Перевод: с латинского на все языки

со всех языков на латинский

clavus+clavo

  • 1 clavus

    clāvus, i, m. [root klu-, v. claudo; prop. that which shuts or fastens].
    I.
    A nail, usually of metal.
    A.
    Lit.:

    offerumentas habebis pluris Quam ulla navis longa clavos,

    Plaut. Rud. 3, 4, 48:

    (leges) ad parietem fixae clavis ferreis,

    id. Trin. 4, 3, 32; so,

    clavi ferrei,

    Cato, R. R. 18 fin.; Caes. B. G. 3, 13; Vitr. 7, 3 al.—Sometimes of hard wood:

    clavis corneis occludere,

    Cato, R. R. 18 fin.:

    cornus... lignum utile, si quid cuneandum sit in ligno clavisve figendum ceu ferreis,

    Plin. 16, 40, 76, § 206:

    clavis religare tigna,

    Caes. B. C. 2, 10:

    clavos per modica intervalla figentes,

    Liv. 28, 20, 4.—

    Acc. to a Tuscan usage the ancient Romans designated the number of the year by nails, which the highest magistrate annually, at the Ides of September, drove into the wall of Jupiter's temple: clavo ab dictatore fixo,

    Liv. 7, 3, 3 sqq.; 8, 18, 12 sq.; 9, 28, 6: clavus annalis, Paul. ex Fest. p. 56, 10 Müll.; cf.

    O. Müll. Etrusk. 2, p. 329 sq., and Dict. of Antiq. p. 263. Also, in a later age, country people seem to have kept an account of the years in this way,

    Petr. 135, 8, 9.—Prov.: clavo clavum eicere, to drive out one nail by another (Gr. hêlôi ton hêlon, pattalôi ton pattalon, sc. dei exelaunein):

    novo quidam amore veterem amorem tamquam clavo clavum eiciendum putant,

    Cic. Tusc. 4, 35, 75: aliquid trabali clavo figere, to fasten with a large nail, to clinch a matter, id. Verr. 2, 5, 21, § 53; Arn. 2, p. 51.—
    2.
    As a symbol of immovable firmness:

    Necessitas Clavos trabales Gestans,

    Hor. C. 1, 35, 18:

    si figit adamantinos Necessitas Clavos,

    id. ib. 3, 24, 7; cf. O. Müll. as above cit., p. 331.—Hence,
    B.
    Trop.:

    ex hoc die clavum anni movebis,

    i. e. reckon the beginning of the year, Cic. Att. 5, 15, 1:

    fixus animus clavo Cupidinis,

    Plaut. As. 1, 3, 4.—Prov.:

    beneficium trabali clavo figere (v. trabalis),

    Cic. Verr. 2, 5, 21, § 53 Zumpt; cf. Arn. 2, p. 51.—
    II.
    Meton. of objects of like form.
    A.
    ( Lit. the handle of the rudder, the tiller; hence, pars pro toto.) The rudder, helm, in gen. (only sing.): ut clavum rectum teneam, Enn. ap. Isid. Orig. 19, 2, 12 (Ann. v. 472 Vahl.):

    clavum ad litora torquere,

    Verg. A. 5, 177 Serv.; 10, 218.—
    b.
    Trop.:

    clavum tanti imperii tenere et gubernacula rei publicae tractare,

    Cic. Sest. 9, 20:

    abicere,

    to leave off the care of a thing, Arn. 3, 106: dum clavum rectum teneam, if I keep a steady helm, am not negligent (as in Gr. orthan tan naun), Quint. 2, 17, 24 Spald.; cf. the passage of Enn. supra. —
    B.
    In medic. lang., a painful tumor or excrescence, a wart, a corn; on the feet, Cels. 5, 28, 14. clavis in pedibus mederi, Plin. 20, 17, 71, § 184; 22, 23, 49, § 101 sq.; 26, 11, 66, § 106; 28, 16, 62, § 222;

    on the eye,

    Cels. 6, 7, 12;

    in the nose,

    Plin. 24, 14, 77, § 126;

    upon the neck of cattle,

    Col. 6, 14, 6;

    in sheep,

    id. 7, 5, 11.—Also a disease of the olive-tree, Plin. 17, 24, 37, § 223.—
    C.
    A kind of abortion of bees, Plin. 11, 16, 16, § 50.—
    D.
    A purple stripe on the tunica, which, for senators, was broad (latus, cf. laticlavius); for the equites, narrow (angustus; cf.

    angusticlavius). In the time of the emperors, however, the sons of the senators and equites also, who were preparing for civil office, wore the latus clavus,

