Перевод: с латинского на все языки

со всех языков на латинский

PERSONA

  • 1 persona

    persōna, ae, f [acc. to Gabius Bassus ap. Gell. 5, 7, 1 sq., from per-sŏno, to sound through, with the second syllable lengthened].
    I.
    A mask, esp. that used by players, which covered the whole head, and was varied according to the different characters to be represented (syn. larva), Gell. 5, 7, 1:

    personam tragicam forte vulpis viderat,

    Phaedr. 1, 7, 1:

    personam capiti detrahere,

    Mart. 3, 43, 4:

    persona adicitur capiti,

    Plin. 12, 14, 32, § 59. The masks were usually made of clay:

    cretea persona,

    Lucr. 4, 297, cf. Mart. 14, 176, 1. And sometimes of the bark of wood:

    oraque corticibus sumunt horrenda cavatis,

    Verg. G. 2, 387: ut tragicus cantor ligno tegit ora cavato, Prud. adv Symm. 2, 646. The opening for the mouth was very large:

    personae pallentis hiatum formidat infans,

    Juv. 3, 175:

    personis uti primus coepit Roscius Gallus praecipuus histrio, quod oculis obversis erat, nec satis decorus in personis nisi parasitus pronunciabat,

    Diom. p. 486 P. Heads with such masks were used as ornaments for water-spouts, fountains, etc.:

    Butades figulus primus personas tegularum extremis imbricibus imposuit, quae inter initia prostypa vocavit,

    Plin. 35, 12, 43, § 152:

    personae, e quarum rostris aqua salire solet,

    Dig. 19, 1, 17 fin.: mulier nempe ipsa videtur, non personā loqui, a mask, a masked person, Juv 3, 96.—
    II.
    Transf., a personage, character, part, represented by an actor:

    parasiti persona,

    Ter. Eun. prol. 26 sq.:

    sub personā militis,

    Gell. 13, 22, 11:

    (tragici) nihil ex personā poëtae dixerunt,

    Vell. 1, 3, 2.—Hence,
    B.
    Also, transf. beyond the scenic lang., in gen., the part or character which any one sustains in the world (class.):

    (ego), qui non heroum veteres casus fictosque luctus velim imitari atque adumbrare dicendo, neque actor sim alienae personae, sed auctor meae,

    Cic. de Or. 2, 47, 194:

    quam magnum est personam in re publicā tueri principis,

    id. Phil. 8, 10, 29:

    personam sustinere,

    id. Pis. 11, 24:

    personam, quam mihi tempus et res publica imposuit,

    imposed upon me, id. Sull. 3, 8; cf.:

    agenda est persona quam mihi miles imposuit,

    Vop. Prob. 10, 7; Macr. S. 2, 7, 17:

    partes lenitatis et misericordiae semper egi libenter: illam vero gravitatis severitatisque personam non appetivi, sed a re publicā mihi impositam sustinui,

    Cic. Mur. 3, 6:

    petitoris personam capere, accusatoris deponere,

    id. Quint. 13, 46:

    personam suscipere,

    id. de Or. 1, 37, 169:

    gravissimam personam sustinere,

    id. Pis. 29, 71:

    personam tenere,

    id. de Or. 3, 14, 54:

    personam gerere,

    id. Off. 1, 32, 115:

    abjectā quaestoriā personā comitisque assumptā,

    id. Planc. 41, 100:

    fateantur in Maeandrii personā esse expressam speciem civitatis,

    id. Fl. 22, 53:

    id Cicero suā ipsā personā frequentissime praecipit,

    in his own name, Quint. 10, 5, 2:

    cetera quae sunt a me in secundo libro de Oratore per Antonii personam disputata,

    Cic. Fam 7, 32, 2 B. and K. (dub.;

    al. ex personā): ex tuā personā enumerare possis, ut, etc.,

    id. Inv. 1, 52, 99:

    nihil ex personā poëtae disserunt,

    Vell. 1, 3, 2; 1, 3, 3; so Col. 12, 3, 5; Gell. 10, 22, 1; Lact. Epit. 48, 7:

    sub personā Paridis,

    Suet. Dom. 10: so Gell. 10, 22, 24; 13, 22, 11:

    alienam personam ferre,

    Liv. 3, 36: non hominibus tantum, [p. 1356] sed et rebus persona demenda est et reddenda facies sua, Sen. Ep. 24, 13:

    hanc personam induisti: agenda est,

    Sen. Ben. 2, 17, 2.—Hence,
    2.
    A human being who performs any function, plays any part, a person, personage:

    ut mea persona semper aliquid videretur habere populare,

    Cic. Att. 8, 11, D, §

    7: ecquae pacifica persona desideretur,

    id. ib. 8, 12, 4:

    hujus Staleni persona, populo jam nota atque perspecta,

    id. Clu. 29, 78; id. Fam. 6, 6, 10:

    induxi senem disputantem, quia nulla videbatur aptior persona,

    id. Lael. 1, 4:

    Laelii persona,

    id. ib. 1, 4:

    certis personis et aetatibus,

    to people of a certain standing and of a certain age, Suet. Caes. 43:

    minoribus quoque et personis et rebus,

    to persons and things of less importance, id. Tib. 32; id. Aug. 27:

    nulla distantia personarum,

    Vulg. Deut. 1, 17:

    personarum acceptio,

    id. 2 Par. 19, 7; cf. id. Gal. 2, 6 al.:

    ipse suā lege damnatus, cum, substituta filii personā, amplius quingentorum jugerum possideret,

    Plin. 18, 3, 4, § 17:

    denique haec fuit altera persona Thebis, sed tamen secunda, ita ut proxima esset Epaminondae,

    the second chief personage, Nep. Pelop. 4, 3.—
    (β).
    So of persons, opp. to things and actions:

    ut rerum, ut personarum dignitates ferunt,

    Cic. de Or. 3, 14, 53.—
    (γ).
    Law t. t., a being having legal rights and obligations (including the state, etc.; not including slaves; cf. Sandars ad Just. Inst. introd. § 37;

    1, 3 prooem.): omne jus quo utimur, vel ad personas pertinet vel ad res vel ad actiones,

    Dig. 1, 5, 1; Just. Inst. 1, 3 prooem.—
    (δ).
    A human being in gen., a person (post-Aug. and rare):

    continuantes unum quodque (praenomen) per trinas personas,

    Suet. Ner. 1:

    cum dira et foedior omni Crimine persona est,

    Juv. 4, 15.—
    3.
    In the grammarians, a person:

    quom item personarum natura triplex esset, qui loqueretur, ad quem, de quo,

    Varr. L. L. 8, § 20 Müll.; so id. ib. 9, 24, § 32 et saep.

