-
1 ango
ango, ĕre (anxi, anctum ou anxum, peu usités) [st2]1 [-] serrer, étreindre, étrangler, suffoquer. [st2]2 [-] mettre à l'étroit, gêner, faire souffrir. [st2]3 [-] serrer le coeur de, angoisser, tourmenter, inquiéter. - [gr]gr. ἄγχω. - angit inhaerens elisos oculos et siccum sanguine guttur, Virg. En. 8: sans le lâcher, il l'étrangle, faisant jaillir les yeux, vidant la gorge de son sang. - vitis angitur, Col.: la vigne est étouffée. - angi animo: se tourmenter (l'esprit), s'inquiéter, avoir le coeur serré. - avec gén. - absurde facis, qui angas te animi, Plaut. Ep.: c'est une sottise que de te tourmenter ainsi. - angi re (angi de re, angi ad rem): s'inquiéter de qqch. - angor intimis sensibus, Cic.: je suis profondément attristé. - angebatur animi necessario quod domum ejus iste reddiderat nudam atque inanem Cic. Verr. 2: ce qui le peinait inévitablement, c'est que sa maison, cet individu la lui avait rendue nue et vide.* * *ango, ĕre (anxi, anctum ou anxum, peu usités) [st2]1 [-] serrer, étreindre, étrangler, suffoquer. [st2]2 [-] mettre à l'étroit, gêner, faire souffrir. [st2]3 [-] serrer le coeur de, angoisser, tourmenter, inquiéter. - [gr]gr. ἄγχω. - angit inhaerens elisos oculos et siccum sanguine guttur, Virg. En. 8: sans le lâcher, il l'étrangle, faisant jaillir les yeux, vidant la gorge de son sang. - vitis angitur, Col.: la vigne est étouffée. - angi animo: se tourmenter (l'esprit), s'inquiéter, avoir le coeur serré. - avec gén. - absurde facis, qui angas te animi, Plaut. Ep.: c'est une sottise que de te tourmenter ainsi. - angi re (angi de re, angi ad rem): s'inquiéter de qqch. - angor intimis sensibus, Cic.: je suis profondément attristé. - angebatur animi necessario quod domum ejus iste reddiderat nudam atque inanem Cic. Verr. 2: ce qui le peinait inévitablement, c'est que sa maison, cet individu la lui avait rendue nue et vide.* * *Ango, angis, anxi, anctum in supino, teste Prisciano, angere. Estrangler.\Angunt oculos spongiarum stirpes praefractae, etc. Colu. Estranglent les yeuls et petits bourgeons qui veulent sortir.\Angere, per metaphoram. Cic. Tormenter, Chagriner, Donner grand ennuy, tant au corps qu'à l'esprit, Angoisser.\Angere sese animi. Plaut. Se tormenter l'esprit. -
2 ango
ango, xi, ctum, and anxum, 3, v. a. ( perf. and sup. rest only on the assertion in Prisc. p. 895 P.; Diom. p. 366 P.; part. anctus, Paul. ex Fest. p. 24 Müll.; acc. to Prisc. l. c., the sup. is sometimes anxum; cf. Struve, 214) [the root of this word is widely diffused: ankos, a bend, hollow; whence, valley, ravine; from the notion of closeness, come anchô = to press tight, to strangle, throttle; ango; Germ. hangen, hängen; Engl. hang; angustus, anxius, anxietas; old Germ. Angust; Germ. Angst = Engl. anguish; from the notion of being bent, come ancus anculus, a crouching slave, ancora = Gr. ankura; angulus = Germ. Angel, Engl. angle; old Germ. Angul, a hook; Gael. ingle = nook for the fire, fireplace; ancale = ankalê, Engl. ankle; ancon, and the pr. names Ancon and Ancona; uncus, curved, crooked; ungula, claw; unguis, claw, nail; cf. Sanscr. ahus, close; ahas, anguish; ankāmi, to bend; ankas, the lap (sinus), a hook; for the other Greek words belonging to this group, v. L. and S. s. vv. ankos and anchô].I.Lit., to bind, draw, or press together; of the throat, to throttle, strangle (so anchô; in this signif. antiquated; hence, in class. perh. only in the poets; in prose, instead of it, suffocare; cf. Diom. p. 361 P.):II.angit inhaerens Elisos oculos et siccum sanguine guttur,
Verg. A. 8, 260; so id. G. 3, 497:cum colla minantia monstri Angeret,
Stat. Th. 4, 828; 6, 270; Sil. 13, 584.—Hence, of plants, to choke, Col. 4, 2, 2; 6, 27, 7 al.—Metaph.A. B.Most freq. of the mind, to distress, torment, torture, vex, trouble; and angi, to feel distressed, to suffer torment, etc.:illum incommodis dictis angam,
Plaut. Cas. 2, 1, 11: cura angit hominem, * Ter. Phorm. 1, 3, 8; * Lucr. 4, 1134:cruciatu timoris angi?
