Перевод: с латинского на все языки

со всех языков на латинский

viator

  • 1 viator

    vĭātŏr, ōris, m. [st2]1 [-] voyageur. [st2]2 [-] messager (public). [st2]3 [-] huissier, appariteur.
    * * *
    vĭātŏr, ōris, m. [st2]1 [-] voyageur. [st2]2 [-] messager (public). [st2]3 [-] huissier, appariteur.
    * * *
        Viator, pen. prod. viatoris. Plin. Cic. Un passant, qui passe son chemin, Voyagier, Viateur.
    \
        Cantabit vacuus coram latrone viator. Iuuen. Qui ne porte point d'argent.
    \
        Viatores. Columel. Cic. Messagiers et officiers publiques qui alloyent par le commandement des Magistrats querir ceuls qui leur estoyent mandez, Sergeants, ou Huissiers.

    Dictionarium latinogallicum > viator

  • 2 viator

    viator viator, oris m путешественник

    Латинско-русский словарь > viator

  • 3 viator

    viator viator, oris m путник

    Латинско-русский словарь > viator

  • 4 viator

    viātor, ōris m. [ via ]
    1) путник, путешественник C, Cs etc.
    2) гонец, посыльный, вестовой Vr ap. AG, C, L, Dig
    3) пилигрим, паломник Eccl

    Латинско-русский словарь > viator

  • 5 viator

    viātor, ōris, m. (vio), I) der Reisende, der Wanderer, Wandersmann, Cic. u.a. – II) ein Unterbeamter, der vor die Magistrate ladende Bote, der Staatsbote, Landbote, Varro b. Gell. 13, 12, 6. Cic. de sen. 56; Vatin. 22. Liv. 2, 56, 13 u.a. Suet. Tib. 2, 2. Corp. inscr. Lat. 6, 1847. 1922. 1923. 2194. Vgl. Mommsen Staatsrecht 1. S. 360 f.

    lateinisch-deutsches > viator

  • 6 viator

    viātor, ōris, m. (vio), I) der Reisende, der Wanderer, Wandersmann, Cic. u.a. – II) ein Unterbeamter, der vor die Magistrate ladende Bote, der Staatsbote, Landbote, Varro b. Gell. 13, 12, 6. Cic. de sen. 56; Vatin. 22. Liv. 2, 56, 13 u.a. Suet. Tib. 2, 2. Corp. inscr. Lat. 6, 1847. 1922. 1923. 2194. Vgl. Mommsen Staatsrecht 1. S. 360 f.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > viator

  • 7 viātor

        viātor ōris, m    [via], a wayfarer, traveller, Cs., C., V., H., O., Ph., Iu.—A summoner, apparitor, magistrate's attendant, court-officer: qui eos arcessebant (in senatum) viatores nominati sunt, L.
    * * *

    Latin-English dictionary > viātor

  • 8 viator

    vĭātor, ōris, m. [vio].
    I.
    In gen., a wayfarer, traveller, Cic. Fat. 15, 34; id. Mil. 21, 55; Caes. B. G. 4, 5; Verg. G. 4, 97; id. Fragm. ap. Don. Vit. Verg.; Hor. C. 3, 4, 30; id. S. 1, 5, 17; Ov. Tr. 2, 271; id. P. 4, 10, 34; Phaedr. 2, 1, 5; Juv. 10, 22; Mart. 2, 6, 14; 11, 13, 1.—
    II.
    In partic., a summoner, apparitor, an officer whose duty was to summon persons before the magistrate, Varr. ap. Gell. 13, 12, 6; Cic. Sen. 16, 56; id. Vatin. 9, 22; Liv. 2, 56, 13; 3, 56, 5; Just. Inst. 4, 6; Dig. 5, 1, 82; Inscr. Grut. 627, 1 sqq.

    Lewis & Short latin dictionary > viator

  • 9 VIATOR

    wayfarer, one on the way - странствие, странник; тот, кто находится в этом мире, чья жизнь - это странствие в другой мир. Сравн. BEATUS.

    Латинские философские термины > VIATOR

  • 10 viator

    путешественник (1. 2. 5 pr. 6 § 3 D. 4, 9). 2) рассыльный (1. 82 D. 5, 1).

