-
1 Παρνάσιον
Παρνάσιοςlon: masc acc sgΠαρνάσιοςlon: neut nom /voc /acc sgΠαρνάσιοςlon: masc /fem acc sgΠαρνάσιοςlon: neut nom /voc /acc sg -
2 Παρνασία
Παρνασίᾱ, Παρνάσιοςlon: fem nom /voc /acc dualΠαρνασίᾱ, Παρνάσιοςlon: fem nom /voc sg (attic doric aeolic)——————Παρνασίᾱͅ, Παρνάσιοςlon: fem dat sg (attic doric aeolic) -
3 Παρνασιάδες
Παρνᾱσιάδες, Παρνάσιοςlon: fem nom /voc plΠαρνασιάςlon: fem nom /voc pl -
4 Παρνασίας
Παρνασίᾱς, Παρνάσιοςlon: fem acc plΠαρνασίᾱς, Παρνάσιοςlon: fem gen sg (attic doric aeolic) -
5 Παρνασίου
Παρνάσιοςlon: masc /neut gen sgΠαρνάσιοςlon: masc /fem /neut gen sg -
6 Παρνασίους
Παρνάσιοςlon: masc acc plΠαρνάσιοςlon: masc /fem acc pl -
7 Παρνασίω
-
8 Παρνασίῳ
-
9 Παρνασίωι
Παρνασίῳ, Παρνάσιοςlon: masc /neut dat sgΠαρνασίῳ, Παρνάσιοςlon: masc /fem /neut dat sg -
10 Παρνάσιοι
Παρνάσιοςlon: masc nom /voc plΠαρνάσιοςlon: masc /fem nom /voc pl -
11 Παρνάσιος
Παρνάσιοςlon: masc nom sgΠαρνάσιοςlon: masc /fem nom sg -
12 τίνω
τίνω, nur praes. u. impf., die übrigen tempp. werden von τίω gebildet (w. m. s.), – büßen, eine Buße entrichten; τιμὴν τίνειν, Il. 3, 289; ϑωὴν τίνειν, Od. 2, 193; τοιάςδε ποινὰς ἀμπλακημάτων τίνω, Aesch. Prom. 112. 176. 623; ἀντὶ δὲ πληγῆς φονίας φονίαν πληγὴν τινέτω, Ch. 311; τίνει ταύτην δίκην, Eur. Or. 7; auch ἀδικίας τίνοντες, lon 447; übh. eine Schuld abtragen, ζωάγρια τίνειν, Il. 18, 407; ὕβριν, einen Frevel abbüßen, Od. 24, 352; δίκην τίνουσι, Plat. Theaet. 177 a; βλάβην, Legg. VIII, 943 e, u. oft; δίκην τῆς τροφῆς, Phaed. 81 d; ποινάς, Xen. Cyr. 6, 1, 11. – Aber auch χάριν τίνειν, Aesch. Prom. 987 Ag. 796; vgl. Soph. ἱκέτης δαιμόνων ἀφιγμένος γῇ τῇδε κἀμοὶ δασμὸν οὐ σμικρὸν τίνει, O. C. 641; εὖ πάσχειν, παϑόντα δ' οὐκ ἐπίστασϑαι τίνειν, vergelten, 1205; u. so auch pass., εὐεργέταν ἀμοιβαῖς τίνεσϑαι, Pind. P. 2, 24; τίνοι γ' ἂν τῇ τεϑνηκυίᾳ τροφάς, Eur. Or. 109. – Med. τίνομαι, bei Hom. im praes. nur τίνυμαι (s. oben), eigtl. sich bezahlen lassen, dah. Einen wegen eines Vergehens büßen lassen, τινά, Her. 1, 10 u. oft; τινὰ ὑπέρ τινος, 1, 27. 73; τινά τινος, Theogn. 204; dah. strafen, züchtigen, und mit dem acc. der Sache, rächen, Hes. Th. 165. 472 Sc. 17; τὸν αἴτιον τίνοι' ἄν, Soph. G. C. 1000. – [Ι ist bei den Epikern lang, bei den Attikern in der Regel kurz, z. B. Aesch. Prom. 112 Soph. O. C. 1203 Eur. Or. 7; so auch Solon 5, 31; Pind. P. 2, 24 und Anth.]
