Перевод: с исландского на все языки

со всех языков на исландский

manar

  • 1 manar

    from mön, mane.

    Íslensk-ensk orðabók > manar

  • 2 manar

    gen. от mǫn

    Old Norse-ensk orðabók > manar

  • 3 Manar-bygð

    f. (Eb.);

    Íslensk-ensk orðabók > Manar-bygð

  • 4 Manar-konungr

    m. the king of Man, Fms. passim.

    Íslensk-ensk orðabók > Manar-konungr

  • 5 Manar-menn

    m. pl. Manxmen.

    Íslensk-ensk orðabók > Manar-menn

  • 6 MÖN

    (gen. manar, pl. manar), f. mane of a horse; skera mön, to cut the mane; mörum sínum m. jafnaði, he trimmed the manes of his horses.
    * * *
    f., gen. manar, pl. manar, Akv. 37; [Engl. mane]:—the mane of a horse; æ lýsir mön af mari, Vþm. 12; mörum sínum mön jafnaði, Þkv. 6; manar meita = to cut the manes, Akv. 37; hann vildi taka hesta sína ok skera mön á, Rd. 268; hann sagði at hann mundi fara á Hvítings-hjalla ok skera mön á hestum Þorsteins, Bjarn. 62; hann sker mön á hestinum, Finnb. 282; Þórir fór at skera mön á hrossum sínum ok Guðmundr son hans með honum, Gullþ. 22. The cutting of horse’s manes was a favourite amusement in olden times, cp. man-skæri, mane-scissors, mön-skurðr, m. a mane-cutting, Gullþ. 22.

    Íslensk-ensk orðabók > MÖN

  • 7 Mön

    (gen. manar, pl. manar), f. mane of a horse; skera mön, to cut the mane; mörum sínum m. jafnaði, he trimmed the manes of his horses.
    * * *
    f., gen. Manar, the Isle of Man.
    COMPDS: Manarbygð, Manarmenn, Manarkonungr.

    Íslensk-ensk orðabók > Mön

  • 8 MEITA

    (-tta, -ttr), v. to cut; m. manar, skegg, to cut the mane, beard.
    * * *
    t, [Ulf. maitan = κόπτειν; Germ. metzeln; cp. Germ. messer = knife]:—to cut; meita knífi, Fb. ii. 522 (in a verse); manar meita, to cut the mane, Akv. 37; ekki hafði hann látið meita skegg sitt né skera hár fyrir hrygðar sakir, Stj. 538.

    Íslensk-ensk orðabók > MEITA

  • 9 máni

    [mau:nɪ]
    m mána, mánar
    луна, месяц

    Íslensk-Russian dictionary > máni

  • 10 mön

    [mö:n̬]
    f manar, manir

    Íslensk-Russian dictionary > mön

  • 11 Mön

    [mö:n̬]
    f Manar
    о-в Мён ( Дания)

    Íslensk-Russian dictionary > Mön

  • 12 KÁLFR

    (-s, -ar), m. calf; fig. small island (beside a large one).
    * * *
    m. [Goth. kalbo = δάμαλις; A. S. cealf; Engl. calf; O. H. G. chalbâ; Germ. kalb; Dan. kalv; Swed. kalf]:—a calf; kýr ok kálfr, Fms. i. 168, vi. 260, 368, Njarð. 374, Gísl. 80, Eb. 316, 318, Fas. iii. 34, Grág. i. 502, N. G. L. i. 25: the phrase, ala öðrum þræl kálfs-eldi, to feed a thrall for another man as a calf, i. e. to feed a person who does nothing but eat, 31; hindar-k., a fawn, Str. 3: a whale-calf.
    II. metaph. of a small island near a large one, eyjar-k.; Manar-k., the Calf of Man, at its southern extremity; Rastar-kálfr, the Calf of the island Rost.
    β. hvann-kálfr, young angelica, Hervar. (Hb.) Gsp., cp. Gr. μόσχος: kálfa-kjöt, n. ‘calf-flesh,’ veal, Stj. 91: kálfs-belgr, m. a calf’s skin, Gísl. 118, Fas. iii. 621: kálfs-fætr, m. pl. a calf’s legs; flegnar kálfs fætr, flayed calves feet, of the stockings hanging about one’s legs.
    III. metaph. a calf, i. e. a silly person, dunce; þú ert mesti kálfr!