    Liv. 9, 7, 9; Varr. L. L. 9, § 79 Müll.; Ov. Tr. 4, 10, 29 Jahn; cf. Hor. S. 1, 5, 36; 1, 6, 28; Quint. 11, 3, 138; Vell. 2, 88, 2; Suet. Aug. 94: tunicam ita consuere, ut altera plagula sit angustis clavis, altera latis, Varr L. L. 9, § 47 Müll.—Hence the phrase: latum clavum ab Caesare impetravi, i. e. I have become senator, Plin. Ep. 2, 9, 2; cf.:

    clavum alicui tribuere,

    Suet. Claud. 24:

    impetrare,

    id. Vesp. 4:

    adimere,

    id. Tib. 35:

    adipisci,

    id. Vesp. 2.—Rarely a purple stripe on bed or table cloths, Amm. 16, 8, 8.—
    2.
    Poet., a tunic, in gen., either wide or narrow striped:

    mutare in horas,

    Hor. S. 2, 7, 10:

    sumere depositum,

    id. ib. 1, 6, 25.

    Lewis & Short latin dictionary > clavus

  • 2 clavus

    clāvus, ī, arch. Akk. om, m., der Nagel, I) eig.: a) übh.: ferreus, Caes.: trabalis, Balkennagel, Hor. (dah. sprichw., trabali clavo figere beneficium, recht befestigen, Cic. Verr. 5, 53): minutus, Isid.: clavorum cacumina, Val. Max.: alqd configere clavis, Caes.: clavum adigere in arborem od. arbori, Plin.: religare alqd laminis clavisque, Caes.: figere leges ad parietem clavis ferreis, Plaut.: in digito (Fußzehe) clavus (Schuhnagel) militis haeret, Iuven. – als Bild der Festigkeit Attribut der Necessitas, Hor. carm. 1, 35, 18. – Nach einem tuskischen Gebrauche bezeichneten die ältern Römer mit Nägeln, die der höchste Magistrat jährlich an den Idus des September an der Wand der Jupiterszelle einschlug, die Zahl der Jahre, dah. clavum figere, Liv. 7, 3. § 5 sqq. u.a. Auch scheinen die Landleute noch in späterer Zeit auf diese Art die Jahre gezählt zu haben, Petr. 135, 8 u. 9: dah. bildl., ex hoc die clavum anni movebis, den Anfang des Jahres rechnen, Cic. ad Att. 5, 15, 1. – b) insbes. = επίβολος, der Pflock im Ring an der Kette, Plaut. Men. 86: der Nagel in der Achse vor dem Rade, damit dieses nicht abfalle, clavos in rotas non coniecit, Hyg. fab. 84. – II) übtr.: a) der nagelförmige Griff am Steuer; dah. meton. das Steuerruder, Verg.: clavum rectum tenere, das Steuer gerade führen, Enn. ann. 472: bildl., clavum imperii tenere, Cic. – b) ( wie ἧλος) eine nagelförmige Erhöhung od. Geschwulst an Füßen, Händen usw. = »Warze, Leichdorn, Hühnerauge«, Cels. u. Plin.: im Auge, Cels.: ein Fehler od. eine Krankheit an Ölbäumen, Plin. – c) eine Fehlgeburt der Bienen, Plin. 11, 50. – d) (wie, nach Salmasius zu den Scriptt. hist. Aug. vol. 2. p. 850 sqq., bei den Griechen ἧλος ein Zierat auf Gewändern) ein eingewebter od. aufgenähter purpurner od. goldener Streif (Saum) an der tunica der römischen Männer (vgl. patagium), bei den Senatoren u. bei den Kriegstribunen der ersten vier Legionen (s. Orelli Hor. sat. 1, 6, 28) breit ( latus), bei den Rittern schmal ( angustus; vgl. Hula in Pauly-Wissowa Realenzykl. IV, 6 f.), tunicae clavi, Varr. fr.: latum clavum induere, das Senatorengewand anlegen, Plin. ep.: Sexto latum clavum a Caesare impetrare, die Senatorenwürde auswirken, Plin. ep.: u. so iuveni latum clavum adversus patris voluntatem impetrare, Suet.: angusto clavo contentus, mit dem Ritterstande, Vell.: cretus paupere clavo, Stat. – Doch trugen zu den Zeiten der Kaiser auch Söhne altpatrizischer Familien überhaupt, die sich zu Staatsämtern vorbereiteten, den breiten Purpurstreif, Ov. u. Suet. (vgl. Bremi Suet. Ner. 26): sowie auch Präkonen, Plin.: und endlich wurde er auch an Servietten, Tischtüchern usw. angebracht, Mart. – meton., latus clavus = breit gestreifte Tunika, Suet. Caes. 45, 3: u. bl. clavus = breit od. schmal gestreifte Tunika, Hor. sat. 1, 6, 25; 2, 7, 10.

