Перевод: со всех языков на все языки

со всех языков на все языки

pandit

  • 41 ਪੰਡਤ

    Pandit
    ਬ੍ਰਾਹਮਣ, ਮੰਦਰ ਦਾ ਪੁਜਾਰੀ, ਗਿਆਨੀ

    Punjabi-English dictionary > ਪੰਡਤ

  • 42 brachium

    brachĭum (bracchĭum), ĭi, n. [st2]1 [-] bras. [st2]2 [-] branche (d'arbre). [st2]3 [-] bras (d'un fleuve). [st2]4 [-] nageoire (de poisson). [st2]5 [-] bras (de mer). [st2]6 [-] chaîne (de montagnes). [st2]7 [-] pince (de crabe). [st2]8 [-] jambe, cuisse (d'un animal). [st2]9 [-] bras (d'une catapulte). [st2]10 [-] antenne (d'un navire). [st2]11 [-] ligne de démarcation (travail qui relie deux points fortifiés).    - gén. bracchi, Lucr. 6, 434.    - [gr]gr. βραχίων, ονος.    - collo dare bracchia circum, Virg. En. 6, 700: jeter les bras autour du cou.    - praebere sceleri bracchia, Ov. H. 7, 126: prêter la main au crime.    - dirigere bracchia contra torrentem, Juv. 4, 89: lutter contre le courant.    - levi (molli) bracchio, Cic. Att. 4, 16, 6: mollement, légèrement.    - brachia remittere, Virg. G. 1: laisser tomber les bras (cesser de ramer).    - brachia ferro exsolvere, Tac. An. 15: s'ouvrir les veines.    - sceleri brachia praebere, Ov. H. 7: prêter la main au crime.    - bracchia in numerum jactare, Lucr. 4, 769: mouvoir les bras en cadence.    - in medio ramos annosaque brachia pandit ulmus, Virg. En. 6: au milieu un orme déploie ses branches, ses bras chargés d'ans.    - hoc vitem circum caput et sub brachia unguito, Cato. R. 95: enduisez de ce produit la vigne sur le cep et sous les branches.    - brachia polypi, Plin. 9: les tentacules du polype.
    * * *
    brachĭum (bracchĭum), ĭi, n. [st2]1 [-] bras. [st2]2 [-] branche (d'arbre). [st2]3 [-] bras (d'un fleuve). [st2]4 [-] nageoire (de poisson). [st2]5 [-] bras (de mer). [st2]6 [-] chaîne (de montagnes). [st2]7 [-] pince (de crabe). [st2]8 [-] jambe, cuisse (d'un animal). [st2]9 [-] bras (d'une catapulte). [st2]10 [-] antenne (d'un navire). [st2]11 [-] ligne de démarcation (travail qui relie deux points fortifiés).    - gén. bracchi, Lucr. 6, 434.    - [gr]gr. βραχίων, ονος.    - collo dare bracchia circum, Virg. En. 6, 700: jeter les bras autour du cou.    - praebere sceleri bracchia, Ov. H. 7, 126: prêter la main au crime.    - dirigere bracchia contra torrentem, Juv. 4, 89: lutter contre le courant.    - levi (molli) bracchio, Cic. Att. 4, 16, 6: mollement, légèrement.    - brachia remittere, Virg. G. 1: laisser tomber les bras (cesser de ramer).    - brachia ferro exsolvere, Tac. An. 15: s'ouvrir les veines.    - sceleri brachia praebere, Ov. H. 7: prêter la main au crime.    - bracchia in numerum jactare, Lucr. 4, 769: mouvoir les bras en cadence.    - in medio ramos annosaque brachia pandit ulmus, Virg. En. 6: au milieu un orme déploie ses branches, ses bras chargés d'ans.    - hoc vitem circum caput et sub brachia unguito, Cato. R. 95: enduisez de ce produit la vigne sur le cep et sous les branches.    - brachia polypi, Plin. 9: les tentacules du polype.
    * * *
        Brachium, brachii. Virgil. Le bras.
    \
