Перевод: с исландского на английский

с английского на исландский

laufen

  • 1 HLAUPA

    * * *
    (hleyp; hljóp, hljópum; hlaupinn), v.
    1) to leap, jump (hann hljóp meirr en hæð sina);
    hljópu þeir á hesta sína, they sprang upon their horses;
    hlaupa fyrir borð, útbyrðis, to leap overboard;
    hlaupa á sund, to leap into the water;
    hlaupa upp, to spring to one’s feet, start up (þá hljópu varðmerm upp);
    2) = renna, to run (þeir hlaupa eptir, en hann kemst á skóg undan);
    refl., hlaupast á brott, to run away;
    3) of a river, to flood;
    hjlópu vötn fram ok leysti árnar, the waters rose in flood and the ice was broken;
    of ice, mikit svell var hlaupit upp ( there was a great sloping sheet of ice) öðru megin fljótsins;
    4) with preps.:
    hlaupa at e-m, hlaupa á e-n, to attack one;
    hlaupa á, to come suddenly on, spring up, of a gale (þá hljóp á útsynningr steinóði);
    hlaupa saman, of a wound, to heal over;
    hlaupa í sundr, to open up again (sárit var hlaupit í sundr).
    * * *
    pres. hleyp, pl. hlaupum; pret. hljóp, hljópt, hljóp, pl. hljópum, mod. hlupum; pret. subj. hlypi, hlœpi, Fms. x. 364, hljópisk, Ó. H. 246; part. pass. hlaupinn; subj. hlæpi, Ó. H. 118; læpizk, O. H. L. 82; but hlypi, Hom. 158, Ó. T. 68, l. 24: [Ulf. hlaupan = ἀναπηδαν, Mark x. 50; A. S. hleâpan, pret. hleop; Scot. loup, part. loppen; Engl. leap; Hel. hlôpan; O. H. G. hlaufan; Germ. laufen; Swed. löpa; Dan. löbe]:—to leap, jump, which, as in Engl., is the proper meaning of the word, and hence of any sudden motion, to leap or start up; hann hljóp meir en hæð sína ok eigi skemra aptr en fram fyrir sik, Nj. 29; hann hleypr ór loptinu ofan ok á straetið ok kemr standandi niðr, Fms. xi. 117; hljóp hann þá út af múrinum, i. 104; hlaupa yfir háfar stengr, viii. 207; hljópu þeir þá á hesta sína, they leaped on their horses, Nj. 263; Atli hleypr upp á skip at Rúti, 9; ef fé hleypr löggarð, if cattle leap over a fence, Grág. ii. 262; Kári hljóp upp við lagit ok brá í sundr við fótunum, Nj. 253; h. fyrir borð útbyrðis, to leap overboard, Eg. 124, Fms. x. 363, 364; Egill hljóp yfir díkit, Eg. 530; þat segja menn at á sitt borð hlœpi hvárr þeirra Ólafs konungs, Fms. x. 364; Hrungnir varð reiðr ok hleypr upp á hest sinn, Edda 57; hljópu þeir til vápna sinna, Eg. 121; Kjartan hljóp á sund ( leaped into the water) ok lagðisk at manninum, Bs. i. 18; Kári hljóp á spjótskaptið ok braut í sundr, Nj. 253; en þriði hljóp ( leaped) á skipit út, Eg. 220; var þar at hlaupa ( to climb) upp á bakka nokkurn, id.; hann hljóp at baki Kára, Nj. 253; hann kastar verkfarunum ok hleypr á skeið, and took to his heels, Njarð. 370; hann hljóp báðum fótum í gögnum skipit, Edda 36: of a weapon, bryntröllit hljóp út um bringuna, Ld. 150; hljóp þá sverðit ( it bounded) Kára á síðuna Móðólfi, Nj. 262.
    β. with prepp.; h. upp, to spring to ones feet, start up; þá hlupu varðmenn upp, Eg. 121; þá hljóp Kjartan upp ok afklæddisk, Bs. i. 18; ok eptir örvar-boði hljóp upp múgr manns, Fms. i. 210; h. yfir, to jump over, metaph. to skip, Alg. 262; hlaupa yfir eða gleyma, H. E. i. 486; h. frá e-m, to run away from, desert one, Grág. i. 297; h. af, to be left, remain, Rb. 234, 494 (afhlaup).
    2. special usages; a law term, to assault; hlaupa til manns lögmætu frumhlaupi, Grág. ii. 7: of fury, sickness, pain, to burst out, í hvert sinn er æði eðr reiði hljóp á hann, Fms. i. 15; en er hann var búinn hljóp fæli-sótt at honum, iv. 284: of pain, hljóp blástr í búkinn, Grett. 137 new Ed.: of fire, sagði at jarðeldr var upp kominn, ok mundi hann h. á bæ Þórodds goða, Bs. i. 22: of a river, to flood, áðr Almanna-fljót leypi (i. e. hleypi, hlypi) var þat kallat Rapta-lækr, Landn. 266; þessa sömu nótt kom þeyr mikill ok hlupu vötn fram ok leysti árnar, the waters rose in flood and the ice was broken, Sturl. iii. 45: of ice, mikit svell var hlaupit upp öðru megin fljótsins ok hált sem gler, a great hummock of ice rose up, Nj. 144; hljóp upp kúla, a wheal sprung up from a blow, Il. ii. 267; h. saman, sundr, of a wound; var skeinan saman hlaupin svá náliga þótti gróin, Grett. 152; sárið var hlaupit í sundr, the wound had broken out again, id.: of a gale, þá hljóp á útsynningr steinóði, Eg. 600:—of milk, blood, to curdle, coagulate, (cp. North. E. loppert = coagulated; so, leper-blode = clotted blood in the Old Engl. poem Pricke of Conscience, l. 459.)
    II. to run, but rarely in old writers, [Dan. löbe; Germ. laufen]; eigi hljóp hann at seinna, Ásbjörn hljóp heim, id. (but from a paper MS.); þeir hlaupa eptir en hann kemsk á skóg undan, Nj. 130; jarl eggjar menn at h. eptir honum, 132: freq. in mod. usage.
    III. reflex. to take oneself off, to run away; ef þræll leypsk, N. G. L. i. 34; þá vildi Uni hlaupask á braut með sína menn, Landn. 246; við þann mann er hleypsk frá ómaga, Grág. i. 297; ef maðr hleypsk á brott af landi er sekr er orðinn, 96; þat var á einhverri nátt at Steinn hljópsk á braut ór bænum, Fms. iv. 317; þar er menn hlaupask til ( came to blows) eða verða vegnir, Grág. ii. 83; nú er þat várt ráð at vér hlaupimk með yðr ok sömnum liði, Fms. ix. 248; var hann í fjötri, at hann hljópisk (lypist, Hom. 158, l. c.) eigi frá honum, Ó. H. 246; hlaupask braut, id.: part., hlaupandi menn, h. sveinar, ‘landloupers,’ Finnb. 344, Mag. 6; cp. hlaupingi.