    lateinisch-deutsches > clavus

  • 3 clavus

    clāvus, ī, arch. Akk. om, m., der Nagel, I) eig.: a) übh.: ferreus, Caes.: trabalis, Balkennagel, Hor. (dah. sprichw., trabali clavo figere beneficium, recht befestigen, Cic. Verr. 5, 53): minutus, Isid.: clavorum cacumina, Val. Max.: alqd configere clavis, Caes.: clavum adigere in arborem od. arbori, Plin.: religare alqd laminis clavisque, Caes.: figere leges ad parietem clavis ferreis, Plaut.: in digito (Fußzehe) clavus (Schuhnagel) militis haeret, Iuven. – als Bild der Festigkeit Attribut der Necessitas, Hor. carm. 1, 35, 18. – Nach einem tuskischen Gebrauche bezeichneten die ältern Römer mit Nägeln, die der höchste Magistrat jährlich an den Idus des September an der Wand der Jupiterszelle einschlug, die Zahl der Jahre, dah. clavum figere, Liv. 7, 3. § 5 sqq. u.a. Auch scheinen die Landleute noch in späterer Zeit auf diese Art die Jahre gezählt zu haben, Petr. 135, 8 u. 9: dah. bildl., ex hoc die clavum anni movebis, den Anfang des Jahres rechnen, Cic. ad Att. 5, 15, 1. – b) insbes. = επίβολος, der Pflock im Ring an der Kette, Plaut. Men. 86: der Nagel in der Achse vor dem Rade, damit dieses nicht abfalle, clavos in rotas non coniecit, Hyg. fab. 84. – II) übtr.: a) der nagelförmige Griff am Steuer; dah. meton. das Steuerruder, Verg.: clavum rectum tenere, das Steuer gerade führen, Enn. ann. 472: bildl., clavum imperii te-
    ————
    nere, Cic. – b) ( wie ἧλος) eine nagelförmige Erhöhung od. Geschwulst an Füßen, Händen usw. = »Warze, Leichdorn, Hühnerauge«, Cels. u. Plin.: im Auge, Cels.: ein Fehler od. eine Krankheit an Ölbäumen, Plin. – c) eine Fehlgeburt der Bienen, Plin. 11, 50. – d) (wie, nach Salmasius zu den Scriptt. hist. Aug. vol. 2. p. 850 sqq., bei den Griechen ἧλος ein Zierat auf Gewändern) ein eingewebter od. aufgenähter purpurner od. goldener Streif (Saum) an der tunica der römischen Männer (vgl. patagium), bei den Senatoren u. bei den Kriegstribunen der ersten vier Legionen (s. Orelli Hor. sat. 1, 6, 28) breit ( latus), bei den Rittern schmal ( angustus; vgl. Hula in Pauly-Wissowa Realenzykl. IV, 6 f.), tunicae clavi, Varr. fr.: latum clavum induere, das Senatorengewand anlegen, Plin. ep.: Sexto latum clavum a Caesare impetrare, die Senatorenwürde auswirken, Plin. ep.: u. so iuveni latum clavum adversus patris voluntatem impetrare, Suet.: angusto clavo contentus, mit dem Ritterstande, Vell.: cretus paupere clavo, Stat. – Doch trugen zu den Zeiten der Kaiser auch Söhne altpatrizischer Familien überhaupt, die sich zu Staatsämtern vorbereiteten, den breiten Purpurstreif, Ov. u. Suet. (vgl. Bremi Suet. Ner. 26): sowie auch Präkonen, Plin.: und endlich wurde er auch an Servietten, Tischtüchern usw. angebracht, Mart. – meton., latus clavus = breit gestreifte Tunika, Suet.
    ————
    Caes. 45, 3: u. bl. clavus = breit od. schmal gestreifte Tunika, Hor. sat. 1, 6, 25; 2, 7, 10.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > clavus