        Leui brachio, et Molli brachio aliquid facere. Cic. S'en depescher legierement et à la haste, sans y prendre grande peine, A la legiere, Au gros sas, Passer legierement par dessus.
    \
        Molli brachio aliquem obiurgare. Cic. Doulcement.
    \
        Brachia etiam pisces habere dicuntur. Plin. Les fleaus des poissons, comme ont les seiches.
    \
        Brachium de mari et fluminibus dictum. Liu. Bras de mer.
    \
        Brachia montium. Plin. Coustauls de montaignes.
    \
        Brachia in vitibus sunt vt flagella, palmites, duramenta. Columel. Les longues branches de la vigne, comme és treilles.
    \
        Contractio brachii. Cic. Retirement, Accourcissement.
    \
        Porrectio brachii. Author ad Heren. Advancement, ou Estendement, et Alongement de bras.
    \
        Alterna brachia iactare. Virgil. Jecter et demener les bras l'un aprés l'autre.
    \
        Annosa brachia arboris. Virgil. Les vieilles branches.
    \
        Cerea brachia. Horat. Mollet comme cire.
    \
        Captantia collum brachia. Ouid. Taschans à embrasser le col, ou accoller.
    \
        Captiua brachia. Seneca. Liez, ou Enferrez.
    \
        Caeleri brachio vti. Author ad Her. Remuer les bras vistement.
    \
        Libera. Ouid. Delivres.
    \
        Operosa. Stat. Qui travaillent beaucoup.
    \
        Non profectura brachia. Ouid. Qui perdront leur peine.
    \
        Circundare brachia collo. Ouid. Embrasser par le col, Accoller.
    \
        Concauare brachia in arcum. Ouid. Courber les bras en forme d'arc.
    \
        Contrahere brachia. Virgil. Retirer à soy.
    \
        Demissa brachia. Quintil. Pendans contre bas.
    \
        Diducere brachia. Stat. Ouvrir.
    \
        Efferre brachia. Virgil. Eslever.
    \
        Exerere brachia. Ouid. Tirer hors.
    \
        Exoluere brachia ferro. Tacit. Se faire seigner, et ouvrir les veines des bras.
    \
        Extentum brachium. Cic. Estendu.
    \
        Fatiscunt brachia. Stat. Sont tant las qu'ils defaillent.
    \
        Fidere Brachiis. Horat. Se fier en ses bras et en sa force.
    \
        Fregit brachium. Cic. Il ha le bras rompu.
    \
        Iactare brachia. Ouid. Jecter, Demener.
    \
        Implicuit brachia collo materno. Ouid. Il a accollé sa mere.
    \
        Iniicere brachia collo. Ouid. Accoller.
    \
        Mittere brachia. Lucret. Jecter, Remuer, Demener.
    \
        Nectere brachia. Stat. Entrelasser, comme on fait en luictant.
    \
        Pandit brachia vlmus. Virgil. Estend ses branches.
    \
        Porrigere brachia. Ouid. Advancer, Estendre, Alonger.
    \
        Praebere brachia sceleri. Ouid. Aider à faire quelque meschant acte.
    \
        Procurrunt brachia sinus, siue portus. Ouid. S'advancent.
    \
        Pulsare brachia. Seneca. Frapper et debatre les bras, comme quand on se lamente.
    \
        Remittere brachia. Virg. Relascher, et laisser aller.
    \
        Tendere brachia. Ouid. Tendre, Estendre.
    \
        Tendere brachia, dicitur arbor. Virg. Estendre ses branches.

