Перевод: со всех языков на все языки

со всех языков на все языки

deflagrare

  • 1 deflagrare

    deflagrare v. intr.
    1 to deflagrate
    2 (fig. letter.) to explode: il deflagrare degli odi tribali, the flaring up of tribal hatred.
    * * *
    [defla'grare]
    verbo intransitivo (aus. avere)
    1) [ ordigno] to blow* up
    2) fig. [ insurrezione] to flare up
    * * *
    deflagrare
    /defla'grare/ [1]
    (aus. avere)
     1 [ ordigno] to blow* up
     2 fig. [ insurrezione] to flare up.

    Dizionario Italiano-Inglese > deflagrare

  • 2 deflagrare

    deflagrare
    deflagrare [defla'gra:re]
       verbo intransitivo
     1  chimica verpuffen, (schwach) explodieren
     2 figurato auflodern, aufflammen; (mischia) ausbrechen

    Dizionario italiano-tedesco > deflagrare

  • 3 deflagrare

    deflagrare vi (a) chim воспламеняться, вспыхивать; взрываться( тж перен)

    Большой итальяно-русский словарь > deflagrare

  • 4 deflagrare

    deflagrare vi (a) chim воспламеняться, вспыхивать; взрываться (тж перен)

    Большой итальяно-русский словарь > deflagrare

  • 5 deflagrare

    deflagrare v.intr. ( deflàgro; aus. avere) 1. déflagrer. 2. ( scoppiare) éclater, exploser. 3. ( fig) ( divampare) éclater.

    Dizionario Italiano-Francese > deflagrare

  • 6 deflagrare

    vi (a) хим.
    воспламеняться, вспыхивать; взрываться (также перен.)
    Syn:
    перен. scoppiare

    Большой итальяно-русский словарь > deflagrare

  • 7 deflagrare

    взрываться; быстро сгорать ( с большим выделением тепла)

    Dizionario italiano-russo Automobile > deflagrare

  • 8 deflagrare

    вспом. avere
    1) взрываться, вспыхивать
    2) вспыхнуть, разразиться
    * * *
    гл.
    хим. взрываться, воспламеняться, вспыхивать

    Итальяно-русский универсальный словарь > deflagrare

  • 9 deflagrare vi

    [defla'ɡrare]

    Dizionario Italiano-Inglese > deflagrare vi

  • 10 deflagrare

    Dizionario di costruzione italiana-russo > deflagrare

  • 11 deflagrare

    vi [defla'ɡrare]

    Nuovo dizionario Italiano-Inglese > deflagrare

  • 12 deflagrare

    Dizionario chimica Italiano-Inglese > deflagrare

  • 13 deflagro

    dē-flagro, āvī, ātum, āre, I) niederbrennen, A) v. intr. niederbrennen, bis auf den Grund abbrennen, ganz in Flammen (in Feuer) aufgehen, in Flammen untergehen, a) eig.: α) v. sächl. Subjj.: si aedes nostrae deflagrassent, Liv.: cum curia Saliorum deflagrasset, Cic.: iis facibus incensa L. Bellieni domus deflagravit, Cic.: ruere (einstürzen) ac deflagrare omnia passuri estis? Liv. (im Bilde): eodem die Aquilonia et Cominium deflagravere, Liv.: quā nocte natus erat (Alexander), eādem Dianae Ephesiae templum deflagraverat, Cic.: insulae, quae in monte Caelio deflagrarant, Suet.: aedes Nympharum manu tuā deflagravit, Cic.: fore tamen aliquando, ut omnis hic mundus ardore deflagret, Cic. – Partiz. Perf. deflagratus medial = niedergebrannt, ganz in Flammen aufgegangen, fana flammā deflagrata, Enn. fr. scen. 90: domo deflagratā, Caes. Strabo bei Prisc. 5, 44: im Bilde, in cinere deflagrati imperii, Cic. Cat. 4, 12. – β) v. Pers.: Phaëthon ictu fulminis deflagravit, Cic. de off. 3, 94. – u. prägn., gänzlich abbrennen = seine ganze Habe durch eine Feuersbrunst verlieren, qui propter implicationem rei familiaris communi incendio malint quam suo deflagrare, Cic. Sest. 99. – b) übtr., verrauchen, austoben, v. Zuständen, interdum spes animum subibat deflagrare iras vestras, purgari suspiciones posse, Liv. 40, 8, 9: nec patiebatur iram inconsiderati senis deflagrare, Lact. de mort. pers. 14, 5: deflagrante paulatim seditione, Tac. hist. 2, 49. – v. zornigen Pers., sic deflagrare minaces incassum, Lucan. 4, 280. – B) v. tr. niederbrennen, ganz in Flammen (in Feuer) aufgehen lassen, quae (loca) sol proxime currendo deflagrat, Vitr. 6, 1, 3. – II) heftig brennen, colla deflagrantia, das heftige Brennen im Halse, Pelagon. veterin. 16 (= 265 Ihm).