  • 4 clāvus

        clāvus ī, m    [CLAV-], a nail: clavi ferrei, Cs.: clavos figentes, L.: clavo ab dictatore fixo, L.: ex hoc die clavum anni movebis, i. e. reckon the beginning of the year: tamquam clavo clavum eiciendum: beneficium trabali clavo figere, with a spike, i. e. to clinch: Necessitas Clavos trabalīs Gestans, H. — A rudder, helm: clavum ad litora torquere, V. — Fig.: clavum tanti imperi. — A purple stripe (on the tunic, broad for senators, narrow for the equites): lati clavi, L.: latus clavus (absurdly assumed by the praefect of a village), H.—Poet., a striped tunic: mutare, H.
    * * *
    I
    callus, wart, tumor, excrescence; foul brood in bees; fungus disease in olives
    II
    nail, spike, rivet; purple stripe on tunic; tiller/helm, helm of ship of state

    Latin-English dictionary > clāvus

  • 5 clavus

    clāvus, ī m.
    clavo c. ejicitur погов. C — гвоздь гвоздём же (= клин клином) вышибается
    clavi indices numĕri annorum L — гвозди, показывающие число лет (по унаследованному от этрусков обычаю, римляне ежегодно, в сентябрьские иды, вбивали в стену храма Юпитера гвоздь; по этим гвоздям и велся счет годам)
    2) руль, кормило (clavum ad litora torquere V; перен. clavum rei publicae tenere C)
    3) желвак, бородавка или мозоль CC, PM
    4) пурпуровая полоса на тунике (c. latus у сенаторов, c. angustus у всадников)

    Латинско-русский словарь > clavus

  • 6 clavo

    clāvo, no perf., ātum, 1, v. a. [clavus] (rare; not ante-Aug.; mostly in part. perf.).
    I.
    To furnish or fasten with nails, to nail, Paul. Nol. 21, 103: clavata concha, i. e. furnished with points or prickles, Plin. 9, 36, 61, § 130.—
    II.
    To furnish with a purple stripe (cf. clavus, II. D.):

    mantilia cocco clavata,

    Lampr. Alex. Sev. 37:

    clavata auro tunica,

    Vop. Bonos. 15; cf. Paul. ex Fest. p. 56, 9 Müll.

    Lewis & Short latin dictionary > clavo

  • 7 clavo

    clāvo, āvī, ātum, āre (clavus), I) mit Nägeln beschlagen, ligni robora, Paul. Nol. 21, 103. – II) = ἡλοκοπῶ, Nägel machen, Gloss. II, 324, 15 u. III, 75, 12. – Adj. clāvātus, s. bes.

    lateinisch-deutsches > clavo

  • 8 clavo

    clāvo, āvī, ātum, āre (clavus), I) mit Nägeln beschlagen, ligni robora, Paul. Nol. 21, 103. – II) = ἡλοκοπῶ, Nägel machen, Gloss. II, 324, 15 u. III, 75, 12. – Adj. clāvātus, s. bes.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > clavo

  • 9 Кол колом

    Латинско-русский словарь крылатых слов и выражений > Кол колом

  • 10 trabalis

    trabālis, e [ trabs ]
    1) предназначенный для скрепления брёвен, брусьев, балочный ( clavus H)
    2) похожий на бревно, величиной с брус (telum V, Amm)

    Латинско-русский словарь > trabalis

  • 11 trabalis

    trabālis, e (trabs), I) zu den Balken gehörig, Balken-, clavus, Hor. carm. 1, 35, 18: u. im Bilde, hoc beneficium, quem ad modum dicitur, trabali clavo figere, niet- u. nagelfest machen, Cic. Verr. 5, 53: metus ille vos habet, ne velut trabalibus clavis affixi corporibus haereatis, Arnob. 2, 13. – II) balkenartig, balkenstark, telum, Verg.: tela, Amm.: hasta, Stat.: vectis, Claud.

    lateinisch-deutsches > trabalis

  • 12 trabalis

    trabālis, e (trabs), I) zu den Balken gehörig, Balken-, clavus, Hor. carm. 1, 35, 18: u. im Bilde, hoc beneficium, quem ad modum dicitur, trabali clavo figere, niet- u. nagelfest machen, Cic. Verr. 5, 53: metus ille vos habet, ne velut trabalibus clavis affixi corporibus haereatis, Arnob. 2, 13. – II) balkenartig, balkenstark, telum, Verg.: tela, Amm.: hasta, Stat.: vectis, Claud.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > trabalis

  • 13 trabālis

        trabālis e, adj.    [trabs], of a beam, of beams: Clavus, a spike, H.—Prov.: alqd trabali clavo figere, i. e. very fast.—Poet.: telum, i. e. stout as a beam, V.
    * * *
    trabalis, trabale ADJ

    Latin-English dictionary > trabālis

  • 14 trabalis

    trăbālis, e, adj. [trabs], of or belonging to beams, beam-. clavus, a spike, Hor. C. 1, 35, 18; cf.