    Dictionarium latinogallicum > brachium

  • 43 pundit

    noun
    Experte, der/Expertin, die
    * * *
    pun·dit
    [ˈpʌndɪt]
    n
    1. REL (scholar) Pandit m fachspr (Ehrentitel indischer Gelehrter, hauptsächlich von Brahmanen geführt)
    2. ECON, POL ( also pej: authority) Experte, Expertin m, f, Koryphäe f, Guru m hum pej
    3. ( pej: commentator) autoritärer Kritiker/autoritäre Kritikerin pej
    * * *
    ['pʌndɪt]
    n (lit)
    Pandit m; (fig) Experte m, Expertin f
    * * *
    pundit [ˈpʌndıt] s
    1. Pandit m (brahmanischer Gelehrter)
    2. besonders hum
    a) gelehrtes Haus, Gelehrte(r) m
    b) weiser Mann, großer Experte
    * * *
    noun
    Experte, der/Expertin, die
    * * *
    n.
    Literaturpapst m.

    English-german dictionary > pundit

  • 44 pando [2]

    2. pando, pandī, pānsum u. passum, ere (Causat. zu pateo), I) auseinander-, ausbreiten, ausspannen, ausspreizen, a) eig.: vela, Cic. u. Ov.: pennas ad solem, Verg.: aciem, Liv.: annosa brachia pandit ulmus opaca, Verg.: rosa paulatim rubescens dehiscit ac sese pandit, u. breitet sich (ihren Kelch) aus, Plin. – crines passi, capillus passus, fliegende Haare, Caes. u.a.: passis manibus od. palmis, mit ausgebreiteten, ausgestreckten Händen, Caes.: manibus ac pedibus pansis, Vitr.: velis passis, Cic. – b) bildl.: alia illa divina (bona) longe lateque se pandunt caelumque contingunt, gewinnen weit und breit Einfluß, Cic. Tusc. 5, 76. – verba passa, aufgelöste W. = Prosa, Apul. flor. 15. p. 19, 1 Kr. – II) übtr.: A) aufsperren, auftun, aufreißen, öffnen, eröffnen, im Passiv medial = sich auftun, sich öffnen, a) eig.: pandite atque aperite ianuam hanc, Plaut.: moenia urbis, Verg.: rupem ferro, gangbar machen, Liv.: via panditur, ist offen, liegt frei, Tac.: poet., agros (igni), durch Feuer bloßlegen, Lucr. 5, 1246: tria guttura, weit aufreißen, Verg. – medial, panduntur portae, Verg.: panduntur inter ordines viae, es öffnen sich Gassen, Liv.: u. v. Örtlichkeiten, die sich gleichs. »vor unseren Blicken auftun, -eröffnen, sich weit und breit ausdehnen od. erstrecken«, repente velut maris vasti sic universa panditur planities, Liv.: urbs ea in ora Oceani sita est, ubi primum e faucibus angustis panditur mare, Liv. – b) bildl.: α) im allg.: spectacula pictā caudā, die schönste Farbenpracht sich entfalten lassen, Hor.: viam fugae, salutis, Liv.: viam ad dominationem, bahnen, Liv.: tempora veris se pandunt, eröffnen sich, Lucr. – β) insbes., eröffnen = offenbaren, kundtun, oraculum, Catull.: nomen, Ov.: res, Verg.: quae nunc panduntur fatis, Orac. vet. b. Liv. 5, 16, 10: o decus Haemonidum, populis quae pandere fata potes, Lucan. 6, 590. – B) ausbreitend trocknen, uvam in sole, Colum.: uva passa, getrocknete Weintraube, Rosinen, Plaut. u. Edict. Diocl.: so auch racemi passi, Verg.: lac passum, geronnene, Ov. – scherzh., senes passi, ausgetrocknete, dürre, Lucil. 557.

    lateinisch-deutsches > pando [2]