    Íslensk-ensk orðabók > KÁLFR

  • 13 þjálmi

    m. snare, trap, toil.
    * * *
    a, m. a rare word, the sense of which is somewhat doubtful, a delve (?); Manar þjálmi, the delve of Mono, i. e. the sea; hregg-þjálmi, the delve of the gale, i. e. the sky; þangs-þ., the delve of the sea-weed, i. e. the sea, the surf, Lex. Poët.: in prose the word occurs once,—hverja þjálma nær eðr firr Heinrekr egnir fyrir fætr Thome erkibiskupi, Thom. 361, where it seems to mean a caltrop or a pit-fall (?).

    Íslensk-ensk orðabók > þjálmi

  • 14 mǫn

    f., gen. Manar
    1) о-в Мён (дат. Møn, в Балтийском море, принадлежит Дании)
    2) о-в Мэн (англ. Isle of Man, в Ирландском море, британское коронное владение)
    * * *
    с. ж. р. - ō- грива
    д-а. manu (а. mane), д-в-н. mana (н. Mähne ← menīn), ш. man, д., нор. man(ke)

    Old Norse-ensk orðabók > mǫn

См. также в других словарях:

  • manar — Se conjuga como: amar Infinitivo: Gerundio: Participio: manar manando manado     Indicativo   presente imperfecto pretérito futuro condicional yo tú él, ella, Ud. nosotros vosotros ellos, ellas, Uds. mano manas mana manamos manáis manan manaba… …   Wordreference Spanish Conjugations Dictionary

  • Manar — Manar, kleine Insel an der Küste von Ceylon, das östl. Ende der sog. Adamsbrücke; nach ihr der Meerbusen von M. (Perlenfischerei) zwischen Ceylon und Karnatak benannt. [Karte: Asien I, 4.] …   Kleines Konversations-Lexikon

  • mânar — mânár (mânáş), mânári (mânáşi), s.m. (reg.) vizitiu. Trimis de blaurb, 06.07.2006. Sursa: DAR …   Dicționar Român

  • manar — de a água manava da mina em abundância …   Dicionario dos verbos portugueses

  • manar — v. tr. e intr. 1. Verter ou ser vertido (um líquido) abundantemente. = BROTAR, DERRAMAR, FLUIR, JORRAR, SAIR • v. tr. 2.  [Figurado] Dar origem a. = CRIAR, ORIGINAR • v. tr. 3.  [Figurado] Originar se, provir, emanar.   ‣ Etimologia: latim mano,… …   Dicionário da Língua Portuguesa

  • manar — verbo transitivo 1. Uso/registro: elevado. Desprender (una cosa o un lugar) [un líquido]: La herida manaba sangre. El caño mana agua. verbo intransitivo …   Diccionario Salamanca de la Lengua Española

  • manar — (Del lat. manāre). 1. intr. Dicho de un líquido: Brotar o salir. U. t. c. tr.) 2. p. us. Abundar, haber copia de algo …   Diccionario de la lengua española

  • manar — obs. form of manor, manure …   Useful english dictionary

  • manar — {{#}}{{LM M24691}}{{〓}} {{ConjM24691}}{{\}}CONJUGACIÓN{{/}}{{SynM25306}} {{[}}manar{{]}} ‹ma·nar› {{《}}▍ v.{{》}} {{<}}1{{>}} {{♂}}Referido a un líquido,{{♀}} salir de alguna parte: • Se desmayó cuando vio que de la herida manaba sangre.{{○}}… …   Diccionario de uso del español actual con sinónimos y antónimos

  • manar — (Del lat. manare.) ► verbo transitivo/ intransitivo Salir un líquido de un lugar: ■ el pozo mana agua; el agua mana del pozo; se asustó al ver la sangre que manaba de la herida. REG. PREPOSICIONAL + de SINÓNIMO brotar surgir * * * manar (del lat …   Enciclopedia Universal

  • manår — s ( et, manår) …   Clue 9 Svensk Ordbok

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»