα Diod.; ὄμβροι καταράσσουσι Arst.)
-
8 ἐπικαταράσσω
См. также в других словарях:
καταράσσω — (AM, Α αττ. τ. καταράττω) μσν. αράζω αρχ. 1. σπάζω σε πολλά κομμάτια, κατασυντρίβω («ὁ παῑς ἐμπεσὼν κατήραξε τὴν κύλικα», Ιππών.) 2. καταβάλλω, κατανικώ («κατήραξε δ εἰς θάλατταν ἅπαντας», Δημοσθ.) 3. διαταράσσω («διασείειν καὶ καταράσσειν τὰ… … Dictionary of Greek
καταρράσσω — καταρράσσω, αττ. τ. καταρράττω, ιων. τ. καταρρήσσω (Α) 1. ορμώ δυνατά και βίαια 2. (η μτχ. παθ. παρακμ. ως επίθ.) κατερραγμένος, η, ον απογοητευμένος, συντετριμμένος. [ΕΤΥΜΟΛ. < κατ(α) * + ῥάσσω «ορμώ, κλονίζω» (βλ. και κατ αράσσω)] … Dictionary of Greek