  • 45 pando

    1. pando, āvī, ātum, āre (pandus), I) tr. krümmen, biegen, bes. aufwärts, posteriora, Quint. 11, 3, 100. – oft Passiv pandari, sich krümmen, sich biegen, nec pandentur onere fructuum, Colum.: cetera omnia inferiora pandantur, Plin.: manus leviter pandata, Quint. – II) intr. sich biegen, ulnus et fraxinus... non habent rigorem, sed celeriter pandant, Vitr.: non pandabit materies, Vitr.
    ————————
    2. pando, pandī, pānsum u. passum, ere (Causat. zu pateo), I) auseinander-, ausbreiten, ausspannen, ausspreizen, a) eig.: vela, Cic. u. Ov.: pennas ad solem, Verg.: aciem, Liv.: annosa brachia pandit ulmus opaca, Verg.: rosa paulatim rubescens dehiscit ac sese pandit, u. breitet sich (ihren Kelch) aus, Plin. – crines passi, capillus passus, fliegende Haare, Caes. u.a.: passis manibus od. palmis, mit ausgebreiteten, ausgestreckten Händen, Caes.: manibus ac pedibus pansis, Vitr.: velis passis, Cic. – b) bildl.: alia illa divina (bona) longe lateque se pandunt caelumque contingunt, gewinnen weit und breit Einfluß, Cic. Tusc. 5, 76. – verba passa, aufgelöste W. = Prosa, Apul. flor. 15. p. 19, 1 Kr. – II) übtr.: A) aufsperren, auftun, aufreißen, öffnen, eröffnen, im Passiv medial = sich auftun, sich öffnen, a) eig.: pandite atque aperite ianuam hanc, Plaut.: moenia urbis, Verg.: rupem ferro, gangbar machen, Liv.: via panditur, ist offen, liegt frei, Tac.: poet., agros (igni), durch Feuer bloßlegen, Lucr. 5, 1246: tria guttura, weit aufreißen, Verg. – medial, panduntur portae, Verg.: panduntur inter ordines viae, es öffnen sich Gassen, Liv.: u. v. Örtlichkeiten, die sich gleichs. »vor unseren Blicken auftun, -eröffnen, sich weit und breit ausdehnen od. erstrecken«, repente velut maris vasti sic universa panditur planities, Liv.: urbs
    ————
    ea in ora Oceani sita est, ubi primum e faucibus angustis panditur mare, Liv. – b) bildl.: α) im allg.: spectacula pictā caudā, die schönste Farbenpracht sich entfalten lassen, Hor.: viam fugae, salutis, Liv.: viam ad dominationem, bahnen, Liv.: tempora veris se pandunt, eröffnen sich, Lucr. – β) insbes., eröffnen = offenbaren, kundtun, oraculum, Catull.: nomen, Ov.: res, Verg.: quae nunc panduntur fatis, Orac. vet. b. Liv. 5, 16, 10: o decus Haemonidum, populis quae pandere fata potes, Lucan. 6, 590. – B) ausbreitend trocknen, uvam in sole, Colum.: uva passa, getrocknete Weintraube, Rosinen, Plaut. u. Edict. Diocl.: so auch racemi passi, Verg.: lac passum, geronnene, Ov. – scherzh., senes passi, ausgetrocknete, dürre, Lucil. 557.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > pando

  • 46 विधान


    vi-dhā́na
    mf (ī)n. disposing, arranging, regulating Vait. ;