    Lewis & Short latin dictionary > persona

  • 2 persona

    persona, ae, f. [st2]1 [-] masque (porté par les acteurs); acteur. [st2]2 [-] masque, fausse apparence. [st2]3 [-] figure (en terre ou en pierre), statue. [st2]4 [-] rôle (au théâtre ou dans la vie réelle), charge, fonction, dignité. [st2]5 [-] personnage, caractère. [st2]6 [-] personne, individu, homme; personnalité. [st2]7 [-] t. de gram. personne.    - persona tragica, Phaedr.: masque de tragédie.    - personae hiatus, Juv.: bouche d'un masque.    - persona adicitur capiti, Plin. 12, 14, 32, § 59: on couvre la tête d'un masque.    - personas extremis imbricibus imponere, Plin. 35, 12, 43, § 152: placer des figures au bord des toits.    - personam in re publicâ tueri principis, Cic. Phil. 8, 10, 29: remplir la fonction de chef de l'Etat.    - tantam personam sustinere, Cic.: jouer un rôle aussi difficile.    - hujus Staleni persona, Cic.: ce Stalénus.    - in personam, non in rem, sententiam dicere, Sen.: donner son avis sur la personne, et non sur la chose.    - tertia persona, Quint.: la troisième personne.
    * * *
    persona, ae, f. [st2]1 [-] masque (porté par les acteurs); acteur. [st2]2 [-] masque, fausse apparence. [st2]3 [-] figure (en terre ou en pierre), statue. [st2]4 [-] rôle (au théâtre ou dans la vie réelle), charge, fonction, dignité. [st2]5 [-] personnage, caractère. [st2]6 [-] personne, individu, homme; personnalité. [st2]7 [-] t. de gram. personne.    - persona tragica, Phaedr.: masque de tragédie.    - personae hiatus, Juv.: bouche d'un masque.    - persona adicitur capiti, Plin. 12, 14, 32, § 59: on couvre la tête d'un masque.    - personas extremis imbricibus imponere, Plin. 35, 12, 43, § 152: placer des figures au bord des toits.    - personam in re publicâ tueri principis, Cic. Phil. 8, 10, 29: remplir la fonction de chef de l'Etat.    - tantam personam sustinere, Cic.: jouer un rôle aussi difficile.    - hujus Staleni persona, Cic.: ce Stalénus.    - in personam, non in rem, sententiam dicere, Sen.: donner son avis sur la personne, et non sur la chose.    - tertia persona, Quint.: la troisième personne.
    * * *
        Persona, personae, pen. prod. Cicero. La personne ou qualité d'un chascun.
    \
        Pacifica persona. Cic. Un homme pacifique.
    \
        Medicos nihil tentasse iudico: quia nemo in splendida persona periclitari voluerit coniectura sua: ne, si non seruasset, occidisse videretur. Cels. Experimenter sur un grand et noble personnage, De haulte et noble qualité.
    \
        Non alienum fuit personas quasdam a vobis recognosci. Cicero. Aucuns.
    \
        Persona. Cic. La qualité en procedure. B.
    \
        Persona. Plin. Un faulx visage, Une masque.
    \
        Persona. Terent. Un personnage d'une farce.
    \
        Cerea persona. Lucret. Image ou statue de cire.
    \
        Alienam ferre personam. Liu. Se desguiser, Se contrefaire, Contrefaire de l'homme de bien.
    \
        Imponere alicui personam. Cic. Luy bailler quelque charge.
    \
        Imponere alicui personam calumniae. Cic. Luy faire jouer le personnage d'un calomniateur.
    \
        Imponere personam improbam alicui. Cic. Luy faire jouer le rolle et le personnage d'un meschant, Se servir de luy en quelque meschanceté.
    \
        Sustineo vnus tres personas, meam, aduersarii, iudicis. Cicero. Je joue trois personnages ou trois rolles.
    \
        Personae. Vlpianus. Marmousets tels qu'on veoit és fontaines jectants l'eaue.

    Dictionarium latinogallicum > persona

  • 3 persona

    persōna, ae, f. ( von *per-sonāre = *per-zonāre, verkleiden, zu griech. ζώνη, also urspr. die Verkleidung), die Maske, Larve des Schauspielers, die den ganzen Kopf bedeckte und je nach der Verschiedenheit der darzustellenden Charaktere verschieden war, I) eig.: comica, Quint.: tragica, Phaedr.: cretea (weil gew. aus Ton), Lucr.: personā tectum caput, Val. Max.: personae distortis oribus deformes, Varro LL.: personam capiti induere, Fronto, Ggstz. capiti detrahere, Mart.: u. so bl. personam induere, Ggstz. detrahere, Macr.: ut ex persona mihi ardere oculi hominis histrionis viderentur, Cic.: personae pallentis hiatus (weil die Mundöffnung sehr breit), Iuven.: agere eandem personam in triclinio (v. einem Mimen), Macr. sat. 2, 7, 17. – Solcher Larvenkopf aus Terrakotta od. Marmor als Zierat an einem Gebäude, cretea persona, Lucr. 4, 295: russi persona Batavi, Mart. 14, 176. – Ebenso Tierköpfe (bes. Löwenköpfe) als Verzierung an den Vorsprüngen der Dächer, personas tegularum extremis imbricibus imposuit, Plin. 35, 152: an Springbrunnen, personae, e quarum rostris aqua salire solet, Ulp. dig. 19, 1, 17. § 9. – II) meton.: 1) der Charakter, die Rolle, Person, die der Schauspieler darstellt, auctoritas (Würde) personarum, Quint.: p. militis, Ter.: persona de mimo, ein Schauspieler in einem Mimenstücke, ein Komödiant, Cic.: in persona lenonis imitari alqm, Cic. – 2) übtr.: a) die Person, die Rolle, die der Mensch in der Welt spielt, accusatoris, Cic.: hanc personam induisti; agenda est, Sen. de ben. 2, 17, 2: duabus quasi nos a natura indutos personis, Cic.: agenda est persona, quam mihi miles imposuit, Vopisc. Prob. 10, 7: possumus petitoris personam capere, accusatoris deponere, Cic.: abicere quaestoriam personam comitisque sumere, Cic.: tantummodo induit personam philosophi, Cic.: mutare (wechseln) personam, Plin. ep.: u. so histrionis ritu mutatā repente personā, Amm.: Veneris personam subire, Lampr.: illam vero gravitatis severitatisque personam non appetivi, sed a re publica mihi impositam sustinui, Cic.: tantam personam sustinet, Cic.: personam quadruplatoris ferre, Liv.: personam alienam ferre, Liv.: personam sibi accommodare od. suscipere, Cic.: personam imponere alci, Cic.: quam personam gerere velimus, welche R. wir spielen wollen, Cic.: personam civitatis gerere, den Staat repräsentieren, Cic.: personam in re publica tueri principis, seine Stellung im Staate als einer der ersten Männer in demselben bewahren, Cic.: quam personam teneant, welche Person sie vorstellen, Cic. – b) die Person in abstr. = die Persönlichkeit, Individualität, der Charakter, den jmd. in seiner Handlungsweise zeigt, od. der Charakter, die Stellung, der Rang, die Bedeutung, die ihm seine Verhältnisse geben, huius Staleni persona, Cic.: p. mea, tua, nostra, Cic.: p. regis, der König als solcher, Iustin.: altera persona, sed tamen secunda, zweite Hauptperson, Nep.: id, quod quāque personā dignum est, Cic.: personā soceri mei, unter der P. meines Schw., Cic.: u. so per personam Antonii, Cic.; u. nihil ex persona poëtae (unter der Person des D., als D.), sed sub eorum, qui illo tempore fuerunt, disserunt, Vell.: nisi forte tanta persona eris, ut possis iram comminuere, Sen. – certis personis et aetatibus, Leuten von einer bestimmten Stellung und einem bestimmten Alter, Suet.: in multorum personam exorabiles, so daß sie die Person ansahen (προςωποληπτοῦντες), Suet. – c) als gramm. t. t., die Person, tertia, Varro LL., Quint. u.a.

