-
1 tono
tŏno, āre, tŏnŭi [st1]1 - intr. - [abcl][b]a - tonner. - [abcl]b - retentir, faire un grand bruit.[/b] [st1]2 - tr. - [abcl][b]a - faire retentir, crier bien haut. - [abcl]b - invoquer d'une voix forte.[/b] - aliquem tonare: appeler qqn d'une voix de tonnerre. - si tonuerit, Cic.: s'il vient à tonner.* * *tŏno, āre, tŏnŭi [st1]1 - intr. - [abcl][b]a - tonner. - [abcl]b - retentir, faire un grand bruit.[/b] [st1]2 - tr. - [abcl][b]a - faire retentir, crier bien haut. - [abcl]b - invoquer d'une voix forte.[/b] - aliquem tonare: appeler qqn d'une voix de tonnerre. - si tonuerit, Cic.: s'il vient à tonner.* * *Tono, tonas, tonaui, tonatum, et aliquando tonui, tonitum, pen. corr. tonare. Plin. Tonner.\Si tonuerit. Cic. S'il tonne.\Ruinis horrificis tonat AEtna. Virgil. Fait merveilleux bruit comme s'il tonnoit.\Tonare laudes alicuius. Plin. Louer grandement. -
2 tono
tono tono, ui, -, are греметь, громом поражать -
3 tono
tono, tonuī, āre (altind. tan yati, donnert, ahd. donar), ertönen, erschallen, I) im allg.: tympana tonant, Lucr.: caelum tonat fragore, Verg. – II) insbes., donnern, 1) eig.: Iuppiter tonabat, Prop.: porta caeli tonat, Verg.: et prius coruscare caelum creditur et mox tonare, Apul. – impers. tonat, es donnert, si tonuerit, Cic.: cum tonat, fulminat, fulgurat, cum serenat, Min. Fel.: ordine tonare prius oportet, postea coruscare, Apul. – tonāns, als Beiwort Jupiters, Iuppiter, Cic., Hor. u.a. (auch absol., Tonans, Ov. met. 1, 170 u.a. Flor. Verg. or. an poët. p. 107, 16 Halm. Corp. inscr. Lat. 9, 1548: Capitolinus Tonans, Ov. fast. 2, 69): u. der Rosse am Wagen Jupiters, equi, Hor.: als Beiwort des Saturnus, Falcifer Tonans, Mart.: sceptriferi Tonantes, v. Jupiter u. der Juno, Sen. poët. – 2) übtr., wie βρονταν, von der gewaltigen Stimme eines Redners, a) absol.: Pericles tonare dictus est, Cic.: ut, quod Pericli contigit, fulgurare ac tonare videaris, Quint.: neque ipse Cicero territus cesserat tonantibus Demostheni Platonique, Colum.: oratio magnifica et excelsa tonat, fulgurat, Plin. ep.: tona eloquio, Verg. – b) m. Acc., etwas herdonnern, deos, Verg.: verba foro, Prop.: aspera bella, Mart. – / Nbf. der dritten Coniug. tonimus, Varro sat. Men. 132.
-
4 tono
tono, tonuī, āre (altind. tan yati, donnert, ahd. donar), ertönen, erschallen, I) im allg.: tympana tonant, Lucr.: caelum tonat fragore, Verg. – II) insbes., donnern, 1) eig.: Iuppiter tonabat, Prop.: porta caeli tonat, Verg.: et prius coruscare caelum creditur et mox tonare, Apul. – impers. tonat, es donnert, si tonuerit, Cic.: cum tonat, fulminat, fulgurat, cum serenat, Min. Fel.: ordine tonare prius oportet, postea coruscare, Apul. – tonāns, als Beiwort Jupiters, Iuppiter, Cic., Hor. u.a. (auch absol., Tonans, Ov. met. 1, 170 u.a. Flor. Verg. or. an poët. p. 107, 16 Halm. Corp. inscr. Lat. 9, 1548: Capitolinus Tonans, Ov. fast. 2, 69): u. der Rosse am Wagen Jupiters, equi, Hor.: als Beiwort des Saturnus, Falcifer Tonans, Mart.: sceptriferi Tonantes, v. Jupiter u. der Juno, Sen. poët. – 2) übtr., wie βρονταν, von der gewaltigen Stimme eines Redners, a) absol.: Pericles tonare dictus est, Cic.: ut, quod Pericli contigit, fulgurare ac tonare videaris, Quint.: neque ipse Cicero territus cesserat tonantibus Demostheni Platonique, Colum.: oratio magnifica et excelsa tonat, fulgurat, Plin. ep.: tona eloquio, Verg. – b) m. Acc., etwas herdonnern, deos, Verg.: verba foro, Prop.: aspera bella, Mart. – ⇒ Nbf. der dritten Coniug. tonimus, Varro sat. Men. 132. -
5 tonō
tonō uī, —, āre [2 TA-], to make a loud noise, roar, resound, thunder: caelum tonat omne fragore, V.: Pericles fulgere tonare dictus est.—With acc, to thunder forth: ore deos, invoke thunderingly, V.— To thunder: ingens Porta tonat caeli, V.: si fulserit, si tonuerit: tonans Iuppiter, H.: sub axe tonanti Sternitur aequor, V.* * *tonare, tonui, tonitus Vthunder; speak thunderous tones/thunderously; make/resound like thunder -
6 tono
tŏno, ŭi, 1 (collat. form of third conj.: tonimus, Varr. ap. Non. 49, 21), v. n. and a. [root in Sanscr. tan-, to stretch, extend; Gr. teinô; whence teneo, tendo, tenus; cf. O. H. Germ. donar; Engl. thunder], to thunder.I.Lit.: ingens Porta tonat caeli, Enn. ap. Vet. Gram. ap. Col. (Ann. v. 597 Vahl.); imitated by Verg. G. 3, 261: cum tonuit laevum bene tempestate serenā, Enn. ap. Cic. Div. 2, 39, 82 (Ann. v. 517 Vahl.):II.ut valide tonuit!
Plaut. Am. 5, 1, 10; so id. ib. 5, 1, 78:si fulserit, si tonuerit,
Cic. Div. 2, 72, 149:Jove tonante,
id. ib. 2, 18, 43; id. Phil. 5, 3, 7:tonans Juppiter,
Hor. C. 3, 5, 1; id. Epod. 2, 29; Inscr. Orell. 2, p. 23:sub axe tonanti Sternitur aequor,
Verg. A. 5, 820:pater nudā de rupe tonabat,
Prop. 4 (5), 1, 7:nec si consulto fulmina missa tonent,
id. 2, 34 (3, 32), 54:Diespiter per purum tonantes Egit equos,
Hor. C. 1, 34, 7:Juppiter, tona,
Sen. Med. 5, 31.—Transf., in gen.A.Neutr., to make a loud, thundering noise, to roar, rattle, crash, etc. (cf.:B.crepo, strepo): tympana tenta tonant,
Lucr. 2, 618:Aetna horrificis ruinis,
Verg. A. 3, 571:caelum omne fragore,
id. ib. 9, 541; cf. id. ib. 12, 757:domus afflicta massa,
Val. Fl. 4, 612:nemus fragore vasto,
Sen. Troad. 173; Mart. 9, 69, 4.—Of loud, thundering speech:Pericles fulgere, tonare, dictus est,
Cic. Or. 9, 29; Plin. Ep. 1, 20, 19;Col. praef. § 30: qualis Pindarico spiritus ore tonat,
Prop. 3, 17 (4, 16), 40; Verg. A. 11, 383.—Act., to thunder forth, to say or name with a thundering voice:tercentum tonat ore deos,
invokes with thundering voice, Verg. A. 4, 510:verba foro,
Prop. 4 (5), 1, 134:aspera bella,
Mart. 8, 3, 14:talia celso ore,
Claud. Rapt. Pros. 1, 83:Cicerona,
id. Ep. 3, 4.—Hence, P. a., as epithet of Jupiter: Tŏnans, antis, m., the thunderer, god of thunder, Ov. M. 1, 170; 2, 466; 11, 198; id. H. 9, 7; id. F. 6, 33; cf.:Capitolinus Tonans,
id. ib. 2, 69:sceptriferi Tonantes, Jupiter and Juno,
Sen. Med. 59.—Also of Saturn:falcifer Tonans,
Mart. 5, 16, 5. -
7 tono
tonuī, —, āre (ere Vr)1)а) греметь, издавать гром ( caelum tonat V)impers. tonat C — (гром) гремитб) издавать оглушительный шум, грохотать ( Aetna tonat ruinis V)2) говорить, произносить ( verba Prp); призывать громовым голосом ( deos V); воспевать ( aspĕra bella M) -
8 tono
, tonui, -, tonare 1греметь, грохотать -
9 circum-tonō
circum-tonō uī, —, āre, to thunder around: Hunc, H. -
10 dē-tonō
dē-tonō uī, —, āre, to thunder down, thunder: (Iuppiter) ubi detonuit, O.—To have done thundering: nubem belli, dum detonet omnis, Sustinet, exhaust its rage, V. -
11 in-tonō
in-tonō uī, ātus, āre, to thunder: Intonat (Iuppiter), O.: pater ter intonuit, V.: intonuit laevum, V.: Eois intonata fluctibus hiemps, fallen in thunder upon, H.—To resound, rattle: clipeum super intonat ingens, V.—Fig., to cry out vehemently, thunder forth: intonuit vox tribuni: intonet horrendum, Iu.: silvae intonuere, V.: cum haec intonuisset plenus irae, L.: minas, O. -
12 re-tonō
re-tonō —, —, āre, to thunder back, resound: fremitu loca retonent, Ct. -
13 Tonans
tŏno, ŭi, 1 (collat. form of third conj.: tonimus, Varr. ap. Non. 49, 21), v. n. and a. [root in Sanscr. tan-, to stretch, extend; Gr. teinô; whence teneo, tendo, tenus; cf. O. H. Germ. donar; Engl. thunder], to thunder.I.Lit.: ingens Porta tonat caeli, Enn. ap. Vet. Gram. ap. Col. (Ann. v. 597 Vahl.); imitated by Verg. G. 3, 261: cum tonuit laevum bene tempestate serenā, Enn. ap. Cic. Div. 2, 39, 82 (Ann. v. 517 Vahl.):II.ut valide tonuit!
Plaut. Am. 5, 1, 10; so id. ib. 5, 1, 78:si fulserit, si tonuerit,
Cic. Div. 2, 72, 149:Jove tonante,
id. ib. 2, 18, 43; id. Phil. 5, 3, 7:tonans Juppiter,
Hor. C. 3, 5, 1; id. Epod. 2, 29; Inscr. Orell. 2, p. 23:sub axe tonanti Sternitur aequor,
Verg. A. 5, 820:pater nudā de rupe tonabat,
Prop. 4 (5), 1, 7:nec si consulto fulmina missa tonent,
id. 2, 34 (3, 32), 54:Diespiter per purum tonantes Egit equos,
Hor. C. 1, 34, 7:Juppiter, tona,
Sen. Med. 5, 31.—Transf., in gen.A.Neutr., to make a loud, thundering noise, to roar, rattle, crash, etc. (cf.:B.crepo, strepo): tympana tenta tonant,
Lucr. 2, 618:Aetna horrificis ruinis,
Verg. A. 3, 571:caelum omne fragore,
id. ib. 9, 541; cf. id. ib. 12, 757:domus afflicta massa,
Val. Fl. 4, 612:nemus fragore vasto,
Sen. Troad. 173; Mart. 9, 69, 4.—Of loud, thundering speech:Pericles fulgere, tonare, dictus est,
Cic. Or. 9, 29; Plin. Ep. 1, 20, 19;Col. praef. § 30: qualis Pindarico spiritus ore tonat,
Prop. 3, 17 (4, 16), 40; Verg. A. 11, 383.—Act., to thunder forth, to say or name with a thundering voice:tercentum tonat ore deos,
invokes with thundering voice, Verg. A. 4, 510:verba foro,
Prop. 4 (5), 1, 134:aspera bella,
Mart. 8, 3, 14:talia celso ore,
Claud. Rapt. Pros. 1, 83:Cicerona,
id. Ep. 3, 4.—Hence, P. a., as epithet of Jupiter: Tŏnans, antis, m., the thunderer, god of thunder, Ov. M. 1, 170; 2, 466; 11, 198; id. H. 9, 7; id. F. 6, 33; cf.:Capitolinus Tonans,
id. ib. 2, 69:sceptriferi Tonantes, Jupiter and Juno,
Sen. Med. 59.—Also of Saturn:falcifer Tonans,
Mart. 5, 16, 5. -
14 ex cáthedra
desde la cátedra: en tono doctoral; con autoridad de maestro; hablar en todo magistral y solemne◘ Loc. lat. (pron. [eks-kátedra]) que significa literalmente 'desde la cátedra', en referencia a la silla (lat. cathedra) de San Pedro, desde la que se considera que el papa habla de modo infalible para sentar doctrina: "El papa es infalible cuando habla ex cáthedra, es decir, cuando define solemnemente verdades de fe y costumbres"(VV. AA. Religión [Esp. 1996]). De ese uso particular ha pasado a la lengua general -escrita frecuentemente con la grafía hispanizada ex cátedra-, donde significa 'con autoridad' o, peyorativamente, 'en tono magistral o dogmático': "Se creía un experto en el tema vasco, del que hablaba ex cátedra" (Feo Años [Esp. 1993]).[RAE: Diccionario panhispánico de dudas. Madrid: Santillana, 2005, p. 282]La cátedra era un asiento con brazos desde en el que se sentaba el maestro o profesor para dar su clase. Hablar ex cáthedra se dice también del Papa que es infalible cuando proclama algún dogma. Irónicamente se dice también de quien habla en un tono pomposo o doctoral. -
15 attono
at-tono (ad-tono), tonuī, tonitum, āre, andonnern, I) eig.: ipsa altitudo attonat summa, setzt ihre Höhen dem Donner aus, Maecen. b. Sen. ep. 19, 9. – II) übtr. (wie εμβονταν), betäuben, verblüffen, in Bestürzung versetzen, alqm, Ov.: quis furor vestras attonuit mentes? Ov.: genitor attonitus est m. folg. Acc. u. Infin. Praes. Pass., Ov. met. 7, 426.
