-
1 zanken
zanken, mit jmd., verbis castigare alqm (ihn mit Worten strafen). – sich zanken, altercari (z.B. mulierum ritu); iurgare; rixari (s. »Zank« den Untersch. von alterc., iurgium u. rixa): sich mit jmd. zanken, iurgio contendere cum alqo; iurgiis certare cum alqo; rixari cum alqo; rixa mihi est cum alqo: sich miteinander zanken, inter se altercari; iurgiis certare inter se; rixari inter se; certare maledictis inter se (wenn es zu Schimpfreden dabei kommt).
-
2 Zanksucht
Zanksucht, altercandi oder rixandi studium; alacritas ad litigandum (s. »Zank« den Unterschied der Substst. alterc., rixa u. lites).
-
3 charaxo
chăraxo, āre, 1, v. a., = charassô, to scratch, engrave (late Lat.): ungulis genas, Prud. steph. 10, 557: tabulae decalogo charaxatae, Aug. Alterc. Eccl. et Synag. -
4 pompatilis
pompātĭlis, e, adj., = pompalis (eccl. Lat.): fastus, Aug. Alterc. Eccl. et Synag. p. 1132. -
5 psalmidicus
psalmĭdĭcus, i, m. [psalma-dico], the psalmist (eccl. Lat.), Aug. Alterc. Eccl. et Synag. p. 1137. -
6 refutatiuncula
rĕfūtātĭuncŭla, ae, f. [refutatio], petty attempts at refutation (late Lat.), Aug. Alterc. Ecc. et Syn. p. 1133.
См. также в других словарях:
altercate — /awl teuhr kayt /, v.i., altercated, altercating. to argue or quarrel with zeal, heat, or anger; wrangle. [1530 40; < L altercatus (ptp. of altercari to quarrel), equiv. to *alterc(us) a disputing (alter other + cus formative suffix) + atus ATE1] … Universalium
STRIGILE — Caractéristique de la production romaine, le strigile désigne, en archéologie, une cannelure à tracé sinueux. Sa forme en S évoque celle de l’instrument (racloir ou étrille de métal), composé d’une poignée et d’une lame creuse recourbée, qui… … Encyclopédie Universelle
amouracher — (s ) [ amuraʃe ] v. pron. <conjug. : 1> • 1559 ; amourescher 1530; it. amoraccio, dér. péj. de amore « amour » ♦ Péj. Tomber amoureux (de). ⇒ s éprendre; fam. s enticher, se toquer. Elle s est amourachée de son moniteur de tennis.… … Encyclopédie Universelle
sudatoire — [ sydatwar ] adj. • 1812; lat. sudatorius ♦ Didact. Qui s accompagne de sudation. ● sudatoire adjectif (latin sudatorius) Accompagné de sueur. ⇒SUDATOIRE, adj. et subst. masc. I. Adj., MÉD. Qui est accompagné de sueur. (Dict. XIXe … Encyclopédie Universelle