-
1 clareo
clārĕo, ēre - intr. - [st1]1 [-] briller, luire. - Enn. Tr. 367; Cic. Arat. 5 (240); 107 (348). [st1]2 [-] briller, resplendir. - viri nunc gloria claret, Enn. d. Cic. CM 10: la gloire de ce héros resplendit à présent. [st1]3 [-] être évident. - quod in primo carmine claret, Lucr. 6, 937: ce qui ressort de notre premier chant. - mihi satis claret + sub. inf., Spart. Sever. 20, 4: il est assez évident à mes yeux que...* * *clārĕo, ēre - intr. - [st1]1 [-] briller, luire. - Enn. Tr. 367; Cic. Arat. 5 (240); 107 (348). [st1]2 [-] briller, resplendir. - viri nunc gloria claret, Enn. d. Cic. CM 10: la gloire de ce héros resplendit à présent. [st1]3 [-] être évident. - quod in primo carmine claret, Lucr. 6, 937: ce qui ressort de notre premier chant. - mihi satis claret + sub. inf., Spart. Sever. 20, 4: il est assez évident à mes yeux que...* * *Clareo, clares, clarui, clarere. Estre cler. Et per translationem, Avoir bruit et renommee.\Claret. Lucr. Il est cler. \ Claret mihi. Claud. J'enten, Je cognoy. -
2 clareo
clāreo, —, —, ēre [ clarus ]1) быть ясным, светлым, блистать, сиять ( rutilo cum lumine C)2) быть ясным, понятным, очевидным, явствовать ( in primo quoque carmine Lcr)3) быть славным, знаменитым (viri nunc gloria claret Enn ap. C) -
3 clareo
clāreo, ēre (clarus), I) hell sein, glänzen, Enn. tr. 367: v. Gestirnen, Cic. Arat. 6 u. 107. – II) übtr.: a) geistig einleuchten, klar-, offenbar sein, erhellen, Lucr. 6, 937: quod autem nunc liquet et claret, Augustin. conf. 11, 20: hoc inde claret, quod etc., Amm. 24, 3, 13: mihi satis claret m. folg. Acc. u. Infin., Spart. Sever. 20, 4. – b) durch Taten, Ruhm hervorstechen, glänzen, ausgezeichnet sein, Enn. ann. 315. Turpil. com. 152: cuius nomen excellenter clarebat apud servos tuos, Augustin. conf. 8, 6. – / Perf. clarui, s. clārēsco.
-
4 clareo
clāreo, ēre (clarus), I) hell sein, glänzen, Enn. tr. 367: v. Gestirnen, Cic. Arat. 6 u. 107. – II) übtr.: a) geistig einleuchten, klar-, offenbar sein, erhellen, Lucr. 6, 937: quod autem nunc liquet et claret, Augustin. conf. 11, 20: hoc inde claret, quod etc., Amm. 24, 3, 13: mihi satis claret m. folg. Acc. u. Infin., Spart. Sever. 20, 4. – b) durch Taten, Ruhm hervorstechen, glänzen, ausgezeichnet sein, Enn. ann. 315. Turpil. com. 152: cuius nomen excellenter clarebat apud servos tuos, Augustin. conf. 8, 6. – ⇒ Perf. clarui, s. claresco. -
5 clāreō
clāreō —, —, ēre [clarus], to be bright, shine (of the stars), C. poet. — Fig., to be renowned, be illustrious: viri gloria claret, Enn. ap. C.* * *clarere, -, - V INTRANSshine bright/clearly; be clear/plain/understandable/obvious; be famous/renowned -
6 clareo
clārĕo, ēre, v. n. [clarus].I.Prop., to be clear or bright, to shine ( poet.): hoc lumen candidum claret mihi, Enn. ap. Non. p. 85, 25 (Trag. Rel. v. 367 Rib.);II.so of stars,
Cic. Arat. 5 (240); 107 (348).—Trop.A.To be obvious or clear, evident or manifest ( poet. rare):B.quod in primo quoque carmine claret,
which is evident also in the first canto, Lucr. 6, 937: mihi satis claret, with acc. and inf., Spart. Sev. 20, 4 Spald. and Zumpt N. cr. —Of character, to be distinguished, illustrious, famous, renowned (ante-class.): (Fab. Maximi) gloria claret, Enn. ap. Cic. Sen. 4, 10 (Ann. v. 315 Vahl.); Turp. ap. Non. p. 85, 22 (Com. Rel. v. 152 Rib.). -
7 claresco
clārēsco, uī, —, ere [inchoat. к clareo ]1) становиться светлым, светлеть, проясняться ( dies clarescit SenT)2) становиться ясным, внятным, отчётливым ( sonitus armorum clarescit V)3) делаться ясным, становиться понятным, выясняться4) сделаться славным, знаменитым, отличиться, прославиться ( magno facinore T)plausu c. vulgi Cld — стяжать себе всенародное одобрение -
8 claresco
clārēsco, clāruī, ere (Inchoat. v. clareo), I) hell-, klar werden, a) fürs Gesicht erglänzen, Tac. u.a. – b) fürs Gehör, hell-, klar ertönen, Verg. u. Quint. – II) übtr.: a) geistig klar-, deutlich werden, erhellen, einleuchten, Lucr., Quint. u.a.: ut postea satis claruit, Capit. Get. 3, 6. – b) durch Taten, Ruhm hervorstechen, glänzen, sich auszeichnen, Tac. u.a.: c. facinore, Tac.