-
16 tonans
-
17 attono
at-tono (ad-tono), tonuī, tonitum, āre, andonnern, I) eig.: ipsa altitudo attonat summa, setzt ihre Höhen dem Donner aus, Maecen. b. Sen. ep. 19, 9. – II) übtr. (wie εμβονταν), betäuben, verblüffen, in Bestürzung versetzen, alqm, Ov.: quis furor vestras attonuit mentes? Ov.: genitor attonitus est m. folg. Acc. u. Infin. Praes. Pass., Ov. met. 7, 426. -
18 exabrupto
salida de tono; dicho o ademán inconveniente [se escribe junto cuando significa 'salida de tono', y separado (ex abrupto) cuando es sinónimo de 'arrebatadamente' o 'bruscamente'] -
19 attono
at-tono, tonuī, tonitum, āre1) поражать громом (altitudo attonat Maecenas ap. Sen)2) поражать, оглушать, потрясать, приводить в ужас ( mentes O) -
20 circumtono
circum-tono, nuī, —, āreгреметь, наполнять всё грохотом, оглашать (orbem O; aulam strepitu Sil; monten undā Cld); оглушать ( aliquem H)
См. также в других словарях:
Tōno — shi 遠野市 Geographische Lage in Japan … Deutsch Wikipedia
Tono — can refer to:Locations *Bay of Tono, in Italy *Tōno, Iwate, a city in Japan *Tōnō, a region of Gifu Prefecture, Japan *Tono, Washington, a town in Washington, USAPeople *Tono Folguera, a producer *Toño Bicicleta, a Puerto Rican criminal *Tono… … Wikipedia
tono — (Del lat. tonus, y este del gr. τόνος, tensión). 1. m. Cualidad de los sonidos, dependiente de su frecuencia, que permite ordenarlos de graves a agudos. 2. Inflexión de la voz y modo particular de decir algo, según la intención o el estado de… … Diccionario de la lengua española
Toño Martínez — Toño Nombre Antonio Rodríguez Martínez Apodo Toño … Wikipedia Español
Toño Rosario — (* 3. November 1955, Dominikanische Republik), eigentlich Máximo Antonio[1] del Rosario, auch bekannt als El Cuco[2], El Kukito[3], El Rey Del Merengue[4], El Rompe Puerta[5] oder El King Kong Del Merengue[6] ist ein bekannter Merenguemusiker,… … Deutsch Wikipedia
Toño — Tono bzw. Tōno steht für: Tōno, eine Stadt in Japan Tono (Fluss), ein Fluss in Oecussi Ambeno (Osttimor) Tono, auch Pasar Tono, ein Marktort am Fluss Tono Tono ist der Name folgender Personen: Antonio Rodríguez Martínez, genannt Toño (* 1979),… … Deutsch Wikipedia
Tono Stano — is an art photographer living and working in Prague, Czech Republic. He was born on 24 March 1960 in Zlaté Moravce, Slovakia.Tono Stano attended the secondary school of applied arts in Bratislava in 1975 79, and then, from 1980 86, the FAMU in… … Wikipedia
TONO — is a Norwegian corporation that administers copyrights for music in Norway.It is owned and governed by its members; composers, music publishers and text writers. Through the managing agreement the originators give TONO an exclusive right to… … Wikipedia
Tono — bzw. Tōno steht für: Tōno, eine Stadt in Japan Tono (Fluss), ein Fluss in Oecusse (Osttimor) Tono, auch Pasar Tono, ein Marktort am Fluss Tono Tono ist der Name folgender Personen: Antonio Rodríguez Martínez, genannt Toño (* 1979), spanischer… … Deutsch Wikipedia
Toño Fernández — Datos personales Nombre Toño Fernández Da Silva Nacionalidad Española … Wikipedia Español
Tono, Washington — was a small mining town owned by the Washington Union Coal Company to mine coal for Union Pacific Steam locomotives. Situated About 20 miles south of Olympia, Washington, 5 miles south of Tenino, 2 miles east of Bucoda, the town was built around… … Wikipedia