    lateinisch-deutsches > deflagro

  • 14 deflagro

    dē-flagro, āvī, ātum, āre, I) niederbrennen, A) v. intr. niederbrennen, bis auf den Grund abbrennen, ganz in Flammen (in Feuer) aufgehen, in Flammen untergehen, a) eig.: α) v. sächl. Subjj.: si aedes nostrae deflagrassent, Liv.: cum curia Saliorum deflagrasset, Cic.: iis facibus incensa L. Bellieni domus deflagravit, Cic.: ruere (einstürzen) ac deflagrare omnia passuri estis? Liv. (im Bilde): eodem die Aquilonia et Cominium deflagravere, Liv.: quā nocte natus erat (Alexander), eādem Dianae Ephesiae templum deflagraverat, Cic.: insulae, quae in monte Caelio deflagrarant, Suet.: aedes Nympharum manu tuā deflagravit, Cic.: fore tamen aliquando, ut omnis hic mundus ardore deflagret, Cic. – Partiz. Perf. deflagratus medial = niedergebrannt, ganz in Flammen aufgegangen, fana flammā deflagrata, Enn. fr. scen. 90: domo deflagratā, Caes. Strabo bei Prisc. 5, 44: im Bilde, in cinere deflagrati imperii, Cic. Cat. 4, 12. – β) v. Pers.: Phaëthon ictu fulminis deflagravit, Cic. de off. 3, 94. – u. prägn., gänzlich abbrennen = seine ganze Habe durch eine Feuersbrunst verlieren, qui propter implicationem rei familiaris communi incendio malint quam suo deflagrare, Cic. Sest. 99. – b) übtr., verrauchen, austoben, v. Zuständen, interdum spes animum subibat deflagrare iras vestras, purgari suspiciones posse, Liv. 40, 8, 9: nec patiebatur iram
    ————
    inconsiderati senis deflagrare, Lact. de mort. pers. 14, 5: deflagrante paulatim seditione, Tac. hist. 2, 49. – v. zornigen Pers., sic deflagrare minaces incassum, Lucan. 4, 280. – B) v. tr. niederbrennen, ganz in Flammen (in Feuer) aufgehen lassen, quae (loca) sol proxime currendo deflagrat, Vitr. 6, 1, 3. – II) heftig brennen, colla deflagrantia, das heftige Brennen im Halse, Pelagon. veterin. 16 (= 265 Ihm).

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > deflagro

  • 15 deflagro

    dēflā̆gro, āvi, ātum, 1, v. n. and a.
    I.
    To burn down, to be consumed by fire (freq. only in Cic.; cf. conflagro).
    A. 1.
    Lit.:

    qua nocte natus esset Alexander, eadem Dianae Ephesiae templum deflagravisse,

    Cic. N. D. 2, 27 fin.; id. Div. 1, 17; id. Phil. 2, 36, 91; id. Par. 4, 2, 31; id. Ac. 2, 37 fin.; Liv. 5, 53 fin.; 10, 44; Suet. Tib. 48:

    Phaëthon ictu fulminis deflagravit,

    Cic. Off. 3, 25.—
    2.
    Trop., to perish, be destroyed:

    communi incendio malint quam suo deflagrare,

    Cic. Sest. 46, 99:

    ruere ac deflagrare omnia passuri estis?

    Liv. 3, 52.—
    B.
    Act. (very rare): fana flammā deflagrata, Enn. ap. Cic. Tusc. 3, 19:

    quae (sol) proxime currendo deflagrat,

    Vitr. 6, 1.—
    * 2.
    Trop., to destroy utterly:

    in cinere deflagrati imperii,

    Cic. Cat. 4, 6, 12 (cf. deflagratio fin.).—
    II.
    To burn out, cease burning; rare, and only trop. of the fire of passion, = defervesco, to abate, be allayed:

    deflagrare iras vestras posse,

    Liv. 40, 8:

    deflagrante paullatim seditione,

    Tac. H. 2, 29:

    iram senis deflagrare pati,

    Lact. Mort. Pers. 14, 5.— Transf. to persons:

    sic deflagrare minaces Incassum,

    Luc. 4, 280.