-
13 χρεία
χρεία, ἡ, 1) das Gebrauchen, – a) als Handlung: Gebrauch, Anwendung, u. als Eigenschaft: Brauchbarkeit, dah. Nutzen, Vortheil, Genuß; zuerst bei Theogn. 62 u. Pind. N. 8, 42; τὸ εἴρειν λόγου χρεία ἐστί Plat. Crat. 408 a; καὶ κτῆσις γυναικῶν καὶ παίδων Rep. V, 451 c; ἱματίου ἐν χρείᾳ τε ὄντος καὶ φορουμένου, im Gebrauch sein, Phaed. 87 c; τίς ἡ μεγάλη χρεία ὲστὶ τῆς ῥητορικῆς, der große Nutzen, Gorg. 480 a; καὶ κτῆσις Xen. Mem. 2, 4,1; πρὸς τὴν ἀνϑρωπίνην χρείαν 4, 2,25; καρπῶν χρεῖαι Isocr. 4, 29; Dem. Lpt. 15. – b) Umgang, Verkehr, Gemeinschaft mit Menschen, Antipho 5, 63; auch im feindlichen Sinne, Treffen, Krieg, Pol. 2, 33, 5. 69, 4 u. oft; ἡ ἐμβατική, ἡ ἐν τῇ γῇ, 3, 95, 5. 32, 2,3. – c) übh. womit man sich beschäftigt, was man treibt, Gewerbe, Handel, Geschäft, Pol. oft u. Sp. – d) in der Rhetorik eine Chrie, eine Sentenz od. ein Gemeinplatz, ein bedeutender Ausspruch auf einen bestimmten Fall angewendet und nach bestimmten Regeln ausgeführt, Hermogen. progymn. u. a. Rhett. Wir besitzen noch solche Chrien von Hermogenes und Aphthonius. Vgl. auch D. L. 2, 85 Ath. XII, 577. – 2) das Bedürfen, Nöthighaben, Bedürfniß, Noth, Mangel; φαρμάκων χρείᾳ κατεσκέλλοντο Aesch. Prom. 479; ἐν χρείᾳ τύχης Spt. 488; Soph. Phil. 176. 992; διὰ τὴν χρείαν καὶ τὴν πενίαν ζητεῖν ὁπόϑεν βίον ἕξει Ar. Plut. 534; dah. Verlangen, Sehnsucht wonach, ἦ μὴν ἔτ' ἐμοῦ χρείαν ἕξει μακάρων πρύτανις Aesch. Prom. 169; τοιάνδε σου χρείαν ἐχω Ch. 474; Wunsch, Prom. 702; ϑανόντ' ἂν οἰμώξειαν ἐν χρείᾳ δορός Soph. Ai. 942; Phil. 162 u. öfter; τίς χρεία σ' ἐμοῠ Eur. Hec. 976; εἰ ἐμοῦ χρείαν ἔχεις Med. 1319; Suppl. 127; die Nothwendigkeit, ἵν' ἂν μὴ χρείᾳ πολεμῶμεν Soph. O. C. 191; ἵν' ἕσταμεν χρείας O. R. 1443; αἱ χρεῖαι βιάζονται τολμᾶν Antipho 3 β 1; αἱ ἀναγκαῖαι χρεῖαι Dem. 23, 148; ἐν πάσαις ταῖς τοῦ σώματος χρείαις, in allen Verrichtungen, bei denen man des Leibes bedarf, Xen. Mem. 3, 12, 5; ποιήσει δὲ τὴν πόλιν ἡ ἡμετέρα χρεία Plat. Rep. II, 369 c; ἢ ῥαψῳδοῠ δοκεῖ σοι πολλὴ χρεία εἶναι τοῖς Ἕλλησιν lon 541 c; ὡς οὐδὲν ἔτι ποδῶν χρείας οὔσης Tim. 92 a; ἵν' ἐν χρείᾳ ἡγεμόνος ὁ δῆμος ᾖ Rep. VIII, 566 e, u. oft; περὶ τῶν οὐδὲν εἰς χρείαν ἀκούειν, von Dingen, an denen Nichts gelegen ist, Dem. prooem. 56.
-
14 δύς-οδμος
δύς-οδμος, lon. = δύςοσμος, w. m. s.