    lateinisch-deutsches > persona

  • 4 persona

    persōna, ae, f. ( von *per-sonāre = *per-zonāre, verkleiden, zu griech. ζώνη, also urspr. die Verkleidung), die Maske, Larve des Schauspielers, die den ganzen Kopf bedeckte und je nach der Verschiedenheit der darzustellenden Charaktere verschieden war, I) eig.: comica, Quint.: tragica, Phaedr.: cretea (weil gew. aus Ton), Lucr.: personā tectum caput, Val. Max.: personae distortis oribus deformes, Varro LL.: personam capiti induere, Fronto, Ggstz. capiti detrahere, Mart.: u. so bl. personam induere, Ggstz. detrahere, Macr.: ut ex persona mihi ardere oculi hominis histrionis viderentur, Cic.: personae pallentis hiatus (weil die Mundöffnung sehr breit), Iuven.: agere eandem personam in triclinio (v. einem Mimen), Macr. sat. 2, 7, 17. – Solcher Larvenkopf aus Terrakotta od. Marmor als Zierat an einem Gebäude, cretea persona, Lucr. 4, 295: russi persona Batavi, Mart. 14, 176. – Ebenso Tierköpfe (bes. Löwenköpfe) als Verzierung an den Vorsprüngen der Dächer, personas tegularum extremis imbricibus imposuit, Plin. 35, 152: an Springbrunnen, personae, e quarum rostris aqua salire solet, Ulp. dig. 19, 1, 17. § 9. – II) meton.: 1) der Charakter, die Rolle, Person, die der Schauspieler darstellt, auctoritas (Würde) personarum, Quint.: p. militis, Ter.: persona de mimo, ein Schauspieler in einem Mimenstücke, ein Komödiant,
    ————
    Cic.: in persona lenonis imitari alqm, Cic. – 2) übtr.: a) die Person, die Rolle, die der Mensch in der Welt spielt, accusatoris, Cic.: hanc personam induisti; agenda est, Sen. de ben. 2, 17, 2: duabus quasi nos a natura indutos personis, Cic.: agenda est persona, quam mihi miles imposuit, Vopisc. Prob. 10, 7: possumus petitoris personam capere, accusatoris deponere, Cic.: abicere quaestoriam personam comitisque sumere, Cic.: tantummodo induit personam philosophi, Cic.: mutare (wechseln) personam, Plin. ep.: u. so histrionis ritu mutatā repente personā, Amm.: Veneris personam subire, Lampr.: illam vero gravitatis severitatisque personam non appetivi, sed a re publica mihi impositam sustinui, Cic.: tantam personam sustinet, Cic.: personam quadruplatoris ferre, Liv.: personam alienam ferre, Liv.: personam sibi accommodare od. suscipere, Cic.: personam imponere alci, Cic.: quam personam gerere velimus, welche R. wir spielen wollen, Cic.: personam civitatis gerere, den Staat repräsentieren, Cic.: personam in re publica tueri principis, seine Stellung im Staate als einer der ersten Männer in demselben bewahren, Cic.: quam personam teneant, welche Person sie vorstellen, Cic. – b) die Person in abstr. = die Persönlichkeit, Individualität, der Charakter, den jmd. in seiner Handlungsweise zeigt, od. der Charakter, die Stellung, der Rang, die Bedeutung, die ihm seine Verhältnisse
    ————
    geben, huius Staleni persona, Cic.: p. mea, tua, nostra, Cic.: p. regis, der König als solcher, Iustin.: altera persona, sed tamen secunda, zweite Hauptperson, Nep.: id, quod quāque personā dignum est, Cic.: personā soceri mei, unter der P. meines Schw., Cic.: u. so per personam Antonii, Cic.; u. nihil ex persona poëtae (unter der Person des D., als D.), sed sub eorum, qui illo tempore fuerunt, disserunt, Vell.: nisi forte tanta persona eris, ut possis iram comminuere, Sen. – certis personis et aetatibus, Leuten von einer bestimmten Stellung und einem bestimmten Alter, Suet.: in multorum personam exorabiles, so daß sie die Person ansahen (προςωποληπτοῦντες), Suet. – c) als gramm. t. t., die Person, tertia, Varro LL., Quint. u.a.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > persona