    Íslensk-ensk orðabók > HLAUPA

См. также в других словарях:

  • Laufen — Laufen, verb. irreg. neutr. welches in den meisten Fällen das Hülfswort seyn erfordert. Ich laufe, du läufst, er läuft, (oft auch schon du laufst, er lauft;) Imperf. ich lief; Mittelw. gelaufen, (in den niedrigen Sprecharten geloffen;) Imperat.… …   Grammatisch-kritisches Wörterbuch der Hochdeutschen Mundart

  • Laufen ZH — Laufen Uhwiesen Basisdaten Kanton: Zürich Bezirk: Andelfingen …   Deutsch Wikipedia

  • Laufen — bezeichnet: eine Fortbewegungsart, siehe Bipedie Laufsport, eine Disziplin in der Leichtathletik Laufen ist der Name folgender Orte in Deutschland: Laufen (Salzach), Stadt im Landkreis Berchtesgadener Land in Bayern Laufen am Kocher, Ortsteil von …   Deutsch Wikipedia

  • Laufen — Escudo …   Wikipedia Español

  • laufen — V. (Grundstufe) sich zu Fuß in schnellerem Tempo fortbewegen Synonym: weiterlaufen Beispiel: Der Hund lief über die Straße. Kollokation: durch den Wald laufen laufen V. (Grundstufe) fähig sein, sich auf den Beinen fortzubewegen Beispiel: Unser… …   Extremes Deutsch

  • laufen — laufen: Der Ursprung des gemeingerm. starken Verbs, das ursprünglich wahrscheinlich »‹im Kreise› hüpfen, tanzen« bedeutete, ist nicht sicher geklärt. Mhd. loufen, ahd. ‹h›louf‹f›an »laufen« entsprechen got. (us)hlaupan »(auf)springen«, engl. to… …   Das Herkunftswörterbuch

  • Laufen — may refer to:*Laufen, Germany *Laufen, Basel Country, town in Switzerland *Laufen (district), around the town in Switzerland …   Wikipedia

  • Laufen [1] — Laufen, 1) (Rennen), willkürliche Fortbewegung des Körpers auf den Füßen, wobei durch schnelles abwechselndes Vorwärtswerfen der Füße (nicht blos Vorwärtssetzen derselben, wie beim Gehen) die Bewegung bedeutend beschleunigt wird, ohne die Kräfte… …   Pierer's Universal-Lexikon

  • Laufen [1] — Laufen, Fortbewegung des Körpers, bei der er durch die Füße wechselweise vom Boden abgeschnellt, einen Augenblick in der Luft schwebt. Schnellt man beim L. den Körper vom Boden ab, während sein Schwerpunkt unterstützt ist, so läuft man auf der… …   Meyers Großes Konversations-Lexikon

  • laufen — Vst. std. (8. Jh.), mhd. loufen, ahd. (h)louf(f)an, as. hlōpan Stammwort. Aus g. * hlaup a Vst. (ehemals reduplizierend) laufen , auch in gt. hlaupan, anord. hlaupa, ae. hlēapan, afr. hlāpa. Herkunft unklar. Es ist denkbar, daß es sich um eine… …   Etymologisches Wörterbuch der deutschen sprache

  • laufen — laufen, läuft, lief, ist gelaufen 1. Ich bin gestern 100 m in 10,4 Sekunden gelaufen. 2. Bist du mit dem Auto hier? – Nein, ich bin gelaufen. 3. Jeden Morgen gehe ich eine halbe Stunde laufen. 4. Wann läuft der Film? 5. Wie geht´s? – Danke, das… …   Deutsch-Test für Zuwanderer

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»