-
1 Statut
nach den Statuten ifølge vedtægterne -
2 statut
substantiv1. statutIflg. statutterne en hel del begrænsninger
-
3 statut
substantiv1. statutIflg. statutterne en hel del begrænsninger -
4 statut
noun plbestemmelsernounreglementnoun mstatusforordningxxxstatutxxx mstatus -
5 устав
-
6 stadga
I substantiv1. vedtægt, statut, fundats (mest pluralis)II verbumIflg. idrætsklubbens vedtægter
1. fastsætte, bestemme2. gøre stabil, socialt trygIII substantiv1. stabilitet, holdbarhed, balance, karakterfasthedHans kropp är lealös, helt utan stadga
Hans krop er ledeløs, helt uden stabilitet
-
7 устав
sbmstatut, lov, vedtægt(er), reglement, regulativуст{}а{}в акционе́рного о́бщества — aktieselskabets vedtægter
-
8 stadga
I substantiv1. vedtægt, statut, fundats (mest pluralis)Iflg. idrætsklubbens vedtægterII verbum1. fastsætte, bestemme2. gøre stabil, socialt trygIII substantiv1. stabilitet, holdbarhed, balance, karakterfasthedHans kropp är lealös, helt utan stadga
Hans krop er ledeløs, helt uden stabilitet -
9 arrêt
noun mstatutrigelstoppausehindringxxx mpausestopholdepladsstoppestedstilstand -
10 ordre
noun mkøbestemmelseregelseriestatutordrereglementbetingelsefin., bus., econ. bestillingxxx mordenforordningbestemmelsevilkår -
11 réglement
-
12 règle
noun fstatutbestemmelseforordningstandardlinealxxx flineal
См. также в других словарях:
Statut — Statut … Deutsch Wörterbuch
statut — [ staty ] n. m. • v. 1250; bas lat. statutum, de statuere → statuer 1 ♦ Dr. Vx Ce qui a été statué; décision juridique. 2 ♦ (1835) Mod. Ensemble des lois qui concernent l état et la capacité d une personne (statut personnel), les biens… … Encyclopédie Universelle
statut — STATÚT, statute, s.n. 1. Act sau ansamblu de dispoziţii cu caracter oficial, prin care se reglementează scopul, structura şi modul de funcţionare al unei organizaţii, societăţi, asociaţii etc.; p. gener. lege, regulament. ♢ (jur.) Statut personal … Dicționar Român
stătut — STĂTÚT, Ă, stătuţi, te, adj. 1. Care nu mai este proaspăt (şi a căpătat un miros, un gust sau un aspect neplăcut caracteristic); clocit; (despre aer) închis, stricat, viciat. ♦ fig. (Despre oameni, mai ales despre persoane necăsătorite) Înaintat… … Dicționar Român
Statut — Sn Satzung, Festgesetztes erw. fach. (14. Jh.) Entlehnung. Entlehnt aus l. statūtum, dem substantivierten PPP. von l. statuere hinstellen, festsetzen , zu l. sistere (statum) hinstellen, hinbringen , zu l. stāre stehen . Unmittelbar aus dem Verb… … Etymologisches Wörterbuch der deutschen sprache
štatut — štàtūt m <G štatúta> DEFINICIJA reg. statut, v. ETIMOLOGIJA njem. Statut ← lat. statutum … Hrvatski jezični portal
statut — {{/stl 13}}{{stl 8}}rz. mnż I, D. u, Mc. statutucie {{/stl 8}}{{stl 7}} zbiór przepisów dotyczących organizacji, zakresu i sposobu działania osoby prawnej, np. spółki, instytucji : {{/stl 7}}{{stl 10}}Statut związku zawodowego, partii.… … Langenscheidt Polski wyjaśnień
Statut — Statut,das:⇨Satzung(1) Statut 1.→Regel 2.→Satzung … Das Wörterbuch der Synonyme
statut — stàtūt m <G statúta> DEFINICIJA pravn. 1. zbirka pravila i propisa o uređenju neke organizacije ili društva; propisnik 2. pol. pravilnik političke ili društvene organizacije [stranački statut] 3. pov. osnovni pravni akt grada u srednjem… … Hrvatski jezični portal
statut — Statut. s. m. Regle establie pour la conduite d une Compagnie, soit Laïque, soit Ecclesiastique. Les statuts des Chevaliers de Malte. les statuts des Chevaliers du S. Esprit, les statuts d une Confrerie. les Statuts de l Académie Françoise. il y… … Dictionnaire de l'Académie française
Statut — Statūt (lat.), Stiftungs , Grundgesetz, Satzungen von Gesellschaften, hochgestellten Familien etc. Statutenkollision, s. Kollision. Statutārisch, was Statuten zufolge gesetzmäßig ist … Kleines Konversations-Lexikon