Перевод: с латинского на все языки

со всех языков на латинский

languesco

  • 1 languesco

    languesco, ĕre, gŭi - intr. - [st2]1 [-] devenir languissant, tomber malade. [st2]2 [-] perdre sa force, perdre sa vigueur, s’affaiblir, s'adoucir, s'émousser. [st2]3 [-] se relâcher, se refroidir.    - corpore languescit, Cic.: sa santé s'affaiblit.    - languescunt vites, Plin.: la vigne dépérit.    - languescunt fluctus, Ov.: les flots s'apaisent.    - rabies languit, Luc.: la fureur s'est calmée.    - languescit flos, Virg.: la fleur se fane.
    * * *
    languesco, ĕre, gŭi - intr. - [st2]1 [-] devenir languissant, tomber malade. [st2]2 [-] perdre sa force, perdre sa vigueur, s’affaiblir, s'adoucir, s'émousser. [st2]3 [-] se relâcher, se refroidir.    - corpore languescit, Cic.: sa santé s'affaiblit.    - languescunt vites, Plin.: la vigne dépérit.    - languescunt fluctus, Ov.: les flots s'apaisent.    - rabies languit, Luc.: la fureur s'est calmée.    - languescit flos, Virg.: la fleur se fane.
    * * *
        Languesco, languescis, languescere. Virgil. Venir en langueur, Defaillir.
    \
        Orator metuo ne languescat senectute. Cicero. Qu'il ne devienne paresseux.
    \
        Omnium rerum cupido languescit, quum facilis occasio est. Cic. Le desir se diminue et devient moindre.
    \
        Languescente colore in luteum. Plin. Defaillant, ou tirant sur la couleur de jaulne.

    Dictionarium latinogallicum > languesco

  • 2 languesco

    languēsco, languī, ere (Inchoat. zu langueo), matt-, lässig-, träge (vor Erschlaffung) werden, erschlaffen, I) physisch: 1) im allg., v. Pers.u. deren Körper, corpore, Cic.: senectute, Cic.: vidi te toto vinctum languescere collo, aufgelöst werden in Liebeslust, Prop.: poet., Bacchus in amphora languescit mihi, wird milder, Hor. – v. lebl. Subjj., languescunt vites, Plin.: languescit flos, Verg.: fluctus, Ov.: color in luteum languescens, matt werdend, Plin.: luna claro repente caelo languescere, sich verdunkeln, Tac.: ictus glandis languescentis, Augustin. – 2) insbes., durch Krankheit erschlaffen, siech werden, nec mea consueto languescent corpora lecto, Ov. trist. 3, 3, 39. – im Bilde, hoc genere declinatio in communi consuetudine verborum aegrotat et languescit, Varro LL. 10, 16. – II) in der Tätigkeit matt od. schlaff werden, erschlaffen, lässig od. lau werden, erkalten, quin ipse per se etiam languentibus nobis concĭdat, selbst wenn wir die Hände in den Schoß legen, Cic. ad Att. 10, 8, 6: torpere militaria studia, nec animos modo sed et corpora ipsa languescere, Plin. pan.: abeunte illo conticuerat magis quam languerat militaris favor, Curt.: languescit omnis vis, Quint.: languescunt affectus, Quint., voluptates, Plin. ep.: cum languescere paulatim Vitellianorum animi, allmählich der Mut der Vit. zu sinken anfing, Tac.: Ggstz. crescunt ignisque dolorque, languescuntque iterum, Ov. met. 8, 523.

    lateinisch-deutsches > languesco

  • 3 languesco

    languēsco, languī, ere (Inchoat. zu langueo), matt-, lässig-, träge (vor Erschlaffung) werden, erschlaffen, I) physisch: 1) im allg., v. Pers.u. deren Körper, corpore, Cic.: senectute, Cic.: vidi te toto vinctum languescere collo, aufgelöst werden in Liebeslust, Prop.: poet., Bacchus in amphora languescit mihi, wird milder, Hor. – v. lebl. Subjj., languescunt vites, Plin.: languescit flos, Verg.: fluctus, Ov.: color in luteum languescens, matt werdend, Plin.: luna claro repente caelo languescere, sich verdunkeln, Tac.: ictus glandis languescentis, Augustin. – 2) insbes., durch Krankheit erschlaffen, siech werden, nec mea consueto languescent corpora lecto, Ov. trist. 3, 3, 39. – im Bilde, hoc genere declinatio in communi consuetudine verborum aegrotat et languescit, Varro LL. 10, 16. – II) in der Tätigkeit matt od. schlaff werden, erschlaffen, lässig od. lau werden, erkalten, quin ipse per se etiam languentibus nobis concĭdat, selbst wenn wir die Hände in den Schoß legen, Cic. ad Att. 10, 8, 6: torpere militaria studia, nec animos modo sed et corpora ipsa languescere, Plin. pan.: abeunte illo conticuerat magis quam languerat militaris favor, Curt.: languescit omnis vis, Quint.: languescunt affectus, Quint., voluptates, Plin. ep.: cum languescere paulatim Vitellianorum animi, allmählich der Mut der Vit. zu sinken anfing, Tac.: Ggstz. crescunt ignis-
    ————
    que dolorque, languescuntque iterum, Ov. met. 8, 523.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > languesco