    Lewis & Short latin dictionary > deflagro

  • 16 deflagro

    dēflāgro, āre, āvi, ātum - intr. - [st1]1 [-] brûler (se consumer) entièrement.    - qua nocte templum Ephesiae Dianae deflagravit, eadem constat ex Olympiade natum esse Alexandrum, Cic. Div. 1: la nuit où le ttemple de Diane à Ephèse brûla, on sait qu'Alexandre naquit d'Olympias.    - Cic. Nat. 2, 69 ; Phil. 2, 91 ; Ac. 2, 119. [st1]2 [-] périr, être détruit.    - Cic. Sest. 99; Liv. 3, 52. [st1]3 [-] s'éteindre, se calmer, s'apaiser.    - Liv. 40, 8, 9; Tac. H. 2, 29. - tr. - [st1]4 [-] brûler.    - Vitr.6, 1; au pass.: ENN. d. Cic. Tusc. 3, 44.    - fig. in cinere deflagrati imperii, Cic. Cat. 4, 22: dans les cendres de l'empire entièrement consumé.
    * * *
    dēflāgro, āre, āvi, ātum - intr. - [st1]1 [-] brûler (se consumer) entièrement.    - qua nocte templum Ephesiae Dianae deflagravit, eadem constat ex Olympiade natum esse Alexandrum, Cic. Div. 1: la nuit où le ttemple de Diane à Ephèse brûla, on sait qu'Alexandre naquit d'Olympias.    - Cic. Nat. 2, 69 ; Phil. 2, 91 ; Ac. 2, 119. [st1]2 [-] périr, être détruit.    - Cic. Sest. 99; Liv. 3, 52. [st1]3 [-] s'éteindre, se calmer, s'apaiser.    - Liv. 40, 8, 9; Tac. H. 2, 29. - tr. - [st1]4 [-] brûler.    - Vitr.6, 1; au pass.: ENN. d. Cic. Tusc. 3, 44.    - fig. in cinere deflagrati imperii, Cic. Cat. 4, 22: dans les cendres de l'empire entièrement consumé.
    * * *
        Deflagro, deflagras, penul. corr. deflagrare. Cic. Estre ars et bruslé.
    \
        Communi incendio deflagrare. Cic. Perir avec les autres, Estre destruict parmi ce que les autres le soyent.
    \
        Deflagrare, Deferuescere, languescere. Lucan. Se refroidir.
    \
        Spes animum subibat, deflagrare iras vestras posse. Liu. Que vostre courroux s'appaiseroit et s'estraindroit.

    Dictionarium latinogallicum > deflagro

  • 17 dēflagrō

        dēflagrō āvī, ātus, āre,    to burn down, be consumed by fire: incensa domus deflagravit: aedes, L.: Fana flammā deflagrata.—Fig., to perish, be destroyed: communi incendio: deflagrare omnia pati, L.: in cinere deflagrati imperi.—To burn out, be allayed, subside: deflagrare iras vestras posse, L.
    * * *
    I
    deflagrare, deflagravi, deflagratus V INTRANS
    be burnt down/destroyed by fire; perish; be (emotionally/physically) burnt out
    II
    deflagrare, deflagravi, deflagratus V TRANS
    burn down/up/destroy by fire/utterly; parch (sun); die down/abate, burn out

    Latin-English dictionary > dēflagrō

  • 18 (to) deflagrate

    (to) deflagrate /ˈdɛfləgreɪt/ (antiq.)
    A v. i.
    (chim.) deflagrare
    B v. t.
    2 bruciare rapidamente, con fuoco intenso.

    English-Italian dictionary > (to) deflagrate

  • 19 (to) deflagrate

    (to) deflagrate /ˈdɛfləgreɪt/ (antiq.)
    A v. i.
    (chim.) deflagrare
    B v. t.
    2 bruciare rapidamente, con fuoco intenso.