    Латинско-русский словарь к источникам римского права > viator

  • 11 viator

    traveller / messenger.

    Latin-English dictionary of medieval > viator

  • 12 viator

    , oris m
      путник, путешественник

    Dictionary Latin-Russian new > viator

  • 13 VIATOR (WAYFARER, ONE ON THE WAY)

    странствие, странник; тот, кто находится в этом мире, чья жизнь - это странствие в другой мир. Ср. BEATUS. VIRTUALITER (virtually) по истине; одна вещь содержится в другой, при условии что существует сила, достаточная для произведения такого следствия; так, любое следствие по истине содержится в его причинах.

    Латинский словарь средневековых философских терминов > VIATOR (WAYFARER, ONE ON THE WAY)

  • 14 Sta viātor! Herōis sepulcrum...

    "Остановись, путник! Могила героя...".
    Мотив латинской надгробной надписи.
    ср. напр.: Súbsta, precór, paulúm, festínas íre viátor,
    Ét mea póst obitúm rogántis cóncipe vérba.
    Остановись, я прошу, - ты слишком торопишься - путник,
    Внемля по просьбе моей моему посмертному слову.
    Ф. А. Петровский, Латинские эпиграфические стихотворения.
    Со смертью Ворцеля демократическая партия польской эмиграции в Лондоне обмельчала. Им, его изящной, его почтенной личностью она держалась. - Два-три благородных старца остались величественными и скорбными памятниками; - они не как вожди указывают путь вперед, а как иноки - могилу; они останавливают нас своим sta, viator! Herois sepulcrum... (А. И. Герцен, Былое и думы.)
    Улицы кипели народом: песни, органы, разные инструменты раздавались со всех сторон: марионетки и пулчинелли - плясали, сыпали скороговорками; на балконе стояли дамы между цветов, в окнах стали показываться огоньки... Я ничего подобного и не подозревал; просто упиваешься, забываешь все на свете, тесно наслаждаешься собой и природой. Sta viator! Лучшего ты не увидишь: "посмотри на Неаполь и потом помри"... (Д. Л. Мордовцев, По Италии. Путевые арабески.)
    Не только Пушкин в повести "Станционный смотритель", но и многие другие писатели нередко избирали местом действия почтовый двор. Традиционное изображение почтовой станции и ее смотрителя дал в 1825 году друг Пушкина поэт Петр Андреевич Вяземский в стихотворении "Станция":
    Досадно слушать "sta viator"
    Иль, изъяснялся простей:
    "Извольте ждать, нет лошадей", -
    Когда губернский регистратор,
    (Ему типун бы на язык!),
    Сей речью ставит вас в тупик. (Н. И. Грановская, Домик станционного смотрителя.)

    Латинско-русский словарь крылатых слов и выражений > Sta viātor! Herōis sepulcrum...

  • 15 Sta viātor!

    "Остановись, путник!"

    Латинско-русский словарь крылатых слов и выражений > Sta viātor!

  • 16 Cántabít vacuús corám latróne viátor

    Путник, у которого ничего при себе нет, может распевать в присутствии разбойника.
    Ювенал, "Сатиры", X, 22.
    Когда общественная жизнь наладится, люди будут слишком дорого ценить ее блага, чтобы рисковать ими ради политики. - Все это прекрасно, - возразил Бакло, - но я стою за старинную песню:
    Да на виселице виги,
    А дела идут на славу,
    Это мне, друзья, по нраву.
    - Вы можете петь как угодно громко, cantabit vacuus, - сказал Рэвенсвуд, - но, мне сдается, маркиз слишком благоразумен или слишком осторожен, чтобы подтягивать вам. (Вальтер Скотт, Ламмермурская невеста.)

