Перевод: с латинского на немецкий

с немецкого на латинский

anus

  • 141 obsero

    1. ob-sero, āvī, ātum, āre, verriegeln, mit einem Riegel (sera) verschließen, ostium intus, Ter.: fores (Ggstz. aperire), Suet.: aditus, Amm.: plebis aedificiis obseratis, patentibus atriis principum, Liv. – übtr., aures, Hor.: palatum (den Mund), schweigen, Catull.: vitia, den Lastern einen Riegel vorschieben, Augustin.
    ————————
    2. ob-sero, sēvī, situm, ere, I) hinsäen, hinpflanzen, tribus tantis illi minus (frumenti) redit quam obseveris, Plaut. trin. 530: scherzh., pugnos, derb durchprügeln, Plaut. Men. 1012. – bildl., istic mores malos, Plaut. trin. 531: aerumnam gravem in alqm, verursachen, Plaut. Epid. 557. – II) besäen, verpflanzen, terram frugibus, Cic.: saepimentum virgultis, Varro: loca obsita virgultis, Liv.: rivus circa obsitus palustribus herbis, Liv. – Partic. obsitus, a, um, übtr., besät, d.i. bedeckt mit etwas, voll von etwas, Io saetis obsita, Verg.: terga obsita conchis, Ov.: anus pannis obsita, Ter.: homo pannis obsitus, Suet.: pannis annisque obsitus, ein alter Bettler, Ter.: obsita squalore vestis, Liv.: legati obsiti squalore et sordibus, Liv.: obsitus aevo, Verg. – Synkop. Infin. Perf. obsesse, Acc. tr. 115. – Ungew. Perf. obseruit, Serv. Verg. georg. 1, 19.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > obsero

См. также в других словарях:

  • anus — anus …   Dictionnaire des rimes

  • anus — [ anys ] n. m. • 1314; mot lat. ♦ Orifice du rectum qui donne passage aux matières fécales. ⇒ fondement; proct(o) ; fam. cul, trou (de balle, du cul). Sphincters de l anus. Fistule à l anus. De l anus. ⇒ anal. ♢ Chir. Anus artificiel : orifice… …   Encyclopédie Universelle

  • anus — ÁNUS, anusuri, s.n. Orificiu terminal al intestinului gros, care comunică cu exteriorul. – Din fr., lat. anus. Trimis de ana zecheru, 07.03.2004. Sursa: DEX 98  ÁNUS s. (anat.) (pop.) cur, (reg.) găoază. Trimis de siveco, 14.10.2008. Sursa:… …   Dicționar Român

  • anus — (n.) inferior opening of the alimentary canal, 1650s, from O.Fr. anus, from L. anus ring, anus, from PIE root *ano ring. So called for its shape; Cf. Gk. daktylios anus, lit. ring (for the finger), from daktylos finger …   Etymology dictionary

  • ANUS — ANUS, лат. название в анатомии, обозначающее наружное отверстие прямой кишки; врачи под словом А. обычно понимают заднепроходный канал (pars analis recti, canalis analis), представляющий собой узкий проход, соединяющий нижний отдел прямой кишки… …   Большая медицинская энциклопедия

  • anus — ánus m DEFINICIJA anat. otvor na kraju debelog crijeva; čmar, šupak SINTAGMA umjetni anus med. kirurški otvor koji izvodi fekalije na površinu kože; nužna mjera kod raznih bolesti (tumor i sl.) ETIMOLOGIJA lat. anus …   Hrvatski jezični portal

  • anus — ANUS. s. masc. (On prononce l S.) Terme d Anatomie. On appelle ainsi Le fondement, ou l extrémité de l intestin nommé Rectum, qui se rétrécit et se termine par un orifice étroitement plissé, Avoir une fistule à l anus …   Dictionnaire de l'Académie Française 1798

  • Anus — der; , Ani <aus gleichbed. lat. anus; vgl. ↑anal> After …   Das große Fremdwörterbuch

  • anus — ANUS. s. m. L orifice du fondement. Il ne se dit qu en Medecine. Cet homme avoit une fistule dans l anus …   Dictionnaire de l'Académie française

  • anús — anus m. anus. voir ulhet, fondament, trauc dau cuou …   Diccionari Personau e Evolutiu

  • anus — [ā′nəs] n. pl. anuses or ani [ā′nī΄] [L, ring, anus < IE base * āno , ring] the opening at the lower end of the alimentary canal …   English World dictionary

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»