    acting, performing, possessing, having MW. ;
    m. N. of a Sādhya Hariv. ;
    n. order, measure, disposition, arrangement, regulation, rule, precept, method, manner RV. etc. etc. (instr. sg. andᅠ pl., andᅠ - tas ind. according to rule orᅠ precept;
    saṉkhyā-vidhānāt, according to mathematical method, mathematically;
    deṡa-kāla-vidhānena, in the right place andᅠ at the right time);
    medical prescription orᅠ regulation, diet Suṡr. ;
    fate, destiny MBh. Kāv. ;
    taking measures, contriving, managing Mn. MBh. etc.;
    a means, expedient Pañcat. ;
    setting up (machines) Yājñ. ;
    creating, creation Kum. Ragh. ;
    performance (esp. of prescribed acts orᅠ rites), execution, making, doing, accomplishing Mn. MBh. etc.;
    enumeration, statement of particulars Suṡr. ;
    (in dram.) conflict of different feelings, occasion for joy andᅠ sorrow Sāh. Pratāp. ;
    (in gram.) affixing, prefixing, taking as an affix etc. W. ;
    an elephant's fodder etc. Ṡiṡ. V, 51 ;
    (only L. worship;
    wealth;
    wages;
    sending;
    act of hostility etc.);
    - kalpa m. - khaṇḍa m. orᅠ n. (?) N. of wks.;
    - ga m. « rulegoer», a Paṇḍit, teacher L. ;
    - gumpha m. N. of wk.;
    - jña mfn. one who knows rules orᅠ precepts MBh. Suṡr. ;
    m. a teacher, Paṇḍit W. ;
    - tilaka n. - pārijāta m. - mālā f. N. of wks.;
    - yukta mfn. agreeable to rule orᅠ precept MBh. ;
    - ratna n. - ratnamālā f. - rahasya n. N. of wks.;
    - saptamī f. N. of the 7th day in the light half of Māgha W. ;
    - sārasaṉgraha m. N. of wk.;
    - nôkta mfn. proclaimed orᅠ enjoined according to rule orᅠ (sacred) precept Bhag.

    Sanskrit-English dictionary > विधान

  • 47 pundit

    ученый муж имя существительное:
    ученый индус (pandit, pundit)

    Англо-русский синонимический словарь > pundit

  • 48 pando

    1.
    pando, āvi, ātum, 1, v. a. and n. [for spando; root spa-; Sanscr. spha-, spread, grow; Gr. spaô; cf. spatium].
    I.
    Act., to bend, bow, curve any thing (cf.:

    flecto, curvo): pandant enim posteriora,

    Quint. 11, 3, 122:

    manus leviter pandata,

    id. 11, 3, 100. —
    (β).
    Mid., to bend itself, to bend:

    in inferiora pandantur,

    Plin. 16, 42, 81, § 223; 16, 39, 74, § 189; 16, 40, 79, § 219:

    apes sarcinā pandatae,

    id. 11, 10, 10, § 21:

    firmiora juga sunt alliganda, ut rigorem habeant nec pandentur onere fructuum,

    Col. 4, 16 fin.
    II.
    Neutr., to bend itself, to bend:

    ulmus et fraxinus celeriter pandant,

    Vitr. 2, 9; 6, 11.
    2.
    pando pandi (acc. to Prisc. p. 891 P.), passum, and less freq. pansum (v. Neue, Formenl. 2, p. 567 sq.), 3, v. a., to spread out, extend; to unfold, expand [from the root pat of pateo, cf. petannumi, q. v.] (syn.: explano, explico, extendo).
    I.
    Lit.:

    pandere palmas Ante deum delubra,

    Lucr. 5, 1200; so,

    ad solem pennas,

    Verg. G. 1, 398:

    retia,

    Plin. 9, 8, 9, § 29:

    telas in parietibus latissime,

    id. 29, 4, 27, § 87: aciem, to extend, deploy, = explicare, Tac. H. 2, 25; 4, 33:

    rupem ferro,

    i. e. to split, Liv. 21, 37:

    utere velis, Totos pande sinus,

    Juv. 1, 150.—
    (β).
    With se or pass., to spread one's self, stretch, open out, extend, etc.:

    immensa panditur planities,

    Liv. 32, 4:

    dum se cornua latius pandunt,

    id. 2, 31:

    rosa sese pandit in calices,

    Plin. 21, 4, 10, § 14:

    ubi mare coepit in latitudinem pandi,

    id. 6, 13, 15, § 38:

    si panditur ultra (gremium),

    i. e. is not yet full, Juv. 14, 327.—
    2.
    In partic., in econom. lang., to spread out to dry, to dry fruits:

    ficos pandere,

    Col. 2, 22, 3:

    uvas in sole,

    id. 12, 39, 1.—
    B.
    Transf.
    1.
    To throw open, to open any thing by extending it (mostly poet.;

    syn.: patefacio, aperio, recludo): pandite atque aperite propere januam hanc Orci,

