-
1 intelligens
[intelig'en:s]subst.умственное развитиеförmåga till tänkande och analys, begåvning -
2 intelligens
intelligens (s.)intelligenza -
3 intelligens
intelligens intelligent -
4 intelligens
intellĕgens (intellĭgens), entis part. présent de intelligo (intellego); qui connaît, intelligent, éclairé, judicieux, connaisseur. - intellegens alicujus rei: connaisseur en qqch. - intellegens multum in + abl.: être très connaisseur en... - intellegentes, ium, m.: les gens de goût, les connaisseurs.* * *intellĕgens (intellĭgens), entis part. présent de intelligo (intellego); qui connaît, intelligent, éclairé, judicieux, connaisseur. - intellegens alicujus rei: connaisseur en qqch. - intellegens multum in + abl.: être très connaisseur en... - intellegentes, ium, m.: les gens de goût, les connaisseurs.* * *Intelligens, pen. corr. Participium, siue Nomen ex participio. Terent. Entendu et congnoissant.\Intelligens iudicium. Cic. Un jugement bien congnoissant et entendu.\Intelligens cuiusuis generis voluptatum. Cic. Congnoissant en toutes sortes de voluptez.\Intelligens principis. Plin. iunior. Congnoissant la nature et volunté du prince. -
5 intelligens
substantiv1. intelligens, begavelseintelligensmätning; intelligenssnobb; intelligenstest
intelligensmåling; intellektuel snob; intelligensprøve
-
6 intelligens
substantiv1. intelligens, begavelseSammensatte udtryk:intelligensmätning; intelligenssnobb; intelligenstest
intelligensmåling; intellektuel snob; intelligensprøve -
7 intelligens
[\intelligenset, \intelligensebb] интеллигентный;\intelligens arckifejezés — интеллигентный видkevéssé \intelligens — малоинтеллигентный;
-
8 intelligens
[enteligæn's] sb. - en1. интеллигенция; интеллигент2. интеллект, разум, умственные способностиkunstig intelligens искусственный разум/интеллект -
9 intelligens
* * *subst. intelligence subst. [ intelligent person] intellect subst. [ gruppe av åndsarbeidere] intelligentsia (kunstig intelligens) artificial intelligence, (forkortelse) AI -
10 intelligens
intelligens [entɛli'ɡɛnˀs] <-en; -er> Intelligenz f -
11 intelligens
- en1) разум, ум, умственное развитие, смышлёность, понятливость2) умный (смышлёный, понятливый) человек -
12 intelligens
-
13 intelligens
1) sg - intelligénsen интеллиге́нция ж2) sg - intelligénsen ум м, ра́зум м* * *intelligence, perception, perceptiveness* * *(en -er) intelligence;( de intellektuelle klasser) the intelligentsia. -
14 intelligens
(DE) intelligent; (EN) clever; intelligenced; knowing; smart -
15 intelligens
-
16 intelligens
intelligence -
17 intelligens
1) bevattingsvermogen2) intelligentie -
18 intelligens
intelli'gens Intelligenz f -
19 intelligens fk
intelligence -
20 intelligens
nounintelligence fespritxxxintelligentsia f
См. также в других словарях:
intelligens — • förstånd, tankeförmåga, förnuft, fattningsförmåga, intelligens • intelligens, förstånd, fattningsförmåga, tankeförmåga, insikt • intellekt, förstånd, intelligens • klokhet, förstånd, förnuft, visdom, omdöme, intelligens, skarpsinne … Svensk synonymlexikon
intelligens — in|tel|li|gens sb., en, er, erne, i sms. intelligens , fx intelligenstest … Dansk ordbog
Intelligens — Godt nemme, forstand, kløgt … Danske encyklopædi
intelligens — s ( en, er) … Clue 9 Svensk Ordbok
förstånd — • intelligens, förstånd, fattningsförmåga, tankeförmåga, insikt • intellekt, förstånd, intelligens • förnuft, förstånd, vett, omdöme, klokhet, vishet • förstånd, tankeförmåga, förnuft, fattningsförmåga, intelligens • klokhet, förstånd, förnuft,… … Svensk synonymlexikon
insikt — • intelligens, förstånd, fattningsförmåga, tankeförmåga, insikt … Svensk synonymlexikon
kognition — • intelligens, förstånd, fattningsförmåga, tankeförmåga, insikt … Svensk synonymlexikon
intelligent — intelligent, ente [ ɛ̃teliʒɑ̃, ɑ̃t ] adj. • 1488; lat. intellegens → intelligence 1 ♦ Qui a la faculté de connaître et de comprendre. Les êtres intelligents. ⇒ pensant. 2 ♦ Qui est, à un degré variable, doué d intelligence. ⇒ capable, éveillé,… … Encyclopédie Universelle
intelligente — ● intelligent, intelligente adjectif (latin intelligens, entis) Se dit de l être humain en tant qu il conçoit et saisit les rapports entre les choses : L homme est un être intelligent. Se dit, par analogie avec l être humain, d animaux, de… … Encyclopédie Universelle
inteligent — INTELIGÉNT, Ă, inteligenţi, te, adj. Înzestrat cu inteligenţă; deştept, ager la minte, pătrunzător. ♦ Care denotă inteligenţă (1). – Din fr. intelligent, lat. intelligens, ntis. Trimis de Alex, 13.09.2007. Sursa: DEX 98 Inteligent ≠ mărginit,… … Dicționar Român
ИНТЕЛЛИГЕНЦИЯ — (лат. intelligentia, intellegentia понимание, познавательная сила, знание; от intelligens, intellegens умный, знающий, мыслящий, понимающий) в современном общепринятом (обыденном) представлении общественный слой образованных людей … Энциклопедия культурологии