-
1 injurier
I vt. so‘kmoq, urishmoq, koyimoq, qattiq so‘kmoq, haqoratlamoq, haqorat qilmoq, tahqir etmoq, kamsitmoq, qattiq ranjitmoq, nafsoniyati, izzatnafsiga tegmoqII s'injurier vpr. so‘kishmoq, haqorat qilmoq, janjallashmoq. -
2 laisser
I vt.1. qo‘yib bermoq, imkon bermoq, yo‘l qo‘ymoq2. ruxsat bermoq, ijozat bermoq, imkon bermoq, yo‘l qo‘ymoq; laisser partir qqn. biror kishining ketishiga yo‘l qo‘ymoq; laisser faire qqn. biror kishiga biror narsa qilishga imkon bermoq, unga harakat qilishga imkon bermoq; laisser voir son trouble o‘zining hayajonini ko‘rsatib qo‘ymoq3. biror narsani, kishini biror holatda tutib turmoq, qoldirmoq; laisser tranquille, laisser en paix o‘z holiga, tinch qo‘ymoq; cela me laisse indifférent mening bu bilan ishim yo‘q4. qo‘ymoq, shug‘ullanmaslik; laissez donc cela buni qo‘ysangizchi; to‘ldiruvchisiz; laissez, c'est moi qui paie qo‘ying, men to‘layman5. qoldirmoq, bermoq, imkon bermoq, yo‘l bermoq, qo‘yib bermoq; laisser les enfants à leur mère bolalarni onalariga qoldirmoq; laissez-lui le temps d'agir unga o‘ylab ko‘rishga vaqt bering6. bartaraf qilmaslik, qoldirmoq, o‘tkazib yubormoq7. ajratmoq, qoldirmoq, olmaslik8. laisser à qoldirmoq, olib qo‘ymoq, band qilib qo‘ymoq; laissez-nous de la place bizga joy olib qo‘ying.9. qoldirmoq, tashlab ketmoq; ajrashmoq; elle a laissé son mari u erini tashlab ketdi10. qoldirmoq, yo‘qotmoq; y laisser sa (la) peau u yerda pand yemoq; liquide qui laisse un dépôt cho‘kindi qoldiradigan suyuqlik; cet accident lui a laissé une cicatrice bu falokat unda chandig‘ qoldirdi; document qui ne doit pas laisser de trace iz qoldirishi kerak bo‘lmagan hujjat11. bermoq, sotmoq; je vous laisse ce tapis pour mille francs, à mille francs men sizga bu gilamni ming frankka beraman12. meros qoldirmoq; laisser une maison à ses enfants bolalariga uyni meros qodirmoq13. litt. qo‘ymaslik, tashlamaslik, tark etmaslik, yig‘ishtirmaslik; barham bermaslik, to‘xtatmaslik; malgré leurs disputes, elles ne laissent pas d'être amies tortishuvlariga qaramay ular do‘stliklarini tark etishmas ediII se laisser vpr. imkon bermoq; elle s'est laissée tomber u yiqildi, qulab tushdi; elle s'est laissé injurier u o‘zini haqoratlatib qo‘ydi; se laisser mener par le bout du nez o‘zini burnidan yetalattirib qo‘ymoq; se laisser faire qildirib qo‘ymoq, qilishga imkon bermoq, qarshilik qilmaslik; fam. un vin qui se laisse boire, un film qui se laisse voir yaxshi ko‘rib ichiladigan, ichishli vino, ko‘rishga arziydigan film.
См. также в других словарях:
injurier — [ ɛ̃ʒyrje ] v. tr. <conjug. : 7> • 1393; « faire du tort » 1266; bas lat. injuriare, class. injuriari ♦ Couvrir d injures. ⇒ insulter. (cf. Traiter de tous les noms). Injurier grossièrement qqn. Se faire injurier. ⇒ agonir. « critiquez le… … Encyclopédie Universelle
injurier — aucun, Iniuriam in aliquem immittere, Male accipere aliquem verbis, Laedere aliquem iniuria, Dicta in aliquem ingerere, Dicere conuitium, vel facere, Iniuriis aliquem afficere, Grauiore verbo aliquem appellare, Maledicere. Injurier une personne… … Thresor de la langue françoyse
injurier — Injurier. v. a. Offenser quelqu un par des paroles injurieuses. Il l a appellé coquin, il l a injurié. il injurie tout le monde … Dictionnaire de l'Académie française
injurier — (in ju ri é), j injuriais, nous injuriions, vous injuriiez ; que j injurie, que nous injuriions, que vous injuriiez, v. a. 1° Offenser par des paroles blessantes. • On vient m injurier, puis soudain on m apaise, TRISTAN M. de Chrispe, III, 5 … Dictionnaire de la Langue Française d'Émile Littré
INJURIER — v. a. Offenser quelqu un par des paroles injurieuses. Il l a grièvement injurié. Il injurie tout le monde. On l emploie aussi comme verbe réciproque. S injurier l un l autre. INJURIÉ, ÉE. participe … Dictionnaire de l'Academie Francaise, 7eme edition (1835)
INJURIER — v. tr. Offenser quelqu’un par des paroles injurieuses. Il l’a grièvement injurié. Il injurie tout le monde. S’injurier l’un l’autre … Dictionnaire de l'Academie Francaise, 8eme edition (1935)
injurier — vt. => Insulter … Dictionnaire Français-Savoyard
injurier — … Useful english dictionary
s'entr'injurier — entr injurier (s ) (an trin ju ri é) v. réfl. S injurier mutuellement. ÉTYMOLOGIE Entre, et injurier … Dictionnaire de la Langue Française d'Émile Littré
contre-injurier — (kon trin ju rié) v. a. Injurier par représailles. HISTORIQUE XVIe s. • Croyant que vos voisins peuvent ravir les vostres, Ainsi qu en ce pays vous ravissez les nostres, Vous contre injuriant de pareille façon, RONS. 673. ÉTYMOLOGIE… … Dictionnaire de la Langue Française d'Émile Littré
outrager — [ utraʒe ] v. tr. <conjug. : 3> • 1478; de outrage 1 ♦ Offenser gravement par un outrage (actes ou paroles). ⇒ bafouer, injurier, insulter, offenser. « Une femme outragée dans son honneur, c est à dire dans ce qu elle a de plus précieux »… … Encyclopédie Universelle