-
1 prae-valeō
prae-valeō uī, —, ēre, to be stronger, have superior power: virtute praevalet sapientia, Ph.: auctoritas Cluvii praevaluit, ut, etc., was so controlling, Ta.: pugnā equestri, Ta. -
2 praevaleo
prae-valeo, valuī, —, ēre1) быть весьма сильным, крепким ( praevălens homo CC и equus QC)2) быть действительным, целительным ( contra serpentium ictus PM)3) быть сильнее, иметь перевес, преобладать (pugnā equestri T; magna est veritas et praevălet Vlg); превосходить (mons altitudine praevălens PM; p. corpore VP) -
3 praevaleo
prae-valeo, valuī, ēre, I) physisch überaus (sehr) kräftig od. stark sein, gew. Partiz. praevalēns = überaus (sehr) kräftig od. stark (Ggstz. infirmus), a) v. leb. Wesen, ille ad tollendam magni ponderis sarcinam praevalet, Sen. exc. contr. 3. praef. § 9: praevalens iuvenis Romanus, Liv.: homo, Cels.: equus, Curt.: m. Abl. (an), praevalens corpore, von großer Körperkraft, Vell. 2, 108, 2. – b) (als mediz. t. t.) v. Lebl., besonders wirksam sein, pr. ad vitia sananda, Plin.: pr. contra serpentium ictus, Plin. – II) übtr., an Geltung, Ansehen, Macht überwiegen, überwiegend sein, das Übergewicht (die Oberhand) behalten, mehr gelten od. vermögen, den Vorrang haben, bei Abstimmungen usw. = die Mehrheit behalten, durchdringen, Partiz. praevalēns = überwiegend, übermächtig, überaus (sehr) mächtig, praevalens populus, Liv. Hostis, Suet.: praevaluit Gotarzes, Tac.: praevaluit pars, quae supplicium decernebat, Tac.: praevaluit sententia Caepionis, Plin. ep.: praevalent illicita, das Unerlaubte hat mehr Reiz, Tac. – m. Dat. (vor, über), praevaluit angelo Iacob, Augustin. serm. 122, 3: quae (mala) etiam praevalent bonis, Lact. epit. 68, 21. – m. Abl. (durch), pr. pugnā equestri, im R. stärker sein, Tac.: hoc genere gratiae, auctoritate, Suet.: atrocitate criminis, Tac.: apud hominum gratiam paternā memoriā, Suet. – m. Abl. der Vergleichung (als), virtute semper praevalet sapientia, vermag mehr als die T., Phaedr. 1, 15, 7. – m. in u. Abl., id in causis dubiis saepe praevaluit, Quint. 7, 4, 19. – m. ad u. Akk., hos (affectus) ad perturbationem, illos ad benevolentiam praevalere, Quint. 6, 2, 9. – m. folg. ut u. Konj., auctoritas Cluvii praevaluit (war von solchem Übergewichte), ut etc., Tac. hist. 2, 65: cum praevaluisset (dessen Ansicht durchgedrungen war), ut Augustus potius vocaretur, Suet. Aug. 7, 2. – m. folg. indir. Fragesatz, tuum erit consultare, utrum (welches von beiden) praevaleat, quod (daß sie) ex Arminio concepit, an quod ex me genita est, Tac. ann. 1, 58.