    Латинско-русский словарь крылатых слов и выражений > Cántabít vacuús corám latróne viátor

  • 17 Siste, viator

    Wait, traveler

    Latin Quotes (Latin to English) > Siste, viator

  • 18 latrō

        latrō ōnis, m    [2 LV-].—Orig., a mercenary soldier ; hence, a freebooter, highwayman, robber, footpad, bandit, brigand, L.: multitudo latronum, Cs.: viator a latrone occiditur: Cantabit vacuus coram latrone viator, Iu.: leges latronum esse dicuntur, etc.: latronis telum, the hunter's dart, V. —Of a wolf, Ph.— A chessman, pawn: latronum proelia, O.
    * * *
    I
    latrare, latravi, latratus V
    bark, bark at
    II
    robber, brigand, bandit; plunderer

    Latin-English dictionary > latrō

  • 19 latrans

    1.
    lātro, āvi, ātum, 1, v. n. and a. [cf. Gr. loidoreô and latrazein = barbarizein, Hesych.], to bark (cf. baubor).
    I.
    Lit.:

    si canes latrent,

    Cic. Rosc. Am. 20, 56; Lucr. 5, 1066:

    ne latret canis,

    Hor. S. 1, 2, 128: quasi feta canes sine dentibus latrat, Enn. ap. Varr. L. L. 7, § 32 Müll. (Ann. v. 518 Vahl.):

    canis timidus vehementius latrat quam mordet,

    Curt. 7, 4, 13:

    canino rictu,

    Juv. 10, 272.— Impers. pass.:

    scit cui latretur cum solus obambulet ipse,

    Ov. Tr. 2, 459.—
    (β).
    Act. for allatrare, to bark at, bay:

    senem adulterum Latrent Suburanae canes,

    Hor. Epod. 5, 57:

    cervinam pellem,

    id. Ep. 1, 2, 66:

    nubila,

    Stat. Th. 1, 551.—Also in pass.:

    latrari a canibus,

    Plin. 25, 10, 78, § 126.—
    (γ).
    Part. pres. as subst.: lātrans, antis, m., a barker, i. e. a dog ( poet.):

    inmeriti fatum latrantis,

    Ov. M. 8, 412; plur., id. ib. 8, 344.—
    B.
    Transf.
    1.
    To resound, roar, of water ( poet.):

    latrantes undae,

    Sil. 5, 396:

    (amnis) Alpibus ortus fertur latrantibus undis,

    id. 3, 470; Stat. Ach. 1, 451.—
    2.
    In speaking, to rant, roar, bluster:

    latrant jam quidam oratores, non loquuntur,

    Cic. Brut. 15, 58:

    rumperis et latras,

    Hor. S. 1, 3, 136.—
    (β).
    Act., to bark at:

    si quis Obprobriis dignum latraverit,

    Hor. S. 2, 1, 85.—
    II.
    Trop., to bark at, rage, etc.
    A.
    In gen.:

    multa ab animalium vocibus tralata in homines, partim quae sunt aperta, partim obscura. Perspicua, ut Ennii: Animus cum pectore latrat,

    Varr. L. L. 7, § 103 Müll. (cf. Ann. v. 570 Vahl.):

    admoto latrant praecordia tactu,

    rage, Stat. S. 2, 1, 13:

    curae latrantes,

    Petr. 119.—
    (β).
    Act.:

    magnas latrantia pectora curas,

    Stat. Th. 2, 338.—
    B.
    In partic.
    1.
    To demand vehemently: latrare Ennius pro poscere posuit, Paul. ex Fest. 121 Müll.; cf.

    Enn. l. l.: cum sale panis Latrantem stomachum bene leniet,

    Hor. S. 2, 2, 17:

    nil aliud sibi naturam latrare, nisi ut, etc.,

    Lucr. 2, 17.—
    2.
    Opening the mouth wide, pronounced with a wide mouth:

    hanc scripsit Latine Plautus cum latranti nomine,

    Plaut. Cas. prol. 34.
    2.
    lā̆tro, ōnis, m. [Gr. latris, root la-, laW-, in laô, leia; cf. lucrum], a hired servant, hireling, mercenary, satellite, bodyguard, etc. (only ante-class.): haec effatus ibi, latrones dicta facessunt, Enn. ap. Non. 306, 23 (Ann. v. 60 Vahl.).—Of mercenary soldiers:

    latrones, quos conduxi,

    Plaut. Mil. 4, 1, 3:

    nam hic latro in Sparta fuit,

    id. Poen. 3, 3, 50:

    latronem suam qui auro vitam venditat,

    id. Bacch. 1, 1, 20 Fleck.; cf.: fortunas suas coepere latrones Inter se memorare, Enn. ap. Non. 134, 29 (Ann. v. 528 Vahl.); cf. Varr. L. L. 7, p. 141 Müll., and the passage from Paul. ex Fest. infra.—
    II.
    Transf.
    A.
    A freebooter, highwayman, robber, bandit, irregular soldier, brigand (opp. justi hostes). Liv. 40, 27, 10: latrones eos antiqui dicebant, qui conducti militabant. apo tês latreias. At nunc viarum obsessores dicuntur, Paul. ex Fest. p. 118 Müll.:

    hostes hi sunt, qui nobis, aut quibus nos publice bellum decrevimus: ceteri latrones aut praedones sunt,

    Dig. 50, 16, 118:

    vos latrones et mendicos homines magni penditis?

    Plaut. Stich. 1, 2, 75:

    collecti ex praedonibus latronibusque Syriae,

    Caes. B. C. 3, 110; 3, 109 fin.; id. B. G. 3, 17:

    erat ei vivendum latronum ritu, ut tantum haberet, quantum rapere potuisset,

    Cic. Phil. 2, 25, 62:

    non semper viator a latrone, non numquam etiam latro a viatore occiditur,

    Cic. Mil. 21, 55; cf.:

    cantabit vacuus coram latrone viator,

    Juv. 10, 22; 13, 145:

    ne quis fur esset, neu latro,

    Hor. S. 1, 3, 106:

    quin etiam leges latronum esse dicuntur, etc.,

    Cic. Off. 2, 11, 40:

    quaestio latronum,

    Paul. Sent. 5, 16, 13:

    qui latronem caedem sibi inferentem, occiderit,

    id. ib. 5, 23, 8.—Of an assassin, Val. Max. 5, 9, 4.— Poet. of a hunter, Verg. A. 12, 7.—Of a wolf, Phaedr. 1, 1, 4.—
    B.
    For latrunculus, a chessman, a piece in the game of draughts or chess which represents a soldier; a man, pawn ( poet.):

    latronum proelia,

    Ov. A. A. 3, 357:

    ludere bella latronum,

    Mart. 14, 20, 1; cf.

    vitreo latrone,

    id. 7, 72, 8.
    3.
    Lā̆tro, ōnis, m., a Roman surname. So M. Porcius Latro, a famous orator from Spain, a friend of the elder Seneca, Sen. Contr. 1 praef.; Quint. 10, 5, 18; 9, 2, 91; Plin. 20, 14, 57, § 160.—Hence,
    II.
    Lătrō-nĭānus, a, um, adj., of or belonging to Latro, Latronian:

    color,

    Sen. Contr. 1, 7, 16; 1 praef. § 13.

    Lewis & Short latin dictionary > latrans

  • 20 Latro

    1.
    lātro, āvi, ātum, 1, v. n. and a. [cf. Gr. loidoreô and latrazein = barbarizein, Hesych.], to bark (cf. baubor).
    I.
    Lit.:

    si canes latrent,

    Cic. Rosc. Am. 20, 56; Lucr. 5, 1066:

    ne latret canis,

    Hor. S. 1, 2, 128: quasi feta canes sine dentibus latrat, Enn. ap. Varr. L. L. 7, § 32 Müll. (Ann. v. 518 Vahl.):

    canis timidus vehementius latrat quam mordet,

    Curt. 7, 4, 13:

    canino rictu,

    Juv. 10, 272.— Impers. pass.:

    scit cui latretur cum solus obambulet ipse,

    Ov. Tr. 2, 459.—
    (β).
    Act. for allatrare, to bark at, bay:

    senem adulterum Latrent Suburanae canes,

    Hor. Epod. 5, 57:

    cervinam pellem,

    id. Ep. 1, 2, 66:

    nubila,

    Stat. Th. 1, 551.—Also in pass.:

    latrari a canibus,

    Plin. 25, 10, 78, § 126.—
    (γ).
    Part. pres. as subst.: lātrans, antis, m., a barker, i. e. a dog ( poet.):

    inmeriti fatum latrantis,

    Ov. M. 8, 412; plur., id. ib. 8, 344.—
    B.
    Transf.
    1.
    To resound, roar, of water ( poet.):

    latrantes undae,

    Sil. 5, 396:

    (amnis) Alpibus ortus fertur latrantibus undis,

    id. 3, 470; Stat. Ach. 1, 451.—
    2.
    In speaking, to rant, roar, bluster:

    latrant jam quidam oratores, non loquuntur,

    Cic. Brut. 15, 58:

    rumperis et latras,

    Hor. S. 1, 3, 136.—
    (β).
    Act., to bark at:

    si quis Obprobriis dignum latraverit,

    Hor. S. 2, 1, 85.—
    II.
    Trop., to bark at, rage, etc.
    A.
    In gen.:

    multa ab animalium vocibus tralata in homines, partim quae sunt aperta, partim obscura. Perspicua, ut Ennii: Animus cum pectore latrat,

    Varr. L. L. 7, § 103 Müll. (cf. Ann. v. 570 Vahl.):

    admoto latrant praecordia tactu,

    rage, Stat. S. 2, 1, 13:

    curae latrantes,

    Petr. 119.—
    (β).
    Act.:

    magnas latrantia pectora curas,

    Stat. Th. 2, 338.—
    B.
    In partic.
    1.
    To demand vehemently: latrare Ennius pro poscere posuit, Paul. ex Fest. 121 Müll.; cf.

    Enn. l. l.: cum sale panis Latrantem stomachum bene leniet,

    Hor. S. 2, 2, 17:

    nil aliud sibi naturam latrare, nisi ut, etc.,

    Lucr. 2, 17.—
    2.
    Opening the mouth wide, pronounced with a wide mouth:

    hanc scripsit Latine Plautus cum latranti nomine,

    Plaut. Cas. prol. 34.
    2.
    lā̆tro, ōnis, m. [Gr. latris, root la-, laW-, in laô, leia; cf. lucrum], a hired servant, hireling, mercenary, satellite, bodyguard, etc. (only ante-class.): haec effatus ibi, latrones dicta facessunt, Enn. ap. Non. 306, 23 (Ann. v. 60 Vahl.).—Of mercenary soldiers:

    latrones, quos conduxi,

    Plaut. Mil. 4, 1, 3:

    nam hic latro in Sparta fuit,

    id. Poen. 3, 3, 50:

    latronem suam qui auro vitam venditat,

    id. Bacch. 1, 1, 20 Fleck.; cf.: fortunas suas coepere latrones Inter se memorare, Enn. ap. Non. 134, 29 (Ann. v. 528 Vahl.); cf. Varr. L. L. 7, p. 141 Müll., and the passage from Paul. ex Fest. infra.—
    II.
    Transf.
    A.
    A freebooter, highwayman, robber, bandit, irregular soldier, brigand (opp. justi hostes). Liv. 40, 27, 10: latrones eos antiqui dicebant, qui conducti militabant. apo tês latreias. At nunc viarum obsessores dicuntur, Paul. ex Fest. p. 118 Müll.:

    hostes hi sunt, qui nobis, aut quibus nos publice bellum decrevimus: ceteri latrones aut praedones sunt,

    Dig. 50, 16, 118:

    vos latrones et mendicos homines magni penditis?

    Plaut. Stich. 1, 2, 75:

    collecti ex praedonibus latronibusque Syriae,

    Caes. B. C. 3, 110; 3, 109 fin.; id. B. G. 3, 17:

    erat ei vivendum latronum ritu, ut tantum haberet, quantum rapere potuisset,

    Cic. Phil. 2, 25, 62:

    non semper viator a latrone, non numquam etiam latro a viatore occiditur,

    Cic. Mil. 21, 55; cf.:

    cantabit vacuus coram latrone viator,

    Juv. 10, 22; 13, 145:

    ne quis fur esset, neu latro,

    Hor. S. 1, 3, 106:

    quin etiam leges latronum esse dicuntur, etc.,

    Cic. Off. 2, 11, 40:

    quaestio latronum,

    Paul. Sent. 5, 16, 13:

    qui latronem caedem sibi inferentem, occiderit,

    id. ib. 5, 23, 8.—Of an assassin, Val. Max. 5, 9, 4.— Poet. of a hunter, Verg. A. 12, 7.—Of a wolf, Phaedr. 1, 1, 4.—
    B.
    For latrunculus, a chessman, a piece in the game of draughts or chess which represents a soldier; a man, pawn ( poet.):

    latronum proelia,

    Ov. A. A. 3, 357:

    ludere bella latronum,

    Mart. 14, 20, 1; cf.