Cic. Off. 2, 7, 25:multa sunt, quae me sollicitant anguntque,
id. Att. 1, 18:angebar singularum horarum exspectatio ne,
id. ib. 9, 1 et saep.; Liv. 2, 7; 21, 1 al.:ne munere te parvo beet aut incommodus angat (cruciet, cum non vult dare quod poscis, Cruqu.),
Hor. Ep. 1, 18, 75:ad humum maerore gravi deducit et angit,
id. A. P. 110:poëta, meum qui pectus inaniter angit,
puts in torturing suspense, id. Ep. 2, 1, 211 al.:Pompeius... curis animum mordacibus angit,
Luc. 2, 680 sq.:Ea res animum illius anxit,
Gell. 1, 3:(aemula eam) vehementer angebat,
Vulg. 1 Reg. 1, 6.—With de (in respect to):de Statio manumisso et non nullis aliis rebus angor,
Cic. Att. 2, 18 fin.:de quo angor et crucior,
id. ib. 7, 22.—Sometimes with gen. (on this const. cf. Roby, II. §1321): absurde facis, qui angas te animi,
Plaut. Ep. 3, 1, 6:(Sthenius) angebatur animi necessario, quod etc.,
Cic. Verr. 2, 34, 84. But Cic. also uses the abl.:angor animo,
Brut. 2, 7: audio te animo angi, Fam. 16, 142; and acc. to some edd. Tusc. 1, 40, 96 Seyff. (v. further on this gen. s. v. animus). -
3 ango
ango, ere (vom Stamme ANG, gr. ΑΓΧ, wovon auch angor, angustus, ἄγχω), beengen, I) eig.: a) körperlich einengen, zusammenschnüren, -drücken, bes. die Kehle, würgen (s. Ladewig Verg. Aen. 8, 260), sues, Verg.: oculos, guttur, Verg.: utrāque manu sua guttura, Sil.: angebar ceu guttura forcipe pressus, Ov. – Pflanzen ersticken, vitis pluribus radicibus inter se conexis angitur, Col. – übh. körperl. beklemmen, Beklemmung verursachen, ea colluvio mistorum omnis generis animantium odore insolito urbanos et agrestem confertum in arta tecta aestu ac vigiliis angebat, Liv.: hi (pelli) in coitu anguntur, Plin. – b) örtl. einengen, einzwängen, hostis aëre non pigro nec inertibus angitur undis, Lucan. 6, 107: bellator equus... brevis in laevos piger angitur orbes, Val. Flacc. 2, 387: fluctuque coacto angitur, Val. Flacc. 4, 688. – II) übtr., jmdm. das Herz zuschnüren, -beklommen machen, bange machen, ihn ängstigen, beunruhigen, quälen, alcis animum u. alqm, Komik., Cic. u.a. (vgl. Drak. Liv. 2, 7, 7): animum adventus angit, Caecil. com. fr.: pudor te malus angit, Hor.: angebant ingentis spiritus virum Sicilia Sardiniaque amissae, Liv.: poeta meum qui pectus inaniter angit, in ängstliche Spannung versetzt, Hor. – u. wie angere se animi, Plaut., u. im Passiv angi animi od. animo, Cic., so gew. bl. angi, sich ängstigen, beun ruhigt werden, sich beengt-, beklommen fühlen, melancholisch sein, ante sollicitus eram et angebar, Cic.: angor intimis sensibus, Cic. – u.m. Ang. wodurch? worüber? od. weswegen? durch Abl., angi ac lacerari animi cupidine et noxarum metu, Sall. fr.: angi alcis decessu, Cic.: angi desiderio patriae, Liv.: od. durch de m. Abl., wie de Statio manumisso et nonnullis aliis rebus, Cic.: de quo angor et crucior, ich in Angst u. Sorge bin, Cic. – u. me angit od. angor m. folg. quod, Cic. ep. 6, 4, 3; ad Q. fr. 3, 3, 1. Liv. 26, 38, 1. Quint. 1, 6, 22. Plin. ep. 1, 10, 9. – u. angor od. angor animo od. angit animum m. folg. Acc. u. Infin., Cic. ep. 7, 15, 1; Marc. 2; de amic. 90; Brut. 7. Liv. 1, 46, 6; 2, 7, 7; 4, 51, 6; 28, 8, 1. Plin. ep. 2, 8, 2. – / Das Perfektum anxi steht Gell. 1, 3, 8; vgl. Prisc. 10, 31: das Supinum anctum nur b. Prisc. 10, 33 (ohne Beleg), woneben er aber auch die Partizipform anxus erwähnt: anctus schützt Paul. ex Fest. 29, 8, sowie die Gloss. ›ancti, ἀγχόμενοι‹ u. ›anctos, ἀναγκασθέντας‹. – Schreibung aggens (= angens) angef. von Varr. b. Prisc. 1, 39.