-
4 praevaleo
prae-valeo, valuī, ēre, I) physisch überaus (sehr) kräftig od. stark sein, gew. Partiz. praevalēns = überaus (sehr) kräftig od. stark (Ggstz. infirmus), a) v. leb. Wesen, ille ad tollendam magni ponderis sarcinam praevalet, Sen. exc. contr. 3. praef. § 9: praevalens iuvenis Romanus, Liv.: homo, Cels.: equus, Curt.: m. Abl. (an), praevalens corpore, von großer Körperkraft, Vell. 2, 108, 2. – b) (als mediz. t. t.) v. Lebl., besonders wirksam sein, pr. ad vitia sananda, Plin.: pr. contra serpentium ictus, Plin. – II) übtr., an Geltung, Ansehen, Macht überwiegen, überwiegend sein, das Übergewicht (die Oberhand) behalten, mehr gelten od. vermögen, den Vorrang haben, bei Abstimmungen usw. = die Mehrheit behalten, durchdringen, Partiz. praevalēns = überwiegend, übermächtig, überaus (sehr) mächtig, praevalens populus, Liv. Hostis, Suet.: praevaluit Gotarzes, Tac.: praevaluit pars, quae supplicium decernebat, Tac.: praevaluit sententia Caepionis, Plin. ep.: praevalent illicita, das Unerlaubte hat mehr Reiz, Tac. – m. Dat. (vor, über), praevaluit angelo Iacob, Augustin. serm. 122, 3: quae (mala) etiam praevalent bonis, Lact. epit. 68, 21. – m. Abl. (durch), pr. pugnā equestri, im R. stärker sein, Tac.: hoc genere gratiae, auctoritate, Suet.: atrocitate criminis, Tac.: apud hominum gratiam paternā memoriā, Suet. – m. Abl. der Verglei-————chung (als), virtute semper praevalet sapientia, vermag mehr als die T., Phaedr. 1, 15, 7. – m. in u. Abl., id in causis dubiis saepe praevaluit, Quint. 7, 4, 19. – m. ad u. Akk., hos (affectus) ad perturbationem, illos ad benevolentiam praevalere, Quint. 6, 2, 9. – m. folg. ut u. Konj., auctoritas Cluvii praevaluit (war von solchem Übergewichte), ut etc., Tac. hist. 2, 65: cum praevaluisset (dessen Ansicht durchgedrungen war), ut Augustus potius vocaretur, Suet. Aug. 7, 2. – m. folg. indir. Fragesatz, tuum erit consultare, utrum (welches von beiden) praevaleat, quod (daß sie) ex Arminio concepit, an quod ex me genita est, Tac. ann. 1, 58.Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > praevaleo
-
5 praevaleo
prae-vălĕo, ŭi, 2, v. n.I.In gen., to be very or more able, to have distinguished power or influence; to have greater power or worth; to be superior or distinguished, have the superiority, prevail (not ante-Aug.; cf.:II.praesto, excello, praecedo): virtute semper praevalet sapientia,
wisdom prevails over, has more power than bravery, Phaedr. 1, 13, 14:qui praevalet arcu,
is a distinguished archer, Stat. Achill. 2, 122:vulturum praevalent nigri,
rank first, Plin. 10, 6, 7, § 19:aranei cum praevaluere (supra apes),
id. 11, 19, 21, § 65:in Aegypto hic mos praevalet,
prevails, id. 17, 22, 35, § 185:ita saepius digni, quam gratiosi, praevalebant,
had the advantage, Plin. Ep. 3, 20, 6:quae sententia non praevaluit modo,
id. ib. 2, 11, 6:certamen acerrimum, amita potius an mater apud Neronem praevaleret,
had the most influence, Tac. A. 12, 64:auctoritate et praesentiā,
to prevail, to get the upper hand, Suet. Galb. 19:gratiā,
id. Ner. 28:auctoritas Cluvii praevaluit, ut, etc.,
prevailed, Tac. H. 2, 65:tuum erit consultare, utrum praevaleat, quod ex Arminio concepit, an quod ex me genita est,
which should have more weight, id. A. 1, 58; Dig. 1, 5, 10.— With inf.:praevaluit ire,
Vulg. 1 Par. 21, 30.—With contra, Vulg. Gen. 32, 28.—With dat. (late Lat.):quae (mala) etiam praevalent bonis,
Lact. Epit. 68, 21: portis inferi et mortis legibus praevalere, Leo M. p. 51, 1 fin. —In partic., of medicines, to be of great virtue or efficacy:B.trifolium praevalet contra serpentium ictus,
Plin. 21, 21, 88, § 152:lac praevalet ad vitia in facie sananda,
id. 28, 7, 21, § 75.—In law, to be settled, established, Just. Inst. 1, 6, 3.— Hence, praevălens, entis, P. a., very strong, very powerful:populus, Liv. praef.: praevalens corpore,
Vell. 2, 108, 2; Plin. 5, 24, 20, § 84.
См. также в других словарях:
List of Latin words with English derivatives — This is a list of Latin words with derivatives in English (and other modern languages). Ancient orthography did not distinguish between i and j or between u and v. Many modern works distinguish u from v but not i from j. In this article both… … Wikipedia