-
1 Staatsbeamte
Staatsbeamte, der, magistratus. – der erste St., qui summum magistratum obtinet. Vgl. »Staatsdiener«. – Staatsbedürfnis, necessitas publica; usus rei publicae.
1 Staatsbeamte
Staatsbeamte, der, magistratus. – der erste St., qui summum magistratum obtinet. Vgl. »Staatsdiener«. – Staatsbedürfnis, necessitas publica; usus rei publicae.