-
1 vante
[²v'an:te]subst.варежка————————рукавица, варежка -
2 vante
substantiv1. vantefingervante; högervante; pås(a)vante; tumvante
fingervante; højrevante; bælgvante; luffe
-
3 vante
substantiv1. vanteSammensatte udtryk:fingervante; högervante; pås(a)vante; tumvante
fingervante; højrevante; bælgvante; luffeSærlige udtryk: -
4 vante
handschoen -
5 vante
rukkanenkäsinelapanentumppuvanttuvantus -
6 väntetid
vänte+tid[²v'en:teti:d]subst.время ожиданияden tid det tar att vänta jfr "väntar" 1 -
7 invand
-
8 invand
-
9 tumvante
substantiv1. vante (med særlig plads til tommelfingeren), luffe -
10 vanemänniska
substantiv1. vanemenneskeVarför är vi människor vanemänniskor (vanedjur)? Kanske känner vi oss tryggast i det invanda och vanliga
Hvorfor er vi mennesker vanemennesker (vanedyr)? Måske føler vi størst tryghed i det vante og sædvanlige
-
11 tumvante
substantiv1. vante (med særlig plads til tommelfingeren), luffe -
12 vanemänniska
substantiv1. vanemenneskeVarför är vi människor vanemänniskor (vanedjur)? Kanske känner vi oss tryggast i det invanda och vanliga
Hvorfor er vi mennesker vanemennesker (vanedyr)? Måske føler vi størst tryghed i det vante og sædvanlige -
13 äggsjuk
adjektiv1. æggesyg, som har svært ved at få lagt sit æg i rette tid/på det vante sted og som derfor er urolig/tripper ubeslutsomt omSærlige udtryk:Gå omkring som en äggsjuk höna, gå omkring och vara orolig och villrådig
См. также в других словарях:
vanté — ⇒VANTÉ, ÉE, part. passé et adj. I. Part. passé de vanter. II. Adj., littér. Réputé, connu flatteusement. Ce qu il y a de remarquable, c est que, sans que l auteur se le soit proposé, ce plan accusé de désordre se trouve parfaitement le même que… … Encyclopédie Universelle
vanté — vanté, ée (van té, tée) part. passé de vanter. • De même que ces fleuves tant vantés demeurent sans nom et sans gloire, mêlés dans l océan avec les rivières les plus inconnues, BOSSUET Duch. d Orl.. • Ces Grecs et ces Romains si vantés dans l … Dictionnaire de la Langue Française d'Émile Littré
vanté — épouvanté … Dictionnaire des rimes
vante — s. f. 1. [Náutica] Dianteira (do navio); proa. 2. Parte coberta que fica do lado da proa … Dicionário da Língua Portuguesa
vanté — Vanté, [vant]ée. part … Dictionnaire de l'Académie française
vante — adjuvante aggravante après vente arrivante captivante connivente dissolvante décalvante décevante démotivante estivante fervente innovante inscrivante invente location vente motivante mouvante mévente poursuivante revente réinvente résolvante… … Dictionnaire des rimes
vante — • tumvante … Svensk synonymlexikon
vante — van|te sb., n, r, rne … Dansk ordbog
vante — s ( n, vantar) KLÄD … Clue 9 Svensk Ordbok
Vante — Eta yon bagay ki gen fòm vant. Travay van fè lè vitès li plis pase zewo. Pawòl ki soti nan boush yon moun pou montre li gen plis valè pase valè li genyen tout bon vre … Definisyon 2500 mo Kreyòl
vanter — [ vɑ̃te ] v. tr. <conjug. : 1> • 1580; 1080 pron.; lat. ecclés. vanitare, de vanitas → vanité I ♦ Littér. Parler très favorablement de (qqn ou qqch.), en louant publiquement et avec excès. ⇒ célébrer, exalter. « Il mettait la conversation… … Encyclopédie Universelle