  • 5 persōna

        persōna ae, f    [per+SON-], a mask, false face (usu. of clay or bark, covering the head; worn by actors): tragica, Ph.: pallens, Iu.: mulier videtur, Non persona loqui, i. e. no man disguised, Iu.— An assumed character, part: parasiti, T.: potestatis, affectation, Ta.— A part, character: aliena: personam in re p. tueri principis: persona, quam mihi tempus et res p. imposuit: petitoris personam capere: gravissimam personam sustinere: in Maeandri personā esse expressam speciem civitatis.— A person, personage, character: ut mea persona semper aliquid videretur habere populare: induxi senem disputantem, quia nulla videbatur aptior persona: Laeli: altera, sed secunda, second chief personage, N.: ut rerum, ut personarum dignitates ferunt: foedior omni Crimine persona est, the character you have to describe, Iu.
    * * *
    mask; character; personality

    Latin-English dictionary > persōna

  • 6 persona

    persona persona, ae f лицо, личность

    Латинско-русский словарь > persona

  • 7 persona

    persona persona, ae f маска

    Латинско-русский словарь > persona

  • 8 persona

    I persōna, ae f.
    1) маска, личина (преим. театральная) (tragica Ph; comica Q)
    personam vitae deponere Ap — снять маску жизни, т. е. умереть
    2) театральная роль, характер (alicujus personam capere C; p. alicujus Ter и de aliquo C)
    3) житейская роль, положение, функции (accusatoris, philosophi C)
    alicujus personam ferre L (tenere, sustinere, gerere, tueri C) — представлять кого-л., исполнять чью-л. обязанность
    4) личность, лицо (de alicujus personā aliquid dicere C)
    alicujus (in, ex) personā или per personam alicujus C, VP etc. — в чьём-л. лице или в качестве кого-л.
    5) грам. лицо V, Q
    II pesona f. к personus

    Латинско-русский словарь > persona

  • 9 PERSONA

    person - персона, индивид; по Боэцию (Сon.Eut.c.3) происходит от persona, маска в театральном представлении, и использовалось для перевода с греч. "ипостась"; однако, считается, что впервые понятие было использовано Тертулианом, Боэций определяет этот термин как " индивидуальную субстанцию разумной природы"; Ансельм (Monol.c.78) вновь заявляет определение, в котором субстанция противополагается индивиду: "Об индивиде говорят только как об индивидуальной разумной природе; и о субстанции говорят в отношении к индивидуальностям, которые существуют во множестве". Поскольку персона индивидуальна, то она должна быть сложной субстанцией, существующей через себя саму, тогда как сущность может быть общей для многих вещей; она должна быть рациональна, чтобы отличить ее от субъекта и других второстепенных вещей (suppositum); так существует божественная, ангельская и человеческая персоны, но нет персоны лошади или камня; персона присоединяет сверх второстепенных качеств (Suppositum) достоинства и совершенства, проистекающие из интеллектуальной природы.