  • 4 languēscō

        languēscō guī, —, ere, inch.    [langueo], to become faint, grow weak, sink, be enfeebled: corpore languescit: luna languescit, is obscured, Ta.: cum flos Languescit moriens, droops, V.: Bacchus in amphorā Languescit, mellows, H.: Nec mea languescent corpora, languish, O.—Fig., to grow languid, become listless, sink, decline, decrease: consensus populi, si nos languescimus, debilitetur necesse est: crescunt ignisque dolorque, Languescunt iterum, O.
    * * *
    languescere, langui, - V
    become faint or languid or weak, wilt

    Latin-English dictionary > languēscō

  • 5 languesco

    languesco, gŭi, 3, v. inch. n. [langueo], to become faint, weak, languid (class.; syn.: torpesco, marcesco).
    I.
    Lit.
    A.
    In gen.:

    corpore languescit,

    Cic. Fin. 4, 24, 65:

    orator metuo ne languescat senectute,

    id. de Sen. 9, 28:

    corpora,

    Ov. Tr. 3, 3, 39; Plin. Pan. 18:

    vites languescunt,

    Plin. 18, 15, 37, § 138:

    cum flos, succisus aratro, languescit moriens,

    droops, withers, Verg. A. 9, 436: Bacchus in amphora Languescit, becomes mild or mellow, Hor. C. 3, 16, 34:

    luna languescit,

    becomes obscured, Tac. A. 1, 28:

    color in luteum languescens,

    inclining to, Plin. 27, 13, 109, § 133.—
    B.
    In partic., to be enfeebled by disease, to be ill, to languish ( poet. and post-Aug.):

    nec mea languescent corpora,

    Ov. Tr. 3, 3, 39:

    ter omnino per quatuordecim annos languit,

    Suet. Ner. 51.—
    II.
    Trop., to grow languid, listless, or inactive, to decline, decrease:

    consensus populi, si nos languescimus debilitetur necesse est,

    Cic. Phil. 8, 2, 4:

    Martia legio hoc nuntio languescet et mollietur,

    id. ib. 12, 3, 8:

    quare non est, cur eorum spes infringatur aut languescat industria,

    should relax, id. Or. 2, 6:

    militaria studia,

    are on the decline, Plin. Pan. 18:

    affectus omnes,

    Quint. 11, 3, 2:

    mens languescit,

    id. 1, 2, 18: omnium rerum cupido languescit, cum facilis occasio est, Plin. Ep. 8, 20, 1:

    paulatim atrocibus irae languescunt animis,

    Sil. 13, 325:

    illa rabies languit,

    Luc. 7, 246.

    Lewis & Short latin dictionary > languesco

  • 6 languesco

    languī, —, ere [inchoat. к langueo ]
    1) становиться слабым, ослабевать (l. corpore C); чахнуть, хиреть (aegrotare et l. Vr)
    2) хворать (ter per quattuordecim annos Su)
    4) терять крепость, становиться нежным (Bacchus in amphora languescit H)
    5) вянуть, увядать ( languescit flos V); становиться тусклым, тускнеть, блёкнуть ( color languescens PM); бледнеть, угасать, меркнуть ( luna languescit T)
    6) становиться вялым, охладевать (languescunt affectus Q; languescit cupido alicujus rei PJ); падать, уменьшаться ( languescit omnis vis Q)

    Латинско-русский словарь > languesco

  • 7 ē-languēscō

        ē-languēscō languī, ere,     inch, to grow faint, fail, slacken, relax: alienā ignaviā, L.: proelium elanguerat, Cu.: differendo elanguit res, L.

    Latin-English dictionary > ē-languēscō

  • 8 ob-languēscō

        ob-languēscō guī, —, ere,     inch, to become feeble, languish: litterulae meae oblanguerunt.

    Latin-English dictionary > ob-languēscō

  • 9 re-languēscō

        re-languēscō guī, ere,     inch, to sink down, grow languid, become faint: (soror) moribunda relanguit, O.—Fig., to become enfeebled, be relaxed, relax, weaken: quod relanguescere animos eorum existimarent, Cs.: quod autem relanguisse se dicit, that his passion has subsided: ut taedio impetus relanguescat regis, L.