    Plaut. Bacch. 3, 1, 1:

    pandite, sulti', genas (i. e. palpebras), Enn. ap. Paul. ex Fest. s. v. genas, p. 94 Müll. (Ann. v. 521 Vahl.): dividimus muros et moenia pandimus urbis,

    Verg. A. 2, 234:

    (Cerberus) tria guttura pandens,

    id. ib. 6, 421:

    limina,

    id. ib. 6, 525: agros pingues, to lay open, i. e. to plough up, till, Lucr. 5, 1248:

    piceae tantum taxique nocentes Interdum aut hederae pandunt vestigia nigrae,

    disclose, Verg. G. 2, 257:

    torridam incendio rupem ferro pandunt,

    lay open, split, Liv. 21, 37, 3:

    pandite nunc Helicona, deae,

    Verg. A. 7, 641; 10, 1.—
    2.
    Mid., to open itself, to open: panduntur inter ordines [p. 1297] viae, Liv. 10, 41:

    cum caudā omnis jam panditur Hydra,

    i. e. displays itself, Cic. Arat. 449.—
    II.
    Trop.
    A.
    To spread, extend; and with se, to spread or extend itself:

    cum tempora se veris florentia pandunt,

    Lucr. 6, 359:

    illa divina (bona) longe lateque se pandunt caelumque contingunt,

    Cic. Tusc. 5, 27, 76:

    quaerebam utrum panderem vela orationis,

    id. ib. 4, 5, 9:

    umbriferos ubi pandit Tabrica saltus,

    Juv. 10, 194. —Mid.:

    ab aquilone pandetur malum super omnes,

    Vulg. Jer. 1, 14; see also under P. a. B.—
    B.
    To open:

    viam alicui ad dominationem,

    Liv. 4, 15:

    viam fugae,

    id. 10, 5.—
    2.
    In partic., to unfold in speaking, to make known, publish, relate, explain (mostly poet.):

    omnem rerum naturam dictis,

    Lucr. 5, 54:

    primordia rerum,

    id. 1, 55:

    res altā terrā et caligine mersas,

    Verg. A. 6, 267; 3, 252; 3, 479:

    nomen,

    Ov. M. 4, 679:

    fata,

    Luc. 6, 590:

    Hesiodus agricolis praecepta pandere orsus,

    Plin. H. N. 14, 1, 1, § 3.—Hence,
    A.
    pansus, a, um, P. a., spread out, outspread, outstretched, extended (rare and mostly post-Aug.):

    manibus et pedibus pansis,

    Vitr. 3, 1:

    suppliciter pansis ad numina palmis, Germ. Arat. 68: sago porrectius panso,

    Amm. 29, 5, 48:

    pansis in altum bracchiis,

    Prud. Cath. 12, 170: panso currere carbaso, id. adv. Symm. praef. 1, 48.—
    B.
    passus, a, um (cf.:

    ab eo, quod est pando passum veteres dixerunt, non pansum, etc.,

    Gell. 15, 15, 1), P. a., outspread, outstretched, extended, open.
    1.
    Lit.:

    velo passo pervenire,

    under full sail, Plaut. Stich. 2, 2, 45; so,

    velis passis pervehi,

    Cic. Tusc. 1, 49, 119:

    passis late palmis,

    Caes. B. C. 3, 98:

    passis manibus,

    Plin. 7, 17, 17, § 77; Gell. 15, 15, 3: crinis passus, and more freq. in plur., crines passi, loose, dishevelled hair:

    capillus passus,

    Ter. Phorm. 1, 2, 56; Caes. B. G. 1. 51; 7, 48; Liv. 1, 13; Verg. A. 1, 480 et saep.—Hence, verba passa, loose, relaxed, i. e. prose, App. Flor. 2, 15, p. 352, 1.—
    2.
    Transf.
    (α).
    Spread out to dry (v. supra, I. 2.); hence, dried, dry:

    uvae,

    i. e. raisins, Col. 12, 39, 4; Front. Ep. ad M. Caes. 4, 4 Mai; Vulg. Num. 6, 4; so,

    acini,

    Plin. 14, 1, 3, § 16:

    racemi,

    Verg. G. 4, 269:

    rapa,

    Plin. 18, 13, 34, § 127:

    uva passa pendilis,

    Plaut. Poen. 1, 2, 99:

    lac passum,

    boiled milk, Ov. M. 14, 274.—Hence,
    (β).
    Transf.: rugosi passique senes, dried up, withered, Lucil. ap. Non. 12, 5 (Sat. 19, 11).— Hence, subst.: passum, i, n. (sc. vinum), wine made from dried grapes, raisin-wine: passum nominabant, si in vindemiā uvam diutius coctam legerent, eamque passi essent in sole aduri, Varr. ap. Non. 551, 27; Plaut. Ps. 2, 4, 51:

    passo psythia utilior,

    Verg. G. 2, 93; Juv. 14, 271; cf. Col. 12, 39, 1; Plin. 14, 9, 11, § 81; Pall. 11, 19, 1:

    passum quo ex sicciore uva est, eo valentius est,

    Cels. 2, 18.—
    3.
    Trop.: verba passa, prose (post-class.), App. Flor. p. 352, 1.

    Lewis & Short latin dictionary > pando

  • 49 dehisco

    de-hīsco, ere, aufklaffen, klaffend sich auftun, sich auseinandertun, sich öffnen, aufplatzen, auseinanderbersten, a) im allg. (Ggstz. cohaerere, iunctum, coniunctum esse), dehiscentibus quae cohaerebant, Sen.: modo (ossa), quae iuncta sunt, inter se dehiscunt, Cels.: atque ea quoque ossa, infra supraque coniuncta, media dehiscunt, Cels.: dehiscit convulsum remis rostrisque tridentibus aequor, Verg.: a media caelum regione dehiscere coepit, Verg.: trisulcae fores dehiscunt, Varro fr.: navigium dehiscens, Sen.: dehiscent attonitae magna ora domus, Verg.: rosa paulatim rubescens dehiscit ac sese pandit, Plin.: thynni pinguescunt in tantum, ut dehiscant, Plin.: unda dehiscens, Verg.: terra dehiscens, Verg.: in eo loco dehisse terram, Varro LL.: terra od. tellus dehiscat mihi, die Erde möge sich mir öffnen, möge mich verschlingen, Verg. – m. Abl. (durch), oppidi turris dehiscere ingentibus rimis coepit, Liv. fr.: ubi (Caucasus) dehiscit hiulcis iugis facit portas, Solin.: rimis dehiscit cymba, Ov.: dehiscens intervallis hostium acies, Liv. – m. in u. Akk., nubes in longas flammarum figuras dehiscebat, Plin. ep.: alumen dehiscens in capillamenta, Plin. – b) v. Örtl.: quā (Syrtis) dehiscit quāque flexum agit, Mela 1, 7, 5 (1. § 37). – / Synk. Infin. perf. dehisse bei Varro LL. 5, 148.

    lateinisch-deutsches > dehisco

  • 50 pandex

    pandex = qui semper pandit ora ad potandum, Gloss. Scal. V, 607, 15. Vgl. Landgraf in Wölfflins Archiv 9, 372.

    lateinisch-deutsches > pandex

  • 51 pt.

    1) Религия: Пандит (хинди) (сокр. от англ pandit/pundit)
    2) Юридический термин: part, point

    Универсальный англо-русский словарь > pt.

