-
1 Konjunktion
Konjunktion [-'tsĭoːn] f konjunktion, bindeord n -
2 konjunktion
substantiv1. konjunktion, bindeord mellem fx sætninger (grammatik, sproglige kategorier, om sproget m.m.) -
3 konjunktion
substantiv1. konjunktion, bindeord mellem fx sætninger (grammatik, sproglige kategorier, ordbøger, om sproget m.m.)2. himmellegemers position i forhold til hinanden (modsat opposotion) (astrologi, astronomi m.m.) -
4 allteftersom (allt eftersom)
konjunktion1. alt som, alt eftersom, mensEfterhånden som tiden gik, blev børnene raskere og raskere
-
5 antingen
konjunktion1. entenDu kan antingen faxa eller mejla!
Du kan enten sende en fax eller en mail!
2. (hvad) entenAntingen ni vill eller inte, så måste ni lära er att simma i sommar!
Hvad enten I vil eller ej, så er I nødt til at lære at svømme i sommer!
-
6 att
konjunktion1. at -
7 dels
konjunktion1. delsMia jobbar dels på posten, dels hos Åhléns
Mia arbejder dels på posthuset, dels hos Å. (Å., varehus)
-
8 eftersom
konjunktion1. eftersom, fordiJeg har sovet hele formiddagen, eftersom jeg gik meget sent i seng
Allt eftersom...
I samme tempo som...
-
9 ehuru
konjunktion1. skønt, uagtet (ældre udtryk) -
10 eller
konjunktion1. ellerTycker du vi ska fira i kväll, eller vänta till lördag?
Skal vi feste i aften, eller vente til på lørdag?
Eller dylikt, e.d., e. dyl.
Eller lignende, e.l., el. lign.
Eller hur?
Ikke osse?
-
11 emedan
konjunktion1. fordi, eftersom -
12 fastän
konjunktion1. selv om, skønt, til trods forHon var med och tävlade, fastän hon mådde pyton
Hun deltog i konkurrencen, selv om hun havde det meget skidt
2. men -
13 för att
konjunktionJeg drak mange kopper stærk kaffe, fordi jeg var nødt til at holde mig vågen
Inte för att jag är nyfiken, men jag behöver veta lite mer om det här
Det er ikke fordi jeg er nysgerrig, men jeg må vide lidt mere om det her
-
14 förrän
konjunktion1. før(end) -
15 huruvida
konjunktion1. hvorvidt, omHuruvida Nils B. ställer upp i valet för Vänsterpartiet (V) vet vi ännu inte
Hvorvidt N.B. stiller op til valget for det venstresocialistiske parti ved vi ikke enndu
-
16 ifall
konjunktion1. ifald, såfremt, hvis, omVad gör vi, ifall hon dyker upp?
Hvad gør vi, hvis hun dukker op?
-
17 ju...desto
-
18 medan
konjunktion1. mens, samtidig somT. lytter altid til musik, mens hun læser lektier
2. mens, derimodNågra vill ha skärpta straff, medan andra går in för mjukare metoder
Nogle vil have skærpede straffe, mens andre derimod er mere for blødere metoder
-
19 medans
konjunktion1. mens (hverdagssprog/slang) -
20 närhelst (när helst)
konjunktion
См. также в других словарях:
Konjunktion — (v. lat. coniunctum; v. con ‚zusammen‘ + iungere ‚verbinden‘) steht für: Konjunktion (Wortart), in der Grammatik ein Bindewort, das Sätze oder Satzglieder miteinander verbindet Konjunktion (Logik), in der Logik eine Verknüpfung von Aussagen… … Deutsch Wikipedia
Konjunktion — Sf erw. fach. (17. Jh.) Entlehnung. Entlehnt aus l. coniūnctio ( ōnis), einer Ableitung von l. coniungere zusammenbinden, verbinden , zu l. iungere verbinden, vereinigen und l. con . Als astrologischer Terminus schon älter. Ebenso nndl.… … Etymologisches Wörterbuch der deutschen sprache
Konjunktion — (lat., »Verbindung«, Bindewort), in der Grammatik der inflexible Redeteil, der die Verbindung zwischen einzelnen Wörtern oder ganzen Sätzen herstellt. Man teilt die Konjunktionen ein in beiordnende und in unterordnende. Die beiordnenden oder… … Meyers Großes Konversations-Lexikon
Konjunktion — (lat.), Verbindung; Bindewort (und, aber, daß, weil etc.); in der Astronomie s. Aspekten … Kleines Konversations-Lexikon
Konjunktion — »Bindewort«: Der grammatische Terminus wurde im 17. Jh. aus lat. coniunctio »Bindewort« (eigentlich »Verbindung«) entlehnt, das zu lat. con iungere »verbinden« (vgl. ↑ kon..., ↑ Kon...) gehört … Das Herkunftswörterbuch
Konjunktion — Bindewort * * * Kon|junk|ti|on 〈f. 20〉 1. 〈Gramm.〉 Wort, das zwei Sätze od. Satzteile verbindet, z. B. und, weil; Sy Bindewort; → Lexikon der Sprachlehre 2. 〈Astron.〉 Stellung zweier Himmelskörper in einer Raumrichtung bzgl. zur Erde 3. 〈Math.〉… … Universal-Lexikon
Konjunktion — Kon|junk|ti|on 〈f.; Gen.: , Pl.: en〉 1. 〈Gramm.〉 Wort, das zwei Sätze od. Satzteile verbindet, Bindewort, z. B. und, weil; koordinierende, subordinierende Konjunktion 2. 〈Logik〉 Aussagenverbindung, die nur dann wahr ist, wenn die miteinander… … Lexikalische Deutsches Wörterbuch
Konjunktion — (Bindewort) § 204. Die Konjunktion ist eine Wortart, die im Satz nicht als Satzglied bzw. dessen Bestandteil auftritt, sondern als Bindemittel zwischen Satzgliedern oder Sätzen. Der Form, dem Bau nach unterscheidet man: 1) einfache Konjunktionen; … Deutsche Grammatik
Konjunktion — konjunkcijos funkcija statusas T sritis automatika atitikmenys: angl. AND connective; AND function; conjunction vok. Konjunktion, f; UND Funktion, f; UND Verknüpfung, f rus. конъюнкция, f; связка И, f; функция И, f pranc. fonction conjonctive, f … Automatikos terminų žodynas
Konjunktion — konjunkcija statusas T sritis automatika atitikmenys: angl. conjunction; logical product vok. Konjunktion, f; logisches Produkt, n; Verbindung, f rus. конъюнкция, f; логическое произведение, n pranc. conjonction, f; produit logique, m … Automatikos terminų žodynas
Konjunktion — die Konjunktion, en (Oberstufe) nicht flektierbare Wortart, die syntaktische Verbindungen zwischen Wörtern oder Sätzen herstellt und zugleich inhaltliche Beziehungen zwischen den verbundenen Elementen ausdrückt, Bindewort Beispiel: Wörter wie… … Extremes Deutsch