Перевод: с латинского на все языки

со всех языков на латинский

tragelaphi+n+m

  • 1 tragelaphos

    kind of wild goat or antelope; stag with beard like goat (horse-stag) (L+S)

    Latin-English dictionary > tragelaphos

  • 2 tragelaphus

    kind of wild goat or antelope; stag with beard like goat (horse-stag) (L+S)

    Latin-English dictionary > tragelaphus

  • 3 barba

    barba, ae, f. ( für *farba, Grundform *bharda, ahd. bart), der Bart, I) eig.: a) am Menschen, capillus et barba magna, Varr.: capillus et prominens barba, Sen.: hirsuta barba et in acutum prominens, Amm.: barba longa, Ov.: barba promissa, Vollbart, Nep.: barba immissa, Verg. u. Sen. rhet.: barba demissa, Sen. rhet.: barbā et capillo promisso, Liv.: promittere barbam, Liv., crinem barbamque, Tac.: barbam radere, Suet. u.a.: barbam tondere, Cic.: barbam ponere, Hor. u. Suet.: barbam recīdere, resecare, Ov.: barbam vellere alci, jmd. am Barte ziehen (eine schwere Beleidigung), Hor. – Plur. barbae, von einem starken Barte, Petr. 99, 5. Apul. met. 4, 31. – b) an Tieren, hirci, caprae, gallinacei, Plin.: polyporum = cirri, die Fangarme, Plin.: lupi, Wolfsschnauze (an der der Bart sitzt), Hor. sat. 1, 8, 42: tragelaphi habent menta promissis hirta barbis, Solin. 19. § 19. – II) übtr., der Bart an Gewächsen, nucum, die Wolle, Plin. 15, 88: barba tonsilis tenuium virgultorum, Plin. 17, 202. – Iovis barba, die silberblätterige Wollblume (Anthyllis barba Iovis, L.), Plin. 16, 76.

    lateinisch-deutsches > barba

  • 4 mentum

    mentum, ī, n. (zu Wurzel *men, hervorragen, vgl. e-mineo, pro-mineo), das Kinn, bei Menschen u. Tieren, Cic. u.a.: mentum caprarum, Plin.: tragelaphi habent menta promissis hirta barbis, Solin. – u. das Kinn mit dem Barte, der Kinnbart, mento levatus, Petron.: crines et incana menta regis Romani, Verg. – übtr., in der Baukunst, mentum coronae, das Kinn des Kranzleistens, d.i. der hervorragende Teil des Kranzes od. Hauptgesimses, wo der Regen abläuft, Vitr. 4, 3, 6.

    lateinisch-deutsches > mentum

  • 5 barba

    barba, ae, f. ( für *farba, Grundform *bharda, ahd. bart), der Bart, I) eig.: a) am Menschen, capillus et barba magna, Varr.: capillus et prominens barba, Sen.: hirsuta barba et in acutum prominens, Amm.: barba longa, Ov.: barba promissa, Vollbart, Nep.: barba immissa, Verg. u. Sen. rhet.: barba demissa, Sen. rhet.: barbā et capillo promisso, Liv.: promittere barbam, Liv., crinem barbamque, Tac.: barbam radere, Suet. u.a.: barbam tondere, Cic.: barbam ponere, Hor. u. Suet.: barbam recīdere, resecare, Ov.: barbam vellere alci, jmd. am Barte ziehen (eine schwere Beleidigung), Hor. – Plur. barbae, von einem starken Barte, Petr. 99, 5. Apul. met. 4, 31. – b) an Tieren, hirci, caprae, gallinacei, Plin.: polyporum = cirri, die Fangarme, Plin.: lupi, Wolfsschnauze (an der der Bart sitzt), Hor. sat. 1, 8, 42: tragelaphi habent menta promissis hirta barbis, Solin. 19. § 19. – II) übtr., der Bart an Gewächsen, nucum, die Wolle, Plin. 15, 88: barba tonsilis tenuium virgultorum, Plin. 17, 202. – Iovis barba, die silberblätterige Wollblume (Anthyllis barba Iovis, L.), Plin. 16, 76.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > barba

  • 6 mentum

    mentum, ī, n. (zu Wurzel *men, hervorragen, vgl. e-mineo, pro-mineo), das Kinn, bei Menschen u. Tieren, Cic. u.a.: mentum caprarum, Plin.: tragelaphi habent menta promissis hirta barbis, Solin. – u. das Kinn mit dem Barte, der Kinnbart, mento levatus, Petron.: crines et incana menta regis Romani, Verg. – übtr., in der Baukunst, mentum coronae, das Kinn des Kranzleistens, d.i. der hervorragende Teil des Kranzes od. Hauptgesimses, wo der Regen abläuft, Vitr. 4, 3, 6.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > mentum

См. также в других словарях:

  • PYGARGUS — Graece πύγαργος, aquilae genus est; a candicante caudae sic dictae, cuius meminêre Aristoteles, Hist. Anim. Plin. l. 10. c. 3. Hesychius, Suidas. Sed et inter damarum aut caprearum genera. Sic Herodoti, l. 4. inter animalia, quae habent… …   Hofmann J. Lexicon universale

  • TRAGELAPHUS — in rerum Natura nuspiam repertri plurimis creditur, unde vulgari proverbiô hoc animal dixêre Graeci κατ᾿ οὐοενὸς, pro re, quae plane nulla est, teste Stephanô et Etymologô in γαληψὸς. Aristophanes quoque, inter figmenta Medicis aulaeis appingi… …   Hofmann J. Lexicon universale

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»