    Latin-English dictionary > re-languēscō

  • 10 langueo

    languĕo, ēre, 2, v. n. [root lag-; Gr. lagaros, lagnos, lewd; Lat. laxare, lactes; cf. Sanscr. lang-a, prostitute; Gr. lagôs, hare, lagones, the flanks, womb], to be faint, weary, languid (cf.: languesco, marceo, torpeo).
    I.
    Lit.
    A.
    In gen.:

    cum de via languerem,

    was fatigued with my journey, Cic. Phil. 1, 5, 12:

    per assiduos motus languere,

    to be wearied, Ov. H. 18, 161.— Poet.:

    flos languet,

    droops, Prop. 4 (5), 2, 46; Val. Fl. 7, 24 al.:

    languet aequor,

    the sea is calm, Mart. 10, 30, 12:

    lunae languet jubar,

    is enfeebled, obscured, Stat. Th. 12, 305.—
    B.
    In partic., to be weak, faint, languid from disease ( poet. and in post-Aug. prose):

    languent mea membra,

    Tib. 3, 5, 28:

    tristi languebunt corpora morbo,

    Verg. G. 4, 252:

    sub natalem suum plerumque languebat,

    Suet. Aug. 81: si te languere audierimus, Aug. ap. Suet. Tib. 21 fin.:

    ego langui et aegrotavi per dies,

    Vulg. Dan. 8, 27; Luc. 7, 10; cf. languesco.—
    II.
    Trop., to be languid, dull, heavy, inactive, listless:

    languet juventus, nec perinde atque debebat in laudis et gloriae cupiditate versatur,

    Cic. Pis. 33, 82:

    nec eam solitudinem languere patior,

    to pass in idleness, to be wasted, id. Off. 3, 1, 3:

    otio,

    id. N. D. 1, 4, 7; cf.:

    in otio hebescere et languere,

    id. Ac. 2, 2, 6:

    si paululum modo vos languere viderint,

    to be without energy, Sall. C. 52, 18:

    languet amor,

    Ov. A. A. 2, 436:

    mihi gratia languet,

    Sil. 17, 361.—Hence, languens, entis, P. a., faint, weak, feeble, inert, powerless, inactive, languid:

    incitare languentes,

    Cic. Leg. 2, 15, 38; cf.: commovere languentem id. de Or. 2, 44, 186:

    nostris languentibus atque animo remissis,

    Caes. B. C. 2, 14: languenti stomacho esse, Cael. ap. Cic. Fam. 8, 13:

    irritamentum Veneris languentis,

    Juv. 11, 167:

    vox languens,

    Cic. Off. 1, 37, 133:

    cor,

    Cat. 64, 97:

    hyacinthus,

    drooping, Verg. A. 11, 69; so,

    ramus,

    Suet. Aug. 92.

    Lewis & Short latin dictionary > langueo

  • 11 elanguesco

    ē-lānguēsco, guī, —, ere
    ослабевать, изнемогать ( vis elanguescit PM); хиреть, чахнуть ( arbor elanguescit Su); становиться вялым, перен. угасать, утихать ( proelium elanguescit QC)

    Латинско-русский словарь > elanguesco

  • 12 langisco

    langīsco, —, —, ere арх. Enn = languesco

    Латинско-русский словарь > langisco

  • 13 oblanguesco

    ob-languēsco, languī, —, ere
    утомляться, уставать, слабеть C

    Латинско-русский словарь > oblanguesco

  • 14 relanguesco

    re-languēsco, guī, —, ere
    1) ослабевать, изнемогать ( moribunda relangutO); утихать ( venti relanguescunt Sen); тускнеть ( stella relanguescit PM); становиться слабее, уменьшаться ( relanguit ardor O)
    2) падать, развращаться ( animi relanguescunt Cs)

    Латинско-русский словарь > relanguesco

  • 15 elanguesco

    ē-languēsco, guī, ere, erschlaffen, schlaff werden, ermatten, a) v. Pers., Tac. u.a.: viribus, Vell.: alienā ignaviā, Liv.: socordiā, Tac.: Campaniae deliciis, Aur. Vict. – b) v. Lebl., erschlaffen, ermatten, abnehmen, nachlassen, ins Stocken geraten, venae elanguescunt, Cels.: arbor elanguescit, geht ein, Suet.: omnis eius appetitio (Eßlust) pristina elanguescit (verliert sich), Gell.: cura elanguit, die Teilnahme erkaltete, Tac.: eorum vigor (Spannkraft) animi corporisque elanguescit, Gell.: elanguescit vis, Plin.: proelium, quod iam elanguerat, accendere, Curt.: differendo deinde elanguit res, Liv.: distractione civium elanguescit bonum proprium civitatis, Varro de vit. P. R. 2. fr. 6 (bei Non. 287, 15).