  • 52 Пандит (хинди)

    Religion: pt. (сокр. от англ pandit/pundit)

    Универсальный русско-английский словарь > Пандит (хинди)

  • 53 брамин

    Универсальный русско-английский словарь > брамин

  • 54 знаток священных писаний

    Religion: pandit

    Универсальный русско-английский словарь > знаток священных писаний

  • 55 пандит

    Religion: (хинди) pt. (сокр. от англ pandit/pundit)

    Универсальный русско-английский словарь > пандит

  • 56 учёный брахман

    Religion: pandit

    Универсальный русско-английский словарь > учёный брахман

  • 57 учёный индус

    Indian language: pandit, pundit

    Универсальный русско-английский словарь > учёный индус

  • 58 учёный муж

    Универсальный русско-английский словарь > учёный муж

  • 59 ученый муж

    Универсальный русско-английский словарь > ученый муж

  • 60 חכם

    v. become wise, become educated
    ————————
    v. to plot; pretend be wise; joke; grow wise
    ————————
    v. to teach wisdom; become wise; deal wisely
    ————————
    wise, clever, shrewd, sagacious, ingenious, sapient, headed, judicious; sage, scholar, erudite, pandit, savant, scribe

    Hebrew-English dictionary > חכם

См. также в других словарях:

  • PANDIT — PANDI Pour désigner ceux qui sont experts en sciences traditionnelles: rituel védique, beaux arts, philosophie, etc., le sanskrit utilise volontiers le terme de pandita (c’est à dire lettré, homme cultivé) dont nous avons fait «pandit», en… …   Encyclopédie Universelle

  • pandit — PANDÍT, pandiţi, s.m. Titlu dat savanţilor, învăţaţilor etc. brahmani din India. Pandit Nehru. – Din fr. pandit. Trimis de valeriu, 03.02.2004. Sursa: DEX 98  pandít s. m., pl. pandíţi Trimis de siveco, 10.08.2004. Sursa: Dicţionar ortografic … …   Dicționar Român

  • pândit — PÂNDÍT s.n. Faptul de a pândi; pândă. – v. pândi. Trimis de valeriu, 13.09.2007. Sursa: DEX 98  PÂNDÍT s. v. pândă. Trimis de siveco, 13.09.2007. Sursa: Sinonime  pândít s. n. Trimis de siveco, 10.08.2004. Sursa: Dicţionar ortografic …   Dicționar Român

  • Pandit — (du sanskrit « pandita » qui signifie « lettré ») est un titre honorifique accordé en Inde aux érudits et aux maîtres de la musique classique indienne hindous. Voir aussi Articles connexes Gurû Sri …   Wikipédia en Français

  • pandit — pàndit m DEFINICIJA naziv za učene ljude u Indiji; znanstvenik, učenjak ETIMOLOGIJA engl. pandit ≃ hind. ← skr. paṇḍita …   Hrvatski jezični portal

  • Pandit — Pan dit, n. Same as {Pundit}. [1913 Webster] …   The Collaborative International Dictionary of English

  • Pandit — Pandit, in engl. Schreibung Pundit, d.i. Gelehrter, Titel ind. Gelehrter, unserm Doktortitel entsprechend …   Kleines Konversations-Lexikon

  • pandit — (del hindi) m. En la India, brahmán erudito. Se usa como título honorífico. * * * ► masculino RELIGIÓN Título honorífico hindú que significa doctor y se aplica a los brahmanes …   Enciclopedia Universal

  • pandit — [pun′dit] n. [var. of PUNDIT] 1. in India, a Brahman who is learned in Sanskrit and in Hindu philosophy, law, and religion 2. [P ] a title of respect for such a person: used before the name …   English World dictionary

  • Pandit — A paṇḍit or pundit (Devanagari: पण्डित) is a scholar, a teacher, particularly one skilled in Sanskrit and Hindu law, religion, music or philosophy.ReligionIn the original usage of the word, Pandit refers to a Hindu, almost always a Brahmin, who… …   Wikipedia

  • pandit — Pundit Pun dit, n. [Hind. pandit, Skr. pandita a learned man.] A learned man; a teacher; esp., a Brahman versed in the Sanskrit language, and in the science, laws, and religion of the Hindoos; in Cashmere, any clerk or native official. [Written… …   The Collaborative International Dictionary of English

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»