-
4 ango
ango, ere (vom Stamme ANG, gr. ΑΓΧ, wovon auch angor, angustus, ἄγχω), beengen, I) eig.: a) körperlich einengen, zusammenschnüren, -drücken, bes. die Kehle, würgen (s. Ladewig Verg. Aen. 8, 260), sues, Verg.: oculos, guttur, Verg.: utrāque manu sua guttura, Sil.: angebar ceu guttura forcipe pressus, Ov. – Pflanzen ersticken, vitis pluribus radicibus inter se conexis angitur, Col. – übh. körperl. beklemmen, Beklemmung verursachen, ea colluvio mistorum omnis generis animantium odore insolito urbanos et agrestem confertum in arta tecta aestu ac vigiliis angebat, Liv.: hi (pelli) in coitu anguntur, Plin. – b) örtl. einengen, einzwängen, hostis aëre non pigro nec inertibus angitur undis, Lucan. 6, 107: bellator equus... brevis in laevos piger angitur orbes, Val. Flacc. 2, 387: fluctuque coacto angitur, Val. Flacc. 4, 688. – II) übtr., jmdm. das Herz zuschnüren, -beklommen machen, bange machen, ihn ängstigen, beunruhigen, quälen, alcis animum u. alqm, Komik., Cic. u.a. (vgl. Drak. Liv. 2, 7, 7): animum adventus angit, Caecil. com. fr.: pudor te malus angit, Hor.: angebant ingentis spiritus virum Sicilia Sardiniaque amissae, Liv.: poeta meum qui pectus inaniter angit, in ängstliche Spannung versetzt, Hor. – u. wie angere se animi, Plaut., u. im Passiv angi animi od. animo, Cic., so gew. bl. angi, sich ängstigen, beun-————ruhigt werden, sich beengt-, beklommen fühlen, melancholisch sein, ante sollicitus eram et angebar, Cic.: angor intimis sensibus, Cic. – u.m. Ang. wodurch? worüber? od. weswegen? durch Abl., angi ac lacerari animi cupidine et noxarum metu, Sall. fr.: angi alcis decessu, Cic.: angi desiderio patriae, Liv.: od. durch de m. Abl., wie de Statio manumisso et nonnullis aliis rebus, Cic.: de quo angor et crucior, ich in Angst u. Sorge bin, Cic. – u. me angit od. angor m. folg. quod, Cic. ep. 6, 4, 3; ad Q. fr. 3, 3, 1. Liv. 26, 38, 1. Quint. 1, 6, 22. Plin. ep. 1, 10, 9. – u. angor od. angor animo od. angit animum m. folg. Acc. u. Infin., Cic. ep. 7, 15, 1; Marc. 2; de amic. 90; Brut. 7. Liv. 1, 46, 6; 2, 7, 7; 4, 51, 6; 28, 8, 1. Plin. ep. 2, 8, 2. – ⇒ Das Perfektum anxi steht Gell. 1, 3, 8; vgl. Prisc. 10, 31: das Supinum anctum nur b. Prisc. 10, 33 (ohne Beleg), woneben er aber auch die Partizipform anxus erwähnt: anctus schützt Paul. ex Fest. 29, 8, sowie die Gloss. ›ancti, ἀγχόμενοι‹ u. ›anctos, ἀναγκασθέντας‹. – Schreibung aggens (= angens) angef. von Varr. b. Prisc. 1, 39. -
5 angō
angō —, —, ere [ANG-], to draw close, press tight, squeeze, compress, throttle, choke: sanguine guttur, V.: Tussis sues angit, V. — Fig., to torment, torture, vex, tease, trouble: cura angit hominem, T.: angebat spiritus virum, L.: meum pectus, H.: animos, L.: consulis animum, L.: si animus... neque tot curis angeretur: cruciatu timoris angi: vehementer angebar, virum esse, etc.: angebatur animi, quod, etc.: de Statio manumisso angor.* * *angere, anxi, anctus V TRANSchoke, throttle, strangle; press tight; distress, cause pain, vex, trouble -
6 ango
ānxī, (anctum или anxum), ere2) стеснять, беспокоить, тревожить, мучить, удручать (poēta, meum qui pectus inaniter angit H; animo angi et mente Ap) -
