-
1 καρδία
καρδία, ἡ, ion. καρδίη, poet. κραδία u. κραδίη, so bei Hom., der die Form καρδίη nur im Anfang des Verses hat, Il. 2, 452. 11, 12. 14, 152; vgl. κέαρ; – 1) das Herz; ἐν δέ τέ οἱ κραδίη μεγάλα στέρνοισι πατάσσει, schlägt in der Brust, Il. 13, 282, wie πηδᾷ Plat. Conv. 215 d; Ar. Nubb. 1391; ἔξω στήϑεος ἐκϑρώσκει Il. 10, 94; δόρυ δ' ἐν κραδίῃ ἐπεπήγει 13, 442; ἀλέκτορος Aesch. Eum. 823; συός Luc. salt. 85. Häufig als Sitz der Gefühle und Leidenschaften, bes. der Furcht, ἔχων κραδίην ἐλάφοιο Il. 1, 225; ὀρχεῖται καρδία φόβῳ Aesch. Ch. 165, denn bei der Furcht schlägt der Puls schneller; Sitz des Muthes, ϑρασείᾳ πνέων καρδίᾳ Pind. P. 10, 44; ἐν μέν οἱ κραδίῃ ϑάρσος βάλε Il. 21, 547, ἐν δὲ σϑένος ὦρσεν ἑκάστῳ καρδίῃ 2, 452; des Zornes, οἰδαίνεται κραδίη χόλῳ Il. 9, 546; ὁπόταν τις καρδίᾳ κότον ἐνελάσῃ Pind. P. 8, 9; πάροιϑεν δὲ πρώρας δριμὺς ἧσται καρδίας ϑυμός Aesch. Ch. 386; καρδίᾳ ϑυμουμένῃ Soph. Ant. 1239; ἔπαυσε καρδίας χόλον Eur. Med. 245; τὸ ϑυμοειδὲς περὶ τὴν καρδίαν Tim. Locr. 100 a; der Freude, χαρᾷ ϑερμαινόμεσϑα καρδίαν Eur. El. 402; der Trauer, ἵξετ' ἄχος κραδίην Il. 23, 47, ἀναστεναχίζειν ἐκ κραδίης 10, 10, ἐν κραδίῃ μέγα πένϑος ἄεξε Od. 17, 489, ἄχος κραδίην καὶ ϑυμὸν ἵκανεν Il. 2, 171; auch ἐν δέ τέ οἱ κραδίῃ στένει ἦτορ, 20, 169; ἐντὸς δὲ καρδία στένει Aesch. Spt. 951; der Liebe, καρδίαν κατέσχετο ἔρωτι δεινῷ Eur. Hipp. 27; ἐκ τῆς καρδίας με φιλεῖς, liebst mich von Herzen, Ar. Nubb. 86, wie ἀπὸ καρδίας Theocr. 29, 4 u. N. T. ἐξ ὅλης καρδίας. Aber τὸ ἀπὸ καρδίας λέγειν ist = vom Herzen, von der Leber wegsprechen, Eur. I. A. 475, wie fr. bei Plut. de ad. et am. discr. 31. – Uebh. Neigung, Begierde, oft verbunden κραδίη καὶ ϑυμός με ἐποτρύνει, z. B. Il. 10, 220, u. κραδίη ϑυμός τε κελεύει. Dah. κλῦϑι μου πρόφρονι καρδίᾳ, mit wohlwollendem Herzen, Aesch. Suppl. 344; σιδηρέη Od. 4, 293, vgl. Il. 3, 60; τίνα οἴει καρδίαν ἔχειν, welche Gesinnung, Plat. Rep. VI, 492 c. – Aber auch der Sitz des Denkvermögens, διχϑὰ δὲ κραδίη μέμονε φρεσίν Il. 16, 435, κραδίη πόρφυρε Od. 4, 572, πολλὰ δέ οἱ κρ. προτιόσσετ' ὄλεϑρον 5, 389, ὡς ἄνοον κραδίην ἔχες Il. 21, 441; ἐν καρδίαις σοφίαν ἐμβάλλειν Pind. Ol. 13, 16; προφϑάσασα καρδίαν γλῶσσα Aesch. Ag. 999. – 2) der obere Magenmund, Theocr. 2, 49. – 3) das Mark der Pflanzen, Theophr., auch der Kern des Holzes. – 4) LXX. vrbdt καρδία ϑαλάσσης, die Tiefe.