    prov: ut hoc beneficium, quemadmodum dicitur, trabali clavo figeret,

    i. e. very fast, Cic. Verr 2, 5, 21, § 53.— Poet.: telum, i. e. beam-like, stout as a beam (Enn. ap. Serv. ad Verg. A. 12, 294 (Ann. v. 589 Vahl.); imitated by Verg. l. l.; Val. Fl. 8, 301:

    hasta,

    Stat. Th. 4, 6:

    sceptrum,

    Claud. Rapt. Pros. 2, 172:

    vectis,

    id. Cons. Mall. Theod. 318

    Lewis & Short latin dictionary > trabalis

См. также в других словарях:

  • clavo — (Del lat. clavus). 1. m. Pieza metálica, larga y delgada, con cabeza y punta, que sirve para introducirla en alguna parte, o para asegurar una cosa a otra. 2. Callo duro y de forma piramidal, que se forma generalmente en los pies. 3. lechino (ǁ… …   Diccionario de la lengua española

  • CLAVUS — praecipuum apud Romanos tunicae ornamentum, sed Equestris tantum et Senatoriae: Et quidem illius Clavi angustiores, huius latiores fuêre, unde ad discrimen ordinum lati Clavi et angusti dicti. Hos Scaliger ad Varronem non fuisse partem tunicae,… …   Hofmann J. Lexicon universale

  • Clavo — (Del lat. clavus.) ► sustantivo masculino 1 Pieza metálica larga, delgada, cilíndrica o prismática, con cabeza y punta, usada para fijar una cosa o unirla a otra: ■ necesito dos clavos para colgar el cuadro. SINÓNIMO punta 2 COCINA Capullo seco… …   Enciclopedia Universal

  • Clavus — El clavus, o laticlavus era la franja de color violeta o púrpura que llevaban los senadores romanos en sus ropas. Tiene este nombre porque los tintes se sacaban de un molusco que también se llamaba clavus. Clavus, con significado de clavo, hace… …   Wikipedia Español

  • clavo — {{#}}{{LM C08943}}{{〓}} {{SynC09165}} {{[}}clavo{{]}} ‹cla·vo› {{《}}▍ s.m.{{》}} {{<}}1{{>}} Pieza metálica larga y delgada con un extremo terminado en punta y el otro en cabeza: • Los jamones colgaban de unos clavos dispuestos en la viga del… …   Diccionario de uso del español actual con sinónimos y antónimos

  • clavar — (Del bajo lat. clavare.) ► verbo transitivo/ pronominal 1 Introducir un clavo u otra cosa puntiaguda en un sitio: ■ clavar un clavo; se ha clavado una espina en el dedo. SINÓNIMO hincar ► verbo transitivo 2 Sujetar o fijar con clavos: ■ clavó el… …   Enciclopedia Universal

  • Keil — 1. Auf einen groben Keil gehört ein grober Schlägel. – Kehrein, VII, 109. 2. Der Keil geht, wohin ihn der Schlägel treibt. Engl.: There goes the wedge where the beetle drives it. (Bohn II, 141.) 3. Der Keil ist des Holzspalters Gehülfe. 4. Ein… …   Deutsches Sprichwörter-Lexikon

  • clavero — I (Del lat. clavarius, llavero.) ► sustantivo 1 Persona encargada de guardar las llaves de un local, de un edificio o de un objeto. SINÓNIMO llavero ► sustantivo masculino 2 HISTORIA Caballero de algunas órdenes militares que se encargaba de la… …   Enciclopedia Universal

  • clavar — (Del lat. clavāre, de clavus, clavo). 1. tr. Introducir un clavo u otra cosa aguda, a fuerza de golpes, en un cuerpo. 2. Asegurar con clavos una cosa en otra. 3. Introducir una cosa puntiaguda. U. t. c. prnl. Me clavé una espina. 4. Entre… …   Diccionario de la lengua española

  • Teufel — (s. ⇨ Teixel). 1. A mol muess ma m Teuffel uff de Wedel treta. – Birlinger, 1036. 2. All, wat de Düwel nich lesen kann (will), dat sleit he vörbi (oder: sleit he äwer). – Frommann, II, 389, 123; Eichwald, 346; Goldschmidt, 57; Kern, 1430. 3. Als… …   Deutsches Sprichwörter-Lexikon

  • Lanza Sagrada — Este artículo o sección necesita referencias que aparezcan en una publicación acreditada, como revistas especializadas, monografías, prensa diaria o páginas de Internet fidedignas. Puedes añadirlas así o avisar …   Wikipedia Español

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»