    vitreo latrone,

    id. 7, 72, 8.
    3.
    Lā̆tro, ōnis, m., a Roman surname. So M. Porcius Latro, a famous orator from Spain, a friend of the elder Seneca, Sen. Contr. 1 praef.; Quint. 10, 5, 18; 9, 2, 91; Plin. 20, 14, 57, § 160.—Hence,
    II.
    Lătrō-nĭānus, a, um, adj., of or belonging to Latro, Latronian:

    color,

    Sen. Contr. 1, 7, 16; 1 praef. § 13.

    Lewis & Short latin dictionary > Latro

См. также в других словарях:

  • VIATOR — late accipitur, apud A. Gellium, l. 12. c. 3. Quum Magistratus Pop. Rom. virgis quempiam verberari iussissent, crura eius et manus ligari vincirique Viatore solebant; isque qui ex collegio Viatorum officium ligandi haberet, Lictor appellatus est …   Hofmann J. Lexicon universale

  • Viator — (del latín, viajero o peregrino) es el nombre de: dos religiosos, santos de la Iglesia Católica: san Viator de Bérgamo, un legendario discípulo de los apóstoles y primer obispo de Bérgamo, muerto ca. 78; san Viator de Lyon, diácono y asistente de …   Wikipedia Español

  • Viator — (Устка,Польша) Категория отеля: Адрес: Żeromskiego 15 m.3, 76 270 Устка, Польша …   Каталог отелей

  • Viator — Viator, lat., Wanderer; bei den Römern Bote eines Magistrates …   Herders Conversations-Lexikon

  • Viator — For saints with this name, see Saint Viator. For the prehistoric plover genus, see Viator (bird). Infobox City official name = Viator, Spain nickname = motto = imagesize = image caption = image mapsize = map caption = subdivision type =… …   Wikipedia

  • Viator — Cette page d’homonymie répertorie les différents sujets et articles partageant un même nom. Viator est un nom propre qui peut se référer à : Viator (VIe siècle), ou Viatre, moine de l Abbaye Saint Mesmin de Micy près d Orléans, ermite à …   Wikipédia en Français

  • Viator — San Viator (*Lyon †Egipto, 21 de octubre de 390) fue un clérigo francés, secretario de san Justo de Lyon, obispo de la diócesis de Lyon, hoy arquidiócesis. Poco después del concilio de Aquilea (381), reyéndose responsable en la muerte de un… …   Enciclopedia Universal

  • Viator, S. (1) — 1S. Viator (30. Apr.), ein nur dem Namen nach bekannter Martyrer zu Alexandria. S. S. Dorotheus5 (III. 744.) …   Vollständiges Heiligen-Lexikon

  • Viator, S. (2) — 2S. Viator (28. Juni), ein Diacon, welcher ehedem im Kloster Mesmin (Micy) verehrt wurde, steht bei den Boll. unter den Uebergangenen. Vgl. den flg. (V. 335.) …   Vollständiges Heiligen-Lexikon

  • Viator, S. (3) — 3S. Viator (5. Aug.), Vorsteher des Klosters St. Mesmin bei Orleans, welcher manchmal irrig als Bischof von Bourges aufgeführt wird, aus der Landschaft Berry, starb als Einsiedler zu Tremble Vif (Tremulus vivus), wo seine Reliquien im Jahre 1817… …   Vollständiges Heiligen-Lexikon

  • Viator, S. (4) — 4S. Viator (9. al. 23. Aug.), ein Martyrer, welcher mit seinem Gefährten Amor2 verehrt wird. S. d …   Vollständiges Heiligen-Lexikon

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»