Перевод: с латинского на немецкий

с немецкого на латинский

prae-nāscor

  • 1 praenascor

    prae-nāscor, nāscī, vorher od. zuerst geboren werden, -entstehen, manu pedem praenascentis fratris tenebat, Augustin. de catech. rud. § 6: illum non aliquis prophetavit ante praenasci, Commodian. instr. 1, 6, 13 (Dombart liest pronasci): übtr., verbum in mente praenascitur, Augustin. serm. 101, 1 Mai: iuxta Platonem praenascitur providentia, Chalcid. Tim. 143. – / Ps. Apul. Ascl. 23 Goldbacher prognatum.

    lateinisch-deutsches > praenascor

  • 2 praenascor

    prae-nāscor, nāscī, vorher od. zuerst geboren werden, -entstehen, manu pedem praenascentis fratris tenebat, Augustin. de catech. rud. § 6: illum non aliquis prophetavit ante praenasci, Commodian. instr. 1, 6, 13 (Dombart liest pronasci): übtr., verbum in mente praenascitur, Augustin. serm. 101, 1 Mai: iuxta Platonem praenascitur providentia, Chalcid. Tim. 143. – Ps. Apul. Ascl. 23 Goldbacher prognatum.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > praenascor

  • 3 praegnans

    praegnāns, antis (prae u. gnascor = nascor), schwanger, trächtig, I) eig.: uxor, Cic.: mulier, eine Schwangere, Cels.: sus, Varro: bos, Varro LL.: canis, Hor.: v. Bäumen, Steinen usw., Vitr. u. Plin.: scherzh., plagae praegnantes, tüchtige (derbe) Hiebe, Plaut. asin. 276. – Plur. praegnantes subst., Schwangere, Apul. met. 6, 4. – II) übtr., schwanger = voll, strotzend, fusus (Spindel) stamine, Iuven.: vipera veneno, Plin. – / Nbf. praegnās, ātis, Plaut. Amph. 723; truc. 199; 389 u. 390. Ter. Hec. 641. Varro r. r. 2, 2, 14; 2, 4, 7; 2, 6, 4; 2, 7, 11; 2, 9, 11 K. Cic. de div. 1, 39 Christ u. Baiter (aber Müller praegnans). Fronto ad M. Caes. 4, 6. Macr. sat. 3, 11, 10: Gen. Plur. praegnatium, nach Charis. 141: Akk. Plur. praegnatis, Plaut. asin. 276 L.; mil. 1077.

    lateinisch-deutsches > praegnans

  • 4 praegnans

    praegnāns, antis (prae u. gnascor = nascor), schwanger, trächtig, I) eig.: uxor, Cic.: mulier, eine Schwangere, Cels.: sus, Varro: bos, Varro LL.: canis, Hor.: v. Bäumen, Steinen usw., Vitr. u. Plin.: scherzh., plagae praegnantes, tüchtige (derbe) Hiebe, Plaut. asin. 276. – Plur. praegnantes subst., Schwangere, Apul. met. 6, 4. – II) übtr., schwanger = voll, strotzend, fusus (Spindel) stamine, Iuven.: vipera veneno, Plin. – Nbf. praegnās, ātis, Plaut. Amph. 723; truc. 199; 389 u. 390. Ter. Hec. 641. Varro r. r. 2, 2, 14; 2, 4, 7; 2, 6, 4; 2, 7, 11; 2, 9, 11 K. Cic. de div. 1, 39 Christ u. Baiter (aber Müller praegnans). Fronto ad M. Caes. 4, 6. Macr. sat. 3, 11, 10: Gen. Plur. praegnatium, nach Charis. 141: Akk. Plur. praegnatis, Plaut. asin. 276 L.; mil. 1077.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > praegnans

См. также в других словарях:

  • List of Latin words with English derivatives — This is a list of Latin words with derivatives in English (and other modern languages). Ancient orthography did not distinguish between i and j or between u and v. Many modern works distinguish u from v but not i from j. In this article both… …   Wikipedia

  • prégnant — prégnant, ante [ pregnɑ̃, ɑ̃t ] adj. • v. 1570; de l a. fr. preindre « presser », lat. premere 1 ♦ Littér. Qui s impose à l esprit. (1962) Psychol. Structure prégnante. ⇒ prégnance. 2 ♦ Anglic. Qui contient de nombreuses possibilités, virtualités …   Encyclopédie Universelle

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»