7 ango
, anxi, -, ereтревожить, беспокоить -
8 þangóður
-
9 ango|ra
Ⅰ f, m Zool. (kot) angora (cat); (koza) angora (goat); (królik) angora (rabbit) Ⅱ f sgt (wełna) angora (wool)- sweter z angory an angora sweaterⅢ adj. inv. pot. [wełna, królik] angora attr.The New English-Polish, Polish-English Kościuszko foundation dictionary > ango|ra
-
10 ango
noun "snake"; stem angu- as in angulócë q.v.; pl. angwi ANGWA/ANGU -
11 ango
, anxi, -, ereтревожить, беспокоить -
12 ango
Maori for gape -
13 başka bir deyişle
ango -
14 veyahut
ango -
15 yani
ango -
16 Ангола
Angóla n -s -
17 ангорский
Angóra- (опр. сл.)анго́рская ко́шка — Angórakatze f
-
18 das heißt
ango--------dêmek--------ew tê ve/wê manayê--------yanê -
19 deshalb
ango--------bona vê yekê--------ji ber vê yekê--------ji lewre--------lema--------lewna--------loma--------çimkî -
20 deswegen
ango--------bona vê yekê--------ji lewre--------lema--------loma
См. также в других словарях:
Ango — Angaben Waffenart: Speer Verwendung … Deutsch Wikipedia
Ango — Pour les articles homonymes, voir Ango (homonymie). Territoire d Ango … Wikipédia en Français
ANGO (J.) — ANGO JEAN (1480 1551) Armateur dieppois. Issu d’une famille d’origine rouennaise, fils d’armateur son père arme le premier navire français connu qui ait atteint Terre Neuve (voyage de La Pensée , 1508) , Jean Ango transforme l’entreprise… … Encyclopédie Universelle
angō- — *angō , *angōn, *anga , *angan germ., schwach Maskulinum (n): nhd. Haken ( Maskulinum), Widerhaken, Speer, Pfeil; ne. hook, barb, spear (Neutrum), arrow; Rekontruktionsbasis: an., as., ahd.; Etymologie … Germanisches Wörterbuch
-ango — ango, a Sufijo que forma algunos nombres despectivos: ‘bullanga, charanga, fritanga, zanguango’. * * * ango, ga. suf. U. con valor despectivo en sustantivos y adjetivos. Fritanga, maturrango, pendanga … Enciclopedia Universal
-ango — ango, ga suf. U. con valor despectivo en sustantivos y adjetivos. Fritanga, maturrango, pendanga … Diccionario de la lengua española
Ango — An Nihongo|ango|安居|, or kessei, is a Japanese term for a three month long period of intense training for students of Zen Buddhism, lasting anywhere from 90 to 100 days. [Ford, 217] They are typically held twice a year, the first period from… … Wikipedia
Ango — Ạngo der, s/ s, fränkische Lanze (0,80 1,84 m) mit extrem langer und dünner Eisenspitze; aus germanischen Widerhakenlanzen entwickelt, von der Mitte des 5. bis zum Beginn des 7. Jahrhunderts zusätzliche Waffe der vornehmen Krieger. Literatur … Universal-Lexikon
Ango Sakaguchi — (坂口 安吾 Sakaguchi Ango ; 1906 1955) was a Japanese novelist and essayist. His real name was Heigo Sakaguchi (坂口 炳五 Sakaguchi Heigo ). From Niigata, Sakaguchi was one of a group of younger Japanese writers to rise to prominence in the years… … Wikipedia
Ango (Cratère) — Pour les articles homonymes, voir Ango (homonymie). Ango Localisation Astre Lune Coordonnées 20° … Wikipédia en Français
Ango (cratere) — Ango (cratère) Pour les articles homonymes, voir Ango (homonymie). Ango Localisation Astre Lune Coordonnées 20° … Wikipédia en Français