-
2 καρδία
καρδία, ἡ, (1) das Herz; ἐν δέ τέ οἱ κραδίη μεγάλα στέρνοισι πατάσσει, schlägt in der Brust. Häufig als Sitz der Gefühle und Leidenschaften, bes. der Furcht; ὀρχεῖται καρδία φόβῳ, denn bei der Furcht schlägt der Puls schneller; Sitz des Mutes, des Zornes, der Freude, der Trauer, der Liebe; ἐκ τῆς καρδίας με φιλεῖς, liebst mich von Herzen. Aber τὸ ἀπὸ καρδίας λέγειν ist = vom Herzen, von der Leber wegsprechen. Übh. Neigung, Begierde. Dah. κλῦϑι μου πρόφρονι καρδίᾳ, mit wohlwollendem Herzen; τίνα οἴει καρδίαν ἔχειν, welche Gesinnung. Aber auch der Sitz des Denkvermögens. (2) der obere Magenmund. (3) das Mark der Pflanzen, auch der Kern des Holzes. (4) καρδία ϑαλάσσης, die Tiefe -
3 καρδία
A , al., καρδία always in Trag., exc. in some dact. and anap. verses, A.Pr. 881, Th. 781, E.Med.99, Hipp. 1274); [dialect] Aeol. [full] κάρζα EM407.21 (but [full] καρδία Sapph.2.6); Cypr. [full] κορζία (Paph.), Hsch. (fort. κόρζα):— heart, ; κραδίη δέ μοι ἔξω στηθέων ἐκθρῴσκει, of one panic-stricken, 10.94; πηδᾷ ἡ κ. Pl.Smp. 215e, cf. Ar.Nu. 1391 (lyr.): esp. as the seat of feeling and passion, as rage or anger,οἰδάνεται κραδίη Χόλῳ Il.9.646
;τέτλαθι δή, κραδίη Od.20.18
, cf. E.Alc. 837; καρδίης πλέως full of heart, Archil.58.4; of fear or courage,κυνὸς ὄμματ' ἔχων, κραδίην δ' ἐλάφοιο Il.1.225
; [ σφηκῶν]κραδίην καὶ θυμὸν ἔχοντες 16.266
;ἐν μέν οἱ κραδίῃ θάρσος βάλε 21.547
, etc.;ὀρχεῖται καρδία φόβῳ A.Ch. 166
;θερμὴν ἐπὶ ψυχροῖσι κ. ἔχεις S.Ant. 88
; τὸν νέον τίνα οἴει κ. ἴσχειν; what do you think are his feelings? Pl.R. 492c; of sorrow or joy,ἐν κραδίῃ μέγα πένθος ἄεξε Od.17.489
;κ. καὶ θυμὸς ἰάνθη 4.548
;ἄχος κραδίην καὶ θυμὸν ἵκανεν Il.2.171
, cf. 10.10, B.10.85, etc.;καρδίην ἰαίνεται Archil.36
; κελαινόχρως.. πάλλεταί μου κ. A.Supp. 785;ὦ τάλαινα κ. ψυχή τ' ἐμή E.Or. 466
; of love, Sapph.l.c., etc.;ἐκ τῆς κ. φιλεῖν Ar.Nu.86
; φιλέειν ἀπὸ κ. Theoc.29.4 (but ἐρεῖν τἀπὸ κ. to speak freely, E.IA 475); λαλῆσαι ἐπὶ καρδίαν τινός speak kindly to.., LXXJd.19.3.2 inclination, desire, purpose,ἔμ' ὀτρύνει κραδίη καὶ θυμός Il.10.220
; πρόφρων κ. ἐν πάντεσσι πόνοισι ib. 244;καρδίας δ' ἐξίσταμαι S.Ant. 1105
.3 mind,ὡς ἄνοον κραδίην ἔχες Il.21.441
;κραδίη πόρφυρε Od.4.572
; ;εἰ θεάσῃ τοῖς τῆς καρδίας ὀφθαλμοῖς Corp.Herm. 4.11
, cf. 7.2; διαλογισμοὶ ἀναβαίνουσι ἐν τῇ κ. Ev.Luc.24.38.III heart in wood, pith, Thphr.HP3.14.1; = ἐντεριώνη, ib. 1.2.6;ἀρτεμισίας μονοκλώνου καρδίας ζ PMag.Berol.1.245
, cf. PMag. Leid.V.13.24;λαβὼν βάϊν Χλωρὰν καὶ τῆς κ. κρατήσας σχίσον εἰς δύο PMag.Leid.W.6.51
. -
4 ορχεομαι
(3 л. pl. impf. ὠρχεῦντο)1) плясать, танцевать(ἐν ῥυθμῷ Xen.)
ὀ. Λακωνικὰ σχημάτια Her. — исполнять лаконские пляски;πρὸς τὸν αὐλὸν ὀ. Xen. — танцевать под звуки флейт2) изображать пляской или пантомимой3) трепетать, стучать, биться(ὀρχεῖται καρδία φόβῳ Aesch.)