-
15 μέλπω
μέλπω, singen, häufig mit Tanz verbunden, durch Gesang und Tanz im Chore feiern, Ἑκάεργον, Il. 1, 474; γόνον μελπέμεν, Pind. Irg. 45, 10; τὸν ὕστατον μέλψασα ϑανάσιμον γόον, Aesch. Ag. 1420; μέλπετ' ἐμὸν γάμον, Eur. Troad. 339; τὸν Διόνυσον, Bacch. 155; auch ἴακχον ᾠδάν, Crcl. 70, wie παιᾶνας, Lieder singen, lon 906; von dem prophetischen Gesange einer Seherinn, Troad. 427; γένος Ὀλυμπίων ϑεῶν μέλπε καὶ γέραιρε φωνῇ, Ar. Thesm. 961; sp. D., πτεροῖς μέλπειν, von der Tettix gesagt, Anacr. 59, 9; αὐλῷ, Archi. 4 (VI, 195). – Auch med., singen, Od. 4, 17. 13, 27, μελπόμεναι ἐν χορῷ, im Reigen singen u. tanzen, Il. 16, 182; H. h. 18, 21; Ἄρηϊ, eigtl. dem Ares zu Ehren einen Reigentanz aufführen, d. i. zu Fuß kämpfen, Il. 7, 241; auch c. accus., Hes. Th. 66; μελπομενᾶν ἐν ὄρει Μοισᾶν ἄϊον, Pind. P. 3, 90, öfter; c. acc., τὰν μέλπονται ϑαμά, I. 3, 78, wie Eur. Ἄρτεμιν ἐμελπόμαν χοροῖσι, Troad. 554; wie beim act., ἀχόρους στοναχὰς μέλποντο, Andr. 1039. – Ueber den Homerischen Gebrauch des Wortes vgl. Lehrs Aristarch. ed. 2 p. 138.
-
16 Παρνασού
-
17 Παρνασοῦ
-
18 Παρνασούς
Παρνᾱσούς, Παρνασόςlon: masc acc pl -
19 Παρνασσού
-
20 Παρνασσοῦ
См. также в других словарях:
Lon — may refer to:In television and film:* Alice Lon, singer and dancer on the Lawrence Welk Show * Lon Chaney, Jr., American character actor * Lon Chaney, Sr., American actor during the age of silent films * Lon McCallister, American actor * NY LON,… … Wikipedia
Lón — heißt eine Lagune im Südosten Islands. Sie liegt 30 Kilometer nordöstlich von Höfn. Es reicht bis zu 3,5 Kilometer weit ins Land bei einer Breite von 6,5 Kilometern. Lón liegt westlich des Eystrahorns und hinter der Nehrung Fjörur ohne einen… … Deutsch Wikipedia
Lon — ist: ein Haff im Südosten Islands, siehe Lón der rätoromanische Name der Gemeinde Lohn GR im Kanton Graubünden, Schweiz Lon (New Mexico), Ort in den Vereinigten Staaten Longitude die Geographische Länge LON steht für: Local Operating Network die… … Deutsch Wikipedia
LON — steht für Local Operating Network die internationale Zusammenfassung für alle Londoner Flughäfen London Heathrow Airport (IATA: LHR) Flughafen London Gatwick (IATA: LGW) Flughafen London Stansted (IATA: STN) Flughafen London Luton (IATA: LTN)… … Deutsch Wikipedia
Lon — País … Wikipedia Español
lön — • lön, erkänsla, pris, ersättning, premie • ersättning, betalning, lön, honorar • lön, avlöning, inkomst, intäkt, förtjänst, löning … Svensk synonymlexikon
LON — is an International Air Transport Association airport code covering all the airports within the London area of the United Kingdom: * London Heathrow Airport (IATA: LHR) * London Gatwick Airport (IATA: LGW) * London Stansted Airport (IATA: STN) *… … Wikipedia
lon — ×lon prt. žr. lonai: Lon tę buvo kazermės Smn … Dictionary of the Lithuanian Language
lon — lȏn m DEFINICIJA v. laun … Hrvatski jezični portal
lon|er — «LOH nuhr», noun. Informal. 1. a person who is or prefers to be alone; one who lives or works alone: »the loners who like to listen to music in solitude, the professional loner. 2. an independent person: »a political loner … Useful english dictionary
lon — abu·ti·lon; al·a·lon·ga; al·lon·gé; amy·e·lon·ic; an·thrax·y·lon; ar·au·car·i·ox·y·lon; ar·che·lon; ar·chi·ceph·a·lon; as·ter·ox·y·lon; az·lon; bab·y·lon; bab·y·lon·ic; bab·y·lon·ish; bal·lon; bal·lon·né; ber·til·lon·age; ber·til·lon; bil·lon;… … English syllables