    lateinisch-deutsches > elanguesco

  • 16 langisco

    langīsco, ere, archaist. Nbf. v. languesco (w. s.), *Enn. ann. 451 u. 452 (Vahlen2 longisco, w. s.).

    lateinisch-deutsches > langisco

  • 17 oblanguesco

    ob-languēsco, guī, ere, matt werden, ermatten, erschlaffen, Cic. ep. 16, 10, 2.

    lateinisch-deutsches > oblanguesco

  • 18 relanguesco

    re-languēsco, languī, ere, ermatten, erschlaffen, I) physisch, v. Pers., matt hinsinken, Ov. met. 6, 291. – v. Winde, nachlassen, Sen. nat. qu. 5, 8, 3. – v. Sternen, matter werden, erblassen, Plin. 37, 134: so v. Farben (Ggstz. incitari), Sen. nat. qu. 1, 3, 13. – II) übtr., geistig od. moralisch, a) erschlaffen = verweichlichen, iis rebus relanguescere animos, Caes. b. G. 2, 15, 4. – b) erlahmen, verrauchen, erkalten = nachlassen, taedio impetus relanguescit regis, Liv. 35, 45, 5: animo relanguit ardor, Ov. am. 2, 9, 27: auditorum intentio relanguescit, Plin. ep. 2, 19, 4: si prima indignatio relanguescat, Tac. hist. 1, 33: relanguisse se dicit, sein Groll sei ziemlich verraucht (= er sei nicht mehr so unwillig auf den Sohn), Cic. ad Att. 13, 41, 1.

    lateinisch-deutsches > relanguesco

  • 19 elanguesco

    ē-languēsco, guī, ere, erschlaffen, schlaff werden, ermatten, a) v. Pers., Tac. u.a.: viribus, Vell.: alienā ignaviā, Liv.: socordiā, Tac.: Campaniae deliciis, Aur. Vict. – b) v. Lebl., erschlaffen, ermatten, abnehmen, nachlassen, ins Stocken geraten, venae elanguescunt, Cels.: arbor elanguescit, geht ein, Suet.: omnis eius appetitio (Eßlust) pristina elanguescit (verliert sich), Gell.: cura elanguit, die Teilnahme erkaltete, Tac.: eorum vigor (Spannkraft) animi corporisque elanguescit, Gell.: elanguescit vis, Plin.: proelium, quod iam elanguerat, accendere, Curt.: differendo deinde elanguit res, Liv.: distractione civium elanguescit bonum proprium civitatis, Varro de vit. P. R. 2. fr. 6 (bei Non. 287, 15).

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > elanguesco

  • 20 langisco

    langīsco, ere, archaist. Nbf. v. languesco (w. s.), *Enn. ann. 451 u. 452 (Vahlen2 longisco, w. s.).

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > langisco

См. также в других словарях:

  • ԲԹԻՄ — (եցայ, եալ.) NBH 1 487 Chronological Sequence: Unknown date, Early classical, 6c, 8c, 12c, 14c ձ. ἁμβλύνομαι hebesco, languesco Բութ եւ գուլ լինել. նմանութեամբ՝ Տկարանալ. թուլանալ. անգործ լինել. յետնիլ. գուլնալ, գըլնալ *Մեր սուրքս բթեցան, եւ նոքա …   հայերեն բառարան (Armenian dictionary)

  • ՆԵՐԳԵՒԻՄ — (եցայ.) NBH 2 0416 Chronological Sequence: Unknown date, Early classical, 9c, 13c, 18c ձ. λεπτόομαι, μαραίνομαι, τήκομαι diminuor, languesco, deliquo ξηραίνομαι aresco συστέλλομαι coarctor. Ներգեւ լինել. յոյժ արուգ գտանիլ. նուազիլ. նուազիլ.… …   հայերեն բառարան (Armenian dictionary)

  • ՆՈՒԱՂԻՄ — (եցայ.) NBH 2 0449 Chronological Sequence: Unknown date, Early classical, 8c, 10c ձ. ՆՈՒԱՂԻՄ կամ ՆՈՒԱՂԵՄ. ἁμυδρόομαι, ἁμαυρόομαι , ὁλιγοψυχέω languesco, obscuror, animo deficio. մանաւանդ ἑκλείπω . (որ է նուազիլ), ἑλάττομαι, σμικρύνομαι diminuor… …   հայերեն բառարան (Armenian dictionary)

  • Muss — 1. Das Muss ist ein schlimmes Essen. Lat.: Aut servias, ut servus, aut fugias, ut cervus. (Chaos, 973.) 2. Der Muss ist ein grosser Herr. (Niederösterreich.) 3. Der Muss ist eine harte Nuss. – Körte, 4350; Gaal, 1169. In Mecklenburg: Mutt is n… …   Deutsches Sprichwörter-Lexikon

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»