-
1 μηδένες
μηδείςnot one: masc /fem nom /voc pl -
2 μηδ-έν
μηδ-έν, gen. μηδενός, μηδεμιᾶς, für μηδὲ εἷς, keiner, auch nicht Einer, vgl. μηδέ; in denselben Verbindungen wie μή; bei Hom. nur Il. 18, 500: ὁ δ' ἀναίνετο μηδὲν ἑλέσϑαι. – Beim Verbot, μηδὲν πόνει, Aesch. Prom. 342, ταῦτα μέντοι μηδὲν αἰνικτηρίως, gar nicht räthselhaft, ἔκφραζε, 951, μηδὲν φοβηϑῇς, 128; hortativ, μηδὲν αἱματώμεϑα, Ag. 1641; ὑπέρκοπον μηδέν ποτ' εἴπῃς εἰς ϑεοὺς ἔπος, Soph. Ai. 128; τρέσητε μηδέν, Ant. 712; so oft adverbial, καί μοι μηδὲν ἀχϑεσϑῇς, Plat. Gorg. 486 a; nachdrücklicher als das einfache μή, wie μηδὲν ἀϑυμήσητε Xen. An. 5, 4, 19, öfter; in den Conditional- und Absichtssätzen, κἂν μηδεὶς ἐᾷ, Soph. Ai. 1163, ὁ μηδὲν εἰδώς, O. R. 397; ὅπως μηδεμία τὸ αὑτῆς αἰσϑήσεται, Plat. Rep. V, 460 c; gehäuft, μηδενὶ μηδὲν μηδεμίαν δύναμιν ἔχειν κοινωνίας εἰς μηδέν, Soph. 251 c; – ἀποῤῥεῖ κἀπὶ μηδὲν ἔρχεται, Soph. El. 988, das Nichts, wie εἰς τὸ μηδὲν ἥκομεν Eur. Hec. 622; Sp., εἰς τὸ μηδὲν καταντᾷ, Pol. 4, 34, 2; – τὸ μηδέν, Her. 1, 32, auch von einem Verschnittenen, 8, 106, wie auch Soph. sagt κἂν τὸ μηδὲν ὤν, Trach. 1097, der so gut wie Nichts, schwach ist, τὸ μηδὲν ὄντας ἐν τροπῇ δορός, die Nichts waren, Ai. 1254, ὁ μηδὲν ὤν, 754; δέξαι με τὴν μηδὲν ἐς τὸ μηδέν, El. 1157; καὶ μὴ τὸ μηδὲν ἄλγος εἰς μέγ' οἴσετε, O. R. 638; τὰ μηδὲν ὄντα, Eur. Trach. 609; μηδὲν λέγειν, im Ggstz von δικαίων δεῖσϑαι, Xen. Cyr. 8, 3, 20. – Μηδέν steht oft adverbial, in Nichts, auf keine Weise, μηδὲν διαφέρειν, Plat. Polit. 280 a (f. oben); μηδὲν ἄρα ϑαυμάζωμεν, wir wollen uns also gar nicht wundern, Rep. X, 597 a. – Der plur. μηδένες ist selten, Soph. Ai. 1114; Plat. Euthyd. 303 b; Xen. Hell. 5, 4, 20; vgl. μηδαμός; – μηϑείς, μηϑέν, späte, unattische Form von Arist. an.
-
3 μηδείς
μηδείς, μηδεμίᾰ, μηδέν (i.e. μηδὲ εἷς, μηδὲ μία, μηδὲ ἕν): fem. μηδὲ ἴα or μηδεΐα (or - έϊα) IG12(2).6.12 (Mytil.):—A not one, not even one, nobody (in neut. nothing), once in Hom. (who elsewh. uses μή τις, v. μήτις), ἀναίνετο μηδὲν ἑλέσθαι Il.18.500
;μή πως.. μηδὲν ἀνύσσῃς Hes.Op. 395
;μηδὲν ἄγαν Pi.Fr. 216
, etc.: rare in pl. ( μηδαμοί being used in [dialect] Ion.),μηδένες ἄλλοι X.HG5.4.20
; .2 μηδὲ εἷς (so written) is found in [dialect] Att. Inscrr., as IG12.114.41, 22.487.9 ( μηδ' h ενί ib.12.73.6), but is used esp. in an emphatic sense, not even one,μηδὲ ἕν Ar.Pl.37
: freq. with an intervening Particle or Prep.,μηδ' ἂν ἕνα Pl.Cra. 414d
;μηδ' ἐν ἑνὶ χρόνῳ Id.Prm. 156c
;μηδ' ἐξ ἑνός Id.Phdr. 245d
;μηδ' ἐφ' ἑνί Id.R. 553d
;μηδὲ περὶ ἑνός Id.Tht. 171c
; μηδ' ὑφ' ἑνός, μηδ' ὑπὸ μιᾶς, Id.Smp. 222d, Alc.1.122a;μηδὲ ὑφ' ἑνός IG12.32.8
.II nobody, naught, good for naught,κἄμ' ἴσον τῷ μ. S.OC 918
: pl.,οὐ γὰρ ἠξίου τοὺς μηδένας Id.Aj. 1114
; μηδέν or τὸ μηδέν as Subst., naught, nothing,κεἰ τὸ μ. ἐξερῶ Id.Ant. 234
; μ. λέγειν to say what is naught, X.Cyr.8.3.20, etc.;ἡ ἡμετέρη εὐδαιμονίη.. ἀπέρριπται ἐς τὸ μ. Hdt.1.32
;τοῦ μηδενὸς ἀξίη Id.6.137
;ἐπὶ μηδὲν ἔρχεσθαι S.El. 1000
;ἐς τὸ μ. ἥκειν E.Hec. 622
; of persons, τὸ μ. a good-for-nothing, τὸ μ. εἶναι, of a eunuch, Hdt.8.106;τοιγὰρ σὺ δέξαι μ' ἐς τὸ σὸν στέγος, τὴν μηδὲν ἐς τὸ μ. S.El. 1166
;κἂν τὸ μ. ὦ Id.Tr. 1107
;τὸ μ. ὄντας Id.Aj. 1275
; ὁ μ. ὤν ib. 767; ὅτ' οὐδὲν ὢν τοῦ μηδὲν ἀντέστης ὕπερ ib. 1231, cf. 1094, E.Hec. 843, etc.; ἧττον αὐτοῖς ἔνι ἢ τὸ μ., i.e. it is a mere impossibility, Pl.Tht. 180a; also μ. εἶναι without the Art., Luc.Rh.Pr.2.III neut. μηδέν as Adv., not at all, by no means,μηδὲν ἐγκέλευ' ἄγαν A.Pr.72
, cf. 344;μ. διαφέρειν πλὴν ὀνόματι Pl.Plt. 280a
, etc.: with an Adv.,μ. αἰνικτηρίως A.Pr. 949
: freq. with [comp] Comp., μ. μᾶλλον, ἧσσον, etc., S.Aj. 280, 1329, etc.— When other negatives, also derived from μή, are used with it, they do not destroy, but strengthen the negation, μηδέποτε μηδὲν αἰσχρὸν ποιήσας ἔλπιζε λήσειν never hope to escape, when you have done anything base. Isoc.1.16; cf. μηθείς.
См. также в других словарях:
μηδένες — μηδείς not one masc/fem nom/voc pl … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)