-
5 ὀρχέομαι
ὀρχέομαι (ἔρχομαι, nicht mit χορός zusammenhangend), dep. med., tanzen, hüpfen, springen; Il. 18, 594 Od. 8, 371; οἶνος ὀρχήσασϑαι ἀνῆκεν, 14, 465; ὀρχεῖται δὲ καρδία φόβῳ, Aesch. Ch. 165, es klopft vor Furcht; Ar. Nubb. 765 Pax 326 u. öfter; u. in Prosa, ὀρχήσατο Λακωνικὰ σχημάτια Her. 6, 129, vgl. Xen. Conv. 7, 5, wie auch sonst der Tanz im acc. hinzugefügt wird, τὸ Περσικόν, Cyr. 8, 4, 12; vgl. Ath. I c. 40; – Plat. Crat. 407 a sagt τὸ αὑτὸν μετεωρίζειν ὀρχεῖσϑαι καλοῦμεν, u. vrbdt es mit ᾄδειν, Legg. VII, 803 e; οἷον ὀρχεῖσϑον παίζοντε, Euthyd. 277 e; Xen. An. 5, 4, 34 u. Sp., wie Pol. 24, 6, 11. – Bei Sp. pantomimisch, durch den Tanz darstellen, ὠρχήσατο τὴν Ἀφροδίτης καὶ Ἄρεος μοιχείαν, Luc. de salt. 63; τὸν Αἴαντα, 83; τὴν τοῦ Κρόνου τεκνοφαγίαν, 80; Antiphan. bei Ath. IV, 134 b sagt auch οὐχ ὁρᾷς ὀρχούμενον ταῖς χερσὶ τὸν βάκηλον. – Uebh. = κινεῖσϑαι καὶ ἐρεϑίζεσϑαι, Ath. I c. 37, der Beispiele aus Isocr. u. aus Ion sogar das act. anführt, ὤρχησεν φρένας, d. i. ἠρέϑισε, ἐκίνησε, wo er auch von der Ableitung des Wortes spricht.
-
6 ὀρχέομαι
ὀρχέομαι, [tense] impf. ὠρχούμην: [dialect] Ep. [ per.] 3pl. [tense] pres. ὀρχεῦνται, [tense] impf. ὠρχεῦντο (v. infr.): [tense] fut.A , etc.: [tense] aor.ὠρχησάμην Anacr. 69
, Hdt.6.129 ; inf.ὀρχήσασθαι Hom.
(v. infr.):—[voice] Pass., [tense] aor.ὠρχήθην Euph.87
:—dance,ἠΐθεοι καὶ παρθένοι.. ὠρχεῦντ' Il.18.594
; , cf. 14.465 ;πόσσ' ἁπαλοῖσιν ὀρχεῦνται Hes.Th.4
; ὀ. πρὸς ὅπλα, of the Pyrrhic dance, Demetr.Sceps. ap. Ath.4.155b ;ἐν ῥυθμῷ X.Cyr.1.3.10
; ὀρχεῖσθαι ταῖς χερσί (cf. χειρονομέω) Antiph.113.1 : c. acc. loci, δώσω τοι Τεγέην ποσσίκροτον ὀρχήσασθαι to dance in or on, Orac. ap. Hdt. 1.66, cf. Euph.l.c. ([voice] Pass.): also c. acc. cogn., Λακωνικὰ σχημάτια ὀρχεῖσθαι dance Laconian steps, Id.6.129 ;ὀ. τὸ Περσικόν X.Cyr.8.4.12
;ὀ. πρὸς τὸν αὐλὸν σχήματα Id.Smp.7.5
;ὀ. τὸν ὅρμον Luc.Salt.
II sq., etc.:—[voice] Pass.,τῶν ὕμνων οἳ μὲν ὠρχοῦντο οἳ δὲ οὐκ ὠρχοῦντο Ath.14.631d
.2 represent by dancing or pantomime, ὀρχεῖσθαι τὴν τοῦ Κρόνου τεκνοφαγίαν, ὀ. τὸν Αἴαντα, Luc.Salt.80, 83, cf. AP9.248 (Boeth.), 11.254 (Lucill.).II metaph., leap, bound,ὀρχεῖται δὲ καρδία φόβῳ A.Ch. 166
, cf. Anaxandr.59 ; Θεσσαλίη ὠρχήσατο Thessaly shook, trembled, Call.Del. 139.III [voice] Act. [full] ὀρχέω, make to dance (v. Pl.Cra. 407a), is used by Ion Trag.50, ἐκ τῶν ἀέλπτων μᾶλλον ὤρχησεν φρένας made my heart leap (so codd. Ath., ὤρχησαι Nauck); but ὀρκῆσι in Ar.Th. 1179 is a barbarism for ὀρχῆται.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ὀρχέομαι
-
7 ὀρχέομαι
ὀρχέομαι, tanzen, hüpfen, springen; ὀρχεῖται δὲ καρδία φόβῳ, es klopft vor Furcht; pantomimisch, durch den Tanz darstellen
См. также в других словарях:
ορχούμαι — (ΑΜ ὀρχοῡμαι, έομαι) χορεύω («ἠΐθεοι και παρθένοι... ὠρχεῡντ », Ομ. Ιλ.) αρχ. 1. παριστάνω με όρχηση ή με παντομιμικές κινήσεις («ὀρχεῑσθαι τὴν τοῡ Κρόνου τεκνοφαγίαν», Λουκιαν.) 2. μτφ. σκιρτώ, πηδώ («ὀρχεῑται δὲ καρδία φόβῳ», Αισχύλ.) 3. (για… … Dictionary of Greek