-
9 claresco
clārēsco, clāruī, ere (Inchoat. v. clareo), I) hell-, klar werden, a) fürs Gesicht erglänzen, Tac. u.a. – b) fürs Gehör, hell-, klar ertönen, Verg. u. Quint. – II) übtr.: a) geistig klar-, deutlich werden, erhellen, einleuchten, Lucr., Quint. u.a.: ut postea satis claruit, Capit. Get. 3, 6. – b) durch Taten, Ruhm hervorstechen, glänzen, sich auszeichnen, Tac. u.a.: c. facinore, Tac.Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > claresco
-
10 clārēscō
clārēscō —, —, ēre, inch. [clareo], to grow bright, Ta.—Fig., to become audible, sound clear: sonitūs armorum, V.—To become illustrious, grow famous: facinore, Ta.* * *clarescere, clarui, - V INTRANSbe illuminated; become bright/evident/clear; become loud or famous/notorious -
11 claresco
clāresco, clārui, 2, v. inch. n. [clareo] ( poet. or in post-Aug. prose), to become or grow bright or clear.I.Prop.A.Of the sight, to begin to shine, become visible:B.tecta luminibus clarescunt,
Tac. A. 15, 37:clarescit dies,
Sen. Herc. Fur. 123; Val. Fl. 7, 3; cf. Claud. Nupt. Hon. et Mar. 185 al.—Of the hearing, to sound clear, to become audible:II.clarescunt sonitus armorum,
Verg. A. 2, 301:tibiae,
Quint. 1, 11, 7: vox, Gabius Bassus ap. Gell. 5, 7, 2.—Trop.A.To become clear, manifest, evident, obvious:B.alid ex alio clarescet,
Lucr. 1, 1115; 5, 1456:verba ipso materiae nitore clarescunt,
Quint. 3, 8, 61; 8, 5, 19; 6, 4, 9; Macr. Somn. Scip. 2, 12.—In character, to become illustrious, famous, renowned ( poet. and in post-Aug. prose):aliud clarescit et e contemptibus exit,
Lucr. 5, 833 Lachm. N. cr.:quoquo facinore clarescere,
Tac. A. 4, 52:magnis inimicitiis,
id. H. 2, 53:quia facilius inter ancipitia clarescunt,
id. G. 14; id. Or. 36; Claud. C. Mall. Theod. 3:ex gente Domitiā duae familiae claruerunt,
Suet. Ner. 1; cf. id. Gram. 17; Just. 2, 1. -
12 praeclareo
prae-clārĕo, ui, 2, v. n., to shine forth (late Lat.), Alcim. Avit. ad Soror. 6, 508.
См. также в других словарях:
clareo — clareo, dar(se) un clareo expr. dar un paseo. ❙ «Clareo. Paseo, marcha, fuga.» JMO. ❙ «Darse un clareo. Dar una vuelta, pasear.» VL. ❙ «Clareo: Marcha, escapada, huida, paseo, fuga.» JV. ❙ «Darse un clareo: irse, hacerse un mutis, desvanecerse.»… … Diccionario del Argot "El Sohez"
clareo — m. Acción de aclarar un monte, suprimiendo parte de su vegetación … Diccionario de la lengua española
clareo — ► sustantivo masculino Operación de talar algunos árboles en un monte o bosque muy espeso: ■ en el clareo se eliminan los ejemplares defectuosos de la plantación. SINÓNIMO tala * * * clareo m. Operación de aclarar un monte o bosque. * * * clareo … Enciclopedia Universal
dar(se) un clareo — clareo, dar(se) un clareo expr. dar un paseo. ❙ «Clareo. Paseo, marcha, fuga.» JMO. ❙ «Darse un clareo. Dar una vuelta, pasear.» VL. ❙ «Clareo: Marcha, escapada, huida, paseo, fuga.» JV. ❙ «Darse un clareo: irse, hacerse un mutis, desvanecerse.»… … Diccionario del Argot "El Sohez"
Leucippe and Clitophon — The Adventures of Leucippe and Clitophon (in Greek τὰ κατὰ Λευκίππην καὶ Kλειτoφῶντα), written by Achilles Tatius, is one of the five surviving Ancient Greek romances, notable for its many similarities to Longus Daphnis and Chloe, and its… … Wikipedia
Montes de Valsaín — Los Montes de Valsaín se encuentran situados en el valle de Valsaín, o del río Eresma, en la vertiente norte de la Sierra de Guadarrama y en el término municipal de Real Sitio de San Ildefonso, perteneciente a la provincia de Segovia, Castilla y… … Wikipedia Español
clarear — Se conjuga como: amar Infinitivo: Gerundio: Participio: clarear clareando clareado Indicativo presente imperfecto pretérito futuro condicional yo tú él, ella, Ud. nosotros vosotros ellos, ellas, Uds. clareo clareas clarea clareamos clareáis … Wordreference Spanish Conjugations Dictionary
Roman bizantin — Roman grec Le roman grec est un genre littéraire apparu au Ier siècle ap. J. C.. Il est parfois appelé, à tort, « roman byzantin ». Cet usage est abusif, car le roman grec s’est développé dans le monde hellénistique, bien avant la… … Wikipédia en Français
Roman byzantin — Roman grec Le roman grec est un genre littéraire apparu au Ier siècle ap. J. C.. Il est parfois appelé, à tort, « roman byzantin ». Cet usage est abusif, car le roman grec s’est développé dans le monde hellénistique, bien avant la… … Wikipédia en Français
Roman grec — Le roman grec est un genre littéraire apparu au Ier siècle ap. J. C.. Il est parfois appelé, à tort, « roman byzantin ». Cet usage est abusif, car le roman grec s’est développé dans le monde hellénistique, bien avant la création de … Wikipédia en Français
Alonso Núñez de Reinoso — Saltar a navegación, búsqueda Alonso Núñez de Reinoso, narrador y poeta español del Siglo de Oro, autor de la primera novela bizantina de la literatura española. Es poco lo que se sabe sobre él. Era de origen judío, nació en Guadalajara, estudió… … Wikipedia Español