    Латинские философские термины > PERSONA

  • 10 persona

    1) лицо: a) известная личность, человек, особа;

    personalis, личный, напр. personae, non rei vel causae datur tutor (1. 14 D. 26, 2. 1. 196 D. 50, 17. 1. 29 D. 42, 1. cf. 1. 42 D. 26, 7. 1. 28 § 1 D. 5, 1. 1. 63 § 1 D. 17, 2. 1. 13 D. 24, 3);

    constitutio (Principis) personalis (1. 1 § 2 D. 1, 4. 1. 6 § 7 D. 40, 7. 1. 3 § 3 D. 7, 4. 1. 8 § 3 D. 34, 3. 1. 1 D. 8, 1. 1. 1 § 43 D. 43, 20. 1. 7 § 8. 1. 17 § 5. 1. 21 pr. § 1. 1. 25 § 1. 1. 40 pr. 1. 56 § 1 D. 2, 14. 1. 38 D. 5, 1. 1. 25 pr. D. 44, 7. 1. 36. 178 § 2 D. 50, 16. 1. 1 § 3 D. 43, 1. 1. 25 § 18 D. 5, 3. 1. 1 pr. § 2. 1. 18 D. 50, 4. 1. 11 D. 45, 3. 1. 11 D. 30. 1. 3 § 4 D. 2, 2. 1. 9 pr. D. 2, 15. 1. 46 pr. D. 3, 5. 1. 17 § 2 D. 50, 1. 1. 10 C. 4, 29);

    b) сторона, ex parte rei = in persona actoris observari (1. 25 D. 3, 3);

    personam alicuius sustinere (1. 17 § 5 D. 34, 4. 1. 34 D. 41, 1. 1. 24 D. 46, 3. 1. 1 § 4 D. 45, 3. 1. 1 C. 8, 5);

    legitimam pers. gerere (1. 1 C. 6, 60);

    iustam pers. habere (1. 11 C. 5, 34).

    2) образ, изображение, статуя, personae, ex quarum rostris aqua salire solet (1. 17 § 9 D. 19, 1).

    Латинско-русский словарь к источникам римского права > persona

  • 11 persona

    I.
    actor's mask, part, role / character, personality.
    II.
    [medieval] one holding an honor, official, magnate.

    Latin-English dictionary of medieval > persona

  • 12 persona

    , ae f
      маска; лицо, личность; грам. лицо

    Dictionary Latin-Russian new > persona

  • 13 persona non grata

       persona indeseable; desagradable
       ◘ Loc. lat. que significa 'persona no grata' y se usa en referencia a la persona considerada indeseable por un Gobierno o institución: " Yo había comenzado a ser persona non grata" (Laín Descargo [Esp. 1976]). Normalmente se usa con el verbo declarar: " Por nimiedades declaró persona non grata al embajador de Estados Unidos"(Salvador Ecuador [Ec. 1994]). Esta locución latina solo es válida en singular, por lo que no debe usarse la fórmula * personas non gratas para el plural; en ese caso es mejor usar el equivalente español personas no gratas: "La Cámara Municipal ha declarado personas no gratas a las autoridades del MTC" ( Universal [Ven.] 7.4.97). No es admisible el empleo de * non grato como adjetivo masculino, ya que mezcla el adverbio latino non y el adjetivo español grato (el masculino singular latino seríagratus): *"Promoverá que sea declarado non grato, para que no se le permita ingresar nuevamente a territorio nacional" ( Prensa [Hond.] 7.4.97); en esos casos debe usarse la locución completa persona non grata, o bien la equivalencia española no grato. [RAE: Diccionario panhispánico de dudas. Madrid: Santillana, 2005, p. 498]