    English-Italian dictionary > (to) deflagrate

  • 20 scoppiare

    I (- oppio) vi (e)
    io scoppio, mi sento scoppiare — я готов лопнуть от злости
    scoppia!чтоб ты лопнул!
    2) перен. разражаться; вспыхивать
    è scoppiata la guerra — разразилась / вспыхнула война
    scoppiare a ridere / in riso — разразиться смехом
    scoppiare dal ridere / dalle risa — лопаться со смеху
    scoppiare a piangere / in lacrime / in pianto — разразиться слезами
    3) вульг. подыхать
    Syn:
    II
    (-oppio) vt редко) разрознивать пары

    Большой итальяно-русский словарь > scoppiare

См. также в других словарях:

  • deflagrare — v. intr. [dal lat. deflagrare, der. di flagrare ardere , col pref. de  ] (aus. avere ). 1. [subire una combustione rapidissima che produce fragore] ▶◀ divampare, esplodere, scoppiare. ↓ ardere, bruciare, bruciarsi, incendiarsi, infuocarsi. 2.… …   Enciclopedia Italiana

  • deflagrare — de·fla·grà·re v.intr. (avere) CO 1. spec. di esplosivi deflagranti, esplodere Sinonimi: 1brillare, conflagrare, 1scoppiare. 2. fig., manifestarsi all improvviso e con violenza: l insurrezione deflagrò Sinonimi: divampare, scatenarsi, 1scoppiare.… …   Dizionario italiano

  • deflagrare — {{hw}}{{deflagrare}}{{/hw}}v. intr.  ( aus. avere ) 1 (chim.) Bruciare molto rapidamente, detto degli esplosivi da lancio. 2 (fig.) Manifestarsi all improvviso e con violenza: il conflitto deflagrò in poche ore; SIN. Scoppiare …   Enciclopedia di italiano

  • deflagrare — v. intr. 1. (chim.) bruciare rapidamente, esplodere, scoppiare, detonare 2. (fig.) scatenarsi, scoppiare, conflagrare …   Sinonimi e Contrari. Terza edizione

  • déflagrer — [ deflagre ] v. intr. <conjug. : 1> • 1870 ; de déflagration ♦ Chim., techn. S enflammer en explosant. ● déflagrer verbe intransitif (latin deflagrare, brûler) Se décomposer vivement en produisant une déflagration. ⇒DÉFLAGRER, verbe intrans …   Encyclopédie Universelle

  • deflagrar — (Del lat. deflagrare, quemarse del todo.) ► verbo intransitivo QUÍMICA Arder súbitamente una sustancia con llama y sin explosión. SINÓNIMO flagrar * * * deflagrar (del lat. «deflagrāre»; científ.) intr. Fís. *Quemarse una sustancia bruscamente,… …   Enciclopedia Universal

  • ДЕФЛАГРАТОР — (ново лат., от лат. deflagrare сгорать). Гальваническая батарея из 4 х столбов. Словарь иностранных слов, вошедших в состав русского языка. Чудинов А.Н., 1910. ДЕФЛАГРАТОР новолатинск., от лат. deflagrare, сгорать. Гальваническая батарея из… …   Словарь иностранных слов русского языка

  • Deflagrate — Def la*grate, v. i. [imp. & p. p. {Deflagrated}; p. pr. & vb. n. {Deflagrating}.] [L. deflagratus, p. p. of deflagrare to burn up; de + flagrare to flame, burn.] (Chem.) To burn with a sudden and sparkling combustion, as niter; also, to snap and… …   The Collaborative International Dictionary of English

  • Deflagrated — Deflagrate Def la*grate, v. i. [imp. & p. p. {Deflagrated}; p. pr. & vb. n. {Deflagrating}.] [L. deflagratus, p. p. of deflagrare to burn up; de + flagrare to flame, burn.] (Chem.) To burn with a sudden and sparkling combustion, as niter; also,… …   The Collaborative International Dictionary of English

  • Deflagrating — Deflagrate Def la*grate, v. i. [imp. & p. p. {Deflagrated}; p. pr. & vb. n. {Deflagrating}.] [L. deflagratus, p. p. of deflagrare to burn up; de + flagrare to flame, burn.] (Chem.) To burn with a sudden and sparkling combustion, as niter; also,… …   The Collaborative International Dictionary of English

  • deflagrate — verb ( grated; grating) Etymology: Latin deflagratus, past participle of deflagrare to burn down, from de + flagrare to burn more at black Date: circa 1727 transitive verb to cause to deflagrate compare detonate 1 intransitive verb to burn …   New Collegiate Dictionary

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»