-
1 confarr(e)o
cōnfarr(e)o, (āvī), ātum, āre (con u. far), (unter Darbringung von far, s. den vor. Art.) ehelich verbinden, verheiraten, absol., assuetudo confarreandi, Tac. ann. 4, 16: dum confarreatur, Serv. Verg. Aen. 4, 374: m. Acc., parentes, Tac. ann. 4, 16 (confarreatis parentibus genitus). -confarraturus matrimonium, eine Konfarreationsehe schließen, Apul. met. 10, 29: u. übtr., scelerata mysteria, quae dicuntur de lactente puero et victuro martyre confarrata, Hieron. epist. 41, 4.
-
2 confarr(e)o
cōnfarr(e)o, (āvī), ātum, āre (con u. far), (unter Darbringung von far, s. den vor. Art.) ehelich verbinden, verheiraten, absol., assuetudo confarreandi, Tac. ann. 4, 16: dum confarreatur, Serv. Verg. Aen. 4, 374: m. Acc., parentes, Tac. ann. 4, 16 (confarreatis parentibus genitus). -confarraturus matrimonium, eine Konfarreationsehe schließen, Apul. met. 10, 29: u. übtr., scelerata mysteria, quae dicuntur de lactente puero et victuro martyre confarrata, Hieron. epist. 41, 4.Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > confarr(e)o
См. также в других словарях:
confarreate — confarrˈeāte adjective • • • Main Entry: ↑confarreation … Useful english dictionary