    Locuciones latinas > persona non grata

  • 14 persona grata

       persona que agrada

    Locuciones latinas > persona grata

  • 15 Persōna grata

    Термин международного права - в дипломатической практике так называется лицо, кандидатура которого в качестве дипломатического представителя в каком-либо государстве принимается правительством этого государства. В расширенном смысле - лицо, пользующееся доверием.
    ...persona grata в "Московских ведомостях" - "молодой профессор" созреет окончательно для либерализма. (В. Г. Короленко, Дневники, 1893 г..)
    Никто из буршей не возмущался тем, что явившийся из Казани студент хочет изучать химию у Карла Шмидта; но если Он желал быть сразу persona grata, он, поступив "фуксом" в корпорацию, должен был проделывать их род жизни, то есть пить и поить других, петь вакхические песни и предаваться болтовне, которая вся вертелась около такого буршикозного прожигания жизни. (П. Д. Боборыкин, Воспоминания.)
    В списке иностранцев то и дело встречались многочисленные фамилии русской родовой аристократии из Петербурга и денежной из Москвы. За русскими теперь везде во Франции ухаживают. Везде они personae gratae. (Г. А. Джаншиев, В Европе.)
    Я, конечно, постараюсь достать тебе паспорт и визу. Нечего говорить тебе, что я отнюдь не persona grata у нынешних заправил. (Ричард Олдингтон, Все люди - враги.)
    Ant:

    Латинско-русский словарь крылатых слов и выражений > Persōna grata

  • 16 Persōna gratissima

    Желательнейшая личность.
    По обычной системе "тридцать шесть" угадываю все предметы, которые на генеральше находятся, и даже метку на ее носовом платке, через запертую сафьяновую сумочку -. Ну, вы, конечно, понимаете, что я на следующий день в городе persona gratissima. Вся знать, полузнать, а за ними и всякая сволочь стоит вереницей от моего номера вниз и до самого подъезда. (А. И. Куприн, Гад.)
    Я уже как-то сказал, что был в кабинете управляющего persona gratissima, но это внимание с его стороны было чисто формальное. (В. И. Немирович-Данченко, Из прошлого.)
    "Times" прямо говорит о необходимости соглашения Англии с Россией. Германия, быть может, ввиду поворота Англии отправила в Варшаву фельдмаршала Мантейфеля, personam gratissimam - в Берлине и здесь. (П. А. Валуев, Дневник.)

    Латинско-русский словарь крылатых слов и выражений > Persōna gratissima

  • 17 Persōna non grata

    В дипломатии - официальный дипломатический представитель, утративший доверие правительства страны, в которой он аккредитован, и подлежащий отозванию. В расширенном смысле - лицо, не пользующееся доверием и расположением.
    Тот, кто грубо нарушает наши законы, кто попирает элементарные нормы человеческого гостеприимства, тот для нас "persona non grata". Это следует помнить всем приезжающим в СССР. (Э. Шевелев, Позорный маршрут трех американских туристов.)
    Роман [А. Дюма "Записки учителя фехтования" ] был запрещен в России, где, разумеется, все, кто только мог его раздобыть, читали его тайком, в том числе и сама императрица. Таким образом, при жизни Николая I Дюма был в России persona non grata. (Андре Моруа, Три Дюма.)
    Ant:

    Латинско-русский словарь крылатых слов и выражений > Persōna non grata

  • 18 Persōna ingrāta

    Мне было бы очень приятно, если бы ты и Мур смогли прислать мне несколько фунтов стерлингов для Дюпона. У жены его - чахотка, она в больнице. Самого Дюпона выбросили с прежнего места. Предлог: его политические взгляды; действительная причина: он автор всех изобретений, которые присвоил его фабрикант. Для последнего (он считает, что выжал из Дюпона все возможное) Дюпон уже давно является persona ingrata. (К. Маркс - Ф. Энгельсу, 14.IV 1870.)

    Латинско-русский словарь крылатых слов и выражений > Persōna ingrāta

  • 19 Persōna dramatis

    Действующее лицо.
    Эмансипация католиков, билль о реформе, отмена хлебных законов, билль о 10-часовом рабочем дне, война с Россией, отклонение пальмерстоновского билля о заговорах - все это было результатом бурных внепарламентских демонстраций, в которых рабочий класс, то искусственно подстрекаемый, то действуя по собственному побуждению, выступал либо в качестве persona dramatis, либо в качестве хора и играл, смотря по обстоятельствам, то главную роль, то роль шумной толпы. (К. Маркс, Рабочий митинг в Лондоне.)
    Как в старой классической драме, героев опутывает незримая всемогущая судьба, которая на этот раз приняла образ дефицита в миллиард франков. Как в старой драме, диалог ведется лишь между двумя персонажами: Эдипом [ Эдип - по античной мифологии, царь Фив, по неведению убивший своего отца Лаия и женившийся на своей матери Иокасте (или Эпикасте). - авт. ] - Бонапартом и Тиресием [ Тиресий - слепой прорицатель в Фивах, раскрывший Эдипу совершенное им преступление. - авт. ] - Фульдом [ Фульд (1800-1867)- бонапартист, французский банкир и государственный деятель. - авт. ]. Но трагедия превращается в комедию, так как Тиресий говорит лишь то, что Эдип нашептал ему заранее. Умение снова и снова выводить на сцену старых, уже отыгравших свои роли personae dramatis в качестве блистающих новизной героев относится к наиболее характерным трюкам бонапартистской комедии. (Он же, Мосье Фульд.)

    Латинско-русский словарь крылатых слов и выражений > Persōna dramatis

  • 20 Persōna sacrosancta

    Священная особа.
    Мы [ представители дворянского сословия в рейнском ландтаге ] хотим-де быть также справедливыми и милостивыми. Мы, - а ведь мы составляем нечто вроде правительства, - не разрешаем, правда, никакой отрицательной критики, похвалы или порицания, не разрешаем общественному мнению иметь влияние на нашу persona sacrosancta. [ Ироническое замечание на выступление одного из ораторов в рейнском ландтаге во время дебатов о свободе печати. - авт. ] (К. Маркс, Дебаты о свободе печати.)

    Латинско-русский словарь крылатых слов и выражений > Persōna sacrosancta

См. также в других словарях:

  • persona — (Del lat. persōna, máscara de actor, personaje teatral, este del etrusco phersu, y este del gr. πρόσωπον). 1. f. Individuo de la especie humana. 2. Hombre o mujer cuyo nombre se ignora o se omite. 3. Hombre o mujer distinguidos en la vida pública …   Diccionario de la lengua española

  • Persona 3 — Shin Megami Tensei Persona 3 Développeur Atlus Date de sortie …   Wikipédia en Français

  • persona — sustantivo femenino 1. Uso/registro: elevado. Individuo de la especie humana, ya sea hombre o mujer: El autocar tiene capacidad para cincuenta personas. Eduardo me parece buena persona. persona física Persona capaz de tener derechos y… …   Diccionario Salamanca de la Lengua Española

  • Persona — Saltar a navegación, búsqueda Para otros usos de este término, véase Persona (desambiguación). La persona es definida como un ser racional y consciente de sí mismo, poseedor de una identidad propia. El ejemplo obvio –y para algunos, el único– de… …   Wikipedia Español

  • PERSONA — Le mot latin persona désignait le masque de l’acteur. Puis il a signifié le personnage ou le rôle. «Personne» et ses dérivés en proviennent. Carl Gustav Jung reprend ce terme vers 1920 pour désigner une instance psychique d’adaptation de l’être… …   Encyclopédie Universelle

  • Persona — Cette page d’homonymie répertorie les différents sujets et articles partageant un même nom …   Wikipédia en Français

  • Persona 4 — Shin Megami Tensei Persona 4 Développeur Atlus Date de sortie 10 juillet 2008 …   Wikipédia en Français

  • persona — /per sona/ s.f. [lat. persōna ]. 1. [rappresentante della specie umana, senza distinzione di sesso, età, condizione sociale e sim.: c è una p. che ti cerca ] ▶◀ ‖ essere umano, individuo, soggetto. ● Espressioni: persona di servizio ▶◀ colf,… …   Enciclopedia Italiana

  • Persona — bezeichnete ursprünglich eine im antiken griechischen Theater von den Schauspielern verwendete Maske, welche die Rolle des Schauspielers typisierte. Der Name ist abgeleitet aus dem Lateinischen (personare = hindurchtönen). Hieraus wiederum… …   Deutsch Wikipedia

  • persona — (izg. persóna) ž DEFINICIJA 1. svaki čovjek pojedinačno; osoba, čeljade 2. pren. istaknuta ličnost; »netko« 3. psih. izraz za masku osobe kojom se svaka osoba predstavlja izvanjskome svijetu (C. G. Jung) SINTAGMA persona grata (izg. persona… …   Hrvatski jezični portal

  • Persona (EP) — Persona EP Karnivool Дата выпуска 1 марта 2001 